Hata inte näthatarna

Varför bloggar du? Den frågan är bra att ställa sig. För att du vill bli älskad av alla? Eller vill du kanske bli hatad? Har du det som mål kommer du att bli besviken. Du kommer att påverka olika läsare på olika sätt. Några kommer att uppskatta din blogg. Andra kommer att avsky den. Och många läsare kommer att låta sina åsikter om dig som person färga vad de tycker om ditt bloggande. Det är ofrånkomligt.

Sofia Mirjamsdotter har skrivit en bra artikel om det som du bör läsa. Dessutom bör du som bloggare reflektera över kommentarerna i sig. Det är ett eget område, som är lika intressant som själva bloggandet, och värt många tankar.

De olika kommentarerna kan delas in i olika kategorier. Det som skiljer dem åt är hur de återkopplar till bloggen, och hur de angriper bloggaren.

En vanlig typ av bloggkommentarer är den som skrivs av någon som söker uppmärksamhet och bekräftelse, antingen från bloggaren själv eller från andra som kommenterar bloggen. De har alla det underliggande budskapet "här finns jag, se mig, uppmärksamma mig och bekräfta att jag finns". Den kritik som lyfts fram i sådana kommentarer tillför sällan någonting, eftersom människorna bakom dem ofta inte är särskilt insatta i det ämne som bloggen tar upp. De vill bli uppmärksammade och lufta sina åsikter. De kommentarerna känner du som bloggare igen på att de ofta innehåller tvärsäkra konstateranden om att du har fel i det du skriver, men de har inga argument som förklarar varför det är fel.

Många föreläsare och föredragshållare känner igen det här fenomenet. Ibland dyker det upp deltagare som gärna sätter sig längst bak i salen, och sedan lägger mycket tid på att ifrågasätta det föredragshållaren säger, men utan att komma med någon konkret kritik. Målet är att få uppmärksamhet och bli sedd. I båda sammanhangen kan man hantera det här genom att ge den som vill bli sedd lite respons. Dels för att de vill ha uppmärksamhet, och dels för att det är viktigt att få tyst på dem, eftersom de stör och tar tid som annars skulle läggas på föredraget."Det var en intressant synpunkt, den kan vi diskutera lite senare" är ett vanligt svar. Den här kritiken beror alltså inte på brister i det man själv säger eller skriver.

Hatkommentarer är vanliga på nätet, och ganska otrevliga. Jag anser att de har del gemensamt med de som söker uppmärksamhet. Skillnaden är att de ofta motiveras av ett hat mot antingen bloggaren själv eller någonting som denne representerar i kommentatorns ögon. De känns igen på att de söker fel i precis allt bloggaren gör och skriver, och fokuserar på rena osakligheter. Det kan handla om bloggarens person, utseende, var denne bor, bloggarens ordinarie yrke, och liknande. Kanske fokuserar de på skrivfel i texterna, på grammatiken, på bloggens design och layout liksom på annat som inte har med bloggens budskap att göra. De som skriver hatkommentarer använder gärna olika härskartekniker för att trycka ner bloggaren eller lyfta sig själva på bloggarens bekostnad. "Vad vet du om skönhet som är så ful under allt smink" eller "du som inte har 180 högskolepoäng statsvetenskap i bagaget vet väl ingenting om hur samhället fungerar" är ett par exempel. Näthatarna använder oftast alias, eftersom de är medvetna om att deras beteende socialt oacceptabelt. De tar gärna till så kallade "handdockor" (eng. sock puppets), vilket innebär att de skriver under flera olika alias för att bloggaren ska uppleva att det är fråga om ett utbrett och massivt motstånd. Sådant upptäcks dock lätt i de flesta bloggsystem.

Att hantera hatkommentarer är inte så svårt. Ignorera, radera och blockera. Precis som om det beteendet skulle förekomma i ett socialt sammanhang. Den som sätter sig på ett föredrag och börjar gapa om föredragshållarens utseende, kläder och kompetens kan räkna med att bli utslängd efter några sekunder.

Hur man själv reagerar är en viktigare fråga. Man får som bloggare tänka ett steg längre. "Ligger felet hos mig?" Antagligen inte. Vilka individer beter sig regelbundet på det sättet? Är det fråga om balanserade och framgångsrika människor som är nöjda med tillvaron och vad de har åstadkommit med sina liv? Kanske inte. Kanske beter de sig på det sättet för att de är avundsjuka på den de angriper, eller kanske för att de är rädda för denne, men inte är kapabla att angripa denne sakligt. Kanske mår de dåligt i största allmänhet. Så hata inte hatarna, deras beteende beror nog på att de har andra problem, som du bara får klä skott för. Och vad du än gör, försök inte att slå tillbaka, även om det kan kännas frestande. Då visar du bara en obehaglig sida av dig själv. Och du slår kanske på någon som redan ligger.

Men allt är väl inte hat och kritik? Du som bloggar är nog van vid att få en del positiva inlägg också. Många ryggdunkar och uppskattande kommentarer. Ofta skrivs de av människor som sedan tidigare är välvilligt inställda till bloggen eller bloggaren. Som återkommande läsare som du som bloggare tidigare har lyckats fånga, eller människor som läser din blogg och håller med om det du skriver. De utgör näthatarnas motsats. Ibland vill de bara bli sedda, speciellt om det handlar om en välbesökt och framgångsrik blogg.

Hur hanterar vi dem? Behöver man hantera dem på något sätt? Jodå. Faran med de här kommentarerna är att man som bloggare lätt vill fokusera på dem och ge dem många uppskattande svar i gengäld. Det är inte fel, men det är kan skapa en slags ryggdunkarklubb där man bara tackar för den positiva feedback man får och låter det flyta ut till längre diskussioner om hur trevligt det är att vara överens.

Här tror jag att det finns en hel del berättigad kritik mot bloggandet i stort i och med att det är lätt att det blir navelskådning av det hela. Man fokuserar på den positiva feedback man får, och glömmer den sakliga kritiken. Men det är ju samtidigt väldigt viktigt att de trogna läsarna känner sig uppskattade, för då fortsätter de att läsa bloggen.

Den sakliga kritiken då? Det ser jag som den viktigaste kategorin, och den man som bloggare bör lägga mest tid och energi på. För här handlar det om kritik som man kan resonera kring, och som det finns belägg för. Ofta skrivs de av människor som är intresserade av de frågor som bloggen tar upp. De känns igen på att det sällan handlar om grundlösa påståenden om att bloggaren har fel, utan om befogad kritik.

Min personliga åsikt är att det ofta är bra att försöka mötas någonstans i mitten av debatten. Antagligen har både bloggaren och kritikern rätt, men på olika sätt. Kanske ser man samma problem ur olika synvinklar, och har olika åsikter om det. Och då handlar det inte längre om att ha rätt, utan om att få rätt i andras ögon. Hur man som bloggare bemöter kritik avgör hur trovärdig bloggen upplevs som i framtiden - den utomstående läsaren ser ju att båda har rätt, men på olika sätt. Är det uppenbart att man som bloggare har helt fel om någonting är det bara att erkänna det. Rätta felet och tacka kritikern för hjälpen. Gör en pudel, alltså.

Att försöka resonera sig ur en sådan situation är fel, fel, och dubbelfel. Då kan man skada bloggens trovärdighet. Än värre är att ignorera sådana kommentarer, för då visar man som bloggare att man inte kan ta en diskussion, trots att man ändå själv vill göra sin röst hörd. Det är dock inte på långa vägar lika illa som att radera kritiska kommentarer. Att göra det bränner mycket av bloggens trovärdighet. Och det är en annan svaghet inom bloggandet, att inte kunna erkänna sina egna fel.

Oftast är det dock fråga om att bloggare och kritiker behöver mötas någonstans i mitten av debatten. Att man når olika slutsatser får man respektera, världen är sällan så svartvit att någon har helt rätt medan andra har helt fel. Då är det inte lönt att försöka vinna diskussionen, det blir bara ett ställningskrig. Det är även viktigt att se den befogade kritiken som någonting positivt. Den visar ju att man har lyckats nå ut till någon som verkligen är intresserad av det man skriver, och engagerat denne i en diskussion som kanske gett någonting.

Det om de olika kategorierna. Problemet är att det ofta finns lite av varje kategori i varje kommentar. En hatkommentar kan vara maskerad som ett försök till saklig kritik, där det senare visar sig att personen bakom dem bara vill visa att bloggaren har fel, oavsett vad det gäller. De uppskattande kommentarer man får handlar kanske inte om att den som kommenterar tycker att bloggaren har rätt i sak, utan denne gillar bloggen eller bloggaren, och vill ge denne rätt. Eller bara bli sedd.

Så här är det att blogga. Som Mirjamsdotter så träffsäkert skriver kräver bloggandet att man är någorlunda hårdhudad. Eller i alla fall att man tänker några steg längre, och reflekterar över hur olika typer av kommentarer kan tolkas.

Men det jag ser som viktigast är att man som bloggare lär sig att ingen kan trycka ner andra om de inte själva låter sig tryckas ner.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8847

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag tycker är skamligt att en del angriper unga kvinnor, bara för dom har en stark åsikt. Oftast är män som känner att deras makt position är hotade, dom är inte längre den där Alfa hanen.

Men det här med näthat är ingenting, se bara hur dom kriminella Sverigedemokraterna även kallad National Socialisterna hänger ut människor på sina bloggar och forum, sedan gnäller dom själva att dom blir anfallna.

Permalänk | Anmäl #1 Anders Andersson, 2009-07-12, 09:27

Den här artikeln kom med lika mycket nytt som att himlen är blå. Ett klassiskt exmpel på "här finns jag, se mig, uppmärksamma mig och bekräfta att jag finns".

Permalänk | Anmäl #2 Johan Nilsson Svensson, 2009-07-12, 10:11

Jo, hata dem! Jag säger som socialisterna; Det är kollektivets ansvar att slå ner kränkningar och förolämpningar på nätet. Staten måste drakoniskt rycka in och lagstifta bort anonymitet, införa identitetstvång så Birro och de andra lattesocialisterna som profiterar på sin offentlighet kan känna sig rättfärdigade och helt skyddade i sitt bloggande, trots att tekniken och lagar finns redan.
Nej till privatliv och anonymitet, Ja till offentligt tvång och till åsiktsregistrering. Makthavarna fick fram IPRED och FRA lagen så det här borde inte vara något större problem att begränsa denna frihet heller.

Länge leve subjektiv-kollektivets gemensamma hjärnbalk och den kommande Birrolagen. Offentlighetsprincipen och transparens ska gälla alla inom sverigekollektivets digitala gränser.

Mvh Antagonisten

Permalänk | Anmäl #3 Mike Nilson, 2009-07-12, 10:21

Hur kommer det sig att en sån här Musse Pigg-analys av näthatet som har nivån och skärpan hos något man läser i Veckorevyn har hamnat längst upp på Newsmills webbplats? Det som retar mig mest är kanske att Orest gör sina analyser av kommentatorer med ett von oben-tonläge som han inte alls har intellektuell täckning för. Men jag borde kanske inte hetsa upp mig, då kanske jag regredierar till invektivspottande näthatare i ren affektion.
.
Överhuvudtaget känns hela diskussionen om de stackars bloggskrivarna som blir så hatade tämligen konstruerad. Om det nu öht är ett problem för någon så har ju alla bloggar en registrerings- och modereringsfunktion där man effektivt kan sortera bort oförskämda kommentarer och varje e-post-program har en inkorg för skräppost. Använd med fördel dessa och spela inte så förvånade över att det finns patologiskt komplexfyllda individer därute som använder Internets anonymitet till att få utlopp för sin frustration men har otillräckliga intellektuella förmågor för delta i det demokratiska samtalet på ett anständigt sätt..

Permalänk | Anmäl #4 Mats Dagerlind, 2009-07-12, 10:51

Det du skriver om fortgår på en sida på Newsmill och en blogg nära dig! Se min senaste artikel på Newsmill plus kommentarer (som inte är slut än) plus min blogg från i dag www.annhelenarudberg.blogspot1.com

I en del debatter går det inte att mötas i mitten för att de handlar om något mycket mer och större än det som uttrycks. Se också min sammanfattning av hela Liza Marklund-affären av den 5 juli på samma blogg.

Permalänk | Anmäl #5 Ann Helena Rudberg, 2009-07-12, 11:15

Onyanserat näthat är självklart förkastligt, men en diskussion är alltid uppfriskande. Det kan nog vara nyttigt för en pretantiös åsiktsmaskin som tex Birro att få stå till svars för sina åsikter och (anser jag) sina ytliga tyckanden. Det slipper Birro ju göra som bisittare i Tv4:as debattprogram, men på nätet är det ju inte lika lätt att slippa undan.

Permalänk | Anmäl #6 Calle Bengtsson, 2009-07-12, 11:16

Äsch skrev fel på bloggadressen: www.annhelenarudberg1.blogspot.com

Permalänk | Anmäl #7 Ann Helena Rudberg, 2009-07-12, 11:16

Detta är den mest genomtänkta och läsvärda artikel som jag har läst i ämnet om blogghat. Den är riktigt bra och den får mig att tänka på mitt eget bloggagerande.

Jag inser t.ex. att det är lätt att hävda källkritikens överordnande i kunskapssökandet och samtidigt glömma bort att i övrigt bidra med fakta.

Permalänk | Anmäl #8 Tristan, 2009-07-12, 11:59

Mats Dagerlind, det var en intressant synpunkt. Den ska jag ta upp vid ett senare tillfälle.

Permalänk | Anmäl #9 Magnus Orest, 2009-07-12, 13:42

Om man som Gynning och Birro försörjer sig på att fläka ut sig själv på nätet, ja då får de sannerligen acceptera negativa kommentarer. Att visa rumpan bildigt eller bokstavligt brukar ge åsikter, så take it or leave it!

Permalänk | Anmäl #10 Charlotte T., 2009-07-12, 16:35

Magnus Orest bra skrivet!

Skriver själv inte men känner mig lite tveksam och ser en brist i bloggande och den totala makten en person som skriver på en blogg har över sin lilla del av internet.
Den kritik som bloggaren får i form av kommentarer kan bara raderas/manipuleras. Ställer stora krav på bloggaren att vara objektiv och tillåtande.
Samt en medvetenhet från läsaren om att hela kommentars fältet kan vara en teater.
Vilket gör att mångfalden av åsikter som finns representerad på internet är guld värd! Det vill säga att läsaren har en stor möjlighet att få många vinklar även kring ämnen som är små och där igenom bilda sig en egen uppfattning.

Permalänk | Anmäl #11 Petter, 2009-07-12, 20:19