Incitament skapar bubblor

Ett incitament är en anledning för någon att utföra en viss handling och är något som stimulerar önskvärt beteende. Exempel: när jag skrev rubriken till den här artikeln valde jag en rubrik som skulle skapa intresse och förhoppningsvis få fler att läsa den. Jag skulle kunna gett den en mer passande rubrik som bättre speglar innehållet, men då hade jag kanske ”förlorat på det”. Valet av rubrik är ett incitament för att nå ett önskvärt beteende av andra.

Lika många som i efterhand försökt förklara orsakerna till finanskrisen hade fel innan bubblan brast. Sannolikt drivs alla av incitament, om även på olika nivåer och grad. Alla vill ha, ge eller se något gå i en viss riktning.  Alla vet inte, eller har ens tagit ställning till vad de tycker i en fråga utan ”verkar utan att veta om det”. Auktoriteter och experter har alltid företräde att få uttrycka sin vilja för det stora flertalet. Vi kan tycka vad vi vill om det de säger men vi påverkas på något sätt. Vi litar på auktoriteter och folk tror vad de vill tro, ”vi är slavar under bra berättare”.

De som explicit jobbar för att få sin vilja igenom, för att nämna några; politiker, säljare, lobbygrupper, organisationer, företag m.fl drivs alla av incitament. Mindre explicit verkar rådgivare, kommuner, fastighetsmäklare, oberoende media och myndigheter. Dessa drivs inte alltid mindre av incitament än den tidigare gruppen – de vill däremot uppfattas som att de gör det.

Enligt Johan Norberg (En perfekt storm, 2009) lockas många smarta personer till ekonomiämnet, men kommer ut från universiteten med avancerade kunskaper inom ett smalt område utan helhetsbild om det ekonomiska systemet. Amerikanska börsen upplevde en svart dag då börsen rasade med över 20 procent på en dag 1987. Den nyligen tillträde centralbankschefen Alan Greenspan svarade med omedelbar sänkning av styrräntan. Det fungerade, marknaden återgick till det normala och Greenspan blev hyllad. Sedan dess har samma åtgärd använts flera gånger vid liknande situationer vilket kontinuerligt drivit räntenivån neråt. Recession och krascher motverkades genom räntesänkningar, så även finanskrisen. Vad gjorde att Greenspan valde att genom åren agera som han gjorde? Var det kortsiktighet, långsiktighet, uppmärksamhet, analysmodeller, ideologi eller var det en sann övertygelse om att det var rätt väg? Listan kan göras lång men ingen förutom Greenspan vet sannolikt helt säkert. Vi ser ett tydligt mönster men kan inte med säkerhet fastställa kausalitet. Inom statsvetenskapen diskuteras ofta ”Policycykeln” vid implementering. Cykeln antar att involverade är rationella aktörer. Ett problem är dock att i praktiken fungerar inte cykeln riktigt. Politiker föredrar att ta små steg i processen och inte avvika från det man tidigare beslutat om. Greenspan blev hjälteförklarad och efterträdaren Ben Bernanke vill sannolikt också vara det. Kritik saknas dock inte idag.

Den låga räntenivån gjorde att det var extremt billigt att låna, faktiskt så billigt att det var direkt dumt att låta bli. När det är billigt att låna får man istället dålig ränta på sitt sparande. Pengarna måste ta vägen någonstans så det blir en jakt på hög avkastning. Det här förstår naturligtvis de ”smarta ekonomerna” som uppfinner en mängd olika komplicerade finansiella investeringsmodeller. Nya förhållanden skapar nya marknader och termer. Flockbeteendet gör att alla gör samma sak samtidigt. De som inte kom med tåget fick se alla andra köpa nya hus, bilar och berätta om deras framgångsrika investeringar. Problemet är att alla kan inte bli rika samtidigt och konsekvensen blir att en bubbla skapas. Jag diskuterade den Isländska kollapsen med en Isländsk bekant som är doktorand. Åren vid den extrema tillväxten i landet var han student på Island men såg alla vänner och bekanta under kort tid låna pengar och skaffa nya hus och andra tillgångar. ”Det var normen, alla gjorde det”. Enda anledningen att han själv inte nu sitter med enorma skulder är för att han under den tiden var student (det är inte alla som spar så mycket pengar under studieåren).

Så var befinner sig Sverige nu? Rekordlåg ränta och relativt stabila fastighetspriser. Man kan utan att vara rik låna pengar nästan gratis och införskaffa det bara rika förr hade råd med. Betyder låg ränta att det går bra för landet, nej oftast tvärtom. De svenska bankernas katastrofala utlåning i Baltikum diskuteras inte lika alarmerande längre. Är det för att aktiekurserna i världen stiger? Är det så att ”experterna” återigen, liksom Greenspan gjorde 1987, på rekordkort tid lyckats sälja tillbaka våra egna drömmar till oss själva?

Vi vet ofta inte tillräckligt mycket om orsaken till ett agerande men kan se konsekvensen av det. Att kritiskt granska och problematisera ett beslut är självklart mycket viktigt. Att se vilka incitament som ligger bakom beslutet kan vara desto svårare men kan också ge en kontrasterande förklaring? I domstolarna undersöker man motiven till brotten men hur undersöker man incitamenten när det inte gäller brottmål? Utfrågningar sker oftast när skadan är skedd, inte innan. Om finanskrisen talas det oftast om ett systemfel, men ska man komma åt incitamentet bakom besluten är en analys på systemnivå inte att föredra, utan på individen.

Är lösningen högre transperens, regleringar eller individuella konsekvenser? Varför inte nästa gång du får ett ”råd” av din personliga rådgivare på banken fråga vad han eller hon personligen vinner på rekommendationen och sedan hur den egna portföljen ser ut. Fråga sedan vad rådgivaren själv förlorar om din investering förlorar värde.

Niklas Kruse (1 artiklar)

Anmäl