Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2009-07-01 19:07, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11
I EU-valets kölvatten uppenbarade sig ett av svensk politiks allvarligaste förfallssymtom: de etablerade partiernas ungdomspopulism. Ett ungt argt manligt parti hade tagit plats i EU-parlamentet och nu var det dags för riksdagspartierna att vända på den ideologiska kappan. Samtidigt skulle unga väljare fortsätta att framställas som politiska offer som ständigt undanhålls samhällsinformation och vars verklighet inte synliggörs av etablerade partier. Sanningen är den motsatta. Ingen grupp i samhället åtnjuter samma uppmärksamhet som förstagångsväljare.
Jag är frilansjournalist med inriktning på demokrati och rättsfrågor.
Unga människor är viktiga. Så viktiga enligt de etablerade riksdagspartierna att hela partiprogram snart kan komma att skrivas om efter tillfälliga opinioner hos denna grupp. Anpassningen har också pågått länge. Grunden till den fega och insmickrande ungdomspopulismen hos de etablerade partierna är en ovilja att stöta sig med en grupp som politikerna själva tilldelat privilegiet att slippa vara vuxna men samtidigt besitta tolkningsföreträde framför andra åldersgrupper.
Vad unga säger ska man inte bara lyssna på - det är mer eller mindre en universell lag som det bara är att rätta agendan efter. Följden blir att partierna ängsligt sneglar efter unga opinioner och röstar en sak i riksdagen men offentligt antingen gör avbön, eller öppnar för revideringar av redan beslutade lagar så att dessa blir fullständigt urvattnade.
Det går att ha delade meningar om både FRA och Ipredlagen. Men att ändra ståndpunkt för att en ungdomsopinion skickar in piratpartiet i EU- parlamentet är ohederligt. Uppvisningen i politisk byxräddhet från framträdande företrädare efter EU-valet var riktigt tragisk. Det var inte bara Mona Sahlin som plötsligt började vackla i integritetsfrågan. Det gäller ju att visa att man förstår unga människor.
Ständigt rapas detta politiskt korrekta mantra om hur viktigt det är att tänka ungt, att släppa fram unga till förtroendeposter, att motarbeta gubbvälde etc. Den yngre väljarkåren anpassar sig förstås och blir allt mer angelägen om sina rättigheter och allt mindre medveten om sina skyldigheter och att man faktiskt ingår i en samhällsgemenskap med fler intressegrupper än den egna. Ingen annan nation och ingen annan tidsålder ter sig sämre rustad för John F Kennedys uppmaning att inte fråga vad ditt land kan göra för dig utan vad du kan göra för ditt land.
Partierna å sin sida är snara till självrannsakan, eftersom de ser det som ett tecken på politiskt storsinne och tycks nästan tävla sinsemellan om att, intill ideologisk självutplåning, bekänna hur dåliga de är på att ta de "unga frågorna" på allvar. Därmed undergräver de i längden inte bara sin egen trovärdighet. De diskvalificerar även unga människor genom att inte våga kräva någonting av dem.
Med röstmyndighet följer ansvaret att själv söka politisk information och inte ständigt skydda sig bakom epitetet ungdom. Att vanemässigt odla en underlägesposition genom hänvisning till ålder håller helt enkelt inte som argument i ett av världens mest informationstäta länder. Likväl göder de etablerade partierna detta förhållningssätt med sin underdåniga politiska uppfostringsmetod.
Begreppet ungdom har för övrigt i Sverige töjts ut till en löjeväckande och smått absurd gräns. Är man mellan 18 och 24, eller ibland 26 år så är man inte i första hand en vuxen människa med eget ansvar utan en "ungdom" som kan spela på en särskild samhällsarena.
De politiska ungdomsförbunden bidrar inte heller till någon positiv utveckling. Måhända stod dessa en gång tiden för radikalitet och djärva visioner men det var längesedan. Idag fungerar CUF, LUF och de andra snarare som politiska åldersseparatister som alstrar lika delar narcissism och samhällsförakt.
Naturligtvis faller ansvaret även tungt på media när det gäller framväxten av ungdomspopulismen och det delade samhället där det ständigt byggs nya barriärer mellan åldersgrupper. Media älskar att vältra sig i den förmenta motsättningen mellan politiskt ungt och politiskt gammalt och förser den regelbundet med nytt bränsle i form av hårdvinklingar av diverse missnöjesyttringar. Det trista är bara att alla politiker så räddhågset hakar på istället för att våga stå upp för sin politik.
Ironiskt nog, eller kanske följdriktigt nog, så leder inte politikernas ungdomspopulism till att unga engagerar sig mer i politiken. Snarare får all denna måttlösa inställsamhet motsatt effekt. Den politiska sekterismen ökar liksom politikerföraktet. Likt föräldrar som curlar sina barn för att vinna deras kärlek men istället belönas med förakt så återgäldar de unga politikernas fjäsk med nonchalans och nedlåtenhet och ägnar sig än mer åt självbespegling och privata politiska frågor och ännu mindre åt en politik angelägen för alla grupper. Ja, varför skulle de inte göra det? Ungt är ju alltid rätt och en ung opinion kommer politiker alltid att omhulda.
I själva verket är inte problemet att det är för få unga i politiken utan att det är för få gamla. Det kan man till att börja med konstatera genom att titta på riksdagspartiernas företrädare. Ingen är ju precis lastgammal där och övertron på unga ansikten gör att politikens åldermän och ålderkvinnor inte längre gör sig besvär för utnämningar annat än till landshövdingar.
Däremot används de friskt som slagpåsar i debatten. Att ständigt klaga över gamla gubbar och kärringar i politiken har blivit ett säkert sätt för strebrar att skaffa sig gillande och själva nå betydelsefulla poster. Marit Paulsens och Alf Svensson framgångar i EU-valet kan visserligen ses som lysande undantag men är också symptomatiska för hur vi värderar äldre politikers erfarenhet. I EU-parlamentet som inte syns kan dessa få sitta men helst inte som partiledare med stark exponering i media på hemmaplan ty som sådana skulle de anses för gamla.
Annorlunda är det i USA. Där värderas kunskap och erfarenhet högt och då är det i sin ordning att en 73-åring kandiderar till presidentposten. I Sverige, där åldersföraktet är smärtsamt djupt rotat, är det tveksamt om ens en femtioåring numera skulle kunna bli statminister.
Dessvärre lutar det åt att fördumningen och ungdomspopulismen snarare kommer att eskalera än avta. Almedalsveckan har inte börjat särskilt lovande. Megafonpolitikern Frida Johansson var ute och härjade och krävde avböner från sitt moderpartis ledare. Det kom delvis och snart lär fler politiker än Jan Björklund krypa botfärdigt till ungdomskorset.
Gör dina utspel här. Ange vilken dag det ska in och vi fixar resten. /Red
Kön och kött ignoreras hos klimativrarna.

Varning för Göran Hägglunds förakt för minoriteter och avvikande

Allians för Sverige har misskött integritetsfrågorna
Av var och en ett reaktionärt profilområde...

Vi i Allians för Sverige måste sätta stopp för kulturdekadensen

Reinfeldts arrogans fördjupar krisen!

Sverige har i KD-ledaren fått en Kultur-Hulk

Barbiedockor bättre än genuspedagogik

MUF:s ordförande: Vi moderater har skapat ett massavlyssningssamhälle

Vi gröna står upp för integriteten

Debattingen är ett bra och kul initiativ för barnen

Göran Hägglund låter inte barn vara barn
Landsbygdens Rena Fördärv i Almedalen

Mikrobloggandet gör det omöjligt att bluffa i Almedalen
"Ett minimikrav på rörelsen är att den rör sig."

Rekordansökningarna till Afghanistanstyrkan visar att vår politik har stöd

Rick Falkvinge håller sitt Almedalstal
Vapenhandel - ett medel för fred och demokrati?

1 juli 2009 blev dagen då högerns hegemoni fulländades
Debattingen ett bra och kul initiativ för barnen

Integritetsdebatten är skadligt grabbig

Den rödgröna fastighetsskatten slår mot fel personer

Så vill vi socialdemokrater förändra Stockholm

Svenskarna vet inte hur välfärden finansieras

Almedalsdagiset "Debattingen" skadar barnen

Dags att erkänna att även centerpartiet svikit i frihetsfrågan på nätet

Oppositionens förslag innebär dramatiskt höjda utgifter för hushållen

Oppositionens uppgörelse om fastighetsskatten ett strategiskt misstag

Björklund borde medge att han har haft fel i fildelningsdebatten

Folket i Almedalen vet att handskas med den sociala medierevolutionen
Almedalen måste uppdateras mot det nya politiska landskapet
Vem pratar om ungas bostadsbrist i Almedalen?
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Vi har knappast någon brist på äldre män på maktpositioner, om det nu är ålderrasism det handlar om. Precis tvärt om! Ungdomar får ofta vackra utsagor till svar, men det är grupper som industriarbetare, kulturarbetare och framförallt rika, medelålders män som får verkliga eftergifter.
Och vad viktigare är, när ska man då ändra åsikt? Det ligger knappast någon ideologi bakom nedrustningen av medborgerliga rättigheter eller för den delen den hetsiga jakten på fildelare. Vilka andra än ungdomar förstår IT-frågor?
De barnsliga, fördummade svaren hittar man hos kända författare och mediefolk, eller för den delen från rika, medelålders män. När det sägs visionära saker om nätet och integriteten är det andra grupper som talar: Piraterna, miljörörelsen och feministerna. Unga rörelser, fria från konservatism. Varför skall de rösterna stängas ute?
Författaren har rätt i att det fjäskas mycket kanske förmycket för ungdomar från politikerna men det är bara tomt prat som det mesta som kommer ut ur deras lögnaktiga trynen. Politiker föraktet som brer ut sig anser jag vara en motreaktion på politikers förakt för väljarna, politikerna ljuger brett och öppet i sina löften och förser sig själva men överdådiga löner och diverse "utlägg" förtjänar inte såna individer förakt?
Det är inte bara unga som uppmärksammat bristen av respekt för integriteten hos riksdags partierna själv är jag inte direkt ung men är chockad och förbannad över den utveckling som skett i Sverige. Förhoppningsvis är ungdomars ökade engagemang ingen fluga, vi har alla rätt till vår egna åsikt och jag ser inget fel i att stå upp och säga att nåt är fel (speciellt när något är fel).
Vilken överdriven artikel. Tex: "Partierna... tycks nästan tävla sinsemellan om att, intill ideologisk självutplåning, bekänna hur dåliga de är..."
Om Fredrik Thoresson gått en journalistisk utbildning kanske han missade föreläsningen om att skriva nyanserat.
Som sagt så är detta väldigt överdrivet.
För det första, om man tar IPRED-frågan och piratpartiet så snackas det om unga i åldern 18-30 (nåt sånt) som skulle utgöra huvuddelen av den väljarbasen. Inser du hur stor andel av alla som går och röstar som befinner sig i åldern 18-30? Vad ska man uppskatta det till; sådär 20-25% kanske utan att ha några exakta siffror. Att politikerna då väljer att lyssna på denna väljargrupp och vända sin retorik mot dessa tycker du är förkastligt? Precis som när de vänder sig till pensionärer, lågutbildade, höginkomsttagare, handikappade eller vilken grupp som helst i samhället i andra frågor så handlar det om, för frågan, anpassad RETORIK! Och här handlar det om frågor som är väldigt viktiga för unga människor.
Om det i detta fallet är "ungdomspopulism" så kanske det i andra frågor skulle röra sig om "sjukpensionärspopulism" eller "volvoarbetarpopulism" om man ska använda den terminologin.
När det gäller själva begreppet och indelningen "ungdom" så verkar ju även du vilja göra just den indelningen. Nu fungerar det så i Sverige att lagen säger att den dagen man fyller 18 är man vuxen i röstsammanghang och en 18-årings röst väger exakt lika mycket som din, min, Mona Sahlins eller en belevad 97-årings, oavsett vart personens prioriteringar ligger. Ekvationen för ett demokratiskt val tar sedan ut hela den faktorn du varnar för i artikeln eftersom ingen tvingar dig som "vuxen" att rösta på de partier som du tycker driver "ungdomspopulism".
Men sen är det också chockerande nog så att unga väljare faktiskt är "lite viktigare" än andra väljare. Anledningen är att när man gör sitt första val så tenderar många att stå fast vid det även i framtida val (speciellt de som inte är så politiskt insatta eller intresserade) så det gäller för partierna att fånga upp ungdomarna inför varje val.
En artikel helt utan substans. Grattis. Du kanske borde bli politiker?
Märklig artikel då den kommer strax efter ett demokratiskt val till EU-parlamentet där valanalytikerna verkade något som när eniga om att "gubben" eller "tanten" är populära.
Huh...
Med inriktning på demokrati och rättsfrågor borde väl farbror veta att just ungdomarna lyfte just dina frågor.
Fast dom kanske har fel åsikt? Eller hann före dig?
Har aldrig tanken infunnit sig att ungdomarna faktiskt upptäckte något som var viktigt och som partierna tidigare missat (eller förletts att förbise)?
Håller med några andra före mig - märklig artikel utan vare sig mål eller mening.
Det är tråkigt att en journalist som kallar sig "politisk debattör" har så lite förståelse för den demokratiska processen. Vi är många som sedan mer än tre år tillbaka försökt få olika regeringar att förstå att integritet är en mänsklig rättighet, och att internet har blivit en så stor del av människors liv att den inte går att separera från allt annat som har med integritet att göra. Jag är varken man eller ung men röstar ändå på Piratpartiet, mest därför att inget annat parti insett allvaret i vad som håller på att hända.
Har det här inlägget någon som helst signifikans? - Är det NÅGON som kommer att ta intryck av Fredrik Thoressons åsikter i frågan eller anse att det finns något här som bidrar till en bättre förståelse för vissa samhällsföreteelsen? - Vad vill Fredrik Thoresson säga? - Att de unga får oförtjänt mycket uppmärksamhet - eller att dom gamla diskrimineras eller vill han låta påskinna att PPs väljare kan avfärdas som arga unga män? - Kanske menar Fredrik Thoresson att det inte rätt att man som politisk parti börjar revidera sina åsikter utan man skall stå vid sin åsikt - no matter what?
Jag kunde iaf inte hitta något av värde i allt svammel - Var kommer alla dessa löstyckare plötsligt ifrån?
Intressant artikel , tycker jag. För många glada ungdomliga debattörer tas på allvar, det är mer än de förtjänar. Och att ungdomsrörelserna verkar helt ha tappat förankringen med verkligheten stämmer också ganska så bra. Det talas om Sd-populism, men de verkliga vulgärpopulisterna hittar man främst i de nuvarande riksdagspartierna.
@ Calle Bensson, som skriver "För många glada ungdomliga debattörer tas på allvar, det är mer än de förtjänar"
Är du seriös? Vad är din syn på demokratiska val? Åter igen; när man fyller 18 år i Sverige så är man röstberättigad och en 18-årings röst betyder exakt lika mycket som din. Är det några andra grupper i samhället du anser att man inte ska ta på allvar? För många pensionärer som får komma till tals? För många rörelsehindrade som får göra sin röst hörd?
@HangTheDJ
Nej, jag tror faktiskt att de flesta som ställer sig och skäller ut PP värst är just det - personer som tycker demokrati är otroligt bra...så länge man inte har fel åsikt.
PP har börjat bli en nödvändighet av mer än en anledning, ser det ut som. Folk som uppenbarligen stenhårt tillhör M, FP, och S ställer sig upp och låter som Sverigedemokrater medan de ivrigt håller upp vilka man borde tillåtas att rösta eller inte.
Det riktigt ironiska är att jag har sett Calle B själv undra varför i all världen någon skulle bry sig om vad man tycker, så varför skulle massövervakning vara skadligt?
Svaret torde vara uppenbart. Det är givet att man naturligtvis måste ha stora register över alla som har fel attityd - även om man inte kan hindra dem från att rösta kan man alltid göra som S gjorde under IB och se till att de aldrig får ett jobb med ansvar...