Fritt forum

Mika Nielsen, utredare:

Ungdomsstyrelsen struntar i utsatta minoritetsgrupper

Publicerad: 2009-06-25 15:06, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Ungdomsstyrelsens beslut att stryka stora delar av Centrum för multietnisk forsknings studie om jämställdhetsarbete och minoritetskvinnors villkor innebär att man prioriterar vissa grupper framför andra. På vilket sätt är detta förenligt med Ungdomsstyrelsens uppdrag att stärka minoritetskvinnors situation i samhället? Och hur tolkar egentligen styrelsen sin roll när den väljer att ignorera den kunskap som företrädare för minoriteter besitter? Det frågar sig genusvetaren Mika Nielsen på Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet.

39 millningar
6 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Mika Nielsen är doktorand vid ekonomisk-historiska institutionen vid Uppsala universitet. Hon var utredare i den utredning som beställdes av Ungdomsstyrelsen.

Hösten 2008 gav Ungdomsstyrelsen ett utredningsuppdrag till Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet. Utredningen skulle vara en del av de satsningar som Integrations- och jämställdhetsdepartementet gjort som syftar till att stärka ställningen i samhället för kvinnor som tillhör nationella minoriteter. Det vill säga judiska, romska, samiska, sverigefinska och tornedalska kvinnor.

Redan från start tydliggjordes från Ungdomsstyrelsens sida att uppdraget skulle ha ett intersektionellt perspektiv. Det innebär att man i analyser kring strukturella maktförhållanden har med sig insikter om att en människa inte bara påverkas av förhållanden kring kön, utan även exempelvis etnicitet, klass, sexualitet, funktionsförmåga och ålder. Perspektivet utgår från att maktförhållanden inte kan förstås separerade från varandra, utan att dessa hänger ihop och görs tillsammans.

Det intersektionella perspektivet innebär en kritik mot mycket traditionellt jämställdhetsarbete och –forskning. Denna forskning har ofta byggt på en snäv förståelse av kvinnors villkor, där etniskt svenska heterosexuella medelklasskvinnor utan funktionsnedsättningar utgör den tysta normen. Samtidigt osynliggörs de med erfarenheter som faller utanför dessa utgångspunkter. Vid det inledande mötet med Ungdomsstyrelsen betonades från myndighetens sida vikten av att studien gjordes intersektionell där så många maktförhållanden som möjligt skulle belysas. Något som var ett både klokt och nödvändigt val. Vikten av att lyfta fram frågor som rör människors olika funktionsförmåga lyftes särskilt fram.

Mot den bakgrunden är den påföljande händelseutvecklingen förvånande. Efter att studien genomförts helt i enlighet med inledande riktlinjer, och efter att Ungdomsstyrelsen löpande följt utredningsprocessen, så beslutade myndigheten att inte godkänna den studie som Centrum för multietnisk forskning levererat. Med argumentet att man ”behövde fokusera” ströks alla avsnitt och alla delar av texten som rörde heteronormer, funktionsförmåga, liksom det mesta som skrivits kring ålder. Dessutom strök man hela det efterfrågade avslutande kapitlet med åtgärdsförslag.

Detta väcker flera frågor. En av dessa är hur myndigheten tolkar sitt uppdrag. Hur säkerställer man kvaliteten i
myndighetsutövningen när man väljer att motsätta sig kunskap kring vissa gruppers villkor? Nu visar myndigheten tydligt att vissa minoritetskvinnors villkor inte bara inte är lika viktiga som andras villkor, de är över huvud taget inte relevanta. I den utsträckning som exempelvis kvinnor med funktionsnedsättningar har andra behov än kvinnor utan funktionsnedsättningar, visar man från Ungdomsstyrelsens sida att detta inte är relevant. Det är en djupt nedlåtande syn på de gruppers villkor som man väljer att eliminera från jämställdhetsarbetet.

Argumentet var som nämnts behovet att fokusera. Men hur kom man fram till att man just skulle fokusera på villkoren för heterosexuella, medelålderskvinnor liksom kvinnor utan funktionsnedsättningar, när integrations- och jämställdhetsministern inte skrivit in reservationer i direktiven om att det enbart handlar om just dessa grupper? Och hur kommer myndigheten över huvud taget fram till slutsatsen att intressen för olika grupper av minoritetskvinnor ska ställas mot varandra?

En annan fråga som behöver ställas är varför man egentligen valde att erbjuda uppdraget till Centrum för multietnisk forskning om man inte är intresserad av den kunskap som tas fram med hjälp av den särskilda kompetens som avdelningen har. Det reser också frågor om universitetens oberoende kunskapsproduktion. I praktiken har Ungdomsstyrelsen köpt en utredning av en oberoende part, för att sedan helt förändra och till och med ta bort vissa delar av resultatet.

När det gäller valet att lyfta ut kapitlet med åtgärdsförslag, så kan detta svårligen förstås på andra sätt än att dessa blev för obekväma, särskilt som man tidigare betonat hur viktigt det var att utredaren utvecklade ett tidigare presenterat kapitel med åtgärdsförslag. Utredningen utgår i enlighet med det intersektionalitetsperspektiv som uppdraget fått med sig, från att vi lever i ett samhälle strukturerat av rasism och att detta är något som sammanhänger med andra strukturella maktförhållanden. Åtgärderna är framtagna utifrån den bild som fångats in genom ett stort antal intervjuer med och enkäter till företrädare för nationella minoriteters organisationer, kvinnoorganisationer samt forskare, myndighetspersoner och även andra. På vilket sätt menar man från myndighetens sida att denna bild inte leder fram till de åtgärdsförslag som har formulerats? Eller att andra bortplockade delar ur studien utgår från en felaktig bedömning av materialet?

Ungdomsstyrelsens önskan om att fokusera på vissa grupper får naturligtvis konsekvenser i människors liv. Att en myndighet som särskilt arbetar med ungdomsfrågor inte tycker att yngre minoritetskvinnors frågor (eller för den delen äldre minoritetskvinnors frågor) är relevanta, är påfallande svårt att förstå. Myndighetens agerande
ligger också i synnerlig otakt med omvärlden. Samma år som ålder samt könsöverskridande identitet och uttryck blir lagstadgade diskrimineringsgrunder så väljer Ungdomsstyrelsen att systematiskt plocka bort kunskap om hur dessa maktförhållanden påverkar minoritetskvinnors situation. I ljuset av att Ungdomsstyrelsen dessutom har ett särskilt hbt-uppdrag är det än mer märkligt att man förkastar den kunskap som myndigheten är beroende av för att kunna fullfölja sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt.

MIKA NIELSEN

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8362

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Intersektionalitetsmetoden har varit viktigt för att få mer vetenskapliga studier av makt, där flera olika faktorer kan vägas mot varandra. Så istället för att bara tala om osynliga könsmaktsstrukturer, kan man visa att i många fall är kön en negligerbar faktor.
Det finns bara ett problem - intersektionalitet har kapats och blivit en del av konstruktivisternas jargong. Det är nog så Ungdomstyrelsen hade väntat sig att deras beställning skulle utföras - som ett stycke post-strukturalistiskt svammel där de 'andra faktorerna' förutom den där könsmaktsstrukturen var favoriter som queerteori, postkolonial teori och liknande bullshit.

Så fick dom inte bullshit och blev sura. Synd om Mia Nielsen. Men Mika, du befinner dig på ett universitet där den som inte ser tillräckligt uppmärksam ut när jämställdshetshandläggare Annika Lindé visar OH-bilder, döms av rektorn för att ha utövat härskartekniken osynliggörande. Kort sagt, så länge det finns politruker som Annika där så finns det ingen plats för vetenskap. Lämna stället.

Permalänk | Anmäl #1 Mats Forssblad, 2009-06-25, 23:26

Fråga:

Om a) man utreder minoritetskvinnors situation, påpekar deras problem och behov, och b) Ungdomsstyrelsen på eget bevåg - rakt av - rensar alla de behov som rör yngre, äldre, funktionshindrade eller icke-heterosexuella minoritetskvinnor c) hur ska den som ytterst är beställare – Nyamko Sabuni – ha förtroende för Ungdomsstyrelsen fortsättningsvis….?

Man kan ju anta att utredningen resulterar i ett uppdrag från Nyamko till Ungdomsstyrelsen att åtgärda problemen, det är väl så det brukar gå till. Jag ser också hur uppdraget blir alldeles för snävt definierat, tack vare en missvisande redigering av utredningens resultat. Det är väl inte heller alltför vågat att misstänka att olika organisationer framöver skulle kunna rikta viss kritik mot en sådant alltför snävt definierat uppdrag. Kritik som riktas mot den som – formellt - definierat uppdraget: Nyamko Sabuni.

Hade jag varit integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni så hade jag möjligen varit måttligt förtjust i att Ungdomsstyrelsen snedvrider resultat på ett sätt som bäddar för att jag riskerar att hamnar i knipa framöver. Särskilt när jag själv är beställare, och knappast bett om att resultat förvanskas.. Ungdomsstyrelsen, hur tänkte ni här? Förtroende, hos dom målgrupper ni ska arbeta för, hos deras organisationer och hos er uppdragsivare, kan väl knappast vara helt irrelevant för en myndighet?

Kom igen; vissa minoritetskvinnor och deras behov är inte mindre viktiga än andra. Det fattar väl egentligen Ungdomsstyrelsen också. Eller överskattar jag myndigheten nu?

Permalänk | Anmäl #2 CH, 2009-06-26, 12:28

Bra artikel!

Det är jätteviktigt att proffsiga tjänstemän, utredare och handläggare vågar visa brister i myndigheternas prioriteringar, styrning och inte minst uppföljning. Regeringen - och journalisterna!! - måste bli mycket duktigare på att följa upp allt som startas med pompa och ståt. Bara tillsättningar i projektgrupper måste granskas så de mest kompetenta får hålla i arbetet, samt får makt över resurser. Det är sorgligt ofta som det är en (lågutbildad) mellannivå chef som stoppar kompetensen i organisationer och sedan ljuger uppåt om vad som var orsaken. När myndigheter har en tillsättningsnivå på personalen runt 10-12 % om året eller mer brukar det vara tecken på att de kompetenta stannar inte på grund av dålig styrning.
Svenska myndigheternas största svaghet är dålig styrning eller ingen styrning alls. Resurser finns, pengar finns och dokument, VP-planer och annat för syns skull produceras nog, men vem ska visa när en myndighet t ex stryker från sin årsberättelse obekväma kapitel om dyr kaos på olika avdelningar, inkompetens med datasystem och webbplatser som kostar miljoner och sinkar arbetet, eller konsultrapporter som visar att problemet är okunniga och egoistiska chefer som skyddar varandra.

Anställningar är ett annat problem, man tar in folk på kortvikariat på en månad eller till projekt och sedan omvandlar det till tjänster, så man slipper att ha öppna processer. Ett bra sätt att fixa en chefspost är att själv göra en organisationsanalys och -förslag där man specar en chefspost för sig själv. Händer varje vecka i Sverige. Tvingas man rekrytera öppet externt räcker det som radannons på Platsjournalen - håller man bara borta tjänsten från "Offentliga jobb" och andra nätbaserade tjänster så slipper man de kompetenta ansökningarna. Och skulle någon söka, så är det bara förhala. Därigenom rekryteras bara sånt folk som tycker som de som redan finns i huset - och förändringar sker inte trots pålagor från regeringen. Jag påstår inte att det är så på Ungdomsstyrelsen, men jag vet att det är så på annat håll inom staten.

Mika, du har lyft ett problem, och påvisat att till råga på allt för man egen politisk agenda helt i strid med förvaltningslagen, regleringsbreven och andra direktiv för statsförvaltningen. Tyvärr är detta jättevanligt.

Permalänk | Anmäl #3 René Sans, 2009-06-26, 17:35

Ja, för all del, men det får vara måtta på vad svenska skattebetalare ska behöva punnga ut med i ett läge där kärnbehov som vård omsorg, skola, försvar och rättsväsende befinner sig i kris. Då behöver statsfinanserna fokuseras. Avveckla Ungdomsstyrelsen och låt verksamheten bära sig själv ekonomiskt är mitt förslag.
.
Inflyttade minoriteter får förbanne mig lösa sina problem SJÄLVA utan stödkorsett på vanliga svenskars sura bekostnad, och passar inte detta, är det för all del fritt fram att flytta någon annanstans Jag är hur skeptisk som helst till byråkratins egenintresse av att framhålla sin egen oumbärlighet, med cancertillväxt i form av normkritiska myndigheter och sån där rödgrön skit och gud vet allt.

Permalänk | Anmäl #4 Peter Ingestad, 2009-08-19, 12:41

"Utredningen skulle vara en del av de satsningar som Integrations- och jämställdhetsdepartementet gjort som syftar till att stärka ställningen i samhället för kvinnor som tillhör nationella minoriteter."

Forskning görs inte för att stärka någons ställning. Då heter det opinionsbildning eller propaganda.

Permalänk | Anmäl #5 Danne, 2009-09-14, 11:32

Ja det gäller att kunna övertyga om man ska lyckas få en slant av bl.a. Ungdomsstyrelsen.

Samma myndighet beviljade f.ö. ett fett bidrag till en underavdeln till den kontroversiella trosrörelsen Livets Ord med sina helt klart sekteristiska inslag.

Känns väl skönt och veta att våra Skattepengar finansierar Sekter också, av aningslösa instutioner/myndigheter som uppenbart låter sig vilseledas/manipuleras.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Ungdomsstyrelsen struntar i utsatta minoritetsgrupper

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar