Därför hungerstrejkar vi idag till stöd för Irans folk

Människans hjärna är tyvärr inte färdigutvecklad när vi föds. Därför kan vi inte minnas händelser som vi varit med om under de allra första åren. Därefter börjar vi kunna lagra en del speciella händelserna som påverkat oss på olika sätt. Jag har en hel del minnen från de få åren jag tillbringade i Iran, trots att jag var väldigt ung. Ibland tvekar jag om några av dem verkligen är mina egna minnen. Kanske är det saker som andra har berättat för mig när jag var yngre?

Jag minns dock flera händelser väldigt detaljerat. De är mina egna minnen. Jag minns saknaden av min far väldigt mycket. Han flydde från Iran till Norge kort efter att jag föddes på grund av sin politiska kamp. Jag trodde att regimen hade arresterat honom och varje gång vi pratade i telefon när han var i Norge brukade jag gråta och bad honom göra vad som helst för att rymma. Trots att både pappa och mamma sa att han var i säkerhet kunde jag inte tro på dem. Jag trodde att de sa så för att jag inte skulle vara rädd. Detta hände under tiden när Mousavi var statminister (1981-1989) och Khamenei president (1981-1989). Terroristen Khomeini var andlig ledare, alltså personen med högst makt i landet.

Jag minns många av de bomber som irakierna fällde över Iran under kriget. En gång satt jag och kollade på TV när skärmen blev röd och larmet gick. Denna öronskärande larm betydde att alla skulle släcka ljusen och ta sig till en säker plats. Jag grät och mamma sprang mot mig och min äldre bror, kramade mig hårt, tog min äldre brors hand och sprang mot utgången.

Kriget tog livet av mer än en miljon människor, både iranier och irakier. De dåvarande ledarna för Iran, bland annat statsministern Mousavi, ville dock inte stoppa kriget. Den mest pådrivande var Rafsanjani (president under perioden 1989-1997), personen som idag stöttar Mousavi fullt ut.

Jag minns även min mors rädsla. Jag minns mina morföräldrars rädsla. Jag minns deras vänners rädslor. Varje gång islamisternas demonstrationståg passerade vårt hem och skrek "död åt dem som är emot den andliga ledaren" (på persiska "marg bar zede velayate faghih") skakades min kropp. Varför önskade de vår död? Vi hade inte gjort något fel. Samma islamister brukade trakassera min familj och jag har tur som idag är vid liv och kan skriva denna artikel i ett fritt land.

Jag minns hur min mor och hennes vänner grät för att deras vänner och släkt hade blivit avrättade eller torterade av islamiska republiken. Jag minns hur de grät för att många unga iranier lurades till kriget och dog. Khomeini hade bokstavligen gett dessa ungdomar en nyckel som de hade runt halsen och påstod att det var nyckeln till paradiset.

Jag minns många hemska händelser. De har ristat in sig i min hjärna och kommer aldrig att försvinna. Jag minns hur vi sedan i exil, efter att ha blivit återförenade med min far i Norge, var tvungen att vara försiktiga med allt vi gjorde. Islamiska republiken mördade opponenter som hade flytt utomlands. Mina fars vänner som Dr Fereydoun Farrokhzad och Dr Korosh Aryamanesh är två exemplar. Även pappa var och är på regimens dödslista. Därför har mitt liv till stor del handlat om att vara försiktig. Vara försiktig, men samtidigt kämpa för frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och ett samhälle där alla är lika värda. Terrorn på opponenter tog plats främst under Mousavis tid som statsminister och därefter under Rafsanjanis tid som president.

Med tiden blev jag äldre och började vara mer och mer engagerad i kampen för ett fritt Iran. År 1999 flyttade vi till Malmö från Oslo. Det skedde kort efter det stora studentupproret i Iran. Jag minns då hur familjen försökte hålla sig uppdaterad om situationen i Iran och var aktiva, samtidigt som vi packade.

Våra tankar och hjärtan var med alla de studenter som skrek "ner med islamiska republiken" och brände bilder på Khatami (president under perioden 1997-2005) och Khamenei (andlig ledare sedan år 1989). Många studenter mördades direkt under demonstrationerna. Ännu fler arresterades och mördades senare under tortyr. Bilder från Iran fick mig gråta, precis som jag grät när jag pratade med min far i telefon när jag var yngre.

År 2004 började jag studera vid Lunds universitet. Jag kom in på Pol Mag-programmet och läste statsvetenskap som huvudämne. Samtidigt valde jag också andra ämnen att fokusera på. Nu hade jag inte endast en personlig erfarenhet av politik och situationen i Iran. Jag fick lära mig att analysera läget mer vetenskapligt. Jag fick lära mig om hur liknande situationer i andra länder hade blivit löst. Resultatet blev att jag började mycket mer än tidigare förespråka hårda sanktioner mot islamiska republiken.

Våren 2008 skrev jag en b-uppsats i samhällsgeografi med rubriken "International Trade and Democracy Promotion - The Case of Iran". Uppsatsen visade att friheten i Iran hade under åren 1980-2006 minskat samtidigt som landets globala handel hade ökat. Specifikt valde jag även att undersöka handelsrelationen mellan Iran-EU och Iran-USA. Även där hade handeln ökat. Uppsatsen kom även fram till att fattigdomen ökade och medelklassen minskade samtidigt som Irans totala välstånd (mät i ppp-justerad BNP/capita) hade ökat.

Av personlig erfarenhet och privata studier hade jag även sett att trettio år av direkt dialog mellan islamiska republiken och fria europeiska länder (samt indirekt med USA) inte hade resulterar i något. I alla fall inte i något positivt, för det negativa resultatet var däremot stor; islamiska republiken och dets omänskliga handling legitimerades.

Dessa relationer användes i regimens propaganda planer och arbete för att skrämma oppositionen. Västväldens dialog med Iran framställs i regimens media som Västs svaghet och rädsla för mullorna. De berättar i sin media att de kan stå emot Väst, få dem att falla på knäna. Oppositionen skulle därför inte vara något större problem för dem säger ayatollorna.

De senaste händelserna i Iran, som skakat världen kraftigt, har gett upphov till många människors död. Igen. Tusentals har blivit arresterade under demonstrationerna. Protesterna är resultat av trettio års förtryck.

Nu när demonstrationerna avtar har regimens olika miliser börjat attackera människornas hem och arresterar de som deltog i protesterna. Demonstrationerna, både i och utanför Iran, blev filmade av regimen. Vad dessa människors öde kommer att bli är inte svårt att säga med tanke på den bakgrund jag beskrev ovanför; avrättningar, tortyr och fängelse. Och vad gör omvärlden? Den tiger.

Fredagen den 26 juni 2009 protesterade flera hundra exiliranier utanför islamiska republikens ambassad i Sverige. De krävde bland annat stängning av ambassaden och skrek "Stäng ambassaden. Nu, nu, nu!" Ambassaden har länge används av mullorna som regimens spionagecenter i Skandinavien. De senaste åren har ett flertal iranska diplomater blivit utvisade från landet. Ambassanden har även många gånger använts för att mörda opponenter här i Sverige.

Precis som dessa exiliranier kräver även jag att ambassaden ska stängas. Jag kräver att Sverige och EU, som Sverige nu ska leda under sex månader, ska bryta alla sina diplomatiska kontakter med regimen i Iran. Det är därför jag under tre dagar, från och med idag till och med söndagen, hungerstrejkar tillsammans med mina vänner i Malmö.

Jag hungerstrejkar för att jag inte vill att små barn i Iran ska vara lika rädda som jag var. Jag hungerstrejkar för att visa mina medmänniskor i Sverige och resten av världen att det inte finns någon skillnad mellan Mousavi och Ahmadinejad. Jag hungerstrejkar för att få iraniernas skrik om störtandet av islamiska republiken hörda. Jag hungerstrejkar för att Sveriges regering och EU medlemsstaterna ska förstå att deras dialog med Iran endast konsoliderar mullornas makt. Jag hungerstrejkar för att på något sätt bidra till kampen om att stoppa våldet mot opponenter i och utanför Iran.

Genom att avbryta de diplomatiska relationer som finns kan Sverige och EU visa det iranska folket att de inte stöttar regimen. De kan sätta press på mullorna till att inte använda våld mot demonstranterna. De kan stoppa arresteringar, tortyrer och avrättningar av demonstranterna. Brytning av de politiska relationerna kan faktiskt rädda liv.

Alla är välkomna till vår hungerstrejk. För mer information besök http://www.setiz.se.

Arvin Khoshnood (6 artiklar)
http://www.setiz.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8522

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

I din text angriper du Khatami, Rafsanjani och Mousavi, alltså de reformrörelsen i Iran ställt sig bakom. Vidare manar du till ökad konfrontation mellan väst och Iran, något som skulle gynna regimen. Vidare manar du till verkningslösa sanktioner som bara skulle slå mot vanligt folk och göra det lättare för regimen att säga att väst är fienden. Du vet lika väl som jag att de enda ekonomiska sanktioner som skulle vara verkningsfulla mot Iran är att inte köpa iransk olja och att detta inte går att genomföra så länge ryssland och kina finns.
.
Så, jag undrar, är du anställd av Iranska ambassaden i Iran för att splittra den opposition som finns mot regimen? Och för att arbeta för att göra väst mer öppet fientlig mot regimen och därigenom legitimera dess diktatoriska metoder?
.
Eller är du en politisk idiot? Trots att du läst statskunskap?
.
Jag har här på newsmill läst massor av artiklar från folk som påstår sig vara regimmotståndare men vars texter och åsikter och allmänna okunnighet och klumpighet får direkt motsatt effekt. Inte undra på att Khamenei sitter i orubbat bo. Er brist på taktiskt tänkande och politiska tondövhet är skrämmande och patetisk. I bästa fall. I värsta fall är ni extrimister som vill att regimen störtar i eld och blod och att ni på något vis kan tillvälla er makt i det kaos som följer.
.
Arbeta med de konstruktiva krafter som finns, förslagsvis Mousavi. Och lär från någon som förstår poltik, förslagsvis Barak Obama.

Permalänk | Anmäl #1 Martin A, 2009-07-02, 13:37

En sak till, din text gör det uppenbart att du var motståndare till att rösta i valet. Litet självkritik kanske vore på sin plats? Valet och rösterna i valet medförde ju den kraftigaste utmaningen mot regimen på 30 år?

Permalänk | Anmäl #2 Martin A, 2009-07-02, 13:39

Klas K: Arvin Khoshnood och "Föreningen för demokrati i Iran" är emot den islamska revolutionen som styr landet oavsett om presidenten heter Ahmadinejad, Khatami eller Mousavi. Så länge denna finns kvar spelar det ingen större roll om folk röstar på reformister eller andra.

Permalänk | Anmäl #3 ÄRRHÅ, 2009-07-03, 21:09

@ÄRRHÅ
Snicksnack det inte spelar roll. Det är kvalificerat vansinne att motarbeta Mousavi i detta läge. Hade de folkliga protesterna mot det stulna valet fortsatt efter Khameneis tal på fredagen så hade Iran varit förändrat för alltid. Som nu är har Khamenei och IRGC genomfört en form av statskupp (visserligen inledd för fyra år sedan) som medför en militärdiktatur av närmast stalinistisk kaliber. Är det utan betydelse? Och, om oppositionen INTE kan får nog stöd för att upphäva ett stulet val, vad hopp finns det om att få stöd för en revolution? Dessa individer som Arvin Khoshnood är beklagansvärda, emå. Och desutom nyttiga idioter eftersom hela deras gärning förstör vad realistisk oposition finns. IRGC gnuggar sina händer och ler i mjugg.

Permalänk | Anmäl #4 Martin A, 2009-07-04, 02:21

Tack Klas K!

Khoshnood nämner "samtidigt kämpa för frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och ett samhälle där alla är lika värda" och ändå stödjer han öppet Shahen av Iran och vill ha denne tillbaka. Var finns logiken?
Vidare nämner han återigen "30 år av förtryck". hallå där, varför blev det egentligen revolution? hade det inget med förtryck att göra?

Vad Khoshnood menar är att det är bättre för det iranska folket att inte göra någonting utan att vänta på att han och hans organisation ska komma och rädda dem(??) Många utav de iranier jag talar med röstar på Mousavi för att det ÄNDÅ är ett litet steg(/väldigt litet steg) bort från Ahmadinejads politik, inte för att han är en perfekt ledare.Deras val är inte i som Sverige, ett höger och vänsterblock. Man röstar på två personer som kanske inte skiljer sig i grunden men ändå skiljer sig lite(!) på ytan (ungefär som socialdemokraterna och moderaterna för att vara halvt ironiskt) .Det du skriver visar bara på brist på respekt för det iranska folket och deras vilja att faktiskt förändra.

Jag förstår faktiskt inte vad Khoshnood vill, gång på gång använder han samma argument, denna gång tillägger han lite av sin egna historia för att vinna ett eller två hjärtan. Han är aldrig positiv utan tror fortfarande att en revolution föds ur intet. Denna pessimism präglar tyvärr majoriteten av exil iranier i Sverige. Man sitter vid Kista Centrum och klagar över vad som hände för 30 år sedan istället för att tänka vad som faktiskt kan hända i framtiden.

OM Khoshnood läst lite om den förra revolutionen (alltså den fakta som inte härstamma från exil shahenister) så borde han veta att den inte föddes från intet. Det var ett resultat efter tiotal år av demonstrationer och missnöje! Inte något som föddes över en natt.

Nej, nu får det vara nog. Hungerstrejk på Sergels Torg för att Khoshnood skall sluta skriva på newsmill!

Permalänk | Anmäl #5 klas, 2009-07-04, 08:09

Klas K: Det är klart att Mousavi hade varit en mindre dålig president än Ahmadinejad (även om han inte direkt övertygade som premiärminister), men i en fejkdemokrati som Iran är det prästerskapet som avgör vem som ska tillsättas. Detta oavsett vem som i verkligheten fick flest röster. Tyvärr.

Permalänk | Anmäl #6 ÄRRHÅ, 2009-07-04, 12:04

@ÄRRHÅ
Förstår du inte då vilken tyngd en politiker får om han har en majoritet av folket bakom sig? Oavsett vad de officiella reglerna säger? Förstår du inte vad det inneburit om massprotester hade tvingat fram ett nyval?
.
Förstår du inte hur riskabel en revolution är? Att i det stora flertalet revolutioner så slutar det med att de hårdaste och hänsynslösaste och makthungrigaste styr, oavsett vilken sida som vinner och vad som utlöste revolutionen och vilken typ av samhälle de påstår sig stå för.
.
Förstår du inte vikten av att Iran faktiskt haft riktiga val med fredliga regimskiften och uttryck för folkviljans riktning om inte annat? Tror du att demokratin slog ner som en blixt från klar himmel i västeuropa? Nu är det knappast möjligt längre men det har under många år funnits en verklig och konkret möjlighet för Irans politiska system att reformera sig självt och röra sig mot mer demokrati, utan våld, utan utrensningar, utan kaos och förstörelse.

Permalänk | Anmäl #7 Martin A, 2009-07-04, 12:28

Hur vill dessa demonstranter ha sitt Iran? Med eller utan Islam?
En väldigt viktig fråga.

Permalänk | Anmäl #8 Skogstokig, 2009-07-05, 13:36

replica chanel replica chanel
replica gucci replica gucci
replica hermes replica hermes
replica louis vuitton replica louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags

Permalänk | Anmäl #9 k247br, 2010-07-28, 03:52

replica chanel replica chanel
replica gucci replica gucci
replica hermes replica hermes
replica louis vuitton replica louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags

Permalänk | Anmäl #10 k247br, 2010-07-28, 07:07