Facken sviker de arbetslösa

Det är tillfredsställande att också alerta socialdemokrater - även om de är få - börjar vakna till och inse att LAS i sin nuvarande form är en otidsenlig bromskloss. Hans Dahlgren, tidigare medarbetare åt Mona Sahlin, skrev på Newsmill den 15 juni bland annat att: "LO bromsar utvecklingen av en modern socialdemokrati och det straffar framför allt ungdomarna som får allt svårare att få jobb."

Själv skrev jag i min kolumn i Svenska Dagbladet den 10 juni om det stelbenta och statiska system som idag råder på arbetsmarknaden och om fackens ovilja att ta itu med problemet med stora, statliga (skattefinansierade) företag som missbrukar det rådande systemet. LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin skyndade sig att replikera och meddelade redan följande dag att hon minsann bryr sig om medlemmarna och att hon "nu ska ta ett samtal med Handels ordförande om det som händer samt göra ett arbetsplatsbesök och träffa klubbens medlemmar". Det var en öm tå som trampades på, uppenbarligen.

Journalistförbundet kände sig också manat att snabbt höra av sig och försöka framhålla sin förträfflighet när det gäller att stå upp för sina medlemmar. De skrev på sin egen sajt en text som också publicerades i Svenska Dagbladet med rubriken "Är det några som bryr sig är det Journalistförbundet." Den felaktiga svenskan förvånar en aning med tanke på att Journalistförbundet och dess medlemmar lever på att behärska språket, men vad förbundet bland annat uttrycker är: "Journalistförbundet har många gånger och på flera olika sätt krävt att lagen ska ändras. Vi har bedrivit omfattande lobbyarbete gentemot riksdagens samtliga partier när den nuvarande lagstiftningen skrevs, för att förklara vilka konsekvenser den skulle få för våra medlemmar och arbetsmarknaden i övrigt. Vi har drivit frågan till arbetsdomstolen, vi har drivit frågan i kollektivavtalsförhandlingarna och varit beredda att gå i konflikt för att försöka skydda våra medlemmar från företagens cynism. Vi har lokala företrädare på arbetsplatserna som i konkreta förhandlingar ifrågasätter och beivrar företagets beteende, som handfast slåss för medlemmarna med de verktyg en facklig förtroendevald har att tillgå."

Jag betvivlar inte att Journalistförbundet kan ha gjort allt detta, men undrar då varför man ska vara medlem i ett förbund med så liten makt och kraft att det inte klarar att få till stånd något trots alla dessa åtgärder.

Systembolagets distributionsföretag Lagenas personal har de senaste dagarna gått ut i vilda strejker för att visa sitt stora missnöje med hur företaget behandlar dem: som spelknappar på en Fia med knuff-bricka. Heder åt dem som sätter ner foten, det känns som lite finska takter, faktiskt. I Finland finns ett begrepp - ulosmarssi - som ordagrant betyder "utmarsch". Det innebär att när det har gått för lång och personalen anser att arbetsgivaren är helt ute och cyklar så kör de med ulosmarssi. Då marscherar, bokstavligt talat, de anställda ut från fabriken eller vad det kan vara och är borta ett dygn. Företag förlorar mycket när produktionen står stilla ett dygn men kan inte avskeda hela personalen... Lite ulosmarssi där alla gör gemensam sak mot orättvisor och omoraliskt beteende kanske inte skulle skada också på en svenska arbetsmarknaden. Ett exempel på utmarsch finns i en artikel i Hufvustadsbladet under rubriken Utmarsch hotar lamslå trafiken.

När det gäller SVT, som var det andra exemplet i min kolumntext i Svenska Dagbladet, så har jag hört från en nyligen avskedad person att hon, samma dag som hon slutade, uppmanades anmäla sig hos bemanningsföretaget Mediakompetens för ströinhopp på sin förra arbetsplats där det fanns ett skriande behov av hennes kunskaper. Notera att hon sades upp på grund av "arbetsbrist"... Klarar Journalistförbundet att göra något i sådana här fall, eller är förbundet lika svagt som det redovisat ovan? Och tycker SVT:s huvudman (svenska folket!) att det är okej att människor kastas ut i otrygga förhållanden helt i onödan? Enligt uppgift är det så, att man bara kan ta inhopp via ett bemanningsföretag en gång, alltså under en avtalad period. Tar man flera jobb med tid emellan så får man ingen ersättning från a-kassan. Människor uppmanas av Mediakompetens att ta "obetald semester" mellan inhoppen för att deras rätt till a-kassa inte ska påverkas. Vad gör Journalistförbundet åt sådana arbetshindrande regler?

Till slut en stilla undran: vem/vilka tjänar på att kompetent folk sägs upp under förevändningen "arbetsbrist" men sedan omedelbart skickas till ett bemanningsföretag för att via det komma in och fortsätta att göra samma sak som tidigare, bara nu med en annan arbetsgivare? En annan arbetsgivare som nu betalar lön, arbetsgivaravgifter, semesterersättning och eventuella andra tillägg som försäkringar etc, och på detta lägger sin egen vinst (som enligt uppgift är rejäl) plus 25 procent moms och fakturerar den förra arbetsgivaren. SVT är en stiftelse och kan enligt kulturdepartementet inte dra av momsen varvid beloppet som betalas för en inhoppare från ett bemanningsföretag just i Public Service-företagets fall blir ännu dyrare än för dem som kan göra momsavdrag.

Det är dags att ta itu med LAS. Det är dags att se över statliga företags nya ovana att, av någon anledning, göra sig av med folk som de behöver under förevändningar som "arbetsbrist" eller "sparkrav" men sedan ta in dem igen till betydligt högre kostnader där också mellanhänder tar ut sin andel av "människohandeln". Och det är dags för medlemmar i lama fackförbund att överväga om de ska fortsätta att betala för att försörja företrädare som inte klarar att tillvarata deras intressen.

Merit Wager (28 artiklar)
http://meritwager.wordpress.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8175

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bemanningsföretag är ett otyg. Men det är fel att skylla detta på anställningstryggheten. Det är i stället denna möjlighet till 'ströinhopp' utan arbetsgivaransvar som direkt är problemet.
Vi behöver helt enkelt lagstifta mot bemanningsföretag. Sådan verksamhet ska inte få förekomma. I den mån en arbetsplats behöver personal, ska den anställas.

Permalänk | Anmäl #1 Mats Forssblad, 2009-06-18, 16:26

Hah! Lagstifta mot bemanningsföretag?! Jeesus, bor vi i Sovjet eller? Varför inte skapa kolschoser, medborgarlöner, arbetarkollektiv som "tillåts" arbeta endast av staten, omfördelning av kapital efter "behov" och när vi ändå håller på kan vi ta och skjuta de som säger emot alternativt skicka dem långt ovan norra polcirkeln.

Mats Forssblad tycks vara en av dessa människor som tror att Nordkorea egentligen är ett ganska trevligt land. Rekommenderar att han flyttar dit.

Permalänk | Anmäl #2 Hans Palmstierna, 2009-06-18, 16:49

Haha!

Inför en månads obligatorisk samhällstjänst också, då får vi ju bukt på arbetslösheten!

Permalänk | Anmäl #3 Joacim Björk, 2009-06-19, 11:31

Men vad har hänt? Sedan när är det fackförbundet som skapar regler, lagar och bedriver företagande? Det borde väl vara Svenskt näringsliv som ska svara på frågor om varför man använder/missbrukar lagen på det här sättet? Och vad säger de partier SOM FAKTISKT har regeringsmakten just nu och som med majoritet i riksdagen kan stifta lagar? Dom gnuggar självklart händerna när sådana här påhopp kommer mot medlemsstyrda organisationer som gör sitt bästa för de som är medlemmar och i många fall för de som inte är medlemmar också.
Nä, uppenbarligen har jag missat samhällsomvälvningen som Wager uppfattat.

Permalänk | Anmäl #4 Gudrun, 2009-06-22, 13:52

Har inte regeringen uttalat sig om en lättnad av LAS?

Permalänk | Anmäl #5 Joacim Björk, 2009-06-23, 22:35

Hej! Vi får göra som i Kanada och Amerika. Det handlar inte om att utnyttja människor det handlar om att skapa möjligheter för de unga att komma in på arbetsmarknaden och då i riktiga jobb. Det heter Entry Level Jobs. Det är inte låglönesystem och utsugning som en del vänsterister vill försöka skrämma med. Entry Level jobs visar sig verkligen fungera och det finns också stora möjligheter för individen att klättra uppåt. Det fungerar utmärkt i Kanada och Amerika, och det medför bland annat att deras studenter inte blir arbetslösa efter examen utan de får en naturlig väg in på arbetsmarknaden. Många av dessa jobb kräver dessutom NO EXPERIENCE NEEDED. Detta betyder att dörren är HELT öppen för de unga i Kanada och Amerika. Således har de inget MOMENT 22 som vi har här i Sverige. Vi kan lära oss mycket av dem istället för att bara kasta skit på dem. Jag är innerligt trött på vänsterkantens pajkastning och Anti-Amerikanism. De vet inte vad de talar om. Det är bättre att de unga får jobb än att kicka ut dem i utanförskap och socialbidragsberoende och moment 22 som vi gör i Sverige. Därför är jag för ett system med Entry Level Jobs också i Sverige. Det används redan i Storbritannien med stor framgång, vilket också där innebär att de unga får riktiga jobb framför utanförskap och socialbidrag.

Permalänk | Anmäl #6 Mikael Drakenberg, 2009-06-28, 22:06