I Iran ser vi framtidens journalistik

Medan de regimkritiska protesterna i Iran fortsätter växer en parallell diskussion fram kring de sociala mediernas betydelse. Hur har de påverkat utvecklingen, och vad har de inneburit för mediebevakningen?

Trots att journalisterna utestängts från Iran fortsätter information att spridas via sociala medier. Ofta är den knapphändig, mycket är motstridigt, och inte sällan förekommer vilseledande information och propaganda. Men mitt i röran finns berättelser om faktiska händelser i det slutna landet.

Av de sociala medietjänsterna har Twitter visat sig bäst lämpad för massprotesten. Dels kan den användas på många sätt – via SMS, sociala nätverk och bloggverktyg. Dels är den mer en sändningsplattform än ett nätverk, till skillnad från t ex Facebook. Det gör att informationen snabbt når många.

Den iranska regimen kan kontrollera internet med hjälp av sprillans ny teknik från Siemens och Nokia. Men hittills har man inte blockerat och filtrerat fullt ut. En förklaring kan vara att människorna redan tidigare lärt sig förhålla sig till begränsad yttrandefrihet och därför kan ta sig runt hindren. En annan teori är att ett öppet internet ger regimen bäst utdelning eftersom övervakningssystemen är så sofistikerade att den både kan informera sig och desinformera genom internettrafiken.

Det är inte bara motstridiga budskap och desinformation som gör flödet i de sociala medierna svårtolkat; informationsmängden i sig är överväldigande. Här finns ett nytt och påtagligt behov att fylla – att göra informationen överblickbar, även då innehållet är obekräftat. Både bloggar och etablerade nyhetssajter har gjort stora insatser genom att löpande strukturera upp information. Bra exempel är the Guardian, New York Times och the Huffington Post. YouTube samlar video från Iran på bloggen CitizenTube, där man tillåter starka bilder som annars skulle ha rensats bort. Och Robin Sloans Super-filtered #IranElection info är mest överblickbar av alla.

Traditionella medier har haft svårt att hänga med. CNN fick massiv kritik eftersom de först inte nyhetsvärderade Iran så högt. En kampanj drog då igång på Twitter - #CNNFail, och kanske var det därför bolaget satte Iran i fokus. Också de svenska medierna har fått sig sina slängar på Twitter. De traditionella nyhetsmedierna tvingas genom sin distribution att försöka tillfredsställa alla med samma utbud. 

Det är också svårt för nyhetsförmedlare att veta att det man rapporterar är sant. Och hur undviker man att säkra information tills nyhetsvärdet förlorats? De sociala medierna är svårlagna i snabbhet, bredd och djup. Journalistikprofessorn Jeff Jarvis beskriver lösningen som ett skifte från produktorienterad journalistik till processorienterad. Istället för att sikta på perfektion ser man journalistiken som en betaversion som byggs på efter hand. För på internet sker ett pågående grupparbete –tidningar trycks inte, tv-program går inte ut i sändning, och arbetet behöver inte begränsas till redaktionerna. 

Sociala medier är också en publiceringsplattform för journalister. För två veckor sedan twittrade Sydsvenskans Kinga Sandén från Iran. Hennes meddelanden var direkta, och gav både närvarokänsla och närhet. Reportern blev en person vi har en relation till. Hur påverkar det trovärdigheten?  Anders Mildner bloggar om att vi kanske ser konturerna av en ny, subjektiv journalistik. Men behöver journalisterna kliva fram som personer för att vi ska kunna lita på dem? Eller minskar de sociala medierna i sig avståndet mellan journalisten och nyhetskonsumenten?

Kanske förändrar de sociala medierna inte bara journalisternas roll, utan hela samhället. Medieprofessorn Clay Shirky hävdar det – att vi står inför ett historiskt skifte. Andra menar att de sociala medierna inte betytt så mycket för utvecklingen i Iran som vi i väst kan tro. Protesterna har mest organiserats med gamla vanliga metoder som samtal, SMS och sajter. Noam Cohen på New York Times skriver om det, och menar att Twitter visserligen varit betydelsefullt, men inte så mycket i Iran som utanför landet. Genom Twitter har de oppositionella kunnat påverka världsopinionen genom att peka på video, foton och texter om vad som händer. Och de har känt omvärldens stöd.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8352

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Javisst o i likadant som i Iran o Kazakstan samt Sverige så kommer alla som går in på sidorna att registreras ....

M Gren

Permalänk | Anmäl #1 M gren, 2009-06-25, 16:35

Mycket möjligt att man registreras som besöker sidorna. Gruppen kallad Q6/17 jobbar på hur man ska kunna få tag på en opponent som säger vad han/hon tycker gömd bakom en proxy server.

För den delen tycker inte jag att man som svensk medborgare behöver oroa sig. Läs på och vidga dina vyer.

Permalänk | Anmäl #2 Larenholtz, 2009-08-31, 07:41

elets, or tiffanys necklaces that best suit cheap Gucci jewerly them and make them tiffany and co feel beautiful and confident. tiffian Buying an authentic watch fake Bvlgari jewelry from stores dealing in Gucci jewelry replica closeouts can be a Chanel jewelry good bargain because most Links of London jewelry store of the time the tiffian price will be much Gucci jewelry less than at any other place. You could get one as a gift for that important person to

Permalänk | Anmäl #3 dai278350493@gmail.com, 2010-07-17, 11:10

plica series best watches to choose from. There Breitling Aeromarine are many options regarding cheap watches the crown, dial, face Best Quality replica omega and color. You will replica watches online definitely get what you Bvlgari Bvlgari Diagono are searching for. replica replica watches online Gucci sunglasses 5. Choice Tank Louis Tank Louis 18kt Yellow Gold Ladies W1529856-1913 of complications. Complications are Cartier Classic sale the extra functions and replica Breitling attributes associated with the wristwatch. In addition to

Permalänk | Anmäl #4 omega watches, 2010-07-22, 05:14