Vem definierar en medborgarpolitik?

Med Miljöpartiet kom figurer med runda glsaögon och Jesussandaler in i de politiska finrummen. De som tidigare sågs som suspekta, även i medierna, är nu ett brett parti med förnuft, realism och intelligens. Men fortfarande i någon mån anti-etablissemang och gick fram i valet.

Sverigedemokraterna drömmer om ett Sverige som det var - eller tros ha varit under femtio- och sextiotalen. I Piratpartiet en, ytligt sett, enfrågerörelse men som kan ha en bredare repertoar än som framgår av program och formulerad politik. Partiet står kanske för mer än vad det självt tror...

Det är medborgarna mot staten i olika former.

Den "svenska modellen" är avtalsdriven, inte lagdriven. Som medborgare har jag rösträtt och pass, men mycket mer ingår inte i de självklara förmånerna. I det mesta är jag överlämnad till organisationsmedlemskap, enskilda tjänstemän och välvilja eller illvilja.

Land ska med lag byggas, heter det. Avtal är lösningar på intressekonflikter, inte landbyggande. De som står utanför den direkta intressekampen blir ointressanta. Se exempelvis ungdomsarbetslösheten!

Den misslyckade integrationspolitiken är en annan följd av samma föråldrade tradition, liksom något som ses som något helt annat, men inte är det - flatheten inför finansväsendets härjningar.

Som medborgare kan jag inte ens välja representanter jag har förtroende för. Jag måste in i ett parti och försöka påverka i åratal innan jag i bästa fall kan göra min åsikt gällande. Många har tröttnat - se fallande medlemstal i partierna. Nyligen också moderaten Anne-Marie Pålsson som funnit det meningslöst att agera röstboskap i den överbefolkade riksdagen.

Det är ganska lätt att definiera ett fackligt intresse eller ett arbetsgivarintresse. Som bilist har jag ett egenintresse i bra vägar och billigare bensin, som förälder bra skolor och om ett antal år har jag ett direkt egenintresse av god åldringsvård. Om inte en anständig begravning kommer emellan.

Men hur definierar man medborgarintresset? Det övergripande?

Bra vård, möjligtvis? (följ debatten)

Låg kriminalitet och ett effektivt rättsväsende? (se bl.a. Europadomstolens kritik och domar mot Sverige)

Möjligheter att driva egna idéer och skapa en egen tillvaro (se villkoren för småföretagaqre och hur bankerna beter sig)

En god fysisk miljö för våra barn och efterkommande ( jo, kanske inte helt kört tack vare medborgaropinioner)

Läsar-, lyssnar- och tittarfrihet? (se mediautbudet och en presstruktur på väg mot avgrunden)

En massa annat. Någon?

Om man, inte ens systematiskt, går igenom sektor för sektor ur ett allmänt medborgarperspektiv kan man finna ett mönster. Det som är intressedrivet är välgött och det som brister mest är det som inte artikuleras av organiserade intressen.

Den stora och avgörande frågan för framtiden är att vända på det. Det parti som tar sig samman, vänder på hela saken och definierar medborgarintresset, får ett helvete i kampen mot de organiserade särintressena. Men det partiet kommer att ta makten med tiden - om det har förmåga att stå fast.

Av små pip här och där blir det kanske snart ett rejält lejonvrål.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8020

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ett litet tilägg från den konkreta verkligheten. Antalet officiellt hemlösa i Sverige enligt publicitet i dag söndag är 19.000 personer,
Enligt forskare i Lund kostar varje hemlös samhället i genomsnitt 600.000 kronor om året. Det blir många bostadshyror av det!
Vart går pengarna? Uppenbarligen i alla fall inte till hemlösas boende.

Permalänk | Anmäl #1 Greger Morin, 2009-06-14, 18:13