Allians för Sverige har misskött integritetsfrågorna

I den här artikeln kommer vi att påstå att det är omöjligt att vara vänster och integritetsvän. Vi kommer att hävda att endast liberaler kan formulera ett trovärdigt alternativ för den som vill se den privata sfären växa. Det är påståenden som borde formulerats, framförts och förklarats tidigare av representanter för Allians för Sverige, som rimligen borde vara intresserade av att vinna integritetsvännernas och de ungas röster 2010.

Debatten om den personliga integriteten har varit intensiv under lång tid. Nu senast är det Maria Ferm och Jacop Dalunde som på Newsmill (3/7) sjunger integritetens lov. Främst har debatten kommit att handla om intrång i den privata sfären i form av ökad övervakning. Men frågan är egentligen bredare än så det handlar om rätten att få leva sitt liv i frihet, samtidigt som det offentliga håller sina klåfingriga tentakler borta.

Vänsterkartellen har profilerat sig som integritetsvänner, och försvarare av den personliga friheten. Det är en motsägelsefull bluff som förtjänar att synas ordentligt.

Oppositionen är överens om att riva upp FRA-lagen (förvisso kommer man troligen att i samband med detta införa en i allt väsentligt identisk lag med endast kosmetiska förändringar), men också om att på en rad områden föra över makt från den enskilda människan till det offentliga. Bland annat vill man höja skatterna. Vad det betyder i praktiken är att man resonerar enligt följande: "Det är ok om staten har full koll på vilka avtal jag ingår och tar hälften av allt jag tjänar, men den får absolut inte, under några som helst omständigheter, läsa mina mejl."

Vänta nu, vad har skattetrycket med integritetsdebatten att göra, undrar någon. För att förstå detta måste man förstå vad skatter är; en process där staten med hot om våld avtvingar medborgarna det värde som de skapat. Att ta ifrån någon frukten av de val man gör i livet är i allt väsentligt att ta ifrån denna person en del av hennes liv. Det är en expansion av den offentliga sfären, på den privatas bekostnad.

Därtill vill ledamöter inom den förbundsstyrelse som Ferm och Dalunde representerar införa ett system med individuella utsläppsrätter, för att komma tillrätta med klimathotet. Förutom att det är ett konstigt, krångligt och kostsamt förslag, så är det också djupt integritetskränkande. Ett system med individuella utsläppsrätter, där varje människa tillåts släppa ut en viss mängd koldioxid, kräver nämligen en fullskalig kontroll och registrering av alla våra förehavanden. Staten skulle behöva veta exakt vem som köper vad, när det köps och var det köps. Våra liv skulle kartläggas och kontrolleras, och vår frihet kringskäras.

Vänsterkartellen är också överens om att man ogillar valfrihet när det gäller alltifrån vår konsumtion av välfärdstjänster till sprit och läkemedel. Man vill att staten, via monopol och kontroller, ska se till så att medborgarna håller sig i fållan och inte tillåts leva sina liv i frihet. Man vill öka den offentliga sektorns makt, på bekostnad av den enskildes frihet.

Exemplen ovan är självklart inget annat än just exempel - enskilda nedslag i en vid flora av förslag om förbud och statlig kontroll som vänsterkartellen lyckats prestera - men inriktningen är tydlig: Förutom ett hycklande motstånd mot ett antal lagar som man själv initierat står vänsterkartellen för en politik som allvarligt skulle inskränka den privata sfären och öka graden av statlig registrering, kontroll och styrning av våra liv. Det är klart att det är lätt att posera som motståndare mot övervakning om man vill att de flesta områden i samhället ska stå under statlig kontroll och baseras på offentliga monopol; om folk inte har några alternativ att välja mellan behöver man ju inte övervaka dem, eftersom man vet vad de kommer att välja!

Att som den svenska oppositionen vara statskramande kontrollivrare är oförenligt med att driva en trovärdig politik för att skydda den personliga integriteten. För att kunna respektera den privata sfären krävs det att det finns en privat sfär att respektera. Oppositionen har konsekvent motsatt sig snart sagt alla förslag som skulle kunna expandera denna privata sfär.

Allians för Sverige har på många sett misskött sig, framförallt när det gäller sättet på vilket ett antal lagförslag kring övervakning har hanterats. Men faktum kvarstår: Endast i en liberal och borgerlig allians kan integritetsvänner hoppas på att hitta ett alternativ som kan formulera en politik som på allvar ökar graden av frihet i Sverige.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8653

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

DE som verkligen misskötte integrationen var väl ändå (s) under tidigare mandatperioder.
-
Deras politik utmärktes av en enorm naivitet och ideologisk förblindning. En invandring, oftast av låg- eller helt outbildade och i många fall rent kriminella, oändligt mycket större än samhället kunde assimilera. Inlåsning i oändliga åtgärder och förortsgetton. -
-
För att dölja (s) ansvar för den havererade invandrings- och integrationspolitiken påstods problemet vara svenskarnas strukturella rasism...
-
I detta sammanhang påstå att Aliansens integrationspolitik är misslyckad är fel. Viss, allt görs säkert inte perfekt, men arvet var tungt från tidigare (s)-politik.

Permalänk | Anmäl #1 Hugin, 2009-07-07, 06:27