En popikons uppgång och fall - Graceland och Neverland som två omnipotenta gudariken

Michael Jackson var en stor artist. Han var också en barnstjärna som aldrig blev stor. Han var en vuxen med ett barns sinne. Han växte upp ur en känslokall barndom med en i vuxen ålder perverterad längtan att få vara barn, att få leka barn, att få leka med barn.

Var han egentligen en 'kelig femtiooåring' med ett genuint barnasinne som inte förstod att han kladdade ned barn mentalt och kroppsligt? Eller var han en medveten vuxensnuskgubbe som med sin pengamakt köpte sig fri från sina pedofila böjelser? Eller var det "vuxensamhället" som perverterade hans goda syften och ärliga känslor för barn?

Hans karriär ägde alla de spektakulära excesser och egensinniga vansinnigheter de största popikonerna skall ha. Som barnstjärna i Jackson Five erövrade han världen till sammans med syskonen vilka alla var idiottränade sedan tidiga år av den tyranniske fadern. Denne far som tycktes vara en galen rasist mot sin egen hudfärg och inte aktade sig för att ironisera mot sonens "fula näsa".

Michael opererade näsan i oändliga omgångar och dessutom blekopererade han hyn isnärjd i den egna uppfattningen att han led av pigmentsjukdomen Vitiligo.

Försökte Michael egentligen operera hudfärgen ur sig? Försökte han tillfredställa ¨faderns stingsliga krav på vithet". Var det därför han vitmenade sig in till pajasens utseende?

Han själ var lika främmande för verkligheten som hans groteskopererade näsa när han dök upp likt en biodlare iklädd avskärmande nätskynken och nätade mössor....vitbehandskad....Han var skräckslagen för mänsklig utsöndring, bacillneurotisk, sov i syrgasstält och iklädde sina egna barn masker som om de befann sig i ett Disneyland. Var det vuxenvärldens snusk och smuts han ville hålla på avstånd?

Michael var lika fångad som den andre popikonen Elvis i ett sammelsurium av en pop-daddy-mom-burger-pink-disney-cultur som karakteriseras av en blandning av å ena sidan ett avkönat, a-sexuellt å andra sidan perverterat förhållande till föräldrar, familj och sig själv. De två ikonerna byggde sitt Graceland och sitt Neverland som omnipotenta gudariken direkt fallna från Disneyland. När Elvis överviktig och hög som ett höghus och proppmätt av mackor med bacon och jordnötssmör, låg bakom glasruta och glodde på fejkad småflicksex samtidigt som han ömmade för sin kära mor Grace, bjöd Michael i sin gränslösa barnakärlek, in barn till sin breda och generösa säng i Neverland för att "leka", lekar , lekar som endast för Michael framstod som oskyldiga.

Michael Jacksons tragiska privat liv tycktes vara en slags projektion på hans barndom. Att han anekterade en bit av sig själv som barn och stoppade in i den vuxne Michael och efter detta uppfattade sig själv som jämngammal med de barn han tog till sig.

Hans musikaliska geni var sfäriskt men hans personliga liv var tragiskt.

Michael Jackson är antagligen en av de största musikgenier som levt. Han skulle kunnat bli en Mozart, en Bethooven. Men kanske skall vi kalla honom för det? En modern Mozart?

Han musik är genial, och genre- och banbrytande. Kännetetecknande för stora artister och konstnärer är just deras förmåga att bryta igenom alla genrer och förädla alla stilar och skapa nytt. Att se och höra och kunna skapa något vi aldrig sett eller hört tidigare. Michael Jacksons album Dangerous som är det som sålts mest är väl ett av pop-musikhistoriens största.

Benny Holmberg (48 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] mer här i min artikel: Postat av Benny Okategoriserade Prenumerera via [...] Blogg:Michael Jackson är död. En popikons uppgång och fall - Grace, 2009-06-26, 11:40

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8374

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Apropå den s k ”döden”...

Permalänk | Anmäl #2 Josef Boberg, 2009-06-26, 11:41

Som Michael Jackson-fan har jag sedan länge gett upp med att försöka få folk att förstå att ryktena om honom inte stämmer, och jag börjar inse att myterna kommer accepteras som sanning ännu mer efter hans död.

Syrgastältet är en myt, och han hade vitiligo på riktigt. På flera bilder från tidigt 80-tal kan man tydligt se vita fläckar på halsen och ansiktet. Sen är det möjligt att han sminkade eller opererade bort de få svarta delarna av huden som var kvar för att få en "jämn" hudfärg och inte likna en ko. Att bleka de mörka delarna vita var förmodligen lättare än att operera de vita delarna svarta.

Permalänk | Anmäl #3 Liam Murray, 2009-06-26, 14:07

Skulle vara intressant om någon kunde berätta hur det går till rent praktiskt att operera sig vit. Finns det fler som gjort detta ?

Permalänk | Anmäl #4 HJ., 2009-06-26, 15:31

Färg eller inte... Myterna kommer att florera. Få kände Michael men väldigt många "vet" hur han var.
Själv har jag tagit till mig det jag vet - att jag tycker han är ett musikaliskt geni och att han bidragit med enormt mycket inom det musikaliska området. Jag hoppas att det till slut blir det som till syvende och sist blir det som består av Michael, hans fantastiska musik.
P.S.
HJ:
hudblekning är idag en enkel procedur. det är bara att beställa hem. många gör det - oavsett tidigare hudfärg. jag kan misstänka att det förr var en omständligare procedur som krävde läkarinsatser.

Permalänk | Anmäl #5 HN, 2009-06-26, 17:34

Thriller var det som sålt mest inte Dangerous

Permalänk | Anmäl #6 saalt, 2009-06-26, 17:40

Att mannen var en tvättäkta pedofil går inte att bortförklara.Men man kanske kan kan skilja på konstnärskap och brottsliga egenskaper.Han var en klart lysande musikalisk stjärna men hade förvrängda uppfattningar om vad kärlek är.

Permalänk | Anmäl #7 Ulrika, 2009-06-27, 07:13

Han skulle kunnat bli en Mozart, en Beethoven!? För sin tid var han större än både Mozart och Beethoven tillsammans. Det fanns inte ett ställe på jorden där han inte hade fans. Michel Jackson var helt enkelt genomäkta i sin oäkthet. Ett perspektiv väl värt att fundera över då det i dag finns fler koncept artister än någonsin...

Permalänk | Anmäl #8 GoodbadGirl, 2009-06-27, 22:03

Jättebra artikel. Men vad är det med Michael och han omedvetet lever ur amerikanarnas hämmade sexualitet, genom att oftast vicka på rumpan, med handen på könet vicka fram och tillbaka, med handen i fickan vicka på rumpa/kön och sjunga om "sexuality/bad girl "dangerous"/you turn me on...".

Att omedvetet göra en "karriär" på sexuellt hämmade amerikaner är att låta sig fångas in av deras begär efter mer förlösning/utlösning från Michael". "Carry-are"/karriär är att "bära" andras förväntningar på sig och långsamt tappa bort sig själv. Michael lärde sig aldrig som barn att få vara "i sig själv" bara prestera och leva upp till andras förväntningar". Ändå resulterade det i bra rytmisk musik.

Han skulle ha sökt sig till en långvarig psykoanalys, där han själv leder sin egen process ner genom den "misshandlade/presterande" barndomen OCH UPP IGEN, men nu till "en verklig sann balanserad" personlighet/individ.

Permalänk | Anmäl #9 mimmi, 2009-06-29, 13:17