En bra bok om dåliga Böcker

I den förstnämnda boken, föreslår professorn i filosofi vid Franciscan University of Steubenville, inte en ny era av bokbål, som vissa kan tro, utan snarare en insiktsfull kritik av de giftiga idéerna som flyter i våra kulturella vatten. Wikers bok omfattar några av "världshistoriens största böcker" som Machiavelli, Descartes, Hobbes, Rousseau, Marx, Engels, Mill, Darwin, Nietzsche, Lenin, Sanger, Hitler, Freud, Mead, Kinsey och Friedan.
 
De två viktigaste fördelarna i boken består av att kritisera vår ofta blinda dyrkan av "vetenskapen" där Wiker avslöjar de centrala misstagen i det förflutna som flera århundraden av intellektuellt tänkande har medfört: nämligen försöket att förstöra och ersätta västvärldens traditionella förståelse av människan och hennes plats i världen.
 
Om det finns en sanning som unga människor behöver få veta, innan de går in på högre utbildning, så är det den - att bara för att något nämns i vetenskapens namn - så betyder det inte att det nödvändigtvis är sant. Om det automatiskt tas för en sanning i vår kultur, så är det bara för att empirismen är den dominerande kunskapsteorin i vår tid, vilket gör oss mer mottagliga för vetenskapligt utslätade "bevis" ("Nio av tio läkare rekommenderar det!").
 
Under de senaste århundradena har författare efter författare försäkrat oss om deras "vetenskapliga" status. Det mest uppenbara exemplet på detta är Marx, Engels och Lenin - alla förklarade den vetenskapliga nödvändigheten av det revolutionära, den post-industriella framtiden. Men Sanger, Freud, Mead och Kinsey har också följt efter i denna pseudovetenskapliga tradition. Låt mig få göra Margaret Meads inflytelserika Coming of Age in Samoa, från 1928, till ett exempel.
 
Som doktorand i antropologi, reste Mead till Samoa för att undersöka om ungdomarnas uppror var en västerländsk företeelse eller ett "naturligt" fenomen. Wiker observerar att, "Hennes verkliga mål var att övertyga västvärlden att stelhet i den kristna sexual- moralen var onaturlig, och att den producerar hämningar som vi alla kan vara lyckligare utan." Befolkningen på Samoa, hävdade hon, hade små erfarenheter av familjekonflikter på grund av barnens självständighet från sina föräldrar och barnens frihet från sexuell ångest på grund av lösa normer. Redan som unga gjorde de lättsinniga "gemensamma äventyr med sin älskare, och deras förbindelser var talrika, både homo- och heterosexuella".
 
Denna "forskare" förklarar: för att återta vårt naturliga, ångestfria tillstånd, så måste vi ge upp den traditionella familjen och moralen. Varför ska vi dras med en onaturlig monogami? Det leder ju bara till konflikter.
 
Trots bokens auktoritativa acceptans i västvärlden, så är flera problem uppenbara. Till att börja med som Wiker konstaterar, förutsätter Mead att "det som är naturligt och originellt är bäst." Andra antropologer har åtminstone utmanat Meads slutsatser. De hävdar att "befolkningen på Samoa var långt mer intresserade av kyskhet, och därmed mycket mindre sexuellt lösaktiga än västerlänningar på den tiden." Med andra ord, det här är skräpvetenskap.
 
I likhet med andra författare som Wikers undersöker, så är Meads verkliga genre en självbiografi. Hennes resor verkar vara mer av ett sökande efter en relativistisk motivering för hennes privatliv än själva undersökningsgruppen.

Hon var gift när hon seglade till Samoa, men dumpade hennes första make för en man som hon träffade på resan hem. Den andra byttes snart ut med en tredje, och slutligen kastade hon lättsinnigt sitt tredje äktenskap åt sidan. Hela tiden var hon involverad med en lesbisk älskarinna, vid namn Ruth Benedict.
 
Meads misslyckade observationer och fruktansvärt ovetenskapliga metoder i boken Coming of Age fick ändå dragkraft eftersom det var vad eliten ville höra. Som en annan antropolog påpekade, "Hade boken varit lika ovetenskaplig men med motsatt ideologi, så skulle vi utan tvekan ha kastat den i soptunnan för dess vetenskapliga brister." 
  
Om ett mönster kan skönjas i Wiker förteckning över böcker, så är det författarnas alternativa scenarier för människors ursprung och öde. Hobbes hävdade att i ett naturligt tillstånd är allt tillåtet. Moralen finns inte förrän vi bildar ett avtal med staten. Rousseau uppmanar också till en återgång till e "naturligt tillstånd", men hans är ett Edens lustgård i paradiset . Själva samhället skadar oss. Samhälle och moral (särskilt sexualmoral, som ni kanske har gissat) är "onaturligt". Och närmare vår egen tid, övertygade Freud många om att religiösa traditioner har sitt ursprung i en handling av fadersmord: antika stamsöner dödade och åt upp sin far, eftersom de sexuellt önskade sig deras mamma.
 
Detta är alltför ironiskt för Wiker. Vi fick höra att Gud och de traditionella västerländska föreställningarna om människans ursprung avslogs på grund av hård vetenskap. Och Wiker skriver:
 
Idéerna om Gud och synden kan verka alltför mytiska för denna vetenskapliga ålder tills vi blir påminna om att de dåliga tänkarna är Hobbes, Rousseau, Marx och Freud, författarna som ingår i den här boken var skapare av myter. De var helt trollbundna av det mytiska naturliga tillståndet, helt påhittade alternativa tillstånd, hänförda av helt omöjliga utopiska paradis. Tiotals miljoner människoliv erbjuds offrades på fictionens altare, var och en av dessa idéer presenterades (felaktigt) som vetenskapliga fakta.
 
För flera århundraden sedan, avslutar Wiker, kan det ha funnits rimliga antaganden att när bojorna till den traditionella religionen och moralen bröts så skulle det uppstå en pånyttfödelse av den mänskliga anden, en gryning till av "Vattumannens tidsålder". Men hur kan vi på 2000-talet tro på det? Som Wiker skriver, "Ateismen har inte längre lyxen att spekulera om hur stor framtiden blir när de har befriat världen från präster och kungar och tagit ned himlen på jorden."
 
Vare sig du letar efter en snabbkurs i "Världshistoriens största böcker" eller bara vill vaccinera ditt barn som är på väg till högskolestudier, så är den här boken ett måste i varje tänkande människas hem.
 

Lästips av Benjamin Wiker:

10 Books that Screwed Up the World: And 5 Others that Didn't Help(2008)
 
Moral Darwinism: How We Became Hedonists (2002)

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8357

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vetenskap handlar om självkritisk utveckling och förfining, religion om motsatsen.

Det är bara att bestämma sig för om man ödmjukt vill äta av kunskapens träd eller vara självgod och avstå.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2009-06-26, 07:49

Kul att du deltar i den vetenskapliga diskussionen Forsblom!
Ett tips i framtiden: konstruktiv vetenskaplig kritik brukar innehålla mer fakta och mindre angrepp på forskarens sexualmoral.

Annars var det rätt tänkt, det är diskuterande som detta (fast med MYCKET högre kvalitet) som fått de flesta av oss att inse att jorden nog inte skapades på sju dagar.

Nu går jag och onanerar. Be för mig.

Permalänk | Anmäl #2 Jinn, 2009-06-26, 07:56

Tack för en intressant artikel!

Permalänk | Anmäl #3 Ricard Nilsson, 2012-01-30, 18:03