RELIGIONSFRIHET BRA FÖR STURMARK & ULVEAUS

Mycket bra!

Skribenten i detta inlägg undviker noga att ta upp problematiken som humanisterna pekar på nämligen. Hur skall man göra när religiösa traditioner krockar med det moderna samhället? Skall vi i toleransens namn blunda för övergrepp i religionens namn eller skall själva handlingen vara det som räknas? Svaret på den här frågan är naturligtvis självklart för oss som vågar och kan tänka självständigt.

@ skeptiker: Naturligtvis finns det gränser för religionsfriheten, men det hindrar inte att religionsfriheten, dvs. friheten till att utöva sin religion är fundamental. Gränser: t ex skulle vi in Sverige inte acceptera att alla tvingades följa viss religiös praxis, såsom ofta sker i teokratiska system. Staten kan alltså inte utgår från att religion är skadligt och vara programmatiskt sekularistisk, som de s k humanisterna. F ö anser jag att namnet ”humanisterna” är stöld; ett så generellt begrepp skulle man inte få patentera för en rörelse som bara täcker en bråkdel av vad humanism kan stå för.
En annan sak man undrar är varifrån humanisternas alla pengar kommer ifrån - kampanjen nu senast var inte billig…

Vad humanisterna påpekade var att det är helt onödigt med en lag som garanterar religionsfrihet eftersom dessa rättigheter redan garanteras av andra lagar i vårt samhälle, tvärtom är risken att vi tillåter övergrepp som görs i religionens namn som vi annars inte skulle tillåtit. Det har aldrig varit humanisternas avsikt att inskränka individens rättigheter att utöva sin religion annat än då det krockar med de gemensamma världsliga lagar som vi har i Sverige.

Det är heller inte någon stöld av humanisterna att kalla sig humanisterna. Det finns olika betydelser av humanism och en är den internationella sekulära humanismen som det går bra att läsa mer om i ett uppslagsverk eller på nätet. Det gäller att sklija på äpplen och päron och veta vad det är man kritiserar.

Som vanligt följer Humanisterna och deras beundrare ett bakvänt och ologiskt resonemang. En lag som garanterar religionsfrihet är knappast överflödig för att den garanteras av andra lagar. Det är tvärtom så att religionsfriheten är en av våra grundlagar som de andra lagarna utgår ifrån. Det är inte heller möjligt att i religionens namn tillåta övergrepp eftersom det redan existerar lagar som skyddar människor mot övergrepp. Det är t ex inte tillåtet att i religionens namn misshandla någon eftersom man då lär dömas för just misshandel. Vi har med andra ord redan lagar som skyddar människor mot övergrepp, oavsett i vilket syfte övergreppen sker.

Humanisternas agenda är falsk och lömsk. De påstår sig värna om mångfald och tolerans genom att vilja förbjuda all religion i offentliga sammanhang. Man vill alltså i toleransens namn lagstifta om intolerans och på så sätt begränsa yttrande-, religions- och åsiktsfriheten. Man påstår sig kämpa för förnuft och vetenskap men detta genom oförnuftiga krav och ovetenskapliga, bakvända argument.

När religiösa dogmer och traditioner, t ex hedersvåld etc, krockar med det moderna samhället så ska självfallet Sveriges lagar gälla. Men saken är inte helt enkel.

Är man fundamentalist, bokstavtroende, så kanske orden om att man ska lyda Gud mer än människor blir ett problem. Om statsmakten stiftar den ena lagen efter den andra som kränker kristnas, judars eller muslimers samveten uppstår frågan för fundamentalisten vad som slutligen gäller.

På mina resor under 70-och 80-talen mötte jag många kristna i Sovjet som vägrade att registrera sina församlingar eftersom staten begränsade religions- och mötesfriheten och satte pastorerna i fängelse.

Det finns troligen en gräns för vad en hängiven kristen, jude eller muslim kan acceptera. I Sverige har vi religionsfrihet, men det kan inte uteslutas att vissa grupperingar känner sig utmanade av staten i frågor om abort, omskärelse, homosexuell livsstil etc.

Ytterst landar man i tolkningsfrågan när religion diskuteras; hur ska Bibeln, Toran och Koranen tolkas? Vem har tolkningsföreträde?

Min personliga uppfattning blir att om jag vill bejaka t ex en kristen tro bör förebilden vara Jesus Kristus, han som alltid försvarade den utsatte, bröt mot de skriftlärdes lagar och bekämpade religiöst hyckleri och slaveri. Hans huvudbudskap var - om jag uppfattat honom rätt - upprättelse, försoning och frid. Vem kan vara mot det?

Varje religion - även humanism eller kommunism - har under dess historia misstolkats. Ska vi därför överge religionsfriheten och begränsa människors rätt till en tro eller att inte ha en tro? Självfallet inte. Misstolkningar och överdrifter görs av människor i alla former av religiösa och politiska sammanhang.

När jag följt Sturmarks och Ulvaeus inlägg i olika medier överraskas jag av deras naiva förhoppning om möjligheten att utrota människors längtan efter djupare mening. Humanisterna är knappast ett hot eller en fara eftersom deras agenda om absolut sekularisering är dömd att misslyckas. I årtusenden har människan sökt livets mening i kunskap, vetenskap och religion och för många tar religionen vid där vetenskapen inte förmår att ge svar.

Religionshistorien lär oss att om staten går för långt går ändå de hängivna vidare och under jord om nödvändigt. Men den allra största faran är när de hängivna isolerar sig och vägrar pröva sin tro i öppen dialog och kritisk granskning. Det visar Knutby! Men även deras tro har självfallet en kärna av ärlighet och längtan efter mening.

Sturmark och Ulvaeus tvingar oss till eftertanke och samtal.
Det är bra. Religiös extremism behöver slipas av. Det är endast i det öppna samhället och samtalet som vi kan mötas, lära och förhoppningsvis landa i något som vi kan omfatta och leva med.

Under mina åtta år som debattredaktör på Svenska Dagbladet konstaterade jag gång efter annan att publicering av livsåskådningsfrågor resulterade alltid i en mängd reaktioner - långt utöver andra viktiga ämnen. Religionen - eller människors längtan efter mening - går inte att utrota. Sturmark och Ulvaeus har siktat alltför högt.

Sune Olofson

Som jag nämnde i en tidigare kommentar så vill humanisterna INTE förbjuda någon att tro på jesus eller budda vilket hela tiden ignoreras av alla som fördömer humanisterna. Vi vill istället ha en öppen debatt om livsåskådning där alla argument värderas sakligt. Det skall inte spela någon roll om en imam hävdar det eller om det står i en helig skrift. Det måste stämma överens med de värderingar och lagar vi har i vårt samhälle. Vad många kristna i sverige har svårt att acceptera är att de tider då kyrkan hade tolkningsföreträde i vissa frågor är förbi. Vi skall naturligtvis diskutera de här frågorna men ni som är religiösa måste inse att det enbart är de lagar och regler som vi kommit överens om i demokratisk ordning som gäller. Religiösa påbud är inte giltliga, är värderingarna och handlingarna i otakt med övriga samhället så får de stå tillbaka, vilket redan är fallet med ett flertal saker som står i bibeln t ex synen på slavar eller kvinnor. Väldigt få tolkar bibeln bokstavligt idag och de som gör det har problem, stora problem att anpassa sig till samhället. Därför är det helt överflödigt med en lag som garanterar religionsfrihet eftersom de ändå är underställda de lagar i samhället som garanterar individens fri- och rättigheter.

Mats Tunehag, Sune Olofson och Christer Holmdahl verkar fullständigt ha missförstått vad Humanisterna vill. Ingenting kan vara Humanisterna mer främmande än att förbjuda någon att ha sin tro och övertygelse. En stor del i Humanisternas värv är att bredda samtalet kring livsåskådning där även en icketeistisk, sekulär grundsyn skall kunna ha utrymme. Att bygga upp en verksamhet som hanterar livets stora händelser (födsel, att bli vuxen, partnerskap, död) är en viktig del. Tyvärr visar vårt samhälles företrädare liten förståelse för detta behov då förbundet inte kan få ta del av offentliga medel såsom andra livsåskådningsgrupper.

Sen kan man ju allvarligt ifrågasätta om Mats Tunehag följer med i vad som händer i omvärlden? Bland de regimer som förföljer oliktänkande, straffar journalister, mördar konvertiter, begränsar mötesfrihet, stryper demonstrationsfriheten och inskränker yttrandefriheten finns idag bland de djupaste religiösa. Att hoppa över det faktumet är gravt ohederligt.

Mats T...läs igenom denna punkt...(behövs kanske inte....DU skrev den...).

3. Religionsfriheten ger också rätten att byta tro och åsikt, samt att gå med i, gå ur eller byta organisation, kyrka och moské. Sturmark och Ulvaeus är fria att byta åsikt och att bli kristna och gå med i Clara kyrka i Stockholm. Återigen kan man se hur religionsfriheten är en stark indikator på fungerande demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. I islamska länder, med eller utan lagens stöd, straffas den som försöker lämna islam. Till och med i Europa lever de som konverterar från islam farligt.

Min fråga till Dig är:

Religionsfrihet måste väl om den skall finnas, vara absolut? Den skall väl gälla alla religioner? Jag utgår ifrån att Du anser det. Hur ser Du då på att en sådan religionsfrihet kan gå hand i hand med att religionsfriheten skyddar religioner som inte tillåter andra religioner? Genomgående i de stora världsreligionerna påbjuds att DE och inga andra....är de rätta. Budord 1 i kristendomen som ett paradexempel.....blodigt uppföljt i gamla testamentet...

Ser du inte paradoxen Mats?

Genom att skrota begreppet "Religionsfrihet" skrotar vi inte frihet till religion.....vi bara ger den religiösa spelplanen samma villkor och regler att följa som andra livsåskådningar, politiska åsikter etc....

Ser Du inte att detta Skulle GYNNA även religiösa människor??

Gör Du inte det...så tja....so be it!!!

Mats T,

Religion är en åsikt. Detta är ju uppenbart, om inte av någon annan anledning, så pga det faktum att det finns olika religioner. Varför räcker då inte åsiktsfrihet? Friheten att praktisera utifrån sina åsikter är väl redan fri....så länge man inte bryter mot lagen. och inte vill Du väl att man i religionens namn skall få bryta mot gällande lagar? Så återigen: Räcker inte åsiktsfrihet?

I länder utan någon som helst frihet att uttrycka sina åsikter eller sina religiösa åsikter, hade jag hellre sett införandet av åsiktsfrihet än religionsfrihet, av det enkla skäl att åsiktsfriheten är mer omfattande. Den exkluderar inget. Det gör religionsfriheten!

Kort repetition Mats:

1) Ett fritt samhälle behöver ingen religionsfrihet eftersom det redan har åsiktsfrihet.
2) Ett icke fritt samhälle behöver åsiktsfrihet.
3) GO TO 1

Mats T,

Skulle du kunna, dels ur ett rättsligt, dels ur ett moraliskt perspektiv, reda ut hur Du ser på följande två olika situationer;

1) Emil 8 år kastar en tallrik i golvet. Mamma spänner ögonen i honom och säger: -"När pappa kommer hem skall du få stryk!!"

2) Emil 8 år kastar en tallrik i golvet. Mamma spänner ögonen i honom och säger: -"När du dör kommer du till helvetet".

Mycket nyfiken på ditt svar!!!

Moraliskt liknar de två situationerna varandra. Man åberopar ett moraliskt förkastligt hot om obehagliga konsekvenser för att få Emil att tänka om nästa gång. Rent juridiskt är de två situationerna ointressanta - inget juridiskt sker.

Vad är egentligen den största begreppsstölden:
1. Att göra anspråk på att kalla sig humanist även om det kan finnas typer av humanism som man inte inkluderar
eller
2. Att hävda att tankefrihet, åsiktsfrihet mötesfrihet, demonstrationsfrihet, yttrandefrihet och pressfrihet endast kan följa ur religionsfrihet?

Det farliga med religionsfrihetsbegreppet är att det kan tolkas som om det förbehållslöst inkluderar rätten att utöva sin religion. Men den rätten har man bara så långt utövandet inte bryter mot lagen, sunda moraliska principer eller medmänniskors rättigheter - utövanderätten är alltså en *underordnad* rätt. Exakt detta är en konfliktyta mellan sekularismen och teismen.

solo skriver i #6:
"överraskas jag av deras naiva förhoppning om möjligheten att utrota människors längtan efter djupare mening. Humanisterna är knappast ett hot eller en fara eftersom deras agenda om absolut sekularisering är dömd att misslyckas. I årtusenden har människan sökt livets mening i kunskap, vetenskap och religion och för många tar religionen vid där vetenskapen inte förmår att ge svar."

På vilket sätt skulle sekulära värden på något sätt hota eller inskränka
människors längtan efter djupare mening, sökande efter livets mening eller allmänna värdering av frågor som vetenskapen inte förmår besvara? Det som hotas är endast religionens ensamrätt på sådana frågor.

Det är att göra det synnerligen lätt för sig att attackera den här typen av nidbilder.

Mats T skrev:
"de som saknar eller allvarligt kränker religionsfriheten är även de regimer som förföljer oliktänkande, straffar journalister, mördar konvertiter, begränsar mötesfrihet, stryper demonstrationsfriheten och inskränker yttrandefriheten."

Du implicerar kausalitet men motiverar inte en sådan. Det är i själva verket det största hålet i din artikel, som gör det svårt att ta den på allvar. Är det inte så att de regimer du tänker på helt enkelt är totalitära och därigenom berövar befolkningen all dylik frihet. Är det inte så att det egentligen är andra fri och rättigheter som är "bra för Sturmark & Ulvaeus", och att de skulle kräva religionsfrihet är bara något du upprepat hävdar utan att ge minsta tillstymelse till förklaring?

(Jag håller med om att totalitarism är ett större större problem än religionsfrihet.)