Till vardags klarar vi inte av att lev jämställt

Trots att min förra arbetsplats var en antidiskrimineringsbyrå blev jag ibland trött på att höra om hur vi män förtrycker kvinnor, att kvinnor "måste jobba dubbelt så hårt för att nå hälften så långt", att det är vi som har makten etc. Vadå makten? Jag har ingen makt.

Själv har jag haft kvinnliga mellanchefer och högsta chefer på fyra av de sex arbetsplatser jag jobbat på sedan 2002. Könsfördelningen har lutat lite lätt till kvinnornas fördel och i löneförhandlingarna kan jag inte påstå att jag lyckats armbåga mig före mina närmaste kvinnliga kollegor. Även inom politiken vinnlägger vi oss om att använda principen varannan damernas på listorna hur kategoriskt negativa vi än är mot kvotering.

Ganska jämställt helt enkelt.

Kruxet är att vi till vardags inte klarar av att leva jämställt.

Det blev riktigt tydligt för mig först under förra året då jag och min sambo väntade barn. Besöket hos vår första barnmorska blev en stilstudie i hur man totalt ignorerar någon. Som pappa var man knappt värd att hälsa på och under hela genomgången var det aldrig ens tal om att vi faktiskt var två föräldrar, eller att jag som man är involverad i graviditeten även om jag inte kan göra mycket mer än att stötta och vara dyngnervös under själva förlossningen.

Efter förlossningen har vi, eller rättare sagt min sambo överösts med allehanda erbjudanden om rabatter på blöjor, barnvagnar, babymat och nu senast fick hon en bekräftelse på att vi ställt oss i dagiskö. Inte en enda gång har ett brev rörande vårt barn varit adresserat till mig trots att vår dotter har mitt efternamn och jag sköter kontakterna med myndigheter i samma utsträckning som sambon.

Efter att själv blivit förminskad och ignorerad på grund av mitt kön har jag blivit mer uppmärksam på situationer där motsvarande sak händer tjejer och kvinnor.

Varför känner mina jämnåriga kvinnliga kollegor att de måste klä sig striktare på möten för att bli tagna på allvar? Varför framhåller David Letterman och Jay Leno alltid sina manliga gästers kompetens och bedrifter, men stannar vid att berömma sina kvinnliga gästers skönhet och karisma? Varför kommer småpojkar i vårt jämställda land undan med att bete sig, när småflickorna förväntas uppföra sig?

Vill ni göra er egen högst ovetenskapliga jämställdhetskoll så titta på lite klädannonser på nätet och tänk på hur män, respektive kvinnor framställs. Vill ni bli mer upprörda så kan ni ta en titt på barnkläder eller leksaker. Man vill gärna tro att något hänt sedan kvinnlig frigörelse, 1968 och allt vad det heter drog igång, men på reklamplats är det fortfarande männen som är starka, aktiva och beskyddande, emedan kvinnor får den väna och hjälplösa rollen.

Det kan låta som om jag uppmuntrar till diskriminering med följande förslag, men jag tror faktiskt många män skulle få upp ögonen för problematiken och erkänna den först om de blev utsatta för lite vardaglig könsdiskriminering.

Utsätt era män och manliga bekanta för miljöer som är stereotypt kvinnodominerade och ta en ny jämställdhetsdiskussion efter det!

Peter Kjällkvist, Folkpartiet Liberalerna

Peter Kjällkvist (11 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8574

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Denna mansdiskriminering får betydligt värre konsekvenser än vad människor förstår. Den får framförallt konsekvenser för alla de barn som tvångssepareras från sina fäder varje år.

Detta är en mycket angelägen fråga då Sveriges behandling av dess barn bryter mot barnkonventionen. För att inte tala om de brott mot grundlagen och dom mänskliga rättigheterna som pappor får utstå år efter år utan att någon reagerar.

Permalänk | Anmäl #1 Joakim Ramstedt, 2009-07-03, 17:23