Jag har fått sommarlov efter 25 år!

Som person är jag en överlevare.

Jag har liksom alltid klarat av de mest svåra situationer. När jag väntade mitt första barn för 25 år sedan inbillade jag mig därför att barnet skulle bli handikappat. Att just jag skulle få ett handikappat barn för att just jag skulle klara av det. Jag skulle vara en morsa som stred och kämpade för rullstolsramper och hörselslingor.

Första barnet kom och även det andra. När det tredje kom och var helt friskt andades jag ut. Försynen hade inte sänt ett funktionshindrat barn i min väg. Mina tre kunde både se, höra och röra sig. Var s k A-barn som man sa på mormors tid. Men ödet ville mer än så...

Två av mina barn fick båda diagnoserna ADHD och Aspergers syndrom. Tillståndet konstaterades för båda två efter starten i grundskolans första klass. ”De passade inte in”. Pojken låg under skolbänken och höll för öronen medan flickan var ”alldeles för stökig”.

Detta blev början på ett mer än 20 års helvete.

Mina barn, mina älskade ungar, var precis som alla andra barn – men ändå inte. Den likriktade skolan där personalen slimmats och klassrummen fyllts till bristningsgränsen – fick mina barn att framstå som ”problem” och ”värstingar”. Pojkens behov av lugn och ro parat med en längtan efter struktur gick inte att tillgodose. Flickans rättframhet och kreativitet skrämde lärarna. Det passade inte att en liten flicka betedde sig så. Barnens intelligens och kvlitéer räknades inte. Diagnoserna överskuggade allt.

Nu följde besök på BUP, utredningar inom Neuropsykiatrin, elevvårdskonferenser och ständiga klagomålssamtal hem från lärarna. Samtidigt tröstade jag mina gråtande barn som längtat till så till skolan men som nu inte ville gå dit. De förstod inte vad de gjorde för fel? Varför behandlades de så illa? De kunde ju bara vara som de var.

Det finns en skollag i Sverige. En lag som kräver skolplikt av alla barn mellan 7 och 16. Men lagen gäller inte omvänt – skolans skyldighet i sammanhanget. Lagens skyldigheten att tillgodo se alla barn med undervisning. Eftersom lagen inte efterlevs går mängder av skolbarn ut 9:e klass utan betyg i många, de flesta eller alla ämnen. Därför är också IV, Individuella programmet, Sveriges största gymnasieprogram. Det är på detta slasktrattsprogram alla elever hamnar som inte klarar sig i grundskolan. Det är här början till slutet uppenbaras för en stor mängd ungdomar. Inga godkända betyg från grundskolan, ingen gymnasieutbildning, ingen högskola, inget jobb, ingen försörjning, ingen framtid. För de här ungdomarna väntar arbetslöshet, socialbidrag, sjukskrivning men också vårdsvängen, kriminalitet och drogberoende.

Förutom att det är en stor tragedi för alla ungdomar som nekas den utbildning som välfärdssverige låtsas gälla solidariskt – blir det också oerhörda kostnader för samhället i form av framtida bidrag och skadeståndsanspråk.

Mina barn var alltså dömda på förhand. Som 7-åringar var de redan bortsorterade. Men det var bara det att deras mamma vägrade finna sig i detta! Jag tog strid! Jag bråkade, slet och kämpade, strök medhårs (det gällde att inte reta upp skolöverhuvudena) och såg hela tiden till att ligga ett steg före. Det gällde att vara beredd.

Varje skolavslutning var fylld av tårar. När andra föräldrar snyftade av sentimentalitet över ”Lilla Idas sommarvisa” – storbölade jag eftersom ett nytt oroligt läsår väntade till hösten. Ett nytt år utan skola, utan undervisning, utan stöd för mina barn. Ett nytt läsår som krävde att börja om från början igen. Bråka med skolan, hitta ny skolgrupp, ny personal som var villig att intressera sig för mina barn.

Alla dessa år hade ett mycket högt pris. Jag blev sjuk, klarade inte jobbet som personalchef, gick in i väggen - utmattninssyndrom. Blev förföljd av Försäkringskassan och förlorade så småningom anställningen jag haft i över 30 år. Jag var utfrusen, utblottad, förtalad och ett psykiskt vrak. Men jag gav aldrig upp.

För barnen var priset lika högt, om inte högre. Med svårigheter som ADHD och Aspergers syndrom var utgångsläget redan från början tufft. Skolans attityd med bristande förståelse, bristande kunskaper och bristande resurser gjorde resan ännu värre. Mina barn har varit sjukskrivna, deprimerade, självmordsbenägna med självförtroenden körda i botten p.g.a. skolan. Och det enda de ville vara få den lagstadgade udervisningen...

Men de gav aldrig upp. Vi gav aldrig upp.

Den 12 juni i år tog yngsta barnet, dottern, studenten. Hon gick ut ett vanligt gymnasieprogram med betyg i alla ämnen, och bra betyg. Hon gick ut skolan i samma åldersgrupp som alla andra. Hon blev student mot alla odds. Precis som sin bror några år tidigare. De här två barnen – uträknade redan i första klass - förvägrade undervisning, trakasserade av lärare, sjukskrivna p.g.a. depression. De här barnen – klarade det. Vi klarade det!

Den 12 juni i år brast det för mig. Jag storgrät. Den hårda arbetsbördan var över. Det omöjliga hade genomförts. Alla år av blod, svett och tårar var till ända. Jag kunde ta sommarlov efter drygt 20 år.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8316

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Hej! Sussane! Gratulera för du har vunnit och allt detta du har upplevt som mamma och klara sig. Men Vad du rekomenderar nu till alla föraldrar som hade barn och har i skola med Asperg, autism eller .. och fick inte pedagogisk hjälp eller...?

Permalänk | Anmäl #1 Guiu, 2010-03-04, 15:24

Hej! Sussane! Gratulera för du har vunnit och allt detta du har upplevt som mamma och klara sig. Men Vad du rekomenderar nu till alla föraldrar som hade barn och har i skola med Asperg, autism eller .. och fick inte pedagogisk hjälp eller...?

Permalänk | Anmäl #2 Guiu, 2010-03-04, 15:24

Vad bra att dom fick ta studenten och få bra betyg sen :)

Vad knäppt att dom inte brydde sig om dina ungars inteligens och kreativitet. Om man behöver ska man få gå i mindre grupp. Den nya skollagen gör det sämre för personer med funktionsnedsättning! Det är knäppt, man är inte mindre värd för att han har asperger eller ADHD eller dyslexi eller något sånt.

Permalänk | Anmäl #4 celine hyl, 2011-06-30, 11:14