Fritt forum

Henrik Unné om Fritt forum

Rättvisekrafterna

Publicerad: 2009-06-21 22:06, Uppdaterad: 2009-06-22 13:06

Fri prisbildning ger upphov till rättvisa. Priskontroller är inte "bara" orättvisa, utan ger också upphov till stora ekonomiska skador.

18 millningar
23 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

När jag säljer något vill jag inte att staten skall tvinga mig att sälja det till ett lägre pris än vad köpare är beredda att betala. Och när jag köper något vill jag inte att staten skall tvinga mig att betala ett högre pris än nödvändigt.

Marknadskrafterna är rättvisekrafter. De väger samman alla relevanta värderingar och prioriteringar hos samtliga deltagare på varje marknad. Marknadskrafterna är ett ekonomiskt röstningsförfarande, där varje deltagare har så pass många röster som hennes produktion, och därmed pengar, berättigar henne till. Marknadskrafterna skapar därför rättvisa priser.

Alternativet till frivillighet är tvång. Alternativet till marknadspriser är därför politiskt satta priser, dvs. priskontroller. Priskontroller innebär att staten beordrar köparna att betala ett orättvist högt pris - eller alternativt beordrar säljarna att sälja till ett orättvist lågt pris. De som inte lyder staten, och istället köper eller säljer till ett annat pris, straffas med böter, fängelse eller avrättning.

Marknadskrafterna skapar inte "bara" rättvisa priser. De åstadkommer också balans mellan utbud och efterfrågan. Som Ayn Rand brukade säga är det moraliska också det praktiska. En självklar ekonomisk implikation av Ayn Rands filosofiska observation är att det omoraliska i ekonomiska frågor också är opraktiskt. Priskontroller skapar därför alltid ekonomiska skadeverkningar, som förr eller senare drabbar även dem som det var meningen att kontrollerna skulle gynna. Dessutom sprider sig skadeverkningarna mera och mera genom ekonomin allteftersom tiden går - om inte priskontrollerna avskaffas.

Ett exempel på detta är priskontrollerna inom jordbruket. Den svenska staten har sedan länge bestämt att bönderna skall få mera betalt för sina produkter än vad de oreglerade marknadskrafterna annars skulle ha gett dem. Det första resultatet av detta har blivit en överproduktion av vissa sorters livsmedel i Sverige. Det har ju lönat sig för bönderna att producera mera än vad marknaden kunde bära. Politikerna har försökt att lösa detta problem, som de själva har skapat, på en mängd olika sätt. De har t.ex. uppmuntrat allmänheten till att äta mera av de produkter som det har uppstått överskott på - som t.ex. mjölk, ost och smör. Det har skadat folkhälsan, eftersom en för stor konsumtion av animaliska fetter lär orsaka hjärt- och kärlsjukdomar. Politikerna har också betalat bönderna för att de skulle låta mera av sin åkermark ligga i träde. Det har gjort det lönsamt för bönderna att odla mera intensivt på en mindre yta. De har t.ex. använt mer konstgödsel och besprutningsmedel för att maximera produktionen per hektar. Det har skadat miljön. Politikerna har också skickat en del av det svenska jordbrukets överskott till fattiga länder i Tredje världen. Detta "bistånd" har gjort det möjligt för socialistiska regimer att utarma sina egna bönder med priskontroller. Dessa regimer har bestämt att sina bönder måste sälja sin produktion till staten till orättvist låga priser. Det var meningen att detta förfarande skulle göra de politiska makthavarna mera populära bland stadsbefolkningarna - vars eventuella missnöje skulle vara farligare för makthavarna än missnöje ute på landsbygden. Denna cyniska politik "fungerade" under många år därför att Sverige och andra västländer täckte bortfallet, när de av sina egna regimer utsugna bönderna i länder som Tanzania och Zambia minskade sin produktion av livsmedel.

Även de svenska bönderna själva skadas förr eller senare av de orättvist höga jordbrukspriserna. De blir insnärjda i den tvångströja av regleringar som staten bygger ut i desperata försök att begränsa jordbrukets belastning på statskassan. Bönderna byter ut sin frihet för förmåners skull.

Priskontroller är lika skadliga på bostadsmarknaden. Den svenska staten har i många år hindrat hyresvärdarna i attraktiva lägen från att ta ut marknadshyror. De orättvist låga hyrorna började orsaka en bostadsbrist redan på 1950-talet. Privata företag byggde ju inte tillräckligt med nya bostäder när hyreskontrollerna gjorde det olönsamt. För att inte förlora röster och därmed makten satte Socialdemokraterna igång "miljonprogrammet" på 1960-talet. Resultatet blev att omänskliga betongförorter byggdes till sanslöst höga kostnader.

Idag får en priviligierad minoritet bo i innerstaden i Stockholm och Göteborg till orättvist låga hyror. Medan de som inte har stått i bostadskön tillräckligt länge, och inte har "kontakter", får bo i trista förorter med orättvist höga hyror. Sådan är socialismen. Hyreskontroller har gjort ännu större skada i andra länder - som t.ex. USA. Storstadsslummen där har uppstått därför att myndigheterna har gjort det till en förlustaffär att underhålla bostäderna i stora delen av innerstäderna. Harlem skapades av hyresregleringar.

Priskontroller skadar även arbetsmarknaden. I Sverige bestämmer inte staten vad lönerna skall vara på ett direkt sätt. Men istället har (s)-politikerna gett fackföreningarna den erforderliga makten att driva igenom orättvist höga löner. Sådana lagar som kollektivavtalslagen gör att arbetsköparna inte kan försvara sig mot fackföreningarna. Facket kan genom en strejk som pågår någon månad rasera en marknadsposition som det har tagit ett företag åratals tålmodiga investeringar att bygga upp. Därför händer det att privata arbetsköpare går med på fackets krav - trots att kapitalister inte *frivilligt* betalar mera för något än vad det är värt. Överlöner skapar arbetslöshet. Ju högre nominella löner per lönearbetare, desto färre lönearbetare får arbetsköparna råd att anställa vid en given tidpunkt. Varje arbetsköpare har ju bara en viss mängd pengar som han kan använda till att betala löner med. Hur många lönearbetare de pengarna räcker till att anställa beror på hur mycket varje lönearbetare kostar. Det är uppenbart att de arbetslösa förlorar på fackföreningarnas politik. Men även de lönearbetare som ser ut att "vinna" på den - genom att de får en högre lön och får ändå behålla sina jobb - förlorar i verkligheten på den också. De arbetslösa lämnas ju inte att svälta ihjäl. De får istället understöd och bidrag att leva på. Det rör sig numera om *många* miljarder kronor varje år. Och vem betalar allt det? De som fortfarande har jobb förstås. Fackföreningsmedlemmarna inbillar sig att de smarta. Men de förlorar mera på gungorna än de vinner på karusellen när de driver upp arbetslösheten genom att driva fram högre löner än vad marknadskrafterna annars hade gett dem.

Och skadeverkningarna sprider sig. De som blir arbetslösa mår inte bra. En del blir passiva. En del börjar supa. Många får psykologiska problem. Även deras familjer bruka må dåligt. Barnen ser att familjens ekonomi blir dålig. Många barn får skuldkänslor därför att de tror att allt är deras fel. De blir passiva och inåtvända, eller aggressiva och bråkiga. Trycket på barnpsykiatrin har ökat kraftigt under de senaste arbetslöshets-åren. I en del familjer till arbetslösa män går det så långt som att han börjar slå sin fru eller sina barn. En del arbetslösa mår så dåligt att de försöker begå självmord. Även rent samhällsekonomiskt sprider sig skadeverkningarna. Arbetslösheten gör att statens och kommunernas skatteintäkter minskar, samtidigt som utgifterna för att försörja de arbetslösa ökar. Detta tvingar politikerna till att "spara" på annat - som t.ex. sjukvården och skolorna. Och staten tvingas också öka skatterna - vilket förstör ytterligare många svenskars privatekonomi. Dessutom gör alla försämringar att många medborgare blir ogina och missunsamma. Rasismen och invandrarfientligheten breder ut sig. Våldsbrottsligheten ökar.

Svenskarna skulle alltså få det mycket bättre om de lät marknadskrafterna bestämma lönerna, hyrorna och jordbrukspriserna. Men ju längre de nuvarande prisregleringarna behålls, desto närmare det fullständigt socialistiska samhället kommer vi. De gamla politiska ingreppen i ekonomin skapar hela tiden nya problem som politikerna försöker åtgärda med ännu flera nya ingrepp.

Kamrater! Sluta upp med att blunda för verkligheten! Erkänn att socialismen har misslyckats! Inse att marknadskrafterna är våra vänner!

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8270

23 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vad är ordet, Friedmaniker?

Först och främst skulle jag vilja påstå att du blint idealiserar vad du kallar "marknadskrafterna." Särskilt påståendet "Marknadskrafterna är rättvisekrafter" verkar vara frånskilt verkligheten. Förvisso kan jag inte motbevisa det när du inte har uppgett någon som helst definition av rättvisa, men vad jag ser som en vanlig uppfattning av begreppet rättvisa har mycket svag koppling till den fria marknaden.

När jag säger rättvisa menar jag i stort sett att människor ska leva på liknande värdiga livsvillkor samt ha liknande rättigheter och friheter inom en mängd olika områden.

I grunden är den fria marknaden ett system där varje aktör endast ser till sin egen profit - på vilket sätt man kommer över denna har ingen betydelse. Man skulle alltså kunna tänka sig en slags rättvisa i det systemet, men bara om man kunde reducera mänskligheten till binära ting som endast köper och säljer varor och tjänster. Men människor är så mycket mer, vissa har mer egendom än andra, vissa tvingas leva under svåra situationer, maktförhållanden varierar kraftigt mellan olika människor osv.

Jag kan visserligen hålla med om att för mycket reglering av priser och handel mellan länder kan vara orättvist, men det är en alldeles för simpel lösning att helt enkelt avskaffa all reglering av priser. Detta av anledningen att människosamhällena är alldeles för komplexa för att tjäna sitt eget bästa genom helt fri handel. Det finns också många faktorer som ofta helt ignoreras vid hänsynslöst fri handel, till exempel miljöpåverkan, arbetsvillkor och människans rättigheter.

Märk väl att jag inte på något sätt vill försvara det sätt på vilket mäktiga västländer tvingar svagare länder att avskaffa tullar för vissa typer av gods, medan de mäktiga länderna själva sätter höga tullar för att skydda alla sina i förhållande svaga inhemska industrier. Att detta dessutom sker med mantrat "frihandel" ljudande är motbjudande - vilket lågvattenmärke för dubbelmoral.

"Som Ayn Rand brukade säga är det moraliska också det praktiska. En självklar ekonomisk implikation av Ayn Rands filosofiska observation är att det omoraliska i ekonomiska frågor också är opraktiskt."

Absurt. Du tar en replik från Ayn Rand och förutsätter att den är axiomatiskt sann, och bygger sedan vidare på det för att hävda en ståndpunkt du förespråkar. Det omoraliska i ekonomiska frågor är också opraktiskt? Och vad menar du då är omoraliskt, bör man ju fråga sig? Detsamma gäller opraktiskt. (Jag hoppas att du inte gör anspråk på att vara akademiker.)

Skulle vara intressant också om du kunde redogöra för hur socialismen misslyckats - mer än nyliberalismen alltså, om det nu är vad du hellre vill ha.

Permalänk | Anmäl #1 Eriko, 2009-06-22, 18:29

Till Eriko: En rättvist pris är en pris som väger samman alla de inblandade ekonomiska aktörernas värderingar. Ett annat sätt att uttrycka rättvisan i marknadspriset är att påpeka att marknadspriset är det högsta priset som säljaren kan få för sin produkt så länge han inte tillgriper våld, mot köparna, samtidigt som samma pris är det lägsta priset som köparen kan komma undan med att betala så länge han inte tillgriper våld mot säljarna. Och säljaren vill väl få det högsta möjliga priset för sin produkt, samtidigt som köparen vill få betala det lägsta möjliga prisent för det han köper?

Är det sant att det omoraliska också är det opraktiska i ekonomiska frågor? Jag gav flera konkreta exempel på att så är fallet i min artikel. Har du några invändningar mot mina exempel att komma med, Eriko?

Och du säger att - "Människosamhällena är alldeles för komplexa för att [människor] ska tjäna sitt eget bästa genom helt fritt handel?" Men om andra människor är så dumma att de inte kan veta sitt eget bästa, hur kan då just du vara så mycket klokare än dem, så att du kan veta att de inte kan veta sitt eget bästa? Är du elitist måhända?

Permalänk | Anmäl #2 Henrik Unné, 2009-06-22, 21:22

Marknadspriser av det 'rättvisa' slag som tas upp ovan behöver en väl fungerande marknad, där det finns konkurrens om knappa resurser. En intressant aspekt här är att i de gamla analyser vi hade av denna marknad var informationen med nödvändighet fri. Fri och fullständig information var en förutsättning för optimal fördelning av de knappa resurserna.
Idag när så mycket av ekonomin handlar om icke knappa resurser - information som man kan ha kvar samtidigt som man generöst delar med sig av den - så försöker starka krafter tvinga på oss en konstlat knapp ekonomi. Vi ska tvingas betala för resurser som inte är knappa, och dessa mörkermän vill att informationen ska vara ofullständigt och ofri.
Tack vare dessa ingrepp vid övergången till informationssamhället kommer marknaderna även för knappa resurser att kollapsa, och prissättningen inte längre vara optimal. I stället blir den politisk, där vissa starka krafter - framförallt storföretagen - ska ha 'rätt' till sina intäkter.

Permalänk | Anmäl #3 Mats Forssblad, 2009-06-23, 09:09

Till Mats Forssblad: Information kan och skall inte vara gratis. Precis som man måste göra något för att förtjäna maten som man vill äta, måste man göra något för att förtjäna informationen som man vill ha tillgång till. Det man vill ha måste man betala för - annars är man en parasit.

Permalänk | Anmäl #4 Henrik Unné, 2009-06-23, 13:03

Permalänk | Anmäl #5 Henrik Unné, 2009-06-23, 13:03

Marknadskrafterna är orättvisekrafter. De väger inte på något sätt samman alla relevanta värderingar och prioriteringar hos samtliga deltagare på varje marknad. Att diskutera detta ur ett röstningsperspektiv är absurt, men ideologiskt kan det låta förföriskt och riktigt, men så är det inte.

Den grund som Henrik Unné startar sitt resonemang på är grumligt och ogenomskinligt. Grunden för alla marknadskrafter är jordens tillgångar, metaller, näringsämnen mm. Dessa tillgångar utnyttjas och förtärs respektive förstörs av den marknaden som skapats och upprätthålls av våra behov som mänskliga individer. Någon tar sig rätten, ofta med vapen, att fördela dessa tillgångar och denna fördelning sker inte efter behov eller röstning. Den sak marknaden har ingen förmåga att på ett osjälviskt och självständigt vis fördela dessa tillgångar.
Alternativet till frivillighet är inte tvång, tvång är dess motsats och det som är intressant i det är att riktningen av detta tvång kan vara mot en grupp i samhället och förfördela en annan grupp i samhället och det är denna "terrorbalans" som upprätthålls av marknaden inte dess strävan mot rättvisa.
Allt levande på jorden har rätt till sin del av jordens resurser och marknaden har ingen rätt att inskränka denna rätt genom att sätta upp regelverk, ofta med vapen i hand. En utjämning av resurser med hjälp av modernitetens krafter är den reala humanismens skyldighet liksom ett bekämpande av intoleranta marknadskrafter. Ingen har rätt att sätta sig över en rättvis fördelning av jordens resurser.

Jordens resurser som den ser ut idag, har skapats just av marknaden och det har skett med våld, stöld, slaveri, tystnad av kritik mm. Den nu aktuella s.k. finanskrisen är det senaste, men garanterat inte det sista, resultatet av marknaden. Jag skriver s.k. finanskrisen därför att dess verkliga namn borde vara marknadskrisen, kris därför att marknaden inte har sparat på sina vinster på marknaden, utan förtärt dessa vilket nu leder till att de inte kan återställas.

Marknaden är ett system för den välbeställde att "lagligt" roffa åt sig mer än sin beskärda del.

Permalänk | Anmäl #6 Kjell Lindqvist, 2009-06-23, 13:13

Till Kjell Lindqvist: Du har fått så mycket fel i ditt inlägg, trots att det bara omfattar några stycken, att jag knappt vet var jag ska börja. Till att börja med *varför* är det "absurt" att hävda att marknadskrafterna är ett slags röstningsförfarande, där varje deltagare har exakt så pass många röster som hennes pengar ger henne en rätt till? Och hur "roffar" en välbeställd åt sig saker, när hon *köper* dem, d.v.s. betalar för dem?

Du skriver i det andra stycket i ditt inlägg att marknadskrafterna "förtär respektive förstör" världens tillgångar (som metaller, näringsämnen, etc.) när våra behov som mänskliga individer tillgodoses. Men det betyder ju att du säger att uppehållandet av människors liv är likvärdig med "förstörelse". Vill du i så fall utplåna den mänskliga rasen, för att "rädda" jordens resurser? Till vem skall i så fall jordens resurser räddas? Marsianer?

Jag råder dig att läsa Och världen skälvde (Timbro). Ayn Rand kan klargöra dessa frågor bättre för dig än vad jag kan.

Permalänk | Anmäl #7 Henrik Unné, 2009-06-24, 08:14

Du förutsätter felaktigt att det finns ett ägandebegrepp som marknaden har rätt att utnyttja trots att marknaden inte erbjuder ett rättvist fördelningssystem. Du utgår från att de som roffar åt sig av naturresurser har rätt att sätta upp detta fördelningssystem inom ramen för ett belöningssytem som bygger på prestation. Det finns inget som säger att en individ har skyldighet att förtjäna sig in i något röstningsbegrepp inom en marknad. Individer utan möjlighet att "samla" röster har sin fulla rätt till andel i marknaden. Du måste förstå att marknaden inte är ett flöde inom ramen för det välbeställda, du kan göra ett enkelt tankeexperiment genom att betrakta ett enkelt lotteri, det krävs förlorare för att ge vinnare, samma är det med marknaden, det måste finnas någon i systemet som är villig att roffa åt sig naturtillgångar utan att ersätta dessa med sitt verkliga värde. Den normala kostnaden för en naturtillgång är frigörningskostnaden vilken är avsevärt lägre än dess verkliga substansvärde. Till detta kommer de belastningar som marknaden gör på världssystemet och som sedan betalas även av de som är perifera eller osynliga på marknaden. Vem beslutar om vad som är att "tillfredställa behov."

Givet är utnyttjande av världens tillgångar en förstörelsemekanism detta är det till den viktigaste delen att den binder energi samt skapar oupplösliga kemiska föreningar. Jorden i dess nuvarande form och med nuvarande liv, är ändlig, och därför är det irrationellt att som idag, låta marknaden hantera denna ändliga resurs. Tvärtom vill jag alltså att mänskligt liv i godtagbara former skall existera så länge som möjligt. Du gör i och för sig också en filosofisk kullerbytta då du förutsätter att jorden är till för människan, så kan det väl ändå inte vara, vi är ng bara en parentes.

Jag förstår att du bara rekommenderar en bok.

Permalänk | Anmäl #8 Kjell Lindqvist, 2009-06-24, 15:53

Till Kjell Lindqvist: Vad är en "ändlig" resurs´ "verkliga" värde, om inte just dess´ objektiva värde, d.v.s. det pris som balansen mellan utbud och efterfrågan åstadkommer? Du inbillar dig tydligen att råvaror har något slags *intrinsikalisk* värde. Det är ett grundläggande filosofiskt fel, så du behöver studera filosofi, börja gärna här: http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quick...

Permalänk | Anmäl #9 Henrik Unné, 2009-06-25, 18:40

Nu har du redan avslöjat att boken du läst var av Ayn Rand och därmed känner jag din inställning och har förståelse för din kunskap, så jag skall inte ge mig in i en diskussion kring intrinsikalismen. Alla resurser är ändliga per definition och det finns ingen genvägsfilosofi som kan hoppa över alla människors lika värde och lika rätt, därför är det absurt att tala om att en resurs verkliga objektiva värde skulle vara en balans mellan efterfrågan och utbud, när det i själva verket är skillnaden mellan behovet och möjligheten att tillgodose detta behov.

Permalänk | Anmäl #10 Kjell Lindqvist, 2009-06-26, 10:13

Till Kjell Lindqvist: Nej, det är inte en människas *behov* som ger henne en rätt till saker. Det är vad en människa gör, arbetet som hon eventuellt utför, som ger henne en rätt till de saker som hon behöver för att leva. Om en människas *behov* gav henne en rätt till t.ex. skor, då skulle de som arbetade i skofabrikerna. och skofabrikernas ägare, bli slavar.

Permalänk | Anmäl #11 Henrik Unné, 2009-06-26, 10:39

Hoppas att du aldrig får en improduktiv människa i din närhet och hoppas att du håller dig kvar där du sitter så du slipper åse alla människor som saknar fullständig möjlighet att göra något. Tycker faktiskt att du brunmålar, hemskt.

Permalänk | Anmäl #12 Kjell Lindqvist, 2009-06-27, 08:00

Till Kjell Lindqvist: Människor är inte hjälplösa i största allmänhet. Om de vore det hade den mänskliga rasen dött ut för länge sedan. Och angående den lilla minoritet av människorna som verkligen inte kan klara sig själv - vad är det för fel på *frivillig* hjälp, istället för slaveri?

Permalänk | Anmäl #13 Henrik Unné, 2009-06-27, 10:08

Permalänk | Anmäl #14 Henrik Unné, 2009-06-27, 10:09

Ja du, om någon skall hjälpa t ex funktionshindrade frivilligt, så krävs det någon som frivilligt hjälper den personen att upprätthålla sin kvalificering på marknaden osv.
Du har för dig att det är en minoritet som inte kan klara sig själv, jag vet inte om det är så sant för det krävs en precisering av begreppet innan svar kan ställas.

Dessutom har du fel då du ställer slaveri mot frivillighet, du förutsätter att samhället inte har råd att ersätta med adekvat lön, det har samhället om du fördelar de resurser som jorden bjuder på ett rättvist sätt.

Permalänk | Anmäl #15 Kjell Lindqvist, 2009-06-27, 12:08

Till Kjell Lindqvist: Som jag påpekade skulle det mänskliga släktet dött ut för länge sedan om det *inte* var en relativt liten minoritet av människorna som inte kunde klara sig själva. Och definitionen av begreppet slaveri är exakt: ofrivillig tjänstgöring. OBS: definitionen av slaveri är inte *mycket* ofrivillig tjänstgöring. Även om man bara utsätter en människa för tvång att tjäna andra människor "lite grand" har man gjort henne till en slav. Den obligatoriska värnplikten och de obligatoriska skatterna innebär bådadera slaveri.

Permalänk | Anmäl #16 Henrik Unné, 2009-06-28, 17:24

Till Henrik Unné: Jag skulle vilja påstå att det är mycket oseriöst att framställa en definition som exakt, i alla fall i det här fallet. Ords definitioner beror på populär användning, inte på vad en person anser att ordet ska vara.

Permalänk | Anmäl #17 Eriko, 2009-06-28, 20:45

Nej, faktorn du ber se över är hur befolkningen i världen har sett ut och ser ut. Du bör också se över olika faktorers påverkan, hälsovård, arbetstyp etc. Du har fel i ditt resonemang om minoriteter.
Slaveri definierar du godtyckligt och saknar värde.

Permalänk | Anmäl #18 Kjell Lindqvist, 2009-06-29, 12:33

Till Erike: Nej, definitioner är *objektiva*, inte subjektiva. Det är varken *en* människas subjektiva uppfattning som avgör vilken definition är korrekt, eller *många* människors subjektiva uppfattning som avgör vilken definition är korrekt.

Läs gärna Introduction to Objectivist Epistemology för att få denna sak förklarad. Boken finns att köpa här www.aynrandbookstore.com .

Permalänk | Anmäl #19 Henrik Unné, 2009-06-30, 08:25

Till Kjell Lindquist: Jag förstår inte hur det kan vara så att det är *godtyckligt* att säga att *tvång* är i princip slaveri.

Permalänk | Anmäl #20 Henrik Unné, 2009-06-30, 08:26

Du vill ju att "frivilliga" krafter skall introduceras för ta hand om dem som inte är produktiva. Denna frivillighet kommer att vara tvångsmässig, någon "måste" ta hand om dig då du förr eller senare kommer att sakna värde. Detta måste leder då till tvång och detta är slaveri.
Som du märker så går dina tolkningar runt och biter dig i svansen.

Permalänk | Anmäl #21 Kjell Lindqvist, 2009-06-30, 10:31

Till Kjell Lindqvist: Jag förstår ärligt talat inte vad du skriver. Att tvång är slaveri tycker jag är klart som korvspad. Och jag vågar gissa att i stort sett alla bra ordböcker håller med mig om att *tvång* är den egenskap som man känner igen slaveri på, och definierar begreppet med. "'Frivilligt slaveri" är ju en oxymoron.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Rättvisekrafterna

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar