Därför vurmar vi för andra världskriget

Ibland känner man sig speciellt träffad av en rubrik. Mig förvånar det inte det minsta om den vanligaste boken, vid sidan av en deckare, att läsa under sommaren skulle handla om andra världskriget. Jag behöver bara ta mig själv som exempel. Just nu ligger "Tyskland talar - Hitlers svenska radiostation" av Niclas Sennerteg på nattduksbordet och inför sommaren blir det svårt att motstå exempelvis Anthony Beavers nya bok om Dagen D.

Och jag är ju inte ensam. Fascinationen inför andra världskriget har snarare vuxit sig starkare under de senaste decennierna, främst tycks det vara vi män som läser och förtrollas av kriget. Nu är det inte bara läsandet som lockar utan här finns också en filmgenre. Även mängden filmer är enorm.  Förmodligen har inget annat krig gestaltats oftare på vita duken. Speciella underavdelningar som "flyktfilmer", "slagfältsfilmer" och "Förintelsefilmer" finns för den som snöat in på någon speciell infallsvinkel av kriget. Klipp från andra världskriget på Youtube får massor av tittare och människor som kommenterar.  Amatörfilmer av skiftande kvalitet visar krigets vardag: vapnen, smutsen, befälen, soldaterna, civilisterna, grymheten, hjältemodet och döden.

Man kan också peka på regaliesamlandet från andra världskriget. Uniformer, krigsmedaljer, fotografier och föremål av olika slag som minner om kriget är hett byte på samlar- och försäljningssajter. Inte minst är det tyska och nationalsocialistiska attiraljer som efterfrågas. Varför denna fascination? Hur ska man förstå det enorma intresset för denna korta period i historien?

En anledning är väldigt prosaisk. Den har att göra med hur arkivväsendet fungerar. Fram till slutet av 1980-talet var arkiven i Sovjetunionen stängda, även för inhemska forskare. Även i västvärlden fanns och finns gott om restriktioner för dem som ville få kunskap om andra världskriget viktigaste händelser och personer. Genom en formlig arkivrevolution i Sovjetunionen i och med Gorbatjovs glasnostpolitik kunde unikt material från ställas till forskningens förfogande. I takt med att spärrar lyfts och hemligstämplar lyfts har nya fakta upptäckts och (om)tolkningar kunnat göras. Allra senast fick vi reda på att dåvarande finansministern Ernst Wigforss, som gått till historien som en pålitlig och stridbar antinazist, hade beviljat att svenska banker gett krediter till Nazityskland under kriget.

Men intresset för andra världskriget har många fler bottnar. Vi som läser har oftast ingen direkt koppling till kriget eller händelserna däromkring. I takt med att människorna från krigsskådeplatserna och koncentrationslägren - både de som satt där och de som vaktade - tystnar, så blir andra världskriget mindre tillgängligt. Orden, bilderna och föremålen blir därefter vårt sätt att förstå det ofattbara.

Och det som hände var en mänsklig katastrof, skapad och orkestrerad av människor mot andra människor. Krigets ohygglighet går inte att förstå genom böcker filmer eller samtida attiraljer. Men genom att läsa och reflektera kan vi åtminstone närma oss det fruktansvärda. Fascinationen för just andra världskriget beror nog också på att civilisationen såsom vi känner den hade kunnat möta sitt öde vid en annan utgång på kriget. Judar och romar hade utrotats som folk. Europa hade nyordnats under ohyggliga umbäranden. Demokratin hade blivit en parentes som styrelseform eller en kuriositet i ett avlägset USA.

Andra världskriget är också ett drama där vi inte behöver fundera två gånger för att veta vilken sida som var den onda. Istället har nationalsocialismens attribut i form av sånger, symboler och uniformer exempelvis, fått illustrera det onda i otaliga sammanhang. Att tyskar har porträtterats som skurkar i Hollywoodproduktioner decennier efter andra världskrigets slut beror naturligtvis på att rollfördelningen var så klar under andra världskriget. Där finns den onda berättelsen där själva ortsnamnen kommit att illustrera nationalsocialismens grymheter: Oradour, Lidice, Babij Jar.

Men i andra världskriget fanns också den goda sidan. Den personifieras bland annat av menige Ryan som på D-dagen steg iland i Normandie och besegrade det onda.  

Henrik Lindberg (5 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8291

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Intresset för ww2 är förståeligt och sunt. Det är få historiska händelser som är så lärorika som ww2.
Här kan vi lära oss om oerhörd grymhet, likgiltighet, hjältemod, ondska, umbäranden, lidande, liv, död etc. Dvs. människans och livets potential i all sin vidd och mångfald, på gott och ont.

Permalänk | Anmäl #1 Ein Stein, 2009-06-23, 17:41

Vad vi också får lära oss numer är att de tyska soldaterna också var människor, att menige Ryan stred mot män som han under andra omständigheter väl skulle kunnat dela en öl med. Vi lär oss att människorna i Hamburg, Köln och Dresden led precis lika mycket som Londonborna under bombräderna. Och mellan koncentrationslägren och östfronten vi påminns om hur i grunden vanliga och hyggliga människor är kapabla att på order utföra de mest fasansfulla handlingar. Det är fortfarande värt att lära sig om.

Permalänk | Anmäl #2 Mattias Ö, 2009-06-23, 21:24

Jag är inte särskilt fascinerad av kriget i sig mer av hur
man tänjde på sina egna känslor för andra för att man
själv skulle kunnat få det bättre...
när vi släppte in tyskarna släppte vi in en diktator som
massutrotat judar i sitt eget land det tycker inte jag var
särskilt vettigt,..

Permalänk | Anmäl #3 Peter Granström, 2009-06-24, 09:58

Visst är det så att kriget har fått symbolisera det godas kamp mot det onda. Det finns skäl till att det kallats det Goda kriget. Ingen annan konflikt i mänsklighetens historia har burit samma drag av episk och mytologisk kamp: efter hårda och långa vedermödor, ofta mot svåra odds, lyckas ljusets krafter kasta ondskan tillbaka ned i avgrunden och ljuset triumferar.
Det är en bild som delvis bygger på verkligheten, men som också omsorgsfullt odlats och förädlats genom de oceaner av populärkultur som skildrat kriget och dess förlopp. I västvärlden, och i synnerhet i USA, tror folk i allmänhet att kriget vanns av stiliga amerikanska och brittiska gossar på Normadies stränder. Att det i själva verket var Stalins röda armé som under groteska offer utplånade nazismen, har fram tills helt nyligen varit kunskap förbehållen specialintresserade.
Det komplicerar bilden av det godas kamp mot det onda. Andra världskriget var i första hand en strid mellan två totalitära och människoföraktande samhällssystem. För de länder och folk som hamnade öster om järnridån upplevdes freden inte som den befrielse den symboliserar för folk i väst.
Ändå kan man nog med säkerhet hävda att alternativet – en total tysk seger - hade varit oändligt mycket värre. Och som världshistorisk händelse blir kriget oerhört mycket mer intressant när det beskrivs i gråskalor och inte bara i termer av gott och ont, svart och vitt.

Permalänk | Anmäl #4 Jesper Pettersson, 2009-06-24, 10:02

För mig handlar det om rätten till att få bestämma själv
över min egen utveckling som land,.. Sverige kommer
aldrig bli fritt att kunna utvecklas
och jag kommer inte känna mig trygg
förrän man erkänner att man släppte efter på sin egen
mänsklighet pga. hot.

Permalänk | Anmäl #5 Peter Granström, 2009-06-24, 10:11

Det fungerarar bara som propaganda för rekrytering av militär det är därför det produceras. USA måste ju ha mera soldater för att slåss mot den nya hitler .... sen finns de ju faktiskt underhållnings värde i det ...

O ja det var det "goda" kriget o därför vann väst länderna över tyskland att stå på "rätt" sida moraliskt är viktigt för soldaterna. Olikt de krig som utförs i tex iraq o afganistan soldaterna vet att de inte är befiare utan ockupanter oavsett vad de säger ofentligt. Likadant i vietnam....

Men kom inte o påstå att det är demokrati i Sverige landet styrs ju av en liten "klick" familjer precis som i velken som helst banan republik.

M Gren

Permalänk | Anmäl #6 M gren, 2009-06-24, 13:12

Uppfattningen av ondska och godhet i denna artikel framstår lika nyanserad som ett barns. Varför inte stänga av "meninge Ryan" DVD;n och öppna en bok istället? Jag rekommenderar "Auschwitz och det moderna samhället" av Zygmunt Bauman.

Mvh

Permalänk | Anmäl #7 Ulf, 2009-08-23, 20:37

"soldaterna vet att de inte är befiare utan ockupanter oavsett vad de säger ofentligt. Likadant i vietnam...."

Hur menar du?
Sist jag läste om Vietnam så var det kommunisterna som anföll. Och efter eldupphör då USA lämnade Vietnam stod ställningen 50/50. Två år senare anföll kommunisterna igen och tog hela Vietnam. Dom anfallande hade militärt stöd från Ryssland.
Hur menar du att USA inte försökte försvara sydvietnameserna från nord?

Permalänk | Anmäl #8 Danne, 2009-09-02, 15:34