Deckarförfattaren Ramona Fransson:

Dagens sommarskribent Ramona Fransson: Gräddglass och familjehemligheter

Publicerad: 2009-07-02 17:07, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

"Under många år frågade jag mig själv varför är jag så nyfiken på allt och alla. Varför har jag öron som en elefant och ögon som tefat? Varför måste jag alltid se utgången när jag sitter på bio, restaurang eller åker tåg? Varför har jag så svårt att slappna av och tömma huvudet på tankar?" Det frågar sig deckarförfattaren Ramona Fransson i sin sommartext på Newsmill.

15 millningar
15 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Ramona Fransson är deckarförfattare och humanist. Hennes senaste deckare Lyckohjulet handlar om gängkriminalitet och spelmissbruk. Hon bloggar här.

I min ungdoms dagar på 1970- och 1980-talet älskade jag att göra alla slags tester som veckotidningarna översvämmades av. Tester som "Vilket stjärntecken passar för dig?" och "Lär känna dig själv!" Personlighetstesterna i veckotidningar är vanligast under våren och på sommaren av känd anledning. Men det är nog få förunnat att vid tjugo års ålder möta den rätte och ha klart för sig vem man är. Under många år frågade jag mig själv varför är jag så nyfiken på allt och alla. Varför har jag öron som en elefant och ögon som tefat? Varför måste jag alltid se utgången när jag sitter på bio, restaurang eller åker tåg? Varför har jag så svårt att slappna av och tömma huvudet på tankar?

Svaren tog många år att finna och härrör från min barndom, som minst sagt var kaotisk. För att det ska vara någorlunda förståeligt har jag valt att berätta om ett tillfälle som utspelade sig när min pappa, mamma och jag var på semester i Polens huvudstad Warszawa. Jag var omkring tio år och detta var min första bekantskap med min pappas hemland. Vi skulle besöka min farbror och hans två döttrar. Eftersom jag på den tiden talade polska, så också min mamma, var språket inga problem. Mina tio år äldre kusiner tog mig på promenad för att visa upp Warszawa. Vi promenerade i timmar och hamnade till slut på Stora torget, en välbesökt plats där man kan få sig lite till livs. Där bjöd mina kusiner på glass. Glassen var smaksatt med kaffe och grädde. Jag tyckte den var supersmarrig och tiggde till mig ett flertal.

På eftermiddagen återlämnade de mig till pensionatet och rummet som mina föräldrar hyrt. Det var ett spartanskt möblerat rum som innehöll en stol, dubbelsäng och enkelsäng. Det fanns ett tvättfat men ingen toalett, den var belägen i korridoren. Att mina föräldrar skulle gå ut på galej förstod jag eftersom de duschade och hängde fram finkläderna. Mamma tog på sig en jättesnygg svart klänning med glitter och svarta långa glacéhandskar. Svarta lackskor, spray på det tuperade svarta håret, parfym bakom varje öra, röda läppar och när hon var klar tyckte jag att hon var den vackraste mamman i världen.

Precis innan de gick pussade och kramade mamma mig och med orden: ”Vi är hemma om några timmar.”. Jag lämnades ensam. För mig var ensamheten inte något skrämmande, snarare tvärtom. Ingen kunde göra mig illa när jag var ensam. Jag hade tagit med mig en av mina favoritböcker och lade mig tillrätta i sängen och läste en stund innan jag släckte lampan.

Jag vet inte hur länge jag hade sovit men när jag vaknade var jag ensam i rummet. Det som väckte mig var smärtan i magen. Det var en rejäl kramp och jag behövde snarast uppsöka toaletten. Jag tände lampan och tog på mig skorna som stod vid sängen. Med snabba steg var jag framme vid dörren och tog tag i vredet. Dörren var låst! Först fick jag panik men efter några sekunder tog hjärnans logiska central kommandot igen. Att börja skrika mitt i natten kändes inte som en god idé. Babusjkan som ägde pensionatet låg med all säkerhet och sov.

Magen krampade och ville ha uppmärksamhet. Jag kom ihåg att jag hade sett en hög med gamla tidningar under min säng. Jag släpade fram och valde den största av dem, en dammig dagstidning. Den blev min tillfälliga toalett. Jag öppnade garderobsdörren och letade efter något som skulle kunna fungera som toapapper. Att använda det hårda tidningspapperet var inte att tänka på. Plötsligt fick jag syn på något som borde vara mjukt att torka sig med. Under några sekunder övervägde jag för- och nackdelar av mitt valda toalettpapper. Fördelarna övervägde! Jag överlade snabbt vilken av slipsarna som mest liknade varandra och tog dess tvilling.

Efter uträttat behov kom nästa prekära fråga. Var skulle jag bli av med det? Jag kom ihåg att vi bodde på första våningen och att det utanför vårt fönster befann sig en tättväxande häck. Det fanns en stol i rummet och den släpade jag fram och hakade upp fönstret. Med kvicka rörelser hade hela paketet med dess innehåll försvunnit. Precis efter att jag kastat paketet hörde jag röster som närmade sig. Jag släckte lampan, hukade mig under fönstret och rösterna passerade. Jag andades ut. Det som återstod var att dölja stanken i rummet. Jag hade ett alternativ och det var tandkrämstuben. Med kallt vatten i ett glas, tandborsten som visp och en sträng av tandkräm vispade jag upp ett skum som jag stänkte på olika platser i rummet.

När jag vaknade på morgonen var mina föräldrar redan uppe fullt upptagna med morgonbestyren. Mamma frågade om jag hade sovit gott och jag nickade, men jag kunde inte koncentrera mig på vad hon pratade om. All min koncentration riktades mot min pappa och hans rörelser. Varje gång han närmade sig garderoben höll jag andan och hjärtat pickade i en fruktansvärd hastighet. På något sätt lyckades jag som alltid att utföra mina sysslor utan att avslöja min rädsla, det kallas träning. Men jag släppte inte min pappa med blicken.

Plötsligt kom det som jag fruktat. Pappa skulle välja slips! Han stod framför spegeln som var uppsatt i garderoben och bakom honom på en tråd av metall hängde slipsarna. Jag frös i mina rörelser och tittade på avståndet mellan mig och dörren. Skulle jag hinna utifall att? Han tvekade med handen vid en av slipsarna och vände sig om. Blicken svepte över mig och jag böjde ner huvudet. I nästa sekund såg jag hur han hade påbörjat att knyta slipsen. Fortfarande vågade jag inte andas ut. Inte förrän han hade tagit på sig kavajen började mitt hjärta att slå i vanlig takt.

Efter frukosten var vi tillbaka i rummet. Tandborstning och ombyte av kläder. Nu kände jag mig säker och kunde ”glömma” den här händelsen och stoppa den i påsen som redan var sprängfylld men lustigt nog alltid hade utrymme kvar för det jag inte ville komma ihåg.

Jag var närmare trettio år innan jag berättade om just den här händelsen för mamma och då hade pappa varit död i åtta år. Under många år fortsatte jag att plita in mina kryss och varje gång hoppades jag att få reda på vem jag var, hur jag fungerade och vilket stjärntecken som skulle passa just för mig. Men varje gång poängen räknats och svaret stod att läsa dröjde det inte länge förrän jag hittade en ny veckotidning med ett nytt test.

Numera gör jag inte fler personlighetstester. Jag är klar över vem jag är och varför. Det är ingenting jag eller någon annan kan ändra på och det är en enorm lättnad att äntligen ha hittat svaren utan att använda tester med alternativ. Idag är jag inte särskilt förtjust i glass och jag vet att i nödfall kan slipsar användas till annat, och sist men inte minst så har jag hittat hem...

Ramona Fransson (76 artiklar)
http://www.ramona-fransson.blogspot.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8552

15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Värst vad många skribenter länkar till musikvideon på youtube. Jag hoppas skribenterna och Newsmill kollar så alla länkade musikvideon är upplagda på youtube med medgivande av upphovsrättsägaren annars bryter det mot lagen vilket klassas som medhjälp till brott och straffbart enligt rättsmupparna.

Permalänk | Anmäl #1 Mike Nilson, 2009-07-13, 19:47

Då inväntar jag rättsmupparna!

Permalänk | Anmäl #2 Ramona Fransson, 2009-07-13, 22:27

När folk fildelar ljudböcker och TPB får in reklampengar är det dumt, men när folk laddar upp musikvideor på youtube och google får in reklampengar är det helt ok att länka till?
http://newsmill.se/artikel/2009/04/18/fildelare-verkar-utga-fran-att-all...
Gratis är gott när det passar en själv?

Permalänk | Anmäl #3 Bo Haest, 2009-07-14, 09:32

Jag har inte läst avtalet som Google har gjort med Youtube och upphovsrättsinnehavarna. Har du?

Permalänk | Anmäl #4 Ramona Fransson, 2009-07-14, 12:02

@Mike och Bo:

Musikvideos är gjorda för att marknadsföra musik inte att säljas i sig (kan finnas undantag), därför är det helt naturligt att dessa får spridas helt lagligt.

Permalänk | Anmäl #5 Långben, 2009-07-14, 14:11

@Ramona
Nej, men jag har läst den här artikeln av Pete Waterman som var med och skrev Rick Astleys "Never gonna give you up", som efter 100 miljoner visningar på youtube gett Waterman £11 http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/showbiz/music/article2319523.ece , och jag misstänker att alla låtar som laddas upp utan tillåtelse inte automatiskt kopplas ihop med sin egentliga upphovsman.

Permalänk | Anmäl #6 Bo Haest, 2009-07-14, 16:12

@Ramona
En relevant fråga är väl ändå om DU vet att materialet du länkar till är lagligt!?
Det är vad du(?) och andra kräver av alla som laddar hem musik/ljudböcker från nätet ska veta/ta reda på. Det är inte alltid så lätt...

Permalänk | Anmäl #7 ConnyT, 2009-07-14, 16:18

Nej Conny det är inte jag. Jag är inte ansvarig för Newsmill. Eftersom jag fått ett uppdrag är det min uppdragsgivare, i detta fall Newsmill som är ansvariga utgivare. Som när en journalist skriver för Expressen. Det är inte journalisten som blir anklagad utan den ansvarige utgivaren.

Permalänk | Anmäl #8 Ramona Fransson, 2009-07-14, 18:50

Jag tänkte mer moraliskt än juridiskt. Du känner inget moraliskt ansvar att ta reda på detta om jag förstår dig rätt!?

Newsmill kräver alltså inte av dig att du tar det ansvaret!? Oftast brukar man få acceptera villkor att endast använda lagligt material (nu vet inte jag hur det fungerar på newsmill med just detta) hos den man publicerar saker.

Min poäng är dock att det kan vara mycket svårt för både Newsmill, Pirate Bay, privatpersoner etc att veta vad som är skyddat och inte. Det blir även svårare och svårare när mer och mer material publiceras "fritt" frivilligt när fler och fler inser att det är bra reklam att bli fildelad.

Permalänk | Anmäl #9 ConnyT, 2009-07-14, 20:03

Nej, Newsmill kräver inte att jag ska ta ansvaret. Eftersom jag inte är ansvarig utgivare för Newsmill är det inte heller mitt ansvar. Jag funderade lite över just detta med Youtube men eftersom miljoner bloggare världen över lägger ut musik och dessutom finns det någon som står bakom Youtube och de ger ju dig koden som du ska bädda in för att lägga ut inslagen. Tja, då anser jag att det finns någon som betalar. Och det är inte jag... annars borde polisen burat in ansvarige för Youtube för längesedan.

Permalänk | Anmäl #10 Ramona Fransson, 2009-07-18, 22:06

Jag funderade lite över just detta med Pirate Bay men eftersom miljoner fildelare världen över delar filer och dessutom finns det någon som står bakom TPB och de ger ju dig torrenten som du ska använda. Tja, då anser jag att det finns någon som betalar. Och det är inte jag... annars borde polisen burat in ansvarige för TPB för längesedan.

;)

Permalänk | Anmäl #11 ConnyT, 2009-07-20, 18:36

Hej Conny,

Ja, om inte annat är de på väg att bura in dem...

Permalänk | Anmäl #12 Ramona Fransson, 2009-07-20, 20:50

Om nu någon undrar har jag gjort avbön och bett om ursäkt över min dumhet vad det gäller The Pirate Bay och detta efter att jag begripit "lite" av vad det vill säga att ladda upp en bok. Nu förstår jag mer och jag ska inte vara sämre än att jag ber om ursäkt!

http://www.newsmill.se/artikel/2009/07/28/att-saga-forlat-jag-hade-fel

Hälsar
Ramona Fransson

Permalänk | Anmäl #13 Ramona Fransson, 2009-07-31, 21:22

Har läst det du skrivit om TPB och fildelningen.
Starkt gjort, Ramona.

Mycket bra skrivet. Jag rekommenderar fler att läsa.

Permalänk | Anmäl #14 pr1vat3, 2009-07-31, 23:38

Hej,

Efter att ha luskat lite ur mamma har jag förstått att staden där detta hände inte var Warzsawa utan Sopot. Dagen innan detta hände med slipsen hade vi varit i min pappas bror Carols lägenhet i Warszawa. Ska berättelsen vara sann ska det också vara rätt i den mån jag kommer ihåg tidpunkt och var saker och ting hände.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Dagens sommarskribent Ramona Fransson: Gräddglass och familjehemligheter

Om författaren

Länka till Blogg

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar