Adolf Hitler erkände ingen annan lärare än Wagner

Här är ett 16 timmars verk av Sveriges Wagner som entusiaster lyssnar dagligen på.
Mats Wendt's Eddan.

www.eddan.net

Många av de bästa Wagnerdirigenterna var judar (Otto Klemperer, Bruno Walter m.fl). Wagner hade stolliga åsikter, men vilken musik han komponerade!

Hade ingen aning om Wagners koppling till Hitler. Jo, att han gillade själva musiken visste jag, men att det fanns en sådan här mer filosofisk grund hos Wagner, kopplad till Hitler visste jag inte.

Tack för historielektionen Per Ragnar. Intressant.

Det är populärt bland dumbommar att försöka göra Wagner till nazist. Det faller på sin egen orimlighet: Wagner dog sex år innan Hitler föddes, Wagner var en vänsterradikal politisk idiot som bland annat försökte bidra till revolutionsåret 1848 genom att sätta eld på sitt eget operahus mend en som tror honom vara nazist har fått historien helt om bakfoten.

Dessutom är Wagners bidrag till den västerländska civilisationen inte politiskt!

Förstår inte vad Per Ragnar vill säga med sitt inlägg. Ska man klandra Mozart för Österikes krig med Turkarna också då? Knäppis där.

Jag tycker att det är jätteviktigt att den där Wagner hamnar i fängelse! Hitler också. Nu på en gång.
Är dom döa? Gräv upp liken då och skjut dom.
Så länge såna där typer får gå lösa så kommer vissa inte kunna se allt annat hemskt som händer här i världen.
Det blir som en snuttefilt för att slippa nuet.

Bara för att adolf hitler erkände Wagner bertyder itne att jag kommer göra det..,

Det är mycket jag inte gillar men hitler är nog en av dom
som behöver mer uppmärksamhet än andra.

Ja du, Per Ragnar, snacka om att läsa historien baklänges. Du kan inte referera till hur Wagner har använts efter sin död och därmed tro dig kunna härleda något om honom själv. Visst, han var nationalist men det var alla andra också under den nationalromantiska eran. Så vad säger det om någonting alls? Det är hans öde att han skrev så bra musik och tog orkestreringskonsten till nya höjder. Han blev därmed en bra person att använda och hänvisa till för senare ideologer. Hans egna politiska skrifter är ganska röriga och visar inget större djup. Wagners betydelse för nazismens uppkomst är lika med noll, hade han inte funnits hade de använt någon annan istället. Samhällsklimatet och det ideologiska klimatet i Europa och dåvarande Tyskland var det enda som behövdes. Wagners verk tillhandahöll efter hans död endast en paketeringsmöjlighet. Diskutera gärna hans antisemitism, men gör det då seriöst och förstå att den var ett med sin tids anda (tillika ganska banal och ogenomtänkt), vilket givetvis inte gör den finare eller mindre förkastlig. Lyft gärna fram de (förvisso få) judiska karikatyrerna i hans verk men missa då inte heller att de inte är betydelsebärande för verken. Men kan vi inte ta och lämna Hitler och nazismen därhän en gång för alla. Det blir liksom bara larvigt att försöka passa in honom i efterhand som kreatör av en specifik politisk ideologi som inte hade formulerats när han dog.

En fråga Per Ragnar, vad tycker du om Shylock? Är han först och främst en människa eller en judisk köpman? Det sättet du handskas med Wagner får mig att tro att du skulle se Shylock som judisk köpman först och främst, men ser man honom på det sättet så missar man det stora mänskliga dramat i pjäsen.

Wagner var starkt antisemitisk, hade urartade politiska åsikter och verkar även i övrigt ha varit en obehaglig person. Framstående konstnärer som var politiska idioter råder det dock verkligen ingen brist på, så vad är egentligen poängen med Per Ragnars artikel? Tror verkligen Per Ragnar att man vinner något på att placera hans musik i giftkabinettet på grund av att han hade frånstötande åsikter?

"Oberoende forskare ska undersöka familjen Wagners förbindelser med nazistpartiet och rapporten skall vara klar till 200 års jubileet av kompositörens födelse. "
Detta budskap utgick i dagarna från Bayreuth och ansvariga släktingar.
Därav denna min artikel.
Merparten av kommentarer har alltså inget med utgångspunkt och avsikt att göra.
Per Ragnar

Det var en intressant artikel! Wagner är en lysande kompositör, och hans musik blir ju inte sämre av att vi lär känna honom som politisk personlighet, och något så dumt påstår ju inte heller Per Ragnar. Den idétradition som Hitler följde behöver utforskas mycket grundligare än som skett.
.
"Adolf Hitler erkände ingen annan lärare än Wagner." Det är kanske tveksamt. Hitler var en mycket bildad person, som inte delade t ex Himmlers tyskromantiska vurmerier. Snarare såg han en förebild i antikens mäktiga romarrike.
.
För övrigt älskade Hitler Verdi också.

Att Hitler inte erkände någon annan lärare än Wagner är inte "tveksamt" Det är hans egna ord.
Att han däremot var en "mycket bildad person" kan givetvis diskuteras. Läs gärna min bok Hitler Hans folk, t.ex kapitlet Hitlers bordssamtal.
Denna artikel handlar som sagt inte om något annat än DN:s notis som utgångspunkt: "Wagnerfamiljen reder ut nazistförflutet."
Katarina Wagner och Eva Wagner som tagit över ledningen för Bayreuth-festivalen "vill gå till botten med Wagnerfestivalens nazistiska förflutna!"
Rapporten skall föreligga klar 2013.

Jag tycker vi även inte bara ska se vad Hitler gjorde,
utan även den politik som fördes i Sverige,.. och föra
debatt om vi skulle gjort samma sak i nuläget,
samhället går framåt finns det saker vi kunnat göra
annorlunda nu som hade gagnat oss bättre än vad vi
visste då ?

Sätt igång Peter Granström och bjud oss på dina reflektioner i ett längre genomarbetat inlägg. Ska bli spännande att ta del av vad du menar, vilket väl inte precis framgår av dina små rader här...

"Att Hitler inte erkände någon annan lärare än Wagner är inte "tveksamt" Det är hans egna ord." :o) Det tål att lita på! Hitler hade sinne för catchy fraser, och har sagt både det ena och det andra om allt möjligt, vilket ju framgår just av de mycket underhållande bordssamtalen. Att han var totalfascinerad av Wagners operor är absolut korrekt.. Vad gäller sakunderlag hänvisar jag i min tur till de båda standardverken om Hitler av Joakim Fest och Ian Kershaw, vilka båda håller yppersta klass och är mycket välskrivna. Kershaw ifrågasätter starkt bordssamtalens tillförlitlighet som källvärde. Den tradition Hitler ansluter sig till har på senare tid utretts av en rad idéhistoriker med namn som Frederick Mosse och Alan Rogger i främsta ledet, vilket kastar ljus över ett mycket okänt avsnitt av vår idéhistoria, som med all säkerhet står inför en renassäns i den historiska brytningstid vi just nu upplever.

Jag älskar klassisk musik och välkomnar av detta skäl i särskilt hög grad Per Ragnars informativa artikel. Frågan är nu i vad mån Tredje riket kunde räkna med ett "medlöperi" hos de kvarstannande tyska romantiska tonsättare, vars enastående genialitet har hamnat i skuggan av den iofs likaledes ypperliga modernismen, som drevs i exil, och som här i Sverige fått beskugga en del inhemska förstklassiga kompositörer, som Hugo Alfvén, Kurt Atterberg och Natanael Berg. Jag har tittat närmare på saken, och kommit fram till att Hitlers regim aldrig vann någon betydande musikalisk uppbackning. Den åldrande Richard Strauss, som hamnade i den officiella toppen, var själv i hög grad nyskapande modernist, låt vara med fortsatt romantisk förankring. Det största geniet av dem alla, Hans Pfitzner, hade goda relationer till nazisteliten, men denna bistre och egensinnige herre gav aldrig vika en tum i fråga om konstnärlig integritet. Nazisterna bad honom skriva skådespelsmusik till En midsommardröm, men vägrade bestämt att försöka duplicera en uppgift den bannlyste juden Mendelssohn redan utfört perfekt. Den enastående österrikaren Franz Schimidt hälsade entusiastiskt tyskarna intåg vid Anschluss, men förblev politistiskt oengagerad och naiv. Den store dirigenten Furtwängler, själv en framstående, låt vara synnerligen svår, senromantisk tonsättare, som aldrig bröt med regimen, förblev neutralist och gjorde vad han kunde för att ta den store men politiskt inkorrekte Paul Hindemith i försvar innan denne utstöttes. Inom övrig kultur uppstod entusiasm, som emellertid blev mycket kortvarig, såsom fallet var med den väldige filosofen Martin Heidegger. Denna brist på kulturell uppbackning har en mycket enkel förklaring. Hitler förstod bättre än någon att unyttja mäniskors dumhet. Bland annat på detta sätt var han, som hans cerebrale jämlike Stalin mycket väl förstod, exceptionellt intelligent. Hans regim var raka motsatsen.

"Vittnen är alltid partiska. Minnet är per definition selektivt. Och vittnesmål kan vara förrädiska - inte edsvurna experters utlåtanden med de ännu levande svaren från människor vars historia är upplevd, inte studerad.
Utan vittnen, utan mänskliga röster som kan ge dessa fakta kött på benen, får vi något som kanske kan passera som historia. Men utan dem kan vi aldrig berätta sanningen."
D.D Guttenplan i Förintelsen inför rätta.
"Vad som stör mig med de tyska historikerna är: Det talas om vem som gav order, hur förintelseprocessernas strukturer såg ut. Det intresserar mig inte. Det som intresserar mig är frågan om motiven."
Julius H. Schoeps, tysk-judisk historiker.
"Det var det intellektuella skiktet - studenter, akademiker, lärare, byråkrater, läkare, jurister, ingenjörer m.fl som snabbast gick in i nazistpartiet, därför att de utlovades framtidsutsikter och status"
Yehuda Bauer, historiker, förintelseforskare

Tack Peter Ingestad för genomtänkta inlägg. Jo, nog finns det att diskutera...
"Historikern måste visa det förgångnas osäkra moment, ta fram dem i ljuset, om bara för en sekund, öppna dörrarna som verkligheten har stängt. Det kräver att man låter fantasin spela..."
Regius historieprofessor Hugh Trevor-Roper
De kunskaper jag tillgodogjort mig under 40 års studier redovisar jag som sagt i min bok Hitler Hans folk.
Efter att ha gestaltat Hitler (på scen, i en TV-version) under femtontalet år genom texterna i Bordssamtalen har jag fått ytterligare kunskaper om denne mans väsen.
I ett kommande nummer av Sveriges Mlitärhistoriska Biblioteks tidning Pennan och Svärdet försöker jag besvara den givna frågan: Hur kunde tyskarna rösta på Hitler?
Läs gärna den och min bok, som nu finns i pocket.
Detta är mitt sista inlägg i detta sammanhang.
.

Ja det här kommer att komma som en chock för alla men
Sverige vann inte kriget utan blev besegrat av tyskland

Jag vill bara komma till rätta med dom strömningar som rör sig i samhället.. tyskland är en del av Sveriges arv och vi måste integrera det i samhället och inte bara kasta bort det ...

Varför låter Newsmill den gamle föredettingen Sten Rangmar yttra sig? Varför vill ni skapa liv i det som är dött?

Det artikeln missar totalt är att myten om renhet och övermänniskor studerades i hela samtida Europa. Rasism var inte fult. Det var ett sätt att skilja bra och dåligt. Självklart kom alla fram till att just dom var bra.

Hitler får bära oket som många var delskyldiga till. Hitler var den enda som var dum nog att försöka mörda bort alla orena på stor skala. Det gick åt helskotta som tur är. Men att tro att han var ensam om det är bara naivt.

"Det artikeln missar totalt är att myten om renhet och övermänniskor studerades i hela samtida Europa."

Har du hört talas om avgränsning?