Påven föreslår en "kristen humanism" för den globala ekonomin

För att den ekonomiska politiken ska vara hållbar, skriver Benedictus, så måste den vara förankrad i en övergripande syn på människors välfärd som bland annat inspireras av andlighet - i motsats till ett "teknokratisk" synsätt, eller ett synsätt som drivs av privata intressen och makt.  

Påven avvisar den ekonomiska "låt gå filosofin" som behandlar marknaden som i stort sett en fristående makt. Han avvisar helt tanken på att ekonomin måste ha en inbyggd "kvot" av fattigdom och underutveckling för att den ska fungera på ett framgångsrikt sätt.

"Övertygelsen om att ekonomin måste vara självständig, att den måste skyddas från påverkan av en moralisk karaktär, har lett till att människor har missbrukat den ekonomiska processen på ett i grunden destruktivt sätt," skriver han.

När det gäller den sekulära politiken, så finns det både goda och dåliga nyheter för vänster- och högerpolitiker i Caritas Veritate. Vänsterpolitiker kommer sannolikt att applådera Benedictus krav på kraftfulla statliga ingripanden i ekonomin och hans stöd för fackföreningar, medan konservativa politiker kommer att uppskatta hans orubbliga motstånd mot abort, preventivmedel och homosexuella äktenskap, genom att insistera på att en sådan politik inte bara är moraliskt felaktigt, utan att det även är en dålig strategi för ekonomin. (Aborter kan ses som ett gigantiskt slöseri med humankapital och förlusten av långsiktiga investeringar).

Publiceringen av det 30 000 ord långa Caritas i Veritate, försenades för att ge påven tid att reflektera över den ekonomiska krisen som utbröt i mitten av 2007. G8-mötet i Italien den här veckan ägnas åt att begrunda en ny arkitektur för den globala ekonomin, och Benedictus säger att kyrkan inte erbjuder några "tekniska lösningar" men att hon kan ge konkreta rekommendationer:

* Stå emot "nedskärningar" av de sociala trygghetssystemen;

* Stödet till fackföreningar och arbetstagarnas rättigheter i en global ekonomi måste präglas av rörligheten för arbetskraft,

* Bekämpa svält genom att satsa på infrastruktur på landsbygden, bevattningssystem, transport, organisationen av marknaderna, och utveckling och spridning av jordbruksteknik;

* Att skapa fast anställning för alla som ett grundläggande ekonomiskt mål;

* Beskydda jordens "ekologiska hälsa";

* Att vara "öppen för livet", vilket innebär att vara resistent mot åtgärder såsom aborter och preventivmedel, som inte bara är moraliskt obligatorisk men som är nyckeln till en långsiktig ekonomisk utveckling;

* Se till att målen för de internationella biståndsprogrammen deltar i utformning och genomförande, och städar bort byråkratin som är förbundna med dessa program;

* Sänk den inhemska energianvändningen i de utvecklade länderna, genom att investera i förnybar energi och anta nya och mer hållbara livsstilar;

* Stoppa den "överdrivna ivern för skydd av kunskap" bland rika nationer, "genom ett alltför stelbent påstående om rätten till intellektuell egendom, särskilt när det gäller hälso- och sjukvård"

* Öppna globala marknader för varor från utvecklingsländerna, särskilt från jordbruket;

* Engagemang bland de utvecklade länderna att ägna en större andel av sin bruttonationalprodukt till utvecklingshjälp;

* Större investeringar i utbildning;

* Mer generös invandringspolitik, som erkänner det ekonomiska bidrag som invandrare ger, för både för värdlandet och för sina ursprungsländer genom de pengar som de skickar hem;

* Stöd till mikrofinansiering, konsument kooperativ och socialt ansvarsfulla former av verksamhet,

* Reformera FN och internationella institutioner för ekonomi och finanser, för att främja "en verklig världspolitisk makt ... med riktiga tänder," men som är införstådd med subsidiaritetsprincipen - som  innebär respekt för friheterna för individer, familjer och det civila samhället;

* Motståndet mot missbruket av bioteknik som riskerar att bli en ny form av rashygien.

Bakom Benedictus särskilda positioner, argumenterar han för en syn på människan som bygger på tron på Gud och öppenhet för den andliga meningen, i motsats till "den empiristiska och skeptiska synen på livet".

"Utan tanken på det eviga livet, kommer mänskliga framsteg i världen att nekas andrum," skriver han. En äkta utveckling "kräver en transcendent vision av den mänskliga personen som behöver Gud".

I detta sammanhang insisterar Benedictus på en stark offentlig roll för religionen, i motsats mot det som ibland kallas för en "förbittrad militant sekularism". Påven menar att både sekularisering och fundamentalism "utesluter möjligheten till ... ett effektivt samarbete mellan tro och förnuft."
 
Förutom strukturella reformer, antyder Benedictus att en varaktig lösning för den nuvarande ekonomiska krisen kommer att kräva en reform av enskilda hjärtan och sinnen.

"Utveckling är omöjlig utan rakryggade och ärliga män och kvinnor, av finansiärer och politiker vars samveten är anpassade till kraven för det gemensamma goda", säger påven.

Benedictus strider för det organiserade arbetet och han menar att den global ekonomin, som präglas av en omfattande rörlighet av arbetskraft, måste lyfta fram arbetstagarnas rättigheter ännu mer än tidigare. Han uppmanar fackföreningar i de utvecklade länderna, att ägna större uppmärksamhet åt arbetstagare från andra delar av världen som både "utnyttjas och är underrepresenterade".

Påven uppmanar också till akuta insatser för att lindra hunger och svält eftersom "mat och tillgång till vatten måste betraktas som universella rättigheter för alla människor".
  
För första gången i en social encyklika, har en påve har gjort gällande att den demografiska utvecklingen - i synnerhet befolkningsminskningen och det snabba åldrandet i delar av den utvecklade världen, särskilt i Europa och Japan - illustrerar klokheten i den katolska sexuella moralen.

"Minskade födslar som ligger under den så kallade reproduktionsnivån, innebär en belastning på de sociala välfärdssystemen. Det ökar kostnaderna och äter upp besparingar och de ekonomiska resurserna som behövs för investeringar. Det minskar tillgången på kvalificerade arbetare och det minskar "kunskapsreserven" som dessa länder kan ha nytta av," skriver Benedictus.

Benedictus kallade det sjunkande födelsetalen i den utvecklade världen, för ett tecken på "dåligt förtroendet för framtiden och moralisk trötthet".

En annan originell beröringspunkt i Caritas i Veritate, är Benedictus beskrivning av framväxten av ett "brett mellanliggande område" mellan privata företag och ideella initiativ, som består av företag som inte bara är verksamma i vinstsyfte, men också att de har en känsla av socialt ansvar. Påven nämner uttryckligen den "ekonomiska gemenskapen" i Focolarerörelsen som grundades av den italienska katolska kvinnan Chiara Lubich och som länkar nästan 800 företag i hela världen i ett åtagande att samla in en del av sina vinster för att finansiera utvecklingsprogram.

"Det är bara att hoppas att dessa nya typer av företag kommer att lyckas hitta en lämplig juridisk och skattemässig struktur i alla länder", skriver Benedictus. "Den stora mångfalden av institutionella former av verksamhet ger upphov till en marknad som inte bara är mer civiliserat, men också mer konkurrenskraftig."

Trots att argumenten kan bli föråldrade i en globaliserad tid, hävdar Benedictus att "både klokhet och försiktighet tyder på att inte alltför brådstörtat deklarera avskaffandet av staten. Faktum är att den nuvarande ekonomiska krisen markerar något av en renässans för staten, i egenskap av att offentliga myndigheter återigen kan hävda sin kontroll över det ekonomiska livet", skriver påven.

Ett intressant drag i Caritas i Veritate, är att Benedictus XVI har lyckats skriva en 144-sidig diskussion om den globaliserade ekonomin utan att använda termen "kapitalism".
 
Läs hela texten i Caritas i Veritate här

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] kyrkan Katolsk Vision Vatikanradion Johannes Forsblom skriver på på Newsmill Bloggen “Teologisk Verkstad” har flera [...] Blogg:Vad Påven säger och inte säger – konsten att citer, 2009-07-15, 10:35

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8716

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tack för en informativ artikel! Påvens encyklika är i stort sett mycket bra. Särskilt intressant är att den ställer "vänstern" inför intellektuellt ultimatum: vad är det "vänstern" står för egentligen numer: välfärd eller normlöshet? Jag är ganska säker på att "vänstern" mangrant skall fördöma påven; så gör nämligen "vänstern" numer undantagslöst fördomsfullt och med fullständigt förutsägbar automatik. Skälet är att "vänstern", vars språkrör numer alltid tillhör överklassen, ingalunda folket, inte alls bryr sig om vad den en gång stod för, nämligen välfärd och social rättvisa.; man låtsas göra det, men det är spel för galleriet. Idealen har förändrats. Nuförtiden är det andra djärva mål som i grund och botten gäller, t ex. fri abort och homosexuella bröllop.
.
Katolska kyrkan har, liksom f ö Piratpartiet, mitt eget fortsatt helhjärtade stöd, med insikt om alla dess fel.

Permalänk | Anmäl #1 Peter Ingestad, 2009-07-08, 12:27