Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Dagens sommarskribent Jessica Ritzén:

Fattigbloggens kritiker gjorde den till en succé

"Fattigbloggen väckte mig och visade att dagens välfärd bara är vissa förunnad. 
Bloggen var en bra barrikad men nu byter jag till boken. Till fattigdomsåret 2010 ska jag skriva boken om Fattigsverige. Jag hoppas att den ska väcka några fler medelklasskärringar till liv." Det skriver dagens sommarskribent JESSICA RITZÉN, journalisten bakom ett av 2009 års mest uppmärksammade journalistiska projekt, Aftonbladets "Fattigbloggen".


Om författaren

Jessica Ritzén drev Fattigbloggen på Aftonbladet i våras. Nu skriver hon boken om Fattigsverige och utbildar journalister i sociala medier.

En vecka in i Fattigbloggen kom de första attackerna. I DN möttes jag av rubriken ”Fattigbloggen är en skam i Aftonbladets moderna historia. Jag blev tvungen att öppna DN den dagen. Den manliga tv-recensenten ägnade en hel krönika till att hatstrimla mitt projekt att leva på socialbidrag.
Samma dag kom nästa spottloska i Expressen. ”Pinsamt att leka fattig” skrev ledarskribenten Karin Olsson. En medelklasskärring som leker fattig. Det var inte bara gränslöst naivt utan också helt poänglöst.

Så här i efterhand är jag mina kritiker oändligt tacksam. Kritiken gav ämnet fattigdom legitimitet även i andra medier. Utan magsyreattackerna hade Fattigbloggen bara lockat de närmast sörjande, nu blev den riksintressant. Jag tog varje tillfälle i akt att prata fattigdom i tv, radio och tidningar. Det blev 25 intervjuer under bloggens levnadsmånad. Jag var gärna medelklasskärringen som lekte fattig om det nu var det som krävdes för att få upp fattigdomen på den politiska agendan.


Jag har nog aldrig definierat mig som medelklasskärring. Under projektets gång tvingades jag inse fakta. Hur mycket jeans, hyreslägenhet och bruksortsbakgrund jag än vill kokettera med. Med en inkomst på 35 000 kronor i månaden tillhör jag de tio procent som tjänar mest i samhället. Nu förflyttade jag mig till de tio procent som tjänar minst på riksnormens 3 680 kronor.

Det var en omvälvande resa. Jag lärde mig att skyltfönster är något man går förbi, liksom så gott som samtliga hyllor i matbutiken. Jag lärde mig att om man tappar vantarna får fingrarna frysa i väntan på våren. Jag lärde mig också att ständigt vara orolig för allt. En psykolog sade att hon såg i min blick att jag drabbats av en av fattigdomens konsekvenser, den ständiga ekonomiska otryggheten. Rädslan att inte klara sig själv, något som varit mitt viktigaste mantra.

Mitt människovärde decimerades inte bara i mina ögon med inkomsttappet. Plötsligt var jag bara en fjärdedels Jessica även i andras ögon. En av kvinnorna på bloggen menade att det var därför som kritikerna kunde trampa på mig. Jag var inte värd mer än så.

Den största vreden riktades mot mina cigaretter. En socialbidragstagare måste vara vit som snö och får absolut inte röka. Inte heller längta efter en hämtpizza en lördagskväll. Eller ens ha mjölk på bordet när det finns vatten i kranen.

Den dag du kliver in på ett socialkontor tappar du i människovärde och blir av med en hel katalog av rättigheter som alla andra har. Du har inte ens rätt till barnbidrag eller bostadsbidrag, dessa bidrag är ett tillskott i kassan reserverat för dem som redan har. Skammen däremot får du behålla. Dina skattepengar blir alltid någon annans – inte dina längre - när du behöver dem.

Jag insåg varför Karin Olsson på Expressen och andra ledarskribenter var så förbannade på mitt projekt. Det är nämligen en sak att skriva ”det ska vara stor skillnad mellan de som har ett arbete och de som inte har”, men en helt annan sak att visa och leva den åsikten. Särskilt om man tillhör gruppen som inte har.


Bloggen blev en oväntad succé med 90 000 unika låsare i veckan. Större än alla modebloggar och sportbloggar på Aftonbladet. Bloggen drev inte bara rekordtrafik utan helt ny trafik. Människor som vanligtvis inte följde bloggar fick ett eget forum. Det var många som kände sig fattiga. Studenter, arbetslösa, utförsäkrade, pensionärer, egenföretagare och medelklass i skuldfällor med höga bostadslån. Här samlades även experter, socialsekreterare, jurister och andra intresserade för att diskutera välfärdssamhället. Många har fortsatt sitt engagemang på den ideella fattigsidan.se.
Fattigbloggen uppnådde två syften. Dels att visa fattigdomsförnekarna att fattigdom inte bara finns söder om Sahara. Dels att diskutera huruvida fattigdom är något som samhället överhuvudtaget ska bry sig om. Eller om den är något som människor får lösa själva. Vilket de tvingas göra i dag.



Ingen minister på socialdepartementet ville efteråt kommentera Fattigbloggen. Göran Hägglund skyllde på att han bara ansvarar för ekonomiskt utsatta barn. Maria Larsson skyllde på H1N1 influensan.
Fattigbloggen gav ändå fattigdom en plats i samhällsdebatten. Begreppet används nu flitigt och inte längre med samma skam i media och av politiker, senast av Mona Sahlin i Almedalen. Ordet socialbidragstagare likaså. Enligt Mediearkivet nämndes ordet fler gånger i mars 2009 än under någon annan månad, 90-talskrisåren inräknade.

Svensk fattigdom låter sig vanligtvis beskrivas först när den blivit historia. De senaste årens skönlitterära fattigdomsberättelser, Susanna Alakoskis Augustprisvinnare ”Svinalängorna” och Åsa Linderborgs prisade pappabiografi ”Mig äger ingen”.  befinner sig båda på bekvämt misäravstånd i både tid och rum.
Först då och där kan fattigdom tecknas. Aldrig här och nu.
Det vill jag ändra på.

Jag har kompenserat att jag missade1968 genom att ständigt att nynna Janis Joplin. Jag föddes 1970 i bruksorten Oxelösund och växte upp i tron att välfärdssverige var fixt och färdigt. Att det inte fanns så många orättvisor att kämpa emot mer än ojämställdheten som jag tog mig an som journalist.

Fattigbloggen väckte mig och visade att dagens välfärd bara är vissa förunnad.
Bloggen var en bra barrikad men nu byter jag till boken. Till fattigdomsåret 2010 ska jag skriva boken om Fattigsverige. Jag hoppas att den ska väcka några fler medelklasskärringar till liv.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8680

29 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Underbart att du fortsätter på samma spår :-)

Nämn också att det finns mobbing bland dem som lever mitt i Fattigsverige. Jag är bara NyFattig, har jag fått höra av dem som är Fattiga sedans länge... Jag är inget värt i mitt förra umgänge (gäller inte hos alla så klart) och inget värt hos de flesta fattiga heller. Känns otroligt tungt. Men för mig vänder det nu, jag är snart en låginkomsttagare, vilket konstigt nog glädjer mig... Jag är glad för att få en ganska låg månadslön.

Men jag kommer aldrig sluta att kämpa för att de fattiga och utsatta ska kunna få rätt till bra behandling i samhället och rätt till mer än att bara få leva.

Barnbidraget är ett bra exempel på orättvisa, precis som du skriver, det räknas av i socialbidraget, medans alla andra får det som pengar utöver det de redan har.

Permalänk | Anmäl #1 Carina, 2009-07-10, 11:10

Finns det något diskussionsforum eller liknande för alla oss som följde Fattigbloggen, jag tycker att det vore bra med nåt ställe där diskussionen kunde fortsätta, där man skulle kunna stötta, tipsa och dela med sig, men även debattera. Jag tänkte på Fattigbloggen för nån vecka sen, att det var synd att den varade under så kort tid, önskar att det hade kunnat bli något mer långtgående. Kanske att någon annan, kanske rentav en riksdagspolitiker, skulle kunnat ta vid, plocka upp facklan och själv försöka leva på existensminimum. De politiker som skulle våga det skulle vinna mycket respekt i mina ögon. Hur ska de kunna fatta beslut som påverkar oss enormt när de aldrig gått en mil i våra (trasiga) skor?

Permalänk | Anmäl #2 Ylva, 2009-07-10, 11:58

Du är inget annat än en självgod struntjournalist som med överdrifter, tillrättalägganden, "rätt" ordval, självklara slutsatser som bara du såg gav en onyanserad, dålig och till viss del rent av felaktig bild av dessa saker i bloggen. Ett självberömmande av dig själv och bloggen som du fortsätter med i denna "krönika".

Du nämner summan 3680. Men du missar att OVANPÅ detta kommer kostnad för hyra och nödvändiga räkningar så att den verkliga summan som betalas ut (för en ensamstående) blir över 7000. Vilket man klarar sig på. Detta är långt ifrån att vara fattig.

Permalänk | Anmäl #3 Kaj, 2009-07-10, 13:13

# Carina
Bra att du är med och kämpar. På alla sätt.
# Ylva
Gå till Fattigsidan.se. Det är ett ideellt för alla på marginalen. Där finns debatt samt hjälp och råd till socialbidragstagare.
Och det finns faktiskt en riksdagspolitiker som just nu lever på garantipension och bloggar om det. Solveig Zander som jag mötte i SVT:s "Debatt" i april. Då sade hon att det inte finns några fattiga i Sverige. Kanske har hon ändrat sig; ) Följ bloggen här: http://solveigz.blogg.se/
# Kaj
Det var inte jag som gjorde bloggen. Utan läsarna. Med över 7 300 kommenterar tecknade de till en helt unik och ny bild av Sverige. I takt med att de nyfattiga blir allt fler kommer dessa att höras allt högre och förhoppningsvis överrösta både dig och mig.
Definitionen på fattigdom enligt EU ligger på 60 procent av medelinkomsten i landet. Det är långt mer än vad en socialbidragstagare får.

Permalänk | Anmäl #4 Jessica Ritzén, 2009-07-10, 15:08

Jag har läst halva artikeln och är en av dem som tyckte det var märkligt hur man kunde prioritera cigaretter så högt som du gjorde. Hur som haver så tycker jag att man måste komma underfund med tillsammans vad socialbidrag är till för.

1.

Är det till för att man ska kunna försörja sig precis som jag har gjort de senaste 10 åren.

2.

Är det en försäkring för alla, som man kan luta sig emot under några månader tills man har hittat en sysselsättning.

(Observera att jag skriver "hittat", eftersom man inte får ett jobb. Man jagar satan av sig för att få jobb.)

Jag tycker att försäkringen är bra, men den ska inte vara till för någon som har självändamål att försörja sig på socialbidrag i flera år. I mitt tycke är den inte till för det utan vi, jag, alla ska jobba för mat på bordet.

Jag vet inte om det är sant, men jag har för mig att i vissa stater i USA så får man socialbidrag i två år. Sen skiter man i hur du som bidragstagare försörjer dig. Låter inte så dumt.....

"Jag är dock medveten om att de finns dem som behöver hjälp, men allt för många utnyttjar bidrag"

Permalänk | Anmäl #5 NLarenholtz, 2009-07-10, 15:47

Min bästa fru Ritzén. Den officiella synen på fattigdom är en sak.

En som verkligen kan kallas fattig enligt mig är till exempel en som bor i ett provisoriskt plåtskjul i en kåkstadsslum utan några som helst bekvämligheter och som hela tiden pendlar mellan lite mat och ren svält.

Jag hävdar bestämt att den som lever på svenskt existensminimum varken har det dåligt eller kan kallas fattig i ordets rätta bemärkelse.

Permalänk | Anmäl #6 Kaj, 2009-07-10, 18:02

JESSICA, du gjorde ett fantastiskt bra arbete med bloggen och det glädjer mig att du fortsätter belysa fattigdomen, ett mycket aktuelt ämne.

Sedan tycker jag att det är beklagligt med sådana oroligt kissnödiga komentarer som Kaj m.fl. Men de är väl olyckliga på sitt vis.

Permalänk | Anmäl #7 Jakobsson, 2009-07-10, 19:01

@ Kaj

Du kan inte ha en aning om hur fattiga lever i Sverige idag. Under många års arbete inom socialtjänsten har jag haft tillfälle att möta alla slags svenskar som hamnat i ekonomisk kris. Många gånger har det varit oförskyllt pga sjukdom, arbetslöshet eller olyckshändelser.
Det svenska välfärdsskyddsnätets maskor blir hela tiden allt glesare och allt fler faller igenom.

Permalänk | Anmäl #8 socialsekreterare, 2009-07-10, 19:47

Välkommen till Fattigsidan!
Fattigsidan är en fortsättning på Fattigbloggen som Aftonbladet höll mellan den 17:e mars och 17:e april 2009 med uppgift att få en insikt om hur det sociala skyddsnätet fungerade i Sverige. Det blev en av de populäraste och kanske även av vissa den mest hatade bloggen sedan Aftonbladet provade på denna form av journalistisk undersökning.

Fattigsidans syfte
Fattigsidan är en sida till för alla, både folk som lever på socialbidrag så väl folk som inte gör det. Här för vi diskussioner omkring hur det verkligen ligger till i dagens svenska socialsystem. Dialogen är öppen för alla.

Länk: http://www.fattigsidan.se/index/news.php

Permalänk | Anmäl #9 P-G, 2009-07-10, 20:00

# Kaj
Det finns gott om plåtskjulsmänniskor i Sverige också. Vi kallar dem hemlösa. Det är de människor som inte ens kvalificerar sig för socialbidrag.
Många som söker socialbidrag får inte ersättning för vare sig hela hyran eller elen. Således har de mindre än 3680 kronor att leva på. Det är de människorna, ensamstående mammor med barn till exempel, som jag mött utanför kyrkportar, i kön till månadsransonen av matpaketet. Inte i en fjärran kåkstad, utan i Malmö och Göteborg. Dessa kvinnor förstod inte heller varför de hamnat där, bland missbrukare och hemlösa, de skämdes. Men de var hungriga. Vi kan välja att se detta. Eller fortsätta blunda. Vad tycker du?

Permalänk | Anmäl #10 Jessica Ritzén, 2009-07-10, 20:18

vad som irriterade mig, och många andra, var väl att det aldrig framgick vad du ansåg skulle vara en önskvärt och lämplig nivå. hur mycket av andras pengar ska man få för att göra ingenting? boende, mat, kläder och tydligen cigaretter dessutom - det är väl ganska bra, eller? förstår heller inte vad ditt gnäll över brist på hämtpizza har att göra med att ensamstående mödrar hämtar matpaket, de senare har väl tex riktiga problem?

Permalänk | Anmäl #11 ettnamn, 2009-07-10, 21:34

@ettnamn #11
Precis, det är just det som är poängen, att det finns de som har "riktiga problem", och de är tyvärr inte få. Det är detta som Jessica Ritzén vill sätta fingret på (även om hon kanske inte har "riktiga problem" själv, vilket är oväsentligt). Och det är detta som fler som "mår bra" behöver förstå och - framför allt - erkänna.
Jag är själv sjuk (mentala problem p.g.a. situationen som jag befinner mej i) och har så varit i snart ett år. Jag saknar rätt till pengar från försäkringskassan (inget inkomstgrundlag), så jag lever på socialbidrag. Det är ingen semester direkt... Jag har dessutom ganska exakt noll kronor på banken och inga andra tillgångar som går att sälja. (Tillgångar försvinner fort i denna situation.) Jag har (naturligtvis) inte bil, så jag kan inte ta mej till närmaste större samhälle, för socialen ersätter bara bussresor till och från läkare. Eftersom jag bara precis går runt varje månad och också saknar tillgångar så räcker det med en enda oförutsedd utgift på några hundralappar för att ekonomin därefter ska var körd i flera månader. Spara? Knappast! Marginalen är bokstavligt talat noll. Jag har inte råd att ta mej till vänner, så något socialt liv blir det inte. Och lika bra är det, eftersom jag ändå inte kan hänga med på något som kostar mer än några tior. Så något socialt nätverk (f.ö. den vanligaste vägen till ett jobb) finns knappt. Min telefon har börjat strula på sistone, jag är livrädd för att den ska gå sönder, för jag har inte råd att skaffa en ny. (Telefon ingår inte i socialens "dräglig levnadsnivå".) Med en sådan ekonomi så har jag oundvikligen ärenden hos Kronofogden, så jag kan t.ex. inte handla i de flesta webbutiker, hyra bil, skaffa abbonemang av olika slag o.s.v. Inte ens om jag hade haft råd. Något kreditkort är jag självfallet inte anförtrodd med. I stort sett alla mina kläder är trasiga och slitna, jag har inte råd att köpa nya. Vad gör detta med självförtroendet när man beger sej utanför dörren? Eller rent av ska på en jobbintervju? En trashank? Jag var arbetslös innan jag blev sjuk - på en a-kassa (alfa-kassa) som faktisk var ännu lägre(!) än socialbidraget. Under det året så sökte jag cirka 200 jobb - och blev kallad till två intervjuer. Låt oss nu säga att jag fortfarande var frisk och blev kallad till en jobbintervju. Det är då inte säkert att jag skulle ha råd att åka till intervjun. Socialen ersätter resor först i efterhand. En gång i månaden. Om de godkänner dem vill säga... Detta problem har jag även haft i samband med läkarbesök. Sedan ett halvår tilbaka så har jag nu i alla fall någonstans att bo, men ettan är förstås ännu inte fullt möblerad.
Den ekonomiska stress som det innebär att leva helt utan några som helst marginaler och utan någon som helst handlingsfrihet bryter ner mej - och hindrar mej därmed effektivt från att ta mej ur min situation. Vilket jag mer än gärna skulle vilja göra!
Det djupt tragiska i detta är att det är fler och fler som befinner sej i denna situation! Det är ett misslyckande för välfärdstaten att man inte kan ge det stöd som behövs för att den drabbade individen ska kunna ta sej ur den!
.
Ja, så får vi se nu vem som blir den förste idioten som skriver "Ta dej i kragen!" och därmed blottlägger sin fullkomliga okunskap om (eller ovilja att förstå?) vad detta är frågan om.
.
(PS. Jag har en femårig universitetsutbildning, har haft egen firma och tjänade en gång i tiden - något decennie sedan - bra med pengar.)

Permalänk | Anmäl #12 utanför, 2009-07-11, 02:00

Utanför: Men du har i varje tillgång till internet.

Permalänk | Anmäl #13 Tina, 2009-07-11, 10:27

Det är viktigt att verkligheten bakom politikernas floskler avslöjas. Alliansen säger sig värna om dem med låga inkomster när de sänker skatterna... Kanske om man räknar gruppvis, men individuellt för låginkomstagaren som kanske får någon sketen hundralapp mer sticker det i ögonen när höginkomstagaren kanske får tiotusentals kr mer per månad av samma sänkningar. Så manipulerar alliansen sanningen.

Permalänk | Anmäl #14 nerikles, 2009-07-11, 11:56

Jag var en av dem som med stor glädje läste fattigbloggen. Jag ljublade över att någon förde upp i ljuset det jag och många andra diakoner i årtionden sett och försökt få gehör för. Men vi var för ointressanta...

Men jag mådde också dåligt av en del attityder som fanns i kommentarerna. Detta oskylda förakt för den som råkat illa ut. Det barnsliga avfärdandet av andras lidanden. Och det fullständigt okunniga ställningstagandet för att de som lever på socialbidrag gör det för att de är lata och inte vill jobba. Naturligtvis finns det folk som utnyttjar systemet och som gjort det till en livsstil att få bidrag och gåvor... men det var inte dom som hördes i Fattigbloggen. Det var dom som av omständigheterna, sjukdom, arbetslöshet, dåliga odds mm hamnat i situationer de inte kunde påverka. Det var dom som kunde berätta om hur själva situationen att vara beroende av soc försämrade deras möjligheter.

Men jag funderar mycket över vad som hänt sen... På något vis tystnade frågan lika snabbt som den dök upp. Inga medier skriver, inga politiker diskuterar socilabidragen... Det blev en månad av indignation och sen drog oppinionen vidare till nästa fråga...

Hur få upp frågan så att det blir en förändring?

Permalänk | Anmäl #15 kyrksyster, 2009-07-11, 15:06

Det finns många pensionärer, speciellt kvinnor vilka inte har upp till den sk normen när hyran/el är betald. Och det tillståndet varar livet ut, inte tillfälligt som socialbidraget är avsett att vara. Men pensionärstanter kan inte klaga eller skriva bloggar. De är mästare i att snåla. Så fattigbloggen var inte något att ödsla tid på.

Permalänk | Anmäl #16 sur tant, 2009-07-11, 16:09

Jessica: Och du fortsätter att vrida och vända fakta så den passar din egen syn.

Varför är då vissa hemlösa och inte ens får några pengar från det sociala ?. Jo, för att de är missbrukare och använder alla pengar till knark eller alkohol. De får kanske inte ens en rekvisition av soc. att köpa mat för eftersom de då säljer den mot kontanter. De har så att säga "bränt alla broar" som finns.

Visst är det synd om dem men de har enligt mig själva orsakat sin situation till en MYCKET högre grad än en människa som fötts till ett liv i en kåkstad. Och de i Sverige har även avsevärt större och fler möjligheter att åter "komma på banan" än RIKTIGA "plåtskjulsmänniskor" har.

För övrigt finns de hemlösa i Stockholm som TACKAT NEJ til lägenhet för att det "ligger för långt från STAN". Alltså bättre hemlös i Stockholm än ha en egen lägenhet i, låt säg, Enköping.

Om Soc. anser att hyran är för hög så hjälper väl de med flyttkostnaden (eller en del) vid flytt till en billigare lägenhet ?.

Varför skulle man inte få betalt för hela elräkningen när det gäller vanlig hushålls el ?. För att det egentligen bor fler personer i lägenheten än vad som uppgivits kanske ?.

Och jag hävdar fortfarande att en hel del av de som måste hämta en månadsranson av mat trots rätt till existensminimum (de rent hemlösa borträknade) gör det för att pengarna används till annat än mat (medvetet /omedvetet), maten tar slut för att de har div. inneboende eller av ren dumhet.

Ja, ganska starkt och negativt ord (dumhet) men det är inte så långsökt tycker jag om människor som i matransonskön uttalar att "man inte förstår varför man hamnat här ?".

Permalänk | Anmäl #17 Kaj, 2009-07-11, 16:21

@ Kaj
Jag blir väldigt nyfiken på om du har provat att leva på bara 7000 kr i månaden? Och hur länge? Själv har jag gjort det i 4,5 år (studiemedel), och jag hävdar bestämt att man är fattig när man har så lite pengar. Visst, man har så att det räcker till mat, hyra och lite kläder ibland. Men är det inte också en mänsklig rättighet att ha råd att gå till läkaren? För att inte tala om att ha råd att gå till tandläkaren? Och tänk om man skulle ha barn - hur skulle man ha råd med mat till dem?? De enda studenter som har en dräglig livskvalitet är de vars föräldrar ger dem extra pengar, eller de som läser sådana program att de har tid över till att jobba på kvällarna. För på 7000 kr klarar man sig inte år efter år.

Permalänk | Anmäl #18 Student, 2009-07-11, 19:16

Student: Meningen är inte att du ska förbli student år efter år. Förhoppningsvis har du studerat något som ska leda till att du ordnar med en anställning någonstans. Så häng i!
Jag var för övrigt fattig student under 5 år och när jag blev med barn gjorde jag abort vid ett tillfälle. I övrigt rekommenderar jag preventivmedel om du inte för tillfället har råd att ta hand om ett barn.

Permalänk | Anmäl #19 Tina, 2009-07-11, 20:51

@Kaj

Jag rekommenderar att du börjar med att leva som student - med kostnader i månaden: hyra på runt 3400, genomsnittlig utgift för studielitteratur/material på 1000, månadskort för offentlig transport runt 600. Kvar av dina 7000 blir 2000.

Och det skall inkludera tandläkare, läkarbesök, kläder, mat, m.m.

Försök själv ta 2000 och kör i ett år med det målet som utgift för ALLA rörliga kostnader.
Ja just det...de 2000 skall även räcka till el och någon form av kommunikation.

Lägg märke till att vi nu inte har någon form av utgiftskostnad för nöjen alls, inklusive TV.

Sedan den tiden drar jag hem mina runt 30000 i månaden. Men du är den värsta typen av korkat svin att påstå att den levnadsstandarden man får för 7000 är annat än fattigdom.

Det är lågt nog att få en person att bli utkastad ifrån alla lager i samhället på samma sätt som en kastlös i indien.

Permalänk | Anmäl #20 Scary Devil Monastery, 2009-07-11, 22:07

För oss som har löneutmätning sedan flera år är detta vardagsmat. Första gången jag läste bloggen så jämförde jag siffrorna med fogdens och kom fram till att en socialbidragstagare som arbetar har mer pengar över, eftersom soc betalar både fackavgift och A-kassa.

Permalänk | Anmäl #21 Alf Olsson, 2009-07-12, 05:19

Scary monster: Det vittnar om ett synnerligen dåligt omdöme att jämföra svenska studenters "fattigdom" med indiska kastlösa. Hela debatten är löjeväckande.

Permalänk | Anmäl #22 Tina, 2009-07-12, 05:34

Scary monster: Är jag ett korkat svin så är du ett monster som är mer blind än skrämmande.

Om vi byter ut kostnaden av studentlitteratur mot elen så har du ungefär (har något lägre hyra) min situation. Visst, det mesta går till mat, men hur ofta springer du till läkaren då ?. Ett besök på vårdcentralen kostar 120 kr. Vilket inte bör vara något problem att "punga ut med" då och då. Annars kan du få beloppet på en faktura som du betalar senare (dock med en avgift pålagd).

Du har inte råd med tv-avgiften (som betalas varje kvartal) men har råd med internetuppkoppling som betalas VARJE månad ?. Men jag håller med att i det här fallet får man ofta välja ETT av dem.

Du eller jag är varken fattiga eller har det dåligt. Givetvis vill folk (även jag) få det BÄTTRE. Men har man det som ovanstående så ligger man fortfarande på en grundnivå av att ha det bra anser jag.

Att du sedan inte har råd att springa och stuffa eller sitta på lokal och dricka pilsner eller köpa kläder titt som tätt är ju en sak som enligt mig inte riktigt har med saken att göra tycker jag. Summan räcker till köp av enstaka plagg med jämna mellanrum. (alltså när man VERKLIGEN behöver nytt).

Tina: Tack för ett kort men klokt och kärnfullt inlägg.

Permalänk | Anmäl #23 Kaj, 2009-07-12, 13:21

Ritzén fortsätter bara att vara pinsam. Hon håller fanan högt, tjänar bra och jobbar på en av landets största tidningar. Ändå verkar hon fortfarande inte ha orkat sätta sig in i hur Sverige fungerar. Här, liksom på sin blogg och i en artikel i Aftonbladet vill hon ha svar av Hägglund, trots att den som orkar läsa regeringens hemsida eller ringa regeringens växel snabbt får reda på att han inte har hand om vare sig socialbidrag eller socialförsäkringar. Ska det vara seriöst? Från en som verkar vilja profilera sig som de fattigas vän? Ska inte en sådan göra de fattigas röst hörd hos den som har makten över problemen?

Och nu ska hon göra sig berömd och kanske rik på att skriva om fattigdomen. Ska man kunna ta hennes kommande bok på allvar kanske hon ska bevisa för sig själv och andra att hon kan och orkar göra sin research, och inte bara var opportunist.

Sen brukar de som tjänar 35000 och upptäcker att de anses tillhöra de välbeställda börja fråga dig hur det kan komma sig... För det är egentligen lika märkligt som att någon ska kunna klara sig på en tiondel i månaden...

Permalänk | Anmäl #24 Henrik Gustavsson, 2009-07-12, 23:11

Varför är det just "medelklasskärringar" du vill väcka? Är det inte snarare överklassgubbarna eller medelklassmännen som sitter på pengarna och makten? Konsultera SCBs lilla skrift "På tal om kvinnor och män" så får du siffror på vilka som har mest och därmed har mest anledning att ge upp en del till förmån för de som har minst. Att som du gör lite slarvigt tala om "kärringar" ger säkert poäng i vissa kretsar, men det späder också på kvinnoförakt på olyckligt sätt. För det kan väl inte ha varit riktigt genomtänkt, eller?

Permalänk | Anmäl #25 Helena Stensöta, 2009-07-13, 10:02

varfor kravs det alltid att det ska vara en manniska som egentligen INTE ar fattig som berattar om fattigdom for att nagon ska lyssna?
(Liknande har gjorts av en amerikansk reporter jag glomt namnet pa, Barbara ..kanske, George Orwell, aven om han just da faktiskt var fattig pa riktigt)
For att platskjulsmanniskor, hemlosa, socialbidragstagare, socialbidragsfornekade bara ar patrask man inte kan lyssna pa? Folk tror att de ljuger?
Det ar inget annat an klassforakt.
Sjalv lever jag pa ingenting for tillfallet, bara for att informera folk om att sadant existerar i vastvarlden. jag har nagonstans att bo och vanliga manniskor som hjalper mig med mat som tur ar.
Det ar inte tankt att leva sa i evighet och det ar inte kul.
Har sakert avfardat min egen kommentar genom att avsloja att jag ar just fattig.
Internet ar dessutom nagot som inte ar sa svart att hitta gratis, for de som undrar.

Permalänk | Anmäl #26 A, 2009-07-21, 19:35

Jessicas Ritzén nämner i artikeln den ideella fattigsidan.se. Fattigsidan och dess nuvarande agerande har av mig tagits upp i en kommentar till Ann Johanssons artikel: http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/13/brevbomben-i-trollhattan-och-b...

Min kommentar är följande med omformulering och tillägg:
Jag anser att Ann med följande stycke i en svarskommentar visar på vad som utgör grund till att ”sociala” föreningar nu för tiden poppar upp som svampar ur marken på Internet. ”När man sparar på den sociala omvårdnaden så gör man det med besked. Varför bry sig om kompetens och kunskap när man kan slänga ut ett antal tusenlappar på glada amatörer? ’Vem bryr sig’ är ju det genomgående mottot idag när det gäller allting.”

Ett Internetforum med ”social inriktning” som i skrivandets stund förbereder sig för att skaffa sig föreningsstatus och detta med uttalat ändamål att skaffa sig medel till sin verksamhet från socialstyrelsen och andra fonder är fattigsidan.se. Fattigsidan startade som en fortsättning på Aftonbladets Fattigblogg och har Jessica Ritzen i sitt medlemsregister. På forat beklagar sig de bakom föreningen och medlemmarna om hur orättvist samhället är, hur illa de blir behandlade av myndigheter och på att det saknas fungerande lagar och regler eftersom de som finns aldrig följs av orättvisa och maktfullkomliga tjänstemän vid statliga och kommunala instanser.

Jag har varit passiv medlem på Fattigsidan och vid PM-konversation med medlemmar framkom att sidan redan nu har maktkonflikter, motsättningar och antidemokratiskt förfarande med godtyckliga åtgärder mot medlemmar med avvikande mening. Efter att jag postade ett kritiskt inlägg om detta på fattigsidan stängdes jag av från fattigsidan, inlägget raderades också omedelbart från forumet, vilket visar att där inte finns intresse av åsiktsfrihet eller en öppen demokratisk diskussion om sidan och dess angelägenheter. Detta kan inte ha annat syfte att få bort kritiskt tänkande individer som ifrågasätter sidans demagogiska och fördummande inriktning samt den retorik som uppmuntras.

Fattigsidan utlovar även hjälp, stöd och råd i juridiska och sociala frågor men detta utan att ha sakkunniga medlemmar med utbildning i juridik eller socialt arbete. Grundaren säger sig vilja hjälpa människor som fått avslag från myndigheter med deras överklaganden. Han saknar dock juridisk examen men kompenserar detta med ett oortodoxt och färgstarkt språk i sin formulering av överklaganden vilket bl.a. kan läsas i ett inlägg av honom på sidan. Denna ”kompetens” leder dock oftast inte till att hans hjälp med överklaganden når framgång i olika rättsinstanser.

Kontentan av mitt resonemang är att jag önskar uppmärksamma att grundare och hans medarbetare med sina odemokratiska metoder och sitt självutlysta åsiktsförbud antagligen vill få en medlemsskara som är lätta att styra och kontrollera för sina egna syften. Detta förståeligt för att i lugn och ro kunna utnyttja och sko sig på socialt utsatta och marginaliserade människor så som ledarskikten i de föreningar Ann granskat.

Jag har som ovan påtalat postat ett kritiskt inlägg under Ann Johanssons artikel och detta inlägg har då förståeligt anmälts av verksamma på fattigsidan vilket visar att de inte vill att deras verksamhet skall uppmärksammas, diskuteras eller granskas i media. Förhoppningsvis är min kommentar kvar så det kan läsas av intresserade.

Permalänk | Anmäl #27 Christina, 2009-08-16, 11:15

Discounted louis vuitton,Purse & Wallets Online Shop! Bagsmine.com has been dedicated in the business of best quality louis vuitton replica ...Louis Vuitton replica
lv
vitton
replica handbags

Permalänk | Anmäl #28 liumang, 2010-07-21, 12:37

The Nike Air Max 90 current model is not a Moire we see every jwes. We see from time to time, so it is very important to some people. Well, the Air Max 90 Current will Moire another later this year in an eye catching Red / White colorway.
running shoes
air force ones Hurley International LLC,
jordan shoes Leather Will it end up being upstaged?
cheap nike marketing and distribution of shoes.

Permalänk | Anmäl #29 liumang, 2010-07-22, 11:19


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.