Christer Sturmark mot Anders Björnsson i debatt om livsåskådning och religionsfrihet

Sammandrag

Helhetsintrycket av debatten var att den var konstruktiv och meningsfull. Huvudpersonen var med en mindre slagsida Christer Sturmark och hans gärningar även om debatten i sig var helt jämlik. Om jag mätte med min subjektiva applådmätare vann Sturmark, men Anders Björnsson låg honom strax i hälarna. Båda är mycket duktiga talare och det var sällan som debatten var tråkig.

Debatten inleddes med att de två debattörerna fick 15 minuter vardera att ge sin syn på humanismen och sin meningsmotståndare. Anders Björnssons inledningstal var helt suveränt. Efter dessa anföranden avlivade Sturmark snabbt några tidningsankor.

Sturmark tog kål på ankan som påstår att Humanisterna försökt få hotellkedjan Scandic att ta bort alla biblar från hotellrummen. Han rättade denna historia genom att berätta att Humanisterna föreslagit hotellkedja att inrätta receptionsbibliotek som representerar alla religiösa inriktningar som ersättning till att det bara fanns kristna biblar på hotellrummen. Scandic köpte denna idé, men fick sedermera betala dyrt genom att svenska kyrkan avbokade 100-tals rumsbokningar i ren protest.

Bägge herrarna var sedan eniga om att pressen skrivit sina egna rubriker. Det var SvD som hittat på rubriken: "Sturmark intoleransens apostel".

Sturmark gav ett sansat intryck och han hade argument som jag tror de flesta skulle skriva under på. Det är förmodligen följden av att han åkt land och rike runt och diskuterat med många människor som representerar en rad olika trosföreställningar. Han har mött allt från Plymouth-bröderna i Småland till pingstpastorer och företrädare för alla religioner. Det är klart att han inte kan ha tunnelseende (längre).

Det Sturmark sa kändes genomtänkt och en ny bild av honom som aktör i vårt samhälle tycks ta form. Kan vi tacka Sturmark för hans ibland tonårsrebelliska argumentationsstil mot insomnade svenska normer och hans engagemang i trosfrågor i samhället, frågor som de flesta politiker undviker i brist på mod? Mitt svar är ja.

Sturmarks åtminstone skenbart mycket polära åsikter väcker den sovande svensken och tvingar denne att ta ställning. Ingen lämnas därmed oberörd av frågan som drivs, den om humanismen. Christer Sturmarks styrka är att han vågar ifrågasätta redan etablerade normer kring religion och tro. På det viset är Sturmark lite av en reformist och han kanske stimulerar Anders Björnsson i samma riktning.

Utan en Christer Sturmark skulle inte humanismen vara lika aktuell i den allmänna samhällsdebatten inser jag. Hur många har hört talas om det Svenska humanistiska förbundet med Anders Björnsson i spetsen utan Sturmarks provokativa utspel i media? Anders Björnsson erkänner att väldigt många ringer till honom och tror att han är Sturmark, medan motsatsen var mer ovanlig vilket han skämtsamt ironiserade om.

Efter att debattörerna presenterat sin ömsesidiga kritik, gjort sig av med sitt pansar och efter att de rätt ut några massmediala interventioner kunde herrarna finna en lång rad av gemensamma beröringspunkter. De höll helt enkelt med varandra och debatten blev bitvis till en diskussion om detaljer. Vinnaren blev humanismen genom en saklig debatt om tro, yttrandefrihet, religion och lagstiftning. Om en sådan här diskussion kan fortsätta finns inga hot mot vad vi kallar demokrati, men i samma ögonblick som debatten insomnar kan ogräset börja växa igen. Det är som vanligt att vid ickekommunikationen växer missuppfattningar och misstänksamhet.

De olikheter de båda kunde identifiera var synen på kränkningar av yttrandefrihet och religionsfrihet. Christer Sturmark intar där en något hårdare ton och vill, om jag inte missförstod honom, vara lite snabbare på att förbjuda vissa yttringar. Hans favorithatobjekt är Plymouth-sekten i södra Sverige som han vill förbjuda omedelbart. Anders Björnsson menade att vi inte behöver öka antalet förbud eftersom det redan finns en rådande lagstiftning som hanterar t ex ärekränkning, förtal och andra övergrepp.

Det kanske inte alltid behöver finnas ett rättsorgan som skipar rättvisa. Vid vissa övergrepp straffar förövaren sig själv. Anders Björnsson menar att det är viktigt att identiteten på den som kränker blir känd. I samma ögonblick som identiteten blir känd står angriparen där med skägget i brevlådan och lagen behöver inte nödvändigtvis leda till att någon låses in. Han slår fast att det inte bör kriminaliseras att till exempel påstå att förintelsen aldrig skett eftersom det är en slags personlig åsikt. Christer Sturmark gav ingen replik på just det uttalandet, men han samtyckte troligen inte.

Både Christer Sturmark och Anders Björnsson gör en sak som är viktig. De går tillbaka till ordens etymologiska bakgrund för att reda ut begreppsförvirringen i den allmänna debatten. Mycket mer av den varan behövs annars använder vi inte språkets möjligheter utan vi tar för givet att vi förstår varandra när vi egentligen inte alls gör det. Om utebliven ordförståelse för enskilda ord kan skapa konflikt vad kan då inte svåra språkförbistringar mellan två kulturer skapa?

Avslutningsvis kan tilläggas att vad denna debatt gav prov på är att det kan existera en vettig dialog om tro, religion, yttrandefrihet, vetenskap och olika kulturyttringar där ingen yttring står över någon annan. Vetenskap är t ex bara en av flera kulturyttringar. Det var andemeningen i Anders Björnssons anförande och denna inställning var båda debattörerna eniga om. Det finns utrymme för kulturell utveckling i Sverige och dessa båda temperamentsfulla herrar bör fortsätta sin debatt inför åhörare. Debatterandet är i själva verket ett kännetecken för en civilisation, sa Anders Björnsson. Det var länge sedan någon påpekade det.

Christer Sturmarks personliga världsåskådning förmörkar dock en aning hans omdöme för han avslutar med att poängtera att Humanisterna ska ha en normativ funktion i samhället och därmed har de en politisk agenda. Sturmark sa att han inte vill ha en tro i samhället baserad på "det övernaturliga" och "gudaväsen". Istället vill han föra fram en förnuftsmässig och vetenskapligt grundad åskådning som om "det övernaturliga" står i opposition till vetenskap.

Det är tydligt att "det övernaturliga", vad Sturmark än lägger i det begreppet, för honom utgör en hotfull skymningszon. De flesta andra människor tror jag inte ens gör den kopplingen mellan politik, det okända, humanism, vetenskap och reella samhällsfaror.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8839

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack för en MYCKEt läsvärd redogörelse! Personligen har jag en hel del respekt för både Björnsson och Sturmark. Björnsson frihetslidelse är särskilt beundransvärd, och där har vio det verkligt ce4ntrala värdet; naturligtvis ska man ha rätt att "förneka Förintelsen", likaväl som att hävda att jorden är platt, det är inget att snacka om, bara! Samtidigt måste Sturmarks humanism tillerkännas precis samma rätt till missionsnit som vilket samfund som helst. Vad som är så förskräckligt med Plymouthsekten vet jag inte; men det låter alldeles tokigt att förbjuda den. I stället skall den lagsökas hårt på gällande lagstiftning, på sätt som i USA skett med t edx harekrishnarörelsen, som reagerat produktivt på utmaningen och bestämt åtgärdat vissa förfärande missförhållanden man själva varit omedvetna om. Varför skulle inte samma grepp fungera på Plymouthbröderna? Förbjuder man det organisatoriska skalet, går de ju bara under jorden och b ildar nytt, som vilken bolagsfifflare som helst, så det verkar ärligt talat överspänt och korkat, och framför allt tyranniskt, och jag vill verkligen veta varför just DESSA är så förskräckliga.

Permalänk | Anmäl #1 Peter Ingestad, 2009-08-18, 20:14

http://sv.wikipedia.org/wiki/Plymouthbr%C3%B6derna
.
För att förbjuda en sekt krävs förbanne mig mer än så här, och preliminärt, alltså i öppenhet för ytterligare information, BRÄNNMÄRKER jag Sturmärks intolerans. Den här sortens överhetsfasoner vill jag inte veta av i vårt moderna samhälle!

Permalänk | Anmäl #2 Peter Ingestad, 2009-08-18, 20:20

Det intressanta som artikeln beskriver tycker jag är att två människor med olika uppfattningar kan gå i dialog med varandra, vara överens om vissa saker och icke överens om annat. Annars tycker jag att det vanligaste idag är att var och en kommer med ett helt åsiktspaket där man på förhand kan räkna ut att tycker han så om A så måste han tycka så om B. Det är verkligen urtrist.

Jag lyssnade för inte så länge sedan på en debatt mellan Ted Harris präst i svenska kyrkan och Sturmark och den var också så där lågmäld även om jag tyckte att Sturmark vann den debatten stort i sak.

Och att BRÄNNMÄRKA någons intolerans Peter - det tycker jag låter väldigt intolerant. Förresten väntar jag fortfarande på blommor och choklad!

Permalänk | Anmäl #3 ann johansson, 2009-08-18, 20:41

Taktik! Man måste sätta Fi under press vid Harmageddon och på Kuruksetras transcendentala slagfält.. En ask álkoholfria likörpraliner í vedantiskt godkänt chokladsurrogat plus en överdådig krans persilja för tempelfridens skull avsänt med Helig Ande. *from & fanatisk*

Permalänk | Anmäl #4 Peter Ingestad, 2009-08-18, 20:55

Kuruksetras? Upplys mig store herre!!!

Permalänk | Anmäl #5 ann johansson, 2009-08-18, 21:05

Jo, det var där de rättfärdiga pandaverna kämpade mot de lömskla kuruerna och den och den goda härens ledare starkt beväpnade bågskytten Arjuna, som hyste sorg och tvivel men fick råd av Gudomens Högsta Personlighet som nedsteg i körsvennen Krishnas gestalt. Bhagavad Gita.

Permalänk | Anmäl #6 Peter Ingestad, 2009-08-18, 21:47

Okey - då är jag med! Jag är dåligt bevandrad i hinduismen men jag får läsa på! Försöker just nu att ta mig igenom en bok av Roger Viklund "Den Jesus som aldrig funnits" om den är bekant och jag har funderat en hel del över det här med likheterna mellan Krishna och Kristus och även Shiva och Jahve och det senare tycks jag vara ganska ensam om, men det känns som om det finns något där. Bekant med VOF?

Permalänk | Anmäl #7 ann johansson, 2009-08-18, 22:18