Vem brydde sig om Xinjiang?

När jag för ett år sedan pluggade en Centralasiatisk Islam på Institutionen för Orientaliska språk fick jag en karta i min hand över centralasien.
Vi gick igenom land för land och avslutade med Xinjiang. Föreläsaren berättade med bekymrat ansikte om de orättvisor och förtryck som pågick där. Han talade om ett Kinesiskt Palestina.

Där Kina på 40-talet börjat systematiskt tränga undan uigurerna till förmån för det Kinesiska. Där utövandet av Islam plötsligt fått strikta restriktioner, liksom det uiguriska språket.
Han talade om ett jätteland som Kina, där muslimerna inte fick komma till tals. Om censuren och de metodiska sätten att förhindra uigurerna från att berätta för väst vad som händer i Öst. Kina talade om besvärliga terrorister. Muslimska terrorister känner alla till. Bra retorik. Att dessa "terrorister" egentligen var den ursprungliga befolkningen i ett land som tidigare var Centralasiatiskt och hade mer gemensamt med Kyrgyztan eller Kazakstan nämndes inte.
Vi upprördes under några minuter men glömde snart bort Xinjiang

Nästa dag hade vi en annan föreläsare med ett mer konkret problem i Centralasien - Massakern i Andizian. En regimledd massaker med upp till tusen civila dödsoffer som hände så nyligen som 2005.
Där hade Karimovs regim skyllt alltihop på en islamistisk sammanslutning, akromija, som efter omfattande undersökningar faktiskt inte verkade vara mer än en grupp företagare som gått samman för att skapa bättre förutsättningar för lokalbefolkningen. Att denna grupp, skulle vilja upprätta ett kalifat kring andizjan verkar minst sagt långsökt. Om detta skrevs en bok. Några nyhetsartiklar likaså. Men skadan var redan skedd.

Läget i Xinjinag var dock inget som intresserade de svenska journalisterna eller redaktionerna under hösten 2008. Både elever och anställda på institutionen hade försökt berätta. Journalisterna trodde helt enkelt inte att det var något viktigt. En av studenterna hade talat med en tidning och sagt att hon trodde det när som helst skulle bli mycket våldsamt. Hon hade varit nere i provinsen och stämningen var skör. Tidningen gav henne en "lilla-gumman" attityd tillbaka och idag, knappt ett år senare står det om den blodigaste konfrontationen sen himmelska fridens torg på tidningens första sida.

Att historien ständigt upprepar sig är väl knappast något nytt. Men att journalister och redaktioner aldrig kan agera proaktivt visar att det bara är ett media som arbetar för vinst. Lösnummer om en blodig massaker säljer bättre än en varning om oroligheter i det roliga och intressanta utvecklingslandet Kina.

Kina är idag ett land på frammarch. De har goda affärsförbindelser med världens demokratier och de har veto i FN. De körde OS och de hyllas för sin tillväxt. Samtidigt förtrycker dom å det grövsta sitt eget folk. Uigurerna får inte vara uigurer. Vi får vaga rapporteringar eftersom rädslan för staten är för stor. Vi vet fortfarande inte riktigt vad som hände på Himmelska fridens torg. Detta Kina måste vi uppenbarligen lära oss leva med. Med deras veto och växande ekonomi så är de ganska svåråtkomliga. Men vår press är fri och det minsta vi kan göra är att berätta för folk om eländet, innan det sker, så kanske någon, någongång, agerar.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8662

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vinklad artikel.

Den kinesiska regeringen har under de senaste 30 åren lyft 500 miljoner människor ur fattigdom, det är beundrandsvärt och en av de "godaste" handlingarna under senaste 100 åren. Uigurerna har fått ta del av detta, även om många i Kina naturligtvis anser att just de inte har gynnats av utvecklingen tillräckligt mycket.

I Kina idag råder en personlig frihet som om inte helt, men nästan, kan jämföras med Sverige och väst. Den kinesiska regeringen driver framgångsrikt en politik som handlar om ekonomisk och teknisk utveckling, med andra ord förbättra livet för de flesta människor som har det eländigt. Kommunism har man helt lämnat bakom sig.

I sammanhanget är det viktig att informera om uigurerna och deras kultur. De är alltså muslimer och extremt konservativa värderingar är utbredda, t.ex. vad gäller kvinnanas ställning. Separatistiska orgainsationer har starkt stöd i lokalbefolkningen och terrorhandlingar mot kinesiska myndigheter och oskyldiga har förekommit.

Är uigurerna missnöjda borde de mestadels ha sig själva att skylla. Om det är ekonomisk utveckling de vill ha måste de ändra sina värderingar och uppträdande. Om de inte vill ha ekonomisk utveckling utan hellre utöva sin kultur, ska de i alla fall inte hindra hankinser att göra det och inte klaga på att de själva är fattigare. Man kan inte båda äta kakan och ha den kvar.

För övrigt kan det även nämnas att Xinjinag är en del av Kina vilket är erkänt av Sverige och omvärlden. Varför skulle inte hankineser ha rätt bosätta sig där?

Permalänk | Anmäl #1 M, 2009-07-09, 13:38

Oroligheterna i Xinjiang beror på att Kina numera övergivit socialismen och därmed också tanken att arbetare är jämlika oavsett etnicitet.
Med kapitalismen kommer nu problem som detta.

Mycket läsvärd analys finns här:
http://www.proletaren.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1958&...

Permalänk | Anmäl #2 Daniel, 2009-07-12, 18:01