Nyckeln till trygghet är kunskap

Det känns onekligen lite märkligt att sätta sig ner och skriva under rubriken "Piratpartiet och porren" med tanke på att Piratpartiet faktiskt inte har några åsikter om pornografins vara eller inte vara. Det hela bottnar narturligtvis i att Expressen i dag gör en stor sak av att Henrik Alexandersson en gång i tiden höll i kameran när Carl Serung producerade porrfilmer. Det kan man naturligtvis ha åsikter om, men rent krasst kan man ju tycka att Expressen borde ha låtit sin rubrik fokusera mer på det faktum att Alexandersson var den som gick till media och avslöjade de hemska förhållandena i det serungska porrimperiet. Men det är naturligtvis inte lika intressant som att han först var dum nog att låta sig övertalas att hålla i kameran.

Men istället för att låta mig lockas in i en debatt om något som Piratpartiet inte tar ställning till, så tänkte jag lyfta upp diskussionen till ett område som faktiskt berörs av vårt partiprogram, nämligen internet. Det är ju ingen hemlighet att Piratpartiet tycker att internet är det bästa sedan skivat bröd. Internet ger människor fantastiska möjligheter att få sig både kunskap och kultur till livs. Internet för människor samman. Men precis som på alla andra platser där människor möts i massor, så uppstår det naturligtvis en del problem.

Jag får ofta mejl från människor som anklagar mig personligen och Piratpartiet för att vara blåögda vad det gäller farorna på nätet. Jag har full förståelse för deras oro, men jag är inte blåögd. Nätet skiljer sig inte från världen utanför nätet. Det finns faror både AFK och på nätet. Det är vi nog alla eniga om. Däremot går åsikterna isär om hur man ska ta sig an problemen.

En del vill skapa speciallagar för nätet för att hindra spridning av till exempel barnporr, olovlig spridning av privata bilder, förtal och annat. Min invändning mot detta är att vi faktiskt redan har lagar som behandlar de här och liknande saker. De gäller redan både AFK och på nätet. Vi behöver inga extra speciallagar. De flesta lagar fungerar dessutom uselt i avskräckande syfte och därför kommer de egentligen inte till vår undsättning förrän det redan är för sent.

Betyder det då att jag blundar för nätets faror? Nej. Jag anser dock att det finns mycket bättre sätt att skydda sig från farorna än att sitta och hoppas på att vi ska få nya flådiga speciallagar att luta oss mot. Jag är av den bestämda uppfattningen att det bästa sättet att skydda sig själv är att skaffa sig kunskap occh att det bästa sättet att skydda sina barn är att dela med sig av den kunskapen till dem. Man kan faktiskt bygga sig en tämligen trygg tillvaro på nätet om man bara vet hur man ska göra. Mycket av rädslan bottnar helt enkelt i okunskap.

De flesta ser om sin nätnärvaro ordentligt vad det gäller den tekniska aspekten. Man använder mjukvara som inte är så viruskänslig, alternativt skaffar sig ett ordentligt virusskydd. Man skaffar spamfilter, så att man slipper få mangaporr i mejlboxen i tid och otid. Just det tycker jag personligen är det största pluset med mitt spamskydd.

Märkligt nog är folk inte alls lika försiktiga vad det gäller den information de själva sprider eller gör möjligt för andra mindre nogräknande människor att sprida om dem. Det skrämmer mig lite, för när det rent tekniska skyddet är på plats, så vilar det verkligt tunga ansvaret på ens egna axlar, på ens eget goda omdöme.

I dag måste man vara medveten om att sådant som lagts ut på nätet också kommer att bli kvar på nätet och därmed också kan spridas vidare. Därför måste man tänka efter både en och två gånger innan man trycker på "publicera". Och även om man själv inte har för avsikt att publicera något, så bör man ha i åtanke att någon annan kan ha det och därför bör man hålla hårt i sådant material som man inte vill se på nätet. Gör man det, så minskar risken att drabbas av otrevliga blasts from the past mycket betänkligt.

Det är sådana här grundläggande saker man hela tiden måste ha i bakhuvudet och som man måste se till att barn och ungdomar också har i bakhuvudet. Det går inte att skydda barn och ungdomar genom att förbjuda dem att använda nätet, genom att kräva total kontroll av vilka sidor de besöker eller genom att instifta speciallagar. I dagens samhälle begränsar sådant snarare deras utveckling.

Det bästa man kan göra är att ge dem de rätta verktygen: god självkänsla och gott omdöme. Det gör dem mindre mottagliga för de angrepp de kan råka ut för här i livet. Det är dessutom två egenskaper som kommer att hjälpa dem precis lika mycket AFK som på nätet.

Naturligtvis kan man aldrig skydda sig eller någon annan till hundra procent, men i vilken del av livet är vi fullkomligt skyddade? Vår personliga trygghet är till stor del vårt eget personliga ansvar att försöka upprätthålla. Så är det AFK och så är det på nätet.

SSU:s ordförande, Jytte Guteland, vill anlägga ett mer feministiskt perspektiv på debatten och "stävja den alltmer utbredda kulturen av att mer eller mindre sexuella bilder eller videoklipp på framför allt unga tjejer sprids på nätet mot deras vilja." Så långt håller jag med henne, men när hon försöker lägga skulden för detta problem på dem som vill reformera upphovsrätten, så blir jag bara trött: "Den kamp mot upphovsrätten som bedrivs på vissa håll får aldrig leda till att kvinnor exploateras på nätet utan några som helst juridiska principer."

Det skulle vara intressant att höra Guteland förklara exakt hur hon anser att en kamp för en reformerad upphovsrätt bidrar till att flickor (och pojkar också, för den delen, Jytte) exploateras på nätet. Dessutom undrar jag om Guteland när hon talar om den "grabbiga" integritetsdebatten helt har missat det arbete som Emma, Mary, jag själv och många andra kvinnor lagt ner på just den debatten. I så fall tror jag att hon är ganska ensam om det. Eller också är det bara väldigt lätt att slänga sig med ord som "grabbighet" utan att behöva backa upp dem.

Det är naturligtvis mycket bra att det finns lagar mot spridning av till exempel barnporr och mot olovlig spridning av bilder av privat natur, men de är inget att förlita sig på om man vill skydda sig själv eller sina barn. Lagarna kan i och för sig bistå med en efterlängtad upprättelse, men de är, till syvende och sist, bara alldeles för små plåster på såren om man drabbats. Nej, se istället till att sprida information om hur saker och ting fungerar på nätet och om hur man i största möjliga mån kan skydda sig från att hamna på nätet på sätt som kan plåga en i framtiden eller på sätt som man själv inte valt. Kunskap är nyckeln till trygghet.

Anna Troberg (21 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Jag har  läst en ypperlig artikel av Charlotta von Zweigbergk på Newsmill om hennes dubbeldiagnos Asperger och ADHD (ACDC). Newmill är förresten en av mina nya favoriter. Massor av intressanta artiklar av intressanta personer där man kan ta del av debatter “in an instance”. Bland de mest lästa artiklar finns titlar som “Därför konverterade Jackson till Islam“, “Sex är en del av den nya politiken” och “Nyckeln till trygghet är kunskap“. [...] Blogg:Morrn! | Åsiktskanonen, 2009-07-02, 08:36

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8480

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag tycker du uttrycker det väldigt bra, Anna.

Verkningslösa lagar som skapar falsk trygghet är meningslösa om man verkligen vill åstadkomma något.
Som Anna konstaterar har vi redan lagar som riktar sig mot barnporr, förtal, olovlig spridning av bilder mm.
Men man kan inte slå sig till ro och tro att något uppnåtts om inte lagarna följs av andra konkreta åtgärder som har en realistisk chans att fungera.
Där är information och kunskap en nyckel till tryggare tillvaro, såväl på nätet som IRL.

Genom att veta mer kan man också bättre undvika de värsta fällorna. Om man vet vad man ska vara rädd för kan man också upptäcka det i tid. Ett mycket bättre sätt än att censurera, filtrera och förbjuda. Förr eller senare kan hotet ändå dyka upp och då är den drabbade helt oförberedd.

Jag vet att nätet kan vara farligt. Men det kan också vara lättare att undvika farorna på nätet än i verkliga livet om man har kunskap och är förberedd.

Under många år har jag aktivt engagerat mig för människor, mest på nätet men även utanför, som blivit utnyttjade på olika sätt. Det är många trasiga människor jag mött, som varit med om saker ingen ska behöva uppleva.
Men ingen lag hjälpte eller hjälper dom. Däremot har många fått hjälp och stöd via nätet. Kontakt med andra drabbade och med människor som kan stötta.
En lag kan visserligen användas för att straffa den skyldige, men då är det försent för den drabbade. Och sådana lagar har funnits länge.

Gutelands artikel har jag kommenterat på plats. Hon missar inte bara målet, hon är inte ens på rätt spelplan.
Luktar lite panik av flera slag. Väljarpanik, moralpanik, handlingskraftspanik med mera. Hur hon får ihop ett samband mellan upphovsrätt, porr och exploatering av tjejer på nätet är och lär förbli en gåta.

Permalänk | Anmäl #1 pr1vat3, 2009-07-01, 21:26

Moralister har förfasat sig i alla tider, och de har som standardmetod att förfula eller förfalska allt de vänder sig emot.

Porr blir lätt något tabubelagt i deras förvridna värld, och plötsligt behandlas allt i den vägen som vore det i lag förbjudet och af Gud förbannadt.

Jag minns en hysterisk bibliotekarie som råkat få se några porrbilder för sju-åtta år sen. Ungdomarna på skolan där hon extraknäckte visade dem för varann för att chockera lite.

Den kommuntjänstemannen blev i ett slag en moralens korsriddare och om jag hört rätt en populär talare vid branschsammankomster och kulturnämndssammanträden.

Idag sitter det anslag på flera språk som i moralistiska ordalag "förbjuder" folk att använda Internet till att titta på:

- våldsskildringar
- porr
- kränkande uttalanden

Men '12 fördömda män', 'Pansarkryssaren Potemkin' och 'Vinterkriget' lånar de gärna ut ur videohyllan.

Det är alltså det förkättrade nätet de är ute efter - inte innehållet i sig. Mediet har blivit faran - och kan därmed bekämpas, så länge deras moralistkamrater inte helt känner till vad de röstar om.

Om du inte kan vinna debatten - argumentera något helt annat.
Om du inte kan argumentera - anklaga.

Man känner sina löss på gången.

Permalänk | Anmäl #3 TitteliThure, 2009-07-03, 05:37