Arbetslivet och skolan måste ha tätare samarbete

Förr började man jobba vid 15 års ålder. Man kunde vara skomakare, snickare, byggare, jobba i affär och så vidare. Karriären i arbetslivet var för hundra år sedan ett av de viktigaste och högst prioriterade delen av ungdomen.

Idag är det annorlunda. Ungdomarna är idag i princip tvugna att gå minst tretton år av studier, mestadels i tunga teoretiska ämnen. De som styr skolan anser att skolan "ska ge alla en grundläggande akademisk grund för vidare studier.". Tanken är god, men studierna har börjat gå över möjligheterna för ungdomarna att starta arbetskarriär.

Allt färre ungdomar har jobbkontakter. Allt fler ungdomar bor hemma i 20 års åldern. De saltade rubrikerna i den senaste tidens media har givit oss en bild av att ungdomarna är helt osynkroniserade med arbetslivets krav och förväntningar. Jag tror att det finns många orsaker till att många är det, men inte alla.

Skolämnena, särskilt de teoretiska i grundskolan innehåller allt för gammalt stoff. Skolpolitikerna anser att det är mycket viktigt att lägga ned 100 timmar på historialäsning om gamla kungar och riken, när arbetsgivarna istället skulle behöva den tiden för praktik och integration.

Ungdomarna tappar lusten för att de känner att de pluggar något som de anser är totalt irrevelant för deras framtida arbetskarriär. Resultatet blir att elever strösslas bort i en massa teori och helt enkelt faller ur skolan, vilket får katastrofala konsekvenser för hela samhället.

Många teoretiska ämnen är dock viktiga - men det saknas rejält med synkroniseringen till vardagen. Utbildningen i kärnämnena på gymnasiet och i grundskolan ligger på många håll väldigt avskilt ifrån de faktiska förväntningarna hos arbetsgivarna. Det behövs krav på anknytning till basen i arbetskarriär - såsom att veta hur man söker jobb, hur man ska bete sig och sociala strukturer. Att arbetslivsfrågor inte har ett genomgripande mål i all former av gymnasie och grundskoleutbildning är att beklaga.

Öka antalet praktikdagar eller kanske veckor på grundskolan, sätt in arbetslivsfrågor som kursmål i Svenskan (sådant som rör att skriva CV, hur man beter sig på arbetsintervju osv.), integrera privatekonomi i matematiken och SOn. Ämnena ska tillsammans ge eleven inte bara en kunskapsgrund, utan också färdigheter som förväntas i det nuvarande samhället.

Att en sjuttonåring inte vet hur man skriver cv och inte har jobbkontakter är djupt beklagligt. Vi måste öppna dörren för närmare samarbete mellan skola, gymnasium och arbetskraften. Först då kan vi på allvar förändra dessa dystra siffror. De lösningar som presenteras idag, dämpar bara symtomen men löser inga problem.

Alexander Forselius (12 artiklar)
http://www.krakelin.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8113

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"veta hur man söker jobb, hur man ska bete sig och sociala strukturer." låter som författaren vill ha drönare, vilje lösa okunniga, fast i sin roll utan en tanke på vidareutbildning eller starta/uppfinna/skapa nåt eget. Varför inte inspektera barnen vid födsel och avgöra vilken roll de ska ha istället?

Skriva CV och lära sig om att söka jobb kanske kan vara en tillvals kurs på gymnasiet men inte i skolan då ungarna inte vet med säkerhet vad de vill bli. Allting är inte glasklart efter nian det är långt ifrån alla gånger man blir det man hade tänkt sig vid 15 års ålder.

Permalänk | Anmäl #1 Tor, 2009-06-16, 20:33

replica chanel replica chanel
replica gucci replica gucci
replica hermes replica hermes
replica louis vuitton replica louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags

Permalänk | Anmäl #2 k247br, 2010-07-28, 04:24