Kanske passar det Birro bättre att blogga under pseudonym

Efter att ha läst Marcus Birros "Så krossade de anonyma nätmobbarna min kärlek till bloggen" så börjar jag fundera om det hela inte handlar mer om Birros privata känslor än tillståndet på nätet. Jag menar inte att han har fel i vad han känner, Birro har rätt att känna vad han vill, men jag har varit på internet sen 98 och under de elva åren har jag märkt att färre och färre är anonyma. I början hängde folk på forum som Skunk, Spray och Helgon och där gällde desto knasigare namn desto bättre, men idag använder de flesta sig av Facebook där man använder sitt eget namn. Dessutom tycker jag fler än någonsin har sitt förnamn och efternamn i nån form av kombination som mailadress. I min uppfattning har nätet blivit mindre anonymt. Dessutom var det länge nördigt och lite udda att ha sin egen privata identitet på nätet men idag tar de flesta för givet att du finns och kan hittas på nätet.

Problemet här ligger inte i anonymiteten på näten utan i sättet som Birro bloggar på. Han bloggar personligt från sitt liv och visar upp sitt smutsiga byk för alla att se. Detta har folk i alla tider tyckt om att ta del av och gör man detta måste man tåla att folk kommer att kommentera det. Både med kärleksfulla lyckönskningar och med hatkampanjer. Sen vet ju alla som håller på med kommunikation att det är roligare att arbeta om man får svar på det man skriver och det gäller både glada tillrop, lyckönskningar och hatharanger. Genom att offentligt bli upprörd, ledsen och förbannad så blir det ännu roligare att hoppa på Birro. Jag tycker inte det är rätt och det är inget man ska finna sig i men jag tror den lättaste metoden att komma till bukt med problemet är nog att strunta i att bli förbannad, sårad och att gråta ut. I alla fall offentligt.

Birro när jag läser din text verkar det som du har missförstått vad bloggen är till för. Det är inte ett litterärt verk eller ett privat forum för nära och kära. Det är ett verktyg för kommunikation. Läsarna kommer att tycka till om vad du skriver. De kommer att roa sig på din bekostnad och skriva förolämpande inlägg. Om du dessutom svarar med att ta illa vid dig så kommer det bara att göra dem mer motiverade att fortsätta. Håll de känslorna till ditt privatliv, berätta för dina nära och kära men gå inte ut med hur ledsen du blir för då kommer fler att hoppa på dig. Är det ett synnerligen elakt inlägg kanske man kan ta bort det så det inte är öppet för alla att läsa. Det är din blogg så du har rätt att ta bort inlägg. Eller ännu bättre skriv en artikel eller krönika om inlägget men håll dig saklig och knyt det till aktuella samhällsfenomen. Jag tror problematiken ligger i den gamla devisen att göra texten personlig men inte privat. Bli inte arg och upprörd och raljera om dig själv utan ta tillfället i akt och gör det till ett större sammanhang, gör det mer allmänmänskligt och gråt för guds skull inte ut i medierna, för det får folk bara att hånskratta. Jag förstår att det är frestande att skriva hur hemskt det är med nätmobbing i Aftonbladet och säga "nu ska jag sluta", eller "jag är trött på bloggandet". Det är flera kända bloggare som gjort det, men det stärker inte deras trovärdighet eftersom de flesta börjar blogga igen efter några veckor. Det gör att påståendet att man ska sluta blogga känns som ett reklamjippo. Dessutom ligger det mer i bloggarens intresse än läsaren att fortsätta hålla bloggen vid liv. Exempelvis Alex Schulman som skrev artikeln "Den onödiga bloggen" i DN bara för att omgående börja blogga igen. Han liksom du tycker om att få ut sin åsikt och personliga historia och då får man räkna med att det kommer att blåsa och regna runt sin person. Du är en offentlig person och har valt att vara det. Inte bara genom att ge ut böcker och förekomma i media utan genom att skriva om dina egna känslor och erfarenheter. Det är ett privilegium att få visa upp sina känslor för så många läsare i upparbetade kanaler. Ta tillvara på det, erbjud stöd för dem som behöver det. Låt dina historier bli andra människors historia, men räkna också med att människor kommer att hugga emot, skämta och ibland skriva riktigt otrevliga saker. När du som skribent och poet jämför dig med ett mobbat barn blir det osmakligt för tillskillnad från ett mobbat barn så har du upparbetade kanaler att uttrycka dig i. Du har status och läsare som stödjer dig. Det mobbade barnet är ensamt och utsatt. Den professionella skribenten har till yrke att ha åsikter och får synas och höras och därigenom ta både skit och hyllningar.

Man får ta det onda med det goda. Du bloggar under eget namn det vill säga ditt varumärke. För att synas i media och bli läst måste man ha ett ansikte och ett namn som lockar människor att ta del av ens åsikter. Det får din publik att känna igen dig och gör dem sugna på att läsa. Det är ditt varumärke som betalar dina räkningar och hyra. Och då är frågan om man inte får bita ihop och ta lite skit som etablerad skribent. Du har kanaler att nå ut med sina åsikter och argument, du har läsare, vänd dig till dem. Skriv för din publik och var glad för alla positiva kommentarer och låt de osakligt hatiska rinna av dig som vatten på en gås. Och om det sen händer saker som du känner du inte kan ta kritik för, svåra eller smärtsamma saker, ja då kanske du ska använda dig av en annan kanal där läsarna inte kan ge kommentarer så slipper du upplevda kränkningar och hot.

Fortsätt blogga, du är författare och skribent så du tjänar på att synas. Men ska du blogga för dig själv snarare än för din publik så kanske du ska blogga under pseudonym. Vill du att dina personliga erfarenheter ska kunna ge stöd och glädje åt andra människor som varit i samma situationer som du så blogga under eget namn, men acceptera att folk kommer att tycka till om dig. Både positivt och negativt.

Calle Hedrén (2 artiklar)
http://raljantarummet.wordpress.com/

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Men det finns sätt att minska påhopp, sätt att mildra effekterna och motverka dem. Calle tar upp dem i Utsikt från höjden: Internet är inte en inhägnad lekplats där försk0lepersonal kontrollerar vad som händer. Internet är inte med nödvändighet barnvänligt. Internet är som samhället i övrigt – fast snabbare, mer och hårdare skruvat. Klarar du inte att agera utifrån de premisserna bör du inte ha en privat och offentlig blogg – börja blogga under pseudonym. [...] Blogg:Hanne Kjöller kan få mig att säga upp prenumerationen av DN , 2009-07-09, 09:00

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8717

5 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vilken bra rubrik! Det löser ju hela hans problem väldigt smidigt. Att ge igen med samma mynt som hans "motståndare".

Permalänk | Anmäl #1 Sippe, 2009-07-08, 16:47

Birro, Gynning och ett antal andra semikändisar har nog missuppfattat både vad en blogg är och vad nätet är.
Ingetdera är deras egen lilla tummelplats där de skriver vad de vill och sen bara inväntar ovationer.

Det finns inga som helst hinder att sätta tvingande registrering på sin egen blogg. Men då kostar det på lite besvär. Fungerar det inte, byt bloggleverantör. Men garanterat blir responsen betydligt mindre och kräver större ansträngning för brödfödan.

Själva nätet finns ingen anledning att röra. Där ska alla ha rätt att vara anonyma. Det måste få vara upp till var och en som tillhandahåller något att avgöra hur de vill ha det. Och upp till besökarna vilka ställen de väljer att vara på - anonyma eller sådana som kräver registrering.

Blir man angripen på andras bloggar eller forum - gör som när någon förtalar i "verkliga livet". Anmäl. Och kontakta ansvarig för sajt eller webbhotell. Oftare än de flesta tror går det att göra något åt saken. Mycket bättre än att ondgöra sig offentligt.

En faktor till är att den som provocerar råkar värre ut än den som själv uppträder städat. Birro har väl inte varit alltigenom ödmjuk i sina egna kommentarer om andra?
Anledningen till att Birro "står för det han säger" med sitt namn har inget med att stå för sina åsikter att göra - det handlar ju om hans varumärke som han tjänar sina pengar på. Det är nog till största delen varumärket han försöker skydda.

Det finns ingen anledning att försvara de som i skydd av anonymiteten vräker ur sig kränkningar och förolämpningar i strid ström.
Men det finns andra metoder än att avskaffa anonymiteten på nätet generellt. Den behövs som skydd för många i goda syften.
Är det värt att skydda sådana som Birro och Gynning från några få tokstollar (för det är trots allt en liten grupp som vräker ur sig de grövsta kränkningarna), på bekostnad av ganska stor grupp utsatta och svaga som fått en chans att kommunicera och delta just tack vare nätet och anonymiteten?

Permalänk | Anmäl #2 pr1vat3, 2009-07-08, 20:51

Bra råd! Skriv pseudonymt! Det behöver inte vara fegt. Dessutom kan vi undvika att skriva i första person; ordet "jag" behöver egentligen aldrig finnas med. Passionen och känslorna behöver inte försvinna för det. Tvärtom, inlevelsen kan bli desto mer om "jag" inte är subjekt i varje mening. Genom tiderna har författare varit tvungna att ta till sig dessa knep för att komma undan den officiella censuren (och det våld och frihetsberövning som det innebär). I dagens internetsverige kan dessa enkla knep också vara ett bra sätt att slippa enskildas normgivande iver (medelst förolämpningar, hot om våld osv).

Permalänk | Anmäl #3 Jonas, 2009-07-08, 22:52

Tycker Callé fångar upp fint att Internet är en kommunikationsplattform. Internet är en del av infrastrukturen i Sverige.

Ingen viker ut sig åt höger eller vänster pg a busringningar. De skaffar dolt nummer istället.

Sedan är ju ingen verkligt anonym om de inte går till extrema åtgärder. IP-adresser och domännamn kan spåras till en ägare. Anser sig Birro kränkt kan han ju faktiskt lämna in en polisanmälan.

Precis som med alla andra kommunikations-kanaler.

Permalänk | Anmäl #4 Fredrik, 2009-07-08, 23:18

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.