En sekulär skapelsemyt för 2000-talet

En domstol i British Columbia i Kanada, kommer att behandla en viktig grupptalan som inleddes mot slutet av förra året av en 26-årig journalist. Hon heter Olivia Pratten, och hennes mål kommer sannolikt att bli en stor nagel i ögat på den blomstrande fertilitetsindustrin. Olivia föddes genom sperma från en anonym givare, men samhället förväntar sig att hon inte ska bry sig om sitt genetiska ursprung - när allt kommer omkring så var hon önskad och älskad av hennes "avsedda" föräldrar. Men Olivia jämför sig själv med adopterade barn, och liksom de, så vill hon att lagen ska erkänna hennes rätt till information om hennes biologiska förälder.

Många har blivit förvånade över den stora omfattningen av spermadonatorer och den industriliknande verksamheten. Louise Brown, som var världens första provrörsbarn, föddes 1978. Men hur mycket kan ha hänt på bara 30 år? Låt mig uttrycka det så här - tillväxten av reproduktiv teknik har inte genomgått en linjär utveckling, utan det har exploderat och skjutit i höjden. Under 2006, beräknade professor Deborah Spar på Harvard Business School att värdet av fertilitetsindustrin låg på 3 miljarder dollar enbart i USA. (22,3 miljarder svenska kronor)

Insemination har blivit en ledstjärna som ger hopp för många infertila par som annars inte kan få egna biologiska barn. Men vad kan konkurrera med smärtan av infertilitet, i kombination med en desperat önskan om föräldraskap? Oavsett kostnaderna, och trots en framgång på ca 30 procent, så har barlösa par varit beredda att betala bra för IVF-behandling, även om det innebär att belåna huset eller öka kreditskulden. Och IVF har öppnat dörren för en del andra möjligheter, framför allt användningen av äggdonatorer och surrogatmammor, genetisk filtrering av embryon, och det allra senaste, att skapa embryon med spermier från infertila män (en teknik som är känd för att överföra infertilitet till pojkbarn).

IVF och artificiell insemination har i praktiken blivit en mångmiljardsindustri. Det har blivit en gigantisk industri, där vinstmotiverade spermabanker konkurrerar genom marknadsföring och lockar med att betala bäst till "givaren" - men de vänder sig inte bara till infertila par, världens största spermabank, California Cryobank, rapporterar att över 30 procent av deras kunder är ensamstående kvinnor och en ökande andel är lesbiska par. Besök deras hemsida för att beställa från ett otroligt urval av givare som beskrivs med fysiska egenskaper, yrke och utbildning, sportintressen och personlighetstest, babyfoton på donatorn, personliga essäer och även handstilsanalys och inspelade intervjuer. För många fertilitetsföretag, betyder en högre kvalitet hos givaren, ett högre pris för köparen.

Det är nästan religiöst, hela donatorkonceptet är underbyggd med en central skapelsemyt. Industrin kan inte existera utan att tro på det mest centrala: det biologiska föräldraskapet är irrelevant, men det "sociala" föräldraskapet är viktigt för barnens fulla emotionella och psykiska utveckling. Temat för alla spermiebanker och äggdonatorer kan faktiskt liknas med Beatleslåten "All You Need is Love". Det säger sig självt att många infertila par vill sjunga med och acceptera påståenden av ett det är för barnens bästa. Inte många par funderar på motsägelsen, att de uppenbarligen vill ha ett biologiskt sammanhang, samtidigt som de förnekar dess betydelse för deras barn. I själva verket "botar" branschen föräldrarna på barnens bekostnad, genom att ge dem egna genetiska barn samtidigt som de berövar barnen deras biologiska förälder.

Nåväl, tillbaka till Olivia Pratten. Enligt skapelsemyten i fertilitetsindustrin, behöver Olivia inte veta ett dugg om hennes anonyma spermadonator. Hon är en av de barn som var mycket högt önskad och älska av hennes "avsedda" föräldrar. Det betyder att den anonyma givaren likställs med en trevlig blodgivare som en gång donerade blod till Olivias föräldrar - det har knappt något att göra med henne, eller hur?

Men ändå, Olivia stör friden genom att hon utmanar skapelsemyten. Hon insisterar på att hennes spermiedonator är viktig för henne, och hon talar om ett psykiskt lidande, att hon har lidit av att inte känna till sin biologiska historia, inklusive vilken ras, kultur och religion som hennes biologiska far kan ha kommit ifrån. År 2001, vände hon sig alltså till det kanadensiska parlamentet och berättade att "det genetiska band som jag delar med min biologiska pappa, kan inte minimeras eller fås att försvinna". Jag bär den alltid med mig. Det är synligt i vem jag är och vad jag kommer att bli .... Jag blir alltid kvar med mina tankar, försöker att sätta ihop bitarna av vem den mannen var, och varför jag är den som jag är idag. Om jag på något sätt skulle få veta vem han var ... skulle allt som jag redan vet om mig själv få ett annat sammanhang, och jag tror att min syn på saker och ting skulle förändras."

Olivias röst är inte den enda som talar ut i dessa dagar. Bloggvärlden fylls upp av unga människor från hela världen som har skapats med hjälp av reproduktiv teknik, och många är förtvivlade. En australisk ung man skriver på sin blogg, Donated Generation: "Ingenting kan beskriva den sorg som jag känner för min egen förlust och förlusten som jag möter hos andra provrörsbarn." En ung amerikansk kvinna skriver på Confessions of a Cryokid: "Man brukar säga att en social far kan ersätta bristen på genetisk betydelse, men det gör det inte." Med ett rop på hjälp, skriver en ung australisk kvinna på sin blogg, Umbilically Challenged:

"Jag är mycket ledsen i dag, det är en sorg som det inte talas öppet om. Det är inte tillåtet. Eftersom jag hade två kärleksfulla föräldrar. Jag har inte garanterad asyl. Jag har inte fått uppskov. Nå ... men vad är det då... som du klagar på? Du har ju allt som du vill ha. Du fick ju så många presenter i julas och på din födelsedag som var tänkta att köpa din lycka. Det var ju tänkt att du skulle glömma din mamma. Du har ju allt. Varför vill du ha mer? Vi gav dig ALLT. Ja, jag hade allt ... allt utom min mamma, men ni kan inte fixa det. Förlåt. "

Hur har fruktsamhetsbranschen reagerat på dessa rop på hjälp? Olivia och andra har anklagats för att vara "otacksamma" för att de har blivit födda. Ett ganska chockerande, men uppriktigt svar gavs av 23-årige Tom Ellis, ett provrörsbarn som förra året skrev i This is London: "Jag har en magisterexamen från Cambridge och jag är tämligen framgångsrikt, men det gör inte att jag mår bättre om jag inte vet vem jag är ... Jag borde inte ha blivit född. Jag kan inte tänka mig att leva under dessa villkor och jag kan inte tänka mig att inte leva alls, men ingen borde någonsin bli skapad under dessa förhållanden ... Jag känner mig som ett träd där hälften av rötterna saknas. Och utan dem kan jag knappt stå upp."

Röster som dessa kommer att fortsätta att komma, eftersom spermiedonationer blir allt mer populära. För första gången i historien, bedriver samhället en omfattande omdefiniering av familjen som förkastar det mest naturliga och grundläggande, de genetiska och biologiska sambanden. Beatles har verkligen lyckats uttrycka ett mantra för vår tid, inte bara för fertilitetsindustrin, men också för det allt mer nyttoinriktade samhället som helhet. Fler och fler barn har lärt sig att "kärlek" är det som är en familj. Detta gäller särskilt i länder som har legaliserat samkönade äktenskap. För att säkerställa att sådana äktenskap är lika med heterosexuella äktenskap, är det nödvändigt att öppna en väg för att skapa avkomma åt dem - och när det gäller reproduktion, så är dessa äktenskap i stor utsträckning beroende av fertilitetsindustrin eftersom dessa relationer är sterila. Men om barn ska ha två mammor eller två pappor, betyder det också att barnet kommer att skiljas från åtminstone en av sina biologiska föräldrar, som inte är en del av det samkönade äktenskapet. Och myten kräver av hela samhället, att vi ska tro på att det inte har någon som helst betydelse för barnet.

Om kärlek är allt vad som vi behöver för att skapa en familj, och om två mammor och två pappor är lika bra som en av varje, hur många andra kombinationer öppnar det upp för? I dag, är ensamstående kvinnor och män den största kundkretsen i fertilitetsindustrin, utan att invänta en lämplig partner. Att skaffa barn i dag är lika enkelt som att köpa en bok på en nätbokhandel. Du behöver inget godkännande från någon far - beställ bara sperman online.

Den högsta domstolen i den kanadensiska provinsen Ontario fattade under 2007 ett beslut att ett barn kan ha tre juridiska föräldrar: en lesbisk mor, hennes partner och spermiedonatorn. Men om det är lagligt med tre juridiska föräldrar, varför inte fyra eller fem? Ett barn kan i dag ha upp till fem "föräldrar" - det avsedda paret, ägg- och spermiedonatorerna, och en surrogatmamma.

Det som har hänt är att barn har blivit till en handelsvara. Varje kändis har rätt till en Chihuahua, och alla vuxna har rätt till ett barn. Även om det började med rätten att avbryta en graviditet, genom abortförespråkarna, så har vi i dag glidit långt ner på det sluttande planet, eftersom vi har en laglig rätt att få ett barn till nästan vilket pris som helst.

För att fylla ut bilden så har vi också rätt att välja vilken typ av barn som vi vill ha. Den genetiska tekniken gör det möjligt för föräldrar att välja embryon utan genetiska anlag för olika genetiska sjukdomar. Föräldrar i Storbritannien har rätt att välja embryon som inte har genetiska anlag för bröstcancer - och fertilitetsindustrin har rätt att kassera embryon som råkar ha den genen, även om de finns en chans på 20-50 att embryot inte alls utvecklar bröstcancer. Den här metoden har också använts av dvärgföräldrar som vill ha dvärgbarn, och av döva föräldrar som vill ha döva barn. Och naturligtvis har föräldrar använt tekniken för att välja "reservdelsbarn" vars vävnader kan användas efter födseln för att bota sjuka syskon.

Vem ska stoppa vansinnet? Kanske kan det ske genom en ökad upplysning från barnen själva. I vår självcentrerade kultur är vuxna människor så upptagna med att driva sina egna önskningar, framför barns rättigheter och behov. Men genom stämningar som den som började med Olivia Pratten, tvingar barnen vår förblindade kultur att uppmärksamma dessa problem. Myten att "kärlek är allt du behöver" måste en gång för alla falla, och det är barnen själva som kan riva ner det, genom egna vittnesmål och erfarenheter.

Källor och namn är öppet redovisade i artikeln, för den som vill kan lätt googla fram dem.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8999

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag kanske skulle tillmätt artikeln lite tyngd, men började känna igen stilen och tittade på författarrutan, och mycket riktigt - religiös författare.
Johannes Forsblom, varför skriver du inte bara rent ut att du tror att GUD ogillar provrörsteknik? Men du vet att du inte kan skriva detta så istället krystar du fram sekulära argument som du inte ens tror på själv.
Uttrycket "genetiska barn" får dig för övrigt att låta rätt obildad i ämnet: i den mån man överhuvud taget kan använda ordet pådet viset, är alla barn "genetiska".

Permalänk | Anmäl #1 Jinn, 2009-07-19, 12:21

Självklart bör barnet veta vem donatorn är, om inte annat krävs det som underlag för att ställa en så bra diagnos som möjligt utifall att barnet blir allvarligt sjukt. National Geographic har dock

Alla är inte lämpliga föräldrar, själv har jag inte kunnat hitta en vetenskapligt genomför studie som visar att X person/par skulle vara mindre lämplig än Y person/par. Detta låter oss dock och fråntaga dem rätten att bli föräldrar, man kan i så fall börja argumentera för att det är rent vansinne att låta låginkomsttagare bli föräldrar.

Eugenik är framtiden, vi kommer utan tvekan att konstruera människor som inte föds med fruktansvärda handikapp, bär på anlag för olika sjukdomar och är mer intelligenta, frågan är bara när? Svaret på den frågan beror på hur länge människor förblindade av tro och inte vetskap kan förhindra det.

I dina ögon må detta vara rent vansinne, i mina ögon är det här oerhört vackert och fascinerande.

I Olivias sits hade jag provat med att skicka in ett salivprov till "The Genographic Project", i hopp om att i varje fall få en ledtråd: https://genographic.nationalgeographic.com/genographic/index.html

Permalänk | Anmäl #2 Darwin, 2009-07-19, 12:57

det är iallafall tur att heterosexuella gifta par aldrig skiljer sig och lämnar barnet i samma situation

Permalänk | Anmäl #3 Petrus, 2009-07-19, 16:39

Du redovisar mycket starka argument för att "stoppa vansinnet", men det är försent att stoppa denna industri. Istället måste vi försöka göra det bästa av den uppkomna situationen. Till exempel lagstifta om rätten att i en viss ålder få veta sitt genetiska ursprung. Det skulle lösa det mest akuta problemet. Just i den här frågan har du all min sympati.

Permalänk | Anmäl #4 Solidar, 2009-07-21, 00:58

"Genetiska barn"? Till skillnad från vanliga barn?

Det är underhållande att se hur du försöker slingra dig runt faktumet att du tror, som Jinn skriver, att GUD ogillar provrörsteknik. Mer intellektuell ohederlighet från Sveriges nyfundamentalister...

Permalänk | Anmäl #5 iLEZ, 2010-02-26, 07:32