Motståndet mot kuppmakarna i Honduras har skapat en unik folklig mobilisering

Det är fantastiskt genomgående i alla katolska länder så vill befolkningen ha en diktator varesig det är en höger eller vänster diktator.

Kan ni inte prova något annat...
Utan bara att vurma för er regim.

Det är ingen skillnad ifall det är en vänster eller höger diktator.

För övrigt är texten rent skräp ... vår ärorika ledare bla bla bla välkommen till fox news eller nordkorea...

M gren

Att Hondurianer var rätt glada att bli av med Zelaya? Och att stöddemonstrationerna var patetiskt små?

Mysko, jag hade fått för mig att Hondurianer var rätt glada att bli av med Zelaya? Och att stöddemonstrationerna var patetiskt små? I Honduras i vart fall.

Artikeln är inte representativ för den bild jag fått, och jag bor bland honduraner. Demonstrationerna för att bli av med Zelaya har varit klart större, och fredligare, än de mot. Och, detta är viktigt, hundra tusen människor demonstrerade mot Zelaya medan han ännu var president. Precis som artikeln påstår så har händelserna lett till ett nationellt uppvaknande, men MOT, inte för, president Zelaya och den för honduranerna förhatlige Chavez, vilken förolämpade dem i sitt eget land. De är varken för USA eller för Venezuela, utan självständiga.

Det är dags för svensk vänster att ta klart avstånd från Hugo Chávez.

När man läser blogginlägg, där vänsterbloggare menar att de som stödjer Zelaya är riktiga människor vars åsikter har värde till skillnad från de som protesterar i Iran, eftersom de senare är överklass (har mobiltelefoner och kan tvittra). Då börjar man inse hur dåligt det står till med vänstern i Sverige.

När svensk vänster hyllar en kuppmakare som Chavez, som gillar att strutta omkring i uniform med röd basker; och som har kört ner sitt eget land i dyn, rustar upp drastiskt, samt använder krigshot alltsomoftast (nu senast för en vecka sedan) men samtidigt protesterar mot utvecklingen Honduras, endast i förlängningen baserat på bilder på människor i uniform som kablats ut i världen, då står det dåligt till för vänstern i Sverige.

När svensk vänster hävdar att det är rätt att störta politiker 'som saknar folkligt stöd' med våld, men samtidigt vill stödja Zelayna som hade lägst folkligt stöd av alla ledare vid makten i Latinamerika, då står det dåligt till för vänstern i Sverige.

När svensk vänster, hyllar en president som för att stärka sin egen makt startar upp Gula fackföreningar för att knäcka det riktiga facket i Venezuela, då står det dåligt till för vänstern i Sverige.

När svensk vänster sitter på pojkrummet, och ser på den Chavistiska propaganda kanalen teleSUR, drömmande om en "Boliveransk revolution". Då är den mentala onanin och våldsförhärligandet ett tecken på hur dåligt det står till för vänstern i Sverige.

Det är tydligt att händelserna i Honduras handlar om klasskamp. Och klasskamp är precis vad en framgångsrik vänsterrörelse måste bygga på. För som det påpekas i artikeln kan massorna då tvinga sina ledare att agera revolutionärt. Den svenska vänstern har mycket att lära av latinamerika.

Varför försvarar ni här nedan en militärkupp mot en folkvald president? Varför tycker ni att han förtjänar att avsättas bara för att han genomförde sociala reformer för att göra livet enklare för de fattiga? Vad menar ni? Och M Green: Var i texten står det om "vår store ledare"? Det står ju bara att de vill ha tillbaka den demokratiskt valda presidenten. Är du mot demokrati?

@M
"Det står ju bara att de vill ha tillbaka den demokratiskt valda presidenten."
Den springande punkten här är DE. Vilka är DE? Vad jag förstått så är en majoritet hondurianer mot den avsatte presidenten. Medan denna artikel låter påskina tvärtom.
Sen kan man ha olika åsikter om vi svenskar ska protestera mot avsättningen eller inte. Finns goda skäl för det givet sydamerikas historia. Men man ska börja med att tala sanning om vad som verkligen händer. Denna artikel grundar sig på lögn, såvitt jag kan bedöma, och bör därför hånas.

Flera av kommentarerna till artikeln visar på grov okunnighet om faktiska förhållanden i Honduras och fördomar av 1950-talstyp beträffande förutsättningarna för demokratisk utveckling i landet. Jag hämtar mina uppgifter dels ifrån personer som lever och verkar i Honduras på olika nivåer i samhället: statsförvaltningen, företagen, de ideella organisationerna m.fl. Det som har hänt i Honduras är en militärkupp och inget annat. Fredliga demonstranter har sedan misshandlats, dödats och försvunnit. Yttrandefriheten har kringskurits. Menar ni som stöder militärkuppen på fullt allvar att det man ska göra när man inte känner för sin regeringschef är att hämta honom i pyamas på natten och dumpa honom i ett annat land? Har det blivit för krångligt och omodernt att i stället rösta vid nästa val?

Problemet är svenska vänstermänniskor som vill ha ett fritt val, men sen aldrig mer. Studerar man vad UBV folket ovan skriver på andra ställen på nätet, hittar man den vanliga revolutionsromantiken och flatheten mot auktoritära "vänster" regimer.

Nu finns det ju en hel del demokratisk vänster i Sydamerika för närvarande, så man behöver inte "stödja" auktoritära regimer bara för att man är svensk vänster längre. Vilket leder till några enkla frågor, var är det bäst att bo?

Uruguay eller Argentina?
Chile eller Bolivia?
Brasilien eller Venezuela?

Alla länder ovan gränsar mot varandra. Om du inte svarade Uruguay, Chile och Brasilien som alla fn. har vänster presidenter kan du inte mycket om Sydamerika. Chavez från Venezuelas strategi att köpa politiker och valutgångar över hela Latinamerika, och modellen av hur man tar makten permanent och styr sitt land auktoritärt är det det stora hotet mot Latinamerikansk demokrati. Men lyssnar man på viss svensk vänster är det ju CIA och Obama administrationen istället.

Du kan ju läsa vad Alvaro Vargas Llosa skriver om Honduras (och Chavez) istället:
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2009/07/01/AR200907...
http://www.nytimes.com/2009/06/30/opinion/30Vargasllosa.html

Har alla redan glömt vad ultraliberaler och nyfacister har ställt till med i sydamerika under 1900-talet? Skogarna är skövlade, människorna lever i fattigdom, naturtillgångarna är fria att röva för strobolagen och arbetarnas vilkor är näst in till slaveri. Att vara aktiv i en fackförening är ofta livsfarligt. Ni kan kolla på det land som ofta är högerns favorit i Sydamerika, Colobia, där över 60 fackligt aktiva mördades förra året. Människorna vill ha förändring det kan ni inte ifrågasätta.
Efter militärkuppen infördes stenhårda utegångsförbud. Militärens närvaro var enorm. Aktiva inom sociala rörelser greps och journalister förlades med munkavlar. Varför allt detta om en så stor majoritet stödjer kuppen?

@Räd
"Varför allt detta om en så stor majoritet stödjer kuppen?"
Economist (som är emot kuppen) sa att det var troligast och att demonstrationer för kuppen var mycket större (tiotusentals) än de som var mot (tusentals) och listade de delar av hondurianska samhället som stöder presidenten(har ej artikeln tillgänlig men stödet verkade begränsat). Economist kan ha fel som alla andra men ljuger gör dom inte.
Och jag har fått småskakiga vibbar från svenska medier när de argumenterar mot kuppen. Och svenska medier ljuger vanemässigt.
Om du har bättre källor än jag så lyssnar jag gärna.

Det handlar helt enkelt om kampen mot Ceasarismen:
http://www.realclearworld.com/articles/2009/07/02/latin_americas_caesar_...
Idéen är inte direkt ny; man kan motivera Kungligt envälde med att Kungen skyddar folket mot Adelns eccesser . Det brukade vara kungarna själva och folket närmast dem som förde fram sådana teorier. Men ser man bara till att kalla sig för revolutionär istället för enväldigt kung, så kastar svensk vänster blommor på en istället.

Vad gäller oberoende fackförbund så kan nya Ceasar-ledare som Chávez och hans likar inte tillåta något som de inte har kontroll över, lika lite som Stalin kunde tillåta ett fritt fack i Sovjetunionen. Det hindrade dock inte Stalin från att skicka pengar till svenska gruvarbetare, och ha en urskuldande vänster i Sverige centrerad runt APK och flamman i decennier efteråt. Det samma gäller Chávez , som kan strö pengar om sig utomlands.

Så, vi har en enväldigt och ofelbar ledare som styr via Dekret; men som kallar sig revolutionär och genom att använda rätt ord och uttryck och ha en effektiv propaganda apparat får med sig svenska vänster romantiker.

Ska vi gå till artikeln ovan. Där ser man vissa nyckelord, ett av dessa är att omdefiniera demokrati till delaktighet. Detta brukar betyda att man ska avskaffa den representativa demokratin, som valda kommunala ledare (borgmästare) och parlament. Givetvis de ledamöter som inte stödjer "rörelsen" då alltså, vilket i det här fallet är större delen av det Honduranska parlamentet.

Detta brukar beskrivas tydligare i interna artiklar, snarare än sådant som kan publiceras på Newsmill. Så här har du en från marxistiskt vänsterhåll:
http://www.socialisten.se/images/stories/84.pdf
Börjar på sidan 4.

Man skall avskaffa den representativa demokratin. Presidenten styr enväldigt med dekret. Grupper bildas på det lokala planet, som kan hålla koll på medborgarna, vilket är rakt ur Kubas och Kinas playbook. Man jagar kontrarevolutionärer; och det riktigt lustiga med detta är ju att samma vänster som stödjer "revolutionen" på avstånd, antagligen skulle bli listade som kontrarevolutonärer så småningom om de var i Venezuela; det är så det brukar gå.

Vi i Sverige eller för den delen USA ska givetvis inte bestämma hur Honduras styrs, det kan vi nog lämna över till dem själva. Vi ska inte ens bestämma över Venezuela; men vad vi kan göra är att se på verkligheten som den är, och argumentera därefter.

Politiker som klär upp sin rörelse i uniform och skanderar "Fosterland, Socialism eller Döden" kanske inte är det bästa. Politiker som krossar fria fackföreningsrörelser är kanske inte det bästa. Politiker som ser till att antalet mord mer än fördubblas, och som monterar ned det oberoende rättsväsendet är kanske inte det bästa.
http://www.economist.com/world/americas/displaystory.cfm?story_id=11750858

Så vill du bli mördad eller få din egendom beslagtagen på politiska grunder, flytta till Venezuela; Honduras i Juli 2009 verkar ju vara rätt så säkert i jämförelse.

Zelaya vill skriva om landets konstitution som är skriven under en tid då Honduras var en militärdiktatur. De förändringar han ville se var långt mycket mer än förlängda mandatperioder. Man ville bryta storbolagens, kyrkans och militärens makt över politiken i landet. Men tänk det gick inte för sig.
Och sen är det väl inte så konstigt om de som är för kuppen kan samla ihop en större demonstration då de inte riskerar att misshandlas, fängslas eller i värsta fall skjutas. Den risken tar de som demonstrerar mot elitens maktövertagande. Tillexempel har de stora kvinnoorganisationerna i Honduras haft stora demonstrationer mot kuppen.

Antingen försöker Zelya ändra konstitutionen, och då var domstolens, parlamentets och militärens agerande i stort drag korrekt, eller så försöker han inte ändra den, så enkelt är det M.

Anledningen till att en President inte ska få verka för en konstitutionsändring (och man skriver in en sådan regel i konstitutionen) är att en president sitter på så många maktmedel, både lagliga och olagliga sådana. Som, TV-kanaler som kan trumma ut ett propaganda budskap, till poliser som kan trakassera motståndarna, statens pengar att köpa folk och röster med. Vi kan nog utgå från att de nyutnämnda poliserna de senaste åren är Zelya folk till exempel.

Om vi tar upp Colombia, så är det inte mitt favorit land. Men Uribe har onekligen lyckats förbättra säkerhetsläget där, vilket är grunden till hans popularitet (70-80% i Colombia stödjer Uribe). Detta trots att FARC har tillåtits operera i grannländerna. Strategin att låta grannländernas gerillor/terrorister hållas i läger där de kan operera över gränsen och därigenom skydda dem, är ett kallakriget otyg som tydligen varken Correa i Ecuador eller Talibanerna i Afghanistan hade slutat med.

Men samma principer gäller där, President Uribe bör följa konstitutionen, inte försöka vandra i Chavez fotspår. Det verkar finnas flera i hans kabinett som kan ställa upp i presidentvalet själva istället.

Tack för många intressanta kommentarer.
Nu verkar dock flera missa själva poängen i artikeln.
Nämligen att vi stödjer civilsamhällets rörelser. Inte juntan eller ens avsatte president Selaya i sig.

Vad vi vill uttrycka är vårt stöd för den, för Honduras, nya typen av direkt och genuin demokratiprocess som vi nu ser. Därtill den faktiskt antagna konstitutionen som innebär att en militärjunta inte kan avsätta en vald president när det passar sig.

Och vidare, och återigen det viktiga, för de, för Honduras, nya snabbt växande sociala och medborgeliga rörelserna, med såväl ”vänster” och ”liberala” anhängare, som driver på den demokratiska processen, det politiska skeendet och som faktiskt förefaller lyckas driva den gamla politiska maktstrukturen framför sig – inklusive Selaya. Avslutningsvis att man, för Honduras, på ett kvalitativt nytt och intressant sätt, gör det med stöd av - och inom ramen för - transnationella, t o m globala civilsamhälles nätverk, mänskliga rättighetsgrupper m fl.

Det är detta som är artikelns huvudpoäng. Inte - med risk för att bli övertydlig - att vi just sympatiserar med president Selaya som politisk person (även om vi för visso välkomnar hans mer progressiva och reformorienterade program som uppenbarligen hotar sittande ekonomisk och politisk elit). Vi hoppas, och tror, att läsaren klarar av att hålla ett antal bollar i luften samtidigt.

Mvh Hans Sinclair

Om vi alla är överens om att Honduras har rätt till frihet, demokrati, självständighet, och att alla skall ha rätt till ett drägligt liv och möjlighet att utvecklas i sitt land, så kan vi lägga föråldrade idéer om klasskamp åt sidan och fokusera på hur man bygger ett sådant land med lag istället. Visst har det mördats massvis med ledare för fackföreningar och liknande människorättskämpar i Honduras under förra århundradet, och visst finns det unkna åsikter kvar som måste vädras ut, men det var inte bakgrunden till avsättandet av Zelaya. Han bröt mot grundlagens §239 andra stycket, det var orsaken, ingen militärkupp således utan en reguljär auktion. Att han sändes ur riket och att media stängdes ner var försvarsmedel mot främmande makts inblandning. Se http://www.erlingsson.com/blogg.html
Alltså, Honduras är och förblir en demokrati, och banditen i detta elaka spel är Hugo Chávez i Venezuela, krigshetsaren i Caracas. VEt inte om svensk media rapporterat om det, men han har vid upprepade tillfällen gjort krigiska uttalanden mot Honduras vilka borde föranleda Venezuela att bli fördömt av Carl Bildt och FN. Var finns ryggraden i svensk utrikespolitik idag? Olof Palme visste minsann att fördöma den som förtjänade det.

Intressant att se företrädarna för latinamerikagrupperna i Göteborg tala sig varma för att sociala rörelser driver politikerna framför sig. Innebär det att man vill förändra balansen gentemot politiska partier och den politiska debatten? Hur stort folkligt stöd har dessa sociala rörelser just i Honduras? Agendor, förutom allt det fina som uppräknades i artikeln? Finansiering?

Statskuppen i Honduras har väckt ett oanat motstånd, i omfattning och tid, från folkrörelser, det borde de flesta som har någon susning på Honduras vara överens om.

Det är detta styrkeförhållande inom landet, inte bara ett internationellt stöd, som kommer att vara avgörande och hittills har kuppmakarna - som avvisat Arias förhandlingslösning - tydligen upplevt sig ha fördelar.

Zelaya-regeringen har ett massivt stöd internationellt, men de ekonomiska och politiska sanktioner som det internationella samfundet kan genomföra får inget omedelbart genomslag. Eftersom kuppen bara har en projektion på ca 6 mån hinner dessa knappast att bli kännbara.

Det var förutsebart att Pepe Lobo skulle ha vunnit valen i november. Statskuppen har i mycket underminerat hans styrkeposition och i den meningen varit kontraproduktiv för höger och etablissemang. Han kanske ändå vinner valet i november, men alldeles säkert med en kraftigt stärkt opposition, från UD och delar av det liberala partiet.

Mel Zelaya har vid ett par tillfällen hänvisat till det folkliga deltagandesystemet för genomförandet av sin "opinionsundersökning" den 28 juni. Detta är ett heltäckande och lagfäst system och det är en intressant diskussion hur skiljelinjen mellan den formella representativa demokratin och det folkliga deltagandesystemet ska se ut. Kanske en viktigt diskussion i detta som inte förts, hittills?

Om man utgår från ett byråkratiskt perspektiv, legalt, så handlar händelsen om att en legitim högsta domstol på lagligt sätt avsatt en president som satt sig över alla lagar och agerade som envåldshärskare, varefter det FOLKVALDA parlamentet utsåg en ny president helt enligt grundlagen. Alltså, FOLKET SPARKADE EN TYRANN. Scannade originaldokument som visar alla relevanta faser i detta skeende är länkade från min blogg. De som kallar detta en kupp måste utgå från synen att en vald president är immun och endast står till svars inför Gud. Så är det givetvis inte; han står till svars inför Folket.

Vad gäller det civila samhället så vill jag varna de som tycker Chávez reformer är bra. Problemet med hans civila organisationer är att de inte är strikt baserade i grundlagen, saknar legitimitet, och därför också saknar det ansvar som de legitima institutionerna har. Vad han gör är att förstöra rättsstaten, demokratin, och ersätta den med en godtycklig maktapparat som endast tjänar honom själv, ett diktaturens villiga verktyg.

Ett exempel kan räcka: Det kommenterades ovan att det förekommit många mord och försvinnanden i Honduras efter att Zelaya sparkades av folkets representanter. Dessa uppgifter sprids vitt och brett av personer som påstås representera olika människorättsorganisationer. Det dessa organisationer har gemensamt är att de står utanför det institutionella nätverk av statliga och överstatliga organ. De svarar alltså inför ingen. Utom den som betalar deras löner, då, vilket med intill visshet gränsande sannolikhet är Hugo Chávez. En god vän till mig ringde istället upp FNs människorättsansvarige i Honduras för att få en objektiv siffra. Svaret var att en person hade dött (19-åringen som dog av en skottskada vid flygplatens i Tegus den 5 juli), men inga försvunna eller andra rapporter. En dramatisk skillnad.

Kom ihåg, för Chávez är detta krig (han hotade anfalla Honduras militärt, jag såg det live på TV den 1 juli), och krigets första offer är sanningen.

En del frågar sig, om det inte var en kupp, varför säger då alla länder i världen att det var det. Enkelt. De bestämde sig omedelbart för att det var så, baserat på TV-bilder, och efter att de hade bestämt sig, så vägrade de lyssna på Honduras förklaringar. FN och USA överlämnade till OAS och dess chef Insulza att hantera det, och Insulza sa så sent som ikväll att han har aldrig haft för avsikt att lyssna på Honduras, han är inte intresserad av att få reda på sanningen, bara av att Zelaya återinsätts.

En icke rapporterad faktor är att Zelaya planerade att själv göra statskupp inom 24 timmar efter att han arresterades, enligt vad underrättelser avslöjat. Detta är dock som sagt inte rapporterat, men så småningom när alla bevis finns framme kommer det nog ut.

Om ni vill hjälpa Honduras folk så tänk på detta: Honduras kan inte återinsätta Zelaya utan att begå högförräderi. Det kommer alltså inte att hända. Det spelar ingen roll hur stora påtryckningar de utsätts för; så länge de inte besegras fullständigt som land, eller att någon begår en statskupp, så kommer det inte att hända. Det finns därför bara en väg ut, nämligen att övertyga folk i andra länder att stödja Honduras folk och deras kamp för frihet och demokrati, så att de övertygar sina politiker att sluta stödja Chávez och hans försök att köpa Honduras liksom han köpt Bolivia och Ecuador och Nicaragua.

En fråga till komentatorer med högerorientering: när Hugo Chavez ville ändra Venezuelas konstitution så att han skulle kunna väljas för fler perioder än två var han en diktator.
Nu har Alvaro Uribe, Colombias högerpresident, gjort exakt det. Var är era protester mot diktatorn? För såna måste det ju komma, i konsekvensens namn!
Ständigt denna dubbelmoral..

Jag är ingen större vän av Chávez men det är väl lite väl tunt att försvara statskuppen genom att skylla allt på honom. Varför inte skylla på de storbolag som misshandlat kontinenten, de fascister som förtryckt folket, västs imperialistiska inblandning i området och kapitalets krav på frihet att roffa åt sig i området. Det är ju återigen den ekonomiska eliten som står bakom kuppen. Chávez är på intet set värre än tidigare ledare i Sydamerika och inte heller den värsta för tillfället.

Eftersom det tycks råda en hel del okunskap vad gäller Honduras kostitution så finns ett klarläggande av nedastående föreläsare.

Julia Espinosa 
Eftersom kunskapen om Honduras historia och samhällsliv tycks vara högst bristfällig kan det vara lämpligt med en liten genomgång.
Honduras nuvarande konstitution antogs 1982. Det är fullt tillåtet att genomföra ändringar och tillägg i konstitutionen. Mellan 1984 och 2005 har totalt 26 ändringar och tillägg gjorts. Bland de mest kända tilläggen finner vi det 13:e, från 1998, som erkänner presidenten som överbefälhavare över de väpnade styrkorna.
Den delen av konstitutionen som har högst relevans är dock artikel nr 102, som uttryckligen förbjuder att Honduranska medborgare utvisas till andra länder. Konstitutionen ger även presidenten rätt att sitta de fyra år som folket gett honom/henne rätt till.
Har man huvudet på skaft upptäcker man genast två problem i relation till statskuppen.
1). Kuppmakarna bröt mot konstitutionen när de utvisade Zelaya till Costa Rica. Något som gör de facto-presidenten Micheletti skyldig till ett allvarligt brott.
2). Kuppmakarna bröt även mot konstitutionen – och alla grundläggande principer – när de tog ifrån folket dess mandat. Detta uppenbara konstitutionsbrott försökte kuppmakarna lösa genom att påstå att “Zelaya avgick frivilligt”. Om en president avgår frivilligt skulle maktskiftet nämligen vara berättigat (till hälften) ur ett juridiskt perspektiv. Nu är det dock så att Zelaya aldrig avgick frivilligt, han blev tvingad bort mot sin vilja.
För att avsätta Zelaya blev kuppmakarna alltså tvungna att bryta mot den egna konstitutionen dubbelt upp. Detta sätter givetvis också högsta domstolen i centrum – vilka är deras motiv, och i vilka lägen är de villiga att kringgå landets lagstiftning?
Detta bör sättas i relation till vad Zelaya ville göra – och nu blir det spännande – med landets lagstiftning. Zelaya ville ge folket en möjlighet att rösta om en ny Låt oss åter ta en titt på vad Honduras konstitution har att säga om detta:
1. Det är tillåtet att ändra landets konstitution.
2. Med lite bondförnuft kan vi till och med dra den slutsatsen genom att titta på de 26 konstitutionella ändringar som genomfördes mellan 1984 och 2005.
3. En ändring av konstitutionen, trots att det är fullt tillåtet, bör helst uppnås genom “konsensus” (Detta gäller för de flesta konstitutioner världen över).
4. Det allra mest beprövade sättet att visa på rådande konsensus är givetvis genom folkomröstning, såvida inte man vill gå över folkets huvud, i likhet med många av dem som genomförde konstitutionella ändringar mellan 1984 och 2005.
Vi ser alltså att oppositionen bröt mot konstitutionen två gånger i och med statskuppen, medan Zelaya helt enkelt följde rådande lagstiftning när han manade till demokratisk debatt och folkomröstning. Lägg därtill Micheletti-regimens brutala behandling av demonstanter och politiska dissidenter, och vips finner vi även att Micheletti befinner sig på kant med internationell rätt (i enlighet med FN:s definition, alltså).
Att Zelaya hade rätt att mana till folkomröstning råder det alltså ingen tvekan om.