Folket i Almedalen vet att handskas med den sociala medierevolutionen

Redan för några år sedan hördes oroliga röster höjas mot utvecklingen; bloggare dök upp överallt och skrev om sådant som traditionella medier fram till dess inte gjort. Vilken riksdagsledamot som setts stå och hångla med en kvällstidningsreporter. Vad SVT:s nyhetsankare sagt i trängseln vid bardisken om kvällens partiledartal. Och hur full den där statssekreteraren var på efterfesten.

Länge var Almedalsveckan något av ett journalistiskt undantag där vanliga regler kring nyhetsvärdering inte riktigt gällt. "What goes on in Almedalen stays in Almedalen", typ. Och för oss som rört oss i gränslandet mellan politik, påverkan och rapportering så har detta varit otroligt roligt. Det är en speciell känsla att över en öl eller ett glas rosé avspänt analysera politiska utspel och aktörer på upp- och nedgång med reportrar, ledarskribenter, folkvalda och lobbyister - och allt självklart off the record.

Bloggare, mobilkameror och Twitter har förändrat spelplanen - åtminstone delvis. Plötsligt vidarebefordras förflugna ord, en olämplig kyss och oväntade vänskapsrelationer till en bredare allmänhet utanför Visby ringmur. Transparensen ökar, men sker det på bekostnad av den unika Almedalsandan?

Personligen tror jag inte det. Jag tror inte någon av de traditionella journalister och bloggare som bevakar Almedalsveckan har något intresse av att den informella stämning som råder vid dessa tillfällen ska försvinna. Alla vet hur mördande tråkiga politiska tal och seminarier kan vara - och det man lyckats med under Almedalsveckorna är att göra det politiska samtalet kul igen. Ingen vill nog vrida klockan tillbaka.

Men självklart förändrar ny teknik och nya medievanor förutsättningarna för hur nyhetsrapporteringen sköts. För några år sedan var jag och Magnus Ljungkvist först med att i bloggform rapportera från tal och seminarier här i Visby. Strax därefter följde de traditionella medierna efter, och jag och Magnus slog ihop våra påsar i den gemensamma Almedalsbloggen.

Nu är vi många som bloggar från Almedalsveckan, såväl gräsrotsbloggare som traditionella medier. Vi skriver om talen, seminarierna och debatterna. Vi skriver om de politiska aktörerna - oavsett om de representerar partiväsendet, särintressen eller tredje statsmakten. Och vi skriver om det vi ser och det vi hör, om än med sans och måtta.

I Journalistförbundets etiska så kallade spelregler för press, radio och tv sägs att man alltid ska noga överväga publicitet som "kan kränka privatlivets helgd", och rekommenderar från att avstå från sådan publicitet "om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning".

En rimlig tolkning av det är att förtroliga samtal en politiker och en journalist emellan inte nödvändigtvis måste vara en fara för demokratin eller värt att fotografera eller skriva om. Den sociala samvaro som präglar Almedalsveckan torde alltså kunna överleva även den sociala medierevolutionen.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8414

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Våra politiker är medborgare som alla andra. Ingen människa skall specialbehandlas av lagen eller samhället. Alla kan nog skriva under på detta, det handlar om grundprinciper för det svenska samhällsbygget.

Men då följer också att våra politiker inte får ha speciella undantag från vad som gäller alla oss andra. Kort sagt: Får inte vi vanliga medborgare ha ett privatliv, där staten inte kommer in, så får naturligtvis inte politikerna vara skyddade från insyn från allmänheten heller.

Vi förstår att ni tycker om att ha möjlighet att träffas, som du säger "allt självklart off the record". Hur kan ni politiker då verka för att vi medborgare inte skall ha rätt till kommunikation "off the record"?

Alla sådana tendenser gynnar byggandet av en politisk adel, där undantag gäller för de som är lojala mot sina respektive partier, där politikers barn går före i bostads- och vårdköer, där barn till politiker får använda riksdagens tjänstebostäder. Adelssystemet har dessutom börjat göras ärftligt, om man ser vilka av dagens toppolitiker som har föräldrar som också är toppolitiker.

Man måste fråga sig: Hur länge till kan detta tillåtas fortgå?

Permalänk | Anmäl #1 Svempa, 2009-06-29, 07:55

Visst är det surt att utsättas för obekväm övervakning? :/

Permalänk | Anmäl #2 Unfit, 2009-06-29, 14:52

Vad du igentligen beklagar dig över är att du inte kan sitta o ta mutor från lobbyister utan att någon ser det....

M Gren

Permalänk | Anmäl #3 M gren, 2009-06-29, 15:34