Antibiotika, an.ti.bio.ti.ca, Gr. pref. anti – against; gr. n. bios – life
Det är ett av denna tidens större dårskaper. Inte bara därför att föreställningen att bakterier/virus/infektioner skulle vara orsak till sjukdom är en myt, utan för att även om vi skulle anta att denna föreställning vore sann så dödar antibiotika alla levande organismer den kommer i kontakt med, den verkar inte selektivt i det att den endast dödar så kallade "skadliga bakterier" utan den dödar utan diskrimination även "goda bakterier", levande celler och vävnad.
Antibiotika är en av den mest spridda och vanligast utskrivna livsnedbrytande drogen i modern tid, livsnedbrytande i det att den sakterligen tar död på kroppens levande organismer. Den må inte vara en av de allra starkaste men den utsträckning i vilken den används gör den till en av de mer förödande över längre sikt.
Dessutom botar den aldrig sjukdomsorsaken, den undertrycker endast symptomen.
Dock menar jag inte att valfriheten är orsaken till detta. Orsaken är snarare missinformation och att människor inte tar reda på de verkliga förhållandena, utan förlitar sig till propagandalik "informationsspridning" som kommer ifrån den ekonomiskt mäktiga läkemedelsbranschen.
Och den vårdslösa utskrivningen av antibiotika är en guldgruva för läkemedelsföretagen.
Med vänliga hälsningar
Henrik
Permalänk | Anmäl
Henrik Persson, 2009-06-13, 11:03
Till att börja med så skrev inte Max Bell "att Vårdval Stockholm per definition skulle öka risken för sådan resistans"
Han skrev "Det finns en risk att en fri etablering kan leda till ökad antibiotikaförskrivning".
Ni skriver att receptposter och dygnsdoser per invånare har minskat från 2007 till 2009 och drar slutsatsen att det är tack vare vårdval Stockholm. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga. Man kan inte vara så dum så att man automatiskt kopplar ihop två fenomen på samma tidsaxel. Finanskris någon?
Ni kan inte påstå att kloka listan skulle vara ett
politiskt beslut riktat mot antibiotikaproblemet.
Det är ren och skär lögn.
Max Bell tar inte upp Holland som exempel för att de har ett fritt vårdval. Ni kan inte ha missat meningen "I Nederländerna har både allmänhet och läkare en helt annan syn på hur antibiotika ska användas.".
Ett fritt vårdval leder till ökad bakteriespridning (om det inte är elementärt för alla så finns det dokumentation på det). Därav riskerna för en förhöjd antibiotikaanvändning. Ni reflekterade aldrig över varför halva artikeln handlade om smittorisk?
Permalänk | Anmäl
André, 2009-06-13, 11:12
Vem som helst kan gå till ett bibliotek för att se att Henrik uppenbarligen inte har någon som helst koll på antibiotika. Antibiotika attackerar bakteriespecifika molekyler (få undantag finns alltid där mänskliga celler påverkas). I de allra flesta fall löses bakteriens cellvägg upp (människor har inte cellvägg runt sina celler) alternativt så blockeras enzymer (som just människor inte har).
Det enda Henrik faktiskt har rätt i är att det är ett problem att "goda bakterier" även dör. Kroppen använder icke-sjukdomsalstrande bakterier som en slags mur för de farliga bakterierna. Utan den muren blir man lättare sjuk.
Konspirationsteorier är kul men just den här skulle kräva att en riktigt stor del av samhället satt och ljög för resten av samhället. Man kan ju fråga sig varför även anställda på läkemedelsföretag använder antibiotika om det nu enbart giftigt.
Permalänk | Anmäl
André, 2009-06-13, 11:34
Vi kan börja med att vara överrens om att det finns klockrena indikationer för när man ska skriva ut antibiotika och inte. Och ja, "kloka listan" är en stor tillgång i arbetet. Så varför skrivs det ändå ut antibiotika i onödan?
Maktbalansen mellan läkare och patient är som känt ett lite knepigt område. Ett tradionellt läkarbesök enligt gammal modell innebär att en hjälpsökande patient kommer till en läkare. Läkaren bestämmer allting och patienten tackar artigt för hjälpen och lyder.
All makt på läkarsidan. Inte bra, patienten riskerar att bli grundligt trampad på och dessutom förväntades patienten ändå inte förstå så just någon information fick de inte heller.
Nu försöker man lämna mer av beslutsfattandet till patienten. Under utbildningen trycks ganska hårt på att patienten ska få relevant information och sedan i möjligaste mån själv delta i att lägga upp behandlingen. Dessutom är fler och fler patienter grundligt pålästa om sin sjukdom innan de kommer till läkaren. Många med kroniska sjukdomar vet betydligt mer om sin sjukdom än vad jag gör och är väldigt intresserade av att själva få styra sin behandling. En sådan patient har min respekt och är ett nöje att samarbeta med. Bra, på väg åt rätt håll.
Vårdval stockholm skapar en situation där läkaren måste smöra för patienten. Läkaren ska sälja vård, på samma sätt som korvgubben på torget säljer korv. Och det ska gå fort, helst skulle nog ledningen se ett "drive-in" koncept.
Då har kunden alltid rätt, även när det är uppåt väggarna dumt. Typ att skriva ut antibiotika till patienter som inte behöver. Ja, för annars blir kunden missnöjd och kommer inte tillbaka och så blir chefens chefer arga. Det är ju dessa patienter vi vill behålla, de som inte är sjuka egentligen! Dessutom tar det sån tid att förklara för patienten varför man inte vill skriva ut antibiotika trots att de hostat i två dagar och inte vill bli sjuka. Oftast står man emot men ibland orkar man inte.
För att få verksamheten att gå runt tar vi in unga, friska patienter som hostat några gånger till läkarbesök. De får egentligen ingen hjälp då, bara samma tips som de borde fått över telefon av en duktig distriktsköterska. Och så lyssnar jag på hjärta och lungor med stetoskopet, därför att som läkare är det min uppgift att hålla ett öga öppet efter allvarligare sjukdomar. Hos de unga, friska patienterna har jag hittils aldrig hittat något.
Oroliga mammor är också utmärkta patienter för barn får alltid lite småsjukdomar då och då. Lättbehandlade, korta besök. Klart att man skulle kunna ge mamman lugnande besked, men för ekonomin är det bättre att hålla henne på halster. Charmigt, va?
(nej, jag gör inte så men jag inser att det vore bättre för ekonomin.)
Tillgången till läkarbesök blir måhända bättre, men sanningen är att de flesta inte *behöver* komma till läkare. Sagda distrikssköterska är *bättre* på att utföra sköterskeuppgifter än vad läkaren är.
Ville vi få in maximalt med patienter skulle vi sätta skrämsel-annonser i aftonbladet. "Du kanske har mördarbakterien? Symtomen är huvudvärk och trötthet! Då dör du om du inte kommer på undersökning!". Omoraliskt? Visst, men nog vore det effektivt.
Och boten för förkylning är precis den som telefonrådgivningen skulle sagt. Bädda ner dig, köp något receptfritt på apoteket för att lindra symtomen. Drick varmt. Men patienten står där och propsar på antibiotika. Och man vet att patienten skulle bli så nöjd och glad och besöket skulle gå så smidigt bara jag ger efter.
Fantastiskt...
Dessa unga, friska patienter är dessutom de absolut bästa patienterna för vårdcentralens ekonomi. Det är de onödiga besöken som får verksamheten att gå runt. Den som faktiskt är sjuk är nu en belastning. Bevare mig för deprimerade patienter! De behöver få prata! Vet de inte vad det gör med vårdcentralens lönsamhet? Och de som behöver tolk? Hialp!
Det innebär också att små ingrepp i stil med att ta bort födelsemärken inte längre utförs på vårdcentral. Det tar för lång tid, så istället skickas patienten till sjukhus. För att ta bort ett födelsemärke... Det skulle ta mig runt tio minuter, allt som allt, men istället skickas patienten till sjukhus. Onödigt, tidskrävande för patienten och dyrt för patient och samhälle.
Vilket bra system ni byggt! Tack!
Och en sista punkt. Det är inte ett värdigt jobb som läkare på vårdcentral i stockholm utför idag. Det är stressigt, därför att målet hela tiden är att få in fler och fler patienter. Praktiska kunskaper rostar när man inte får använda dem. Knepigare patienter remitteras omedelbart till sjukhus för att spara tid.
Runt fikabordet gnälls non-stop om ekonomi. Och de flesta av besöken är fullständigt onödiga - De behöver inte min hjälp. Det finns då ingen jobbtillfredställelse heller.
Varför stannar man kvar egentligen? Många kollegor har redan slutat, med ungefär samma missnöje som jag.
Bättre lön finns att få som stafettläkare och då har man dessutom bättre kontroll över sitt eget arbetsliv. Jo, Lojalitet mot sina gamla patienter och sina kollegor samt en önskan att göra ett så bra jobb som möjligt. Och mot chefen som sitter i en rävsax mellan ekonomiska krav och en önskan att driva en bra vårdcentral.
Samt ett stilla hopp om att ni politiker ska ta till er kritiken mot systemet och lägga om kursen. Men när man läser sockersöta artiklar som den ni skrivit nu så inser man att någon självkritik finns inte hos er. Ibland är det rent av att jag undrar om ni helst skulle vilja lägga ner den offentliga sjukvården och låta privata aktörer ta över? De förslag på lösningar som jag sett tycks mest handla om att straffa läkare och vårdcentraler för konsekvenserna av det system ni infört.
Nå. Jag ger er till i januari. Ser jobbet fortfarande ut som det gör så säger jag upp mig och drar vidare. Ni kan väl ersätta mig med en stafettläkare för minst fyra gånger kostnaden. Eller lägga ner skiten och öppna privata vårdcentraler istället.
Permalänk | Anmäl
Sverker, 2009-06-13, 11:52
Henrik, du har missförstått vad antibiotika är. Du får ta och läsa på lite grand och återkomma sedan. Måhända tänker du på cytostatika, som åtminstone lite grand närmar sig det du beskriver?
André täckte det riktigt bra.
Jag vill tillägga att antibiotika visst kan bota den bakomliggande orsaken i de fall sjukdomen orsakas av en bakterieinfektion. Anledningen till att för stor antibiotikautskrivning är ett problem är inte direkta skador på den som äter antibiotikan utan att bakterier är väldigt bra på att anpassa sig till farligheter i deras miljö. Inklusive antibiotika.
Med tiden får man antibiotikaresistenta bakterier, vilket betyder att vi riskerar att gå tillbaka till en tid då människor dör av sjukdomar vi lätt kan behandla idag. Ett mardröms-scenario helt enkelt.
Permalänk | Anmäl
Sverker, 2009-06-13, 12:09
En sak som man ofta glömmer bort när det gäller antibiotika är att det används mängder med antibiotika i slaktdjursuppfödning. Antibiotika ges kycklingar för att främja tillväxten och _förebygga_ sjukdomar. I Sverige är det förbjudet sedan ganska länge men inom den svenska kycklinguppfödningen används det antibiotikasorter som av EU klassas som handelsvara och inte fodertillsattsämnen och därför slipper det svenska förbudet. Antibiotikan heter koccidiostatika. Efter sökning på koccidiostatika på google får man upp svensk fågels frågor och svar. De svarar så här på frågan: Är koccidiostatika ett antibiotikum?
"De jonofora koccidiostater vi använder klassificeras som antibiotika, då de förutom att ha effekt mot koccidier även har en viss antibakteriell effekt."
(koccidios är en tarminflammation som orsakas encellig parasit som kan leva i slaktkycklingarnas ströbädd)
Det finns många anledningar till att dra ner på antibiotikaanvändningen inom sjukvården - och det är klart värt att fråga sig om ökad antibiotikautskrivning hör ihop med ökade vinstkrav. Men om sjukvården vill stoppa antibiotikaresistensen tror man kan göra störst förändring om man tar sig ur sjukvårdsfältet och frågar djurindustrin vad dom sysslar med?
Permalänk | Anmäl
F S, 2009-06-13, 12:23
Tack för era kommentarer André och Sverker!
Dock står jag fast vid min ståndpunkt. Jag skulle hävda att informationen man får beror en smula på vilket urval av böcker man väljer att låna. Själv förhåller jag mig på, enligt min mening, goda grunder starkt skeptisk till den moderna 'medicinvetenskapen' då den i upprepade fall har visat sig vara djupt bristfälle. Således förhåller jag mig även skeptiskt till teorin om att bakterier är orsak till sjukdomar.
Enligt vissa källor skall även Pasteur tagit tillbaka eller åtminstone modifierat sin grundhypotes i slutet av sitt liv och sagt "Bakterien är ingenting. Terrängen är allt", men därom tvista de lärde.
Jag hävdar bestämt att det genom en mängd forskning framgår att antibiotika, precis som alla andra kemikaliska substanser, förgiftar kroppen celler och tvingar kroppen att neutralisera det hot som substansen (här antibiotika) utgör. Detta orsakar inte bara skador på kroppens celler utan såväl organ som blodet påverkas starkt negativt därav. Vilket med tiden kan ge upphov till betydligt större problem än vad som först var fallet.
Personligen ser jag det inte som någon konspirationsteori. Jag tror inte det är en liten klick människor som sitter och beslutar sådana här saker i slutna rum. Jag tror snarare att det är en blandning av ett flertal faktorer och skeenden av vilket ignorans är en del. Den ekonomiska aspekten gör givetvis att man har mindre skäl att med öppet sinne undersöka de verkliga förhållandena.
Intressant nog, kan man ofta förutse hur ett skeende sker genom att studera historien. Studerar man historien på det medicinska området framgår det med tydlighet att många, iprincip varenda en, av 'läkekonstens' behandlingar och mediciner som setts som självklarheter för bara några decennier sedan, eller till och med bara några år sedan, numera ses som rena häxbrygderna som får gemene man att skaka på huvudet när man försöker förstå hur det kunde vara tillåtet med något så vansinnigt. Så inom de flesta områden såsom amalgamfyllningar inom tandvården eller elchocksbehandling inom psykiatrin. Inom läkemedelsbranschen är dock den listan så lång att enklast är att säga att praktiskt taget vartenda preparat i den moderna medcinens historia numera ses som en ren hälsofara.
Jag är med ödmjukhet förvissad om att antibiotika kommer att gå samma öde till mötes tids nog. Inte därför att överanvändning gör kroppen resistent, utan för att det från början har varit verkningslöst som bäst men i värsta fall, vilket jag också personligen finner mest sannolikt, att det haft djupt skaderliga effekter på människors hälsa.
Nåväl. Jag vilar mitt "case".
Med vänliga hälsningar
Henrik
Permalänk | Anmäl
Henrik Persson, 2009-06-13, 13:24
I vissa frågor har jag större tilltro till politiker och byrokrater än till konsumenter. Exempelvis väljer många konsumenter att röka, vräka i sig godis och läsk eller ägna sig åt stillasittande framför en TV. Deras fria val, men det påverkar deras hälsa och därmed vårdbehov och skatteuttag.
Fettma är en epidemi i USA och börjar även grassera i Europa. Det är marknadens förtjänst och kallas konsumentmakt, alla faller inte för locktonerna, men alltför många. De som betalar långsiktigt är de som lyckas hålla sig friska.
Narkotika är visserligen förbjudet, men det finns en marknad där med. Konsumenter har olika behov och förutsättningar. Jag är bara lite misstänksam mot att konsumenter alltid har rätt? Då kunde vi väl legalisera narkotika av bara farten. Vårdval Stockholm blir nog bra för vissa sorts konsumenter, men jag har svårt att se att konsumenten alltid har rätt. I USA har de definitivt inte rätt, de har både högre sjukvårdskostnader och större ohälsa, med sina fria val. Länge leve den kompetente byrokraten. Skapa istället incitamentssystem som gör det lönsamt att förebygga ohälsa. Då kunde staten exempelvis ta bort moms på nyttig basmat eller minska skatteuttaget för alla som motionerar regelbundet :-)
Permalänk | Anmäl
Sven Svensk, 2009-06-13, 13:50
Problemet uppstår när politiker skall fatta medicinska beslut. Det kan de inte, efter som de är inkompetenta, tom mer inkompetenta än den genomsnittlige läkaren.
Permalänk | Anmäl
disillusiondoc, 2009-06-13, 13:54
Jag tror att ökad antibiotikaförskrivning bl.a. hänger ihop med det hårdnande samhällsklimatet.
Människor vågar inte/har inte råd att vara sjuka.
Tillfrisknandet får inte ta tid - alltså blir det snabba lösningar i form av piller.
De är också rädda att förlora arbetet.
Föräldrar är rädda för att vara hemma för länge med sjuka barn därför en "quick fix".- antibiotika.
Patienterna är i underläge - får aldrig höra talas om riskerna.
Doktorn har tidsbrist och vill helst inte prata om sådana saker. Ja, det kanske dessutom är så illa att han inte känner till riskerna.
Patienterna har hört talas om antibiotikaresistens - men aldrig att man faktiskt kan få permanenta skador av vissa antibiotika.
Det visste inte jag heller förrän än nära vän fick antibiotikan Ciprofloxacin (en kinolon) tillsammans med alla andra mediciner , ca 12-14 st.
Tack vare Internet upptäckte jag att det fanns människor i USA som kallade sig "floxies" eller sa sig vara "floxed" (orden flox och ox ingår ofta i namnen på den aktiva substansen).
Dessa människor har skadats av den här typen av antibiotika
- en del permanent.
Läs gärna boken "Biter Pills" av Stephen Fried och besök sidorna www.fqresearch.org och www.fqvictims.org. Där finns mängder av information och många patientberättelser i ord och bild.
Googla "floxies" och "floxed".
Jag kommer också ihåg en artikel av Stan Cox.
Tror att titeln var något i stil med - "The ignored risks of flouroquinolones ".
Även på www.medications.com finns mängder av patientberättelser.
Klicka på Drugs + Levaquin (=levofloxacin) + side effects eller på Cipro (Ciprofloxacin).
Kärt barn har många namn.
Men för att återgå till varför förskrivningen inte avtar:
Nonchalans och tidsbrist inom vården.
Det saknas oberoende information om läkemedel.
Man har en övertro på läkemedels fördelar, brist på kunskap om dess nackdelar som t.ex. biverkningar och läkemedelsutlösta sjukdomar.
Patienterna förväntas bara göra som doktorn säger.
Anledningen till att jag, som inte arbetar inom vården, började söka information om läkemedel var tre nära och kära som alla stod på alldeles för många - och ibland direkt kontraproduktiva - läkemedel.
Uppföljningen var dessutom under all kritik och ingen inom vården tänkte någonsin tanken att ett nytillkommet symptom kanske skulle kunna vara en biverkan - och dessutom av ett läkemedel som personen kanske stod på rent slentrianmässigt år efter år. Det sistnämnda är inte patienternas fel.
Jag hade bl.a. kontakt med en distriktssköterska inom hemvården.
Henne frågade jag - hur länge skall X tvingas stå på antibiotika?
Det var ca 1,5 år vid det laget.
Så här svarade hon - inte mitt ansvarsområde!
Då undrade jag vad det bestod av.
Hon svarade - det kan Du nog ta reda på själv - ring till Socialstyrelsen
--------------------------------------------------------------------------------------------
Nästa antibiotikahistoria handlar också om X.
Han lades in på sjukhus på grund av undernäring (hemtjänst/hemvård i ca 2 år vid det laget), övermedicinering, oläkta fotsår m.m.
För att underlätta för honom och vårdpersonalen skrev jag ned hans historia.
Där stod bl.a. att han aldrig någonsin skulle ha en kinolon om det inte var livsnödvändigt .
Han kom hem till bostaden med lika många läkemedel som tidigare - bara andra sorter - och dessutom antibiotikan Ciprofloxacin (=kinolon).
Jag frågade distriktssköterskan varför. Hon sa att X hade urinvägsinfektion.
Då frågade jag om den var så allvarlig att de måste sätta in Ciprofloxacin trots att jag hade skrivit i brevet att han inte tålde den.
Jo, det var visst väldigt besvärliga bakterier, svarade hon.
Nästa morgon hade jag beställt tid hos läkaren på sjukhuset och då ställe jag bl.a. frågan om X:s urinvägsinfektion och fick då till svar att det var ingen!
--------------------------------------------------------------------------------------------
Permalänk | Anmäl
Kritisk anhörig, 2009-06-13, 13:58
Henrik, Elchocksbehandlingar (ECT) är fortfarande bland det bästa vi har att erbjuda mot depression. Det har empiriskt bevisad effekt och används regelbundet. Behandlingen påminner inte alls om något du sett i t.ex. 'Gökboet'. Utförs med patienten sövd i ca 10
minuter för att undvika obehag och nästan alla mår bättre efteråt.
Pasteur dog 1895. Tro mig, vi vet mer nu än han visste då.
Visst, vetenskapen går framåt. Gamla teorier överges när man vet bättre. Men om jag får fråga, vilka böcker är det du lånat på biblioteket som beskriver antibiotika på det sättet?
Permalänk | Anmäl
Johannes E, 2009-06-13, 14:01
Problemet med antibiotikan är INTE överförskrivning. Den myten marknadsförs av främst läkemedelsbolagen som då - ibland - i stället får sälja sina dyra mer eller mindre värdelösa "mediciner" med många bieffekter.
Problemet är att läkemedelsforskningen bedrivs på kommersiell basis utan direkt koppling till människans sjukdomar och behov.
De stora pengarna finns att tjäna på s.k kroniska sjukdomstillstånd som man kan behandla med "bromsmediciner". Följaktligen lägger läkemedelsbolagen sina forskningspengar och ansträngningar på att ta fram sådana mediciner och låta sina betalda forskare argumentera för de "relevanta sjukdomsdiagnoserna". Särskilt s.k autoimmuna sjukdomstillstånd har man ett stort antal olika diagnoser för och som vart och ett ska behandlas med dyrbara "läkemedel" i 10-tals år. En veritabel guldgruva ....
I kontrast till detta så finns antibiotikan. Ett fantastiskt effektivt läkemedel som snabbt och elegant slår ut sjukdomsorsaken - bakterien, men den ska man inte få behandla med.... Varför ?
Joo därför att läkemedelsbolagen inte tjönar pengar på det ! Det är nämligen så att läkemedelsbolagen inte driver sin forskning till att utveckla nya antibiotika trots att det relativt lätt kan göras. Skälet är nämligen att det är "bromsmedicinerna" som är lönsamma att utveckla. Finns inga vinster att tala om på antibiotikan.
Vi måste förbjuda vinstmotivet i läkemedelsforskningen !
Vi människor - patienter - är inte till för läkemedelsbolagens vinster utan läkemedelsforskningen ska bedrivas med utgångspunkt i våra behov. Om så skedde skulle vi ha ett stort antal nya effektivare antibiotika till vårt förfogande mot bakteriella sjukdomstillstånd. Vi skulle INTE behöva tänka på det s.k resistensproblemet !!
"Resistensproblemet" är alltså en direkt följd av vinstmotivet i läkemedelsforskningen. Något som många har missat i denna debatt !
Vårt problem är egentligen inte överförskrivning utan UNDERFÖRSKRIVNING , exemplifierat i t.ex. hur borreliapatienterna behandlas i den svenska sjukvården. Läs gärna på i borreliadebatten om ni inte fattar min kommentar...
Permalänk | Anmäl
Börje Lundberg, 2009-06-13, 14:20
Det tar en minut att skriva ut ab men fem att motivera ett nej och har de fått utskrivet tidigare så utöver "motiveringen" ser man den patienten för sista gången. En hypertonipatient känner sig kanon omhändertagen med 4 besök hos doktor/år när det medicinska föreskriver stabil hypertoni 1gg/år hos distsköterska och om för högt besök hos doktor. Vårdval Stockholm är en guldgruva för oss läkare, tack alliansen och Reinfeldt.
Permalänk | Anmäl
kurre docent, 2009-06-13, 14:43
Artikelförfattarna kör i diket redan i första meningen. Kan man inte stava till resistens (de skriver resistans) kanske man ska sätta in sig i ämnet innan man skriver om det.
Resistans betyder f.ö. elektriskt motstånd enligt Svenska Akademiens ordlista
Permalänk | Anmäl
Jonas B, 2009-06-13, 15:18
Skyll inte antibiotikaresistensen på vården, den största samhällskraften bakom den ökande antibiotikaresistensen är djurindustrin, som ger djuren antibiotika dagligen i förebyggande syfte.
Permalänk | Anmäl
F S, 2009-06-13, 17:56
Världens sjukaste folk är inte kapabla att diskutera detta, heller...
Permalänk | Anmäl
Johan, 2009-06-13, 17:59
Skyll inte antibiotikaresistensen på vården, den största samhällskraften bakom den ökande antibiotikaresistensen är djurindustrin, som ger djuren antibiotika dagligen i förebyggande syfte.
Permalänk | Anmäl
F S, 2009-06-13, 18:01
Två politiker från Centerpartiet vägrar att ta politiskt ansvar för ett i grunden politiskt problem-den tilltagande antibiotikaresistensen.
Vad kan man politiskt göra åt detta problem?
Några förslag:
Regeringen dvs staten kan tillsammans med kommuner och landsting driva en upplysningskampanj riktad till allmänheten
genom massutskick av informationmaterial, annonsering i tidningar radio,tv mm,affischering på vårdcentraler,läkarmottagningar och apotek.
Miljöstörande antibiotika som ex doxycyklin (se sista numret av läkartidningen) kan befrias från läkemedelssuvventionering och beläggas med extra miljöskatt.
Antibiotikaförpackningar kan förses med varningstexter ex " Överförbrukning av antibiotika leder till uppkomsten av motståndskraftiga bakterier som kan orsaka dödliga infektioner."
Skolan kan åläggas att redan i grundskolan förse eleverna med adekvata kunskaper.
Frågan är: vad tänker Centerpartiet i Stockholms läns landsting
göra?
Permalänk | Anmäl
Kronblom, 2009-06-13, 22:55
Resistensproblemet beror enbart på att läkemedelsindustrin inte är intresserat av att ta fram nya antibiotika. Av profitskäl !
Er debatt i denna tråd är en pseudodebatt utan värde !
Permalänk | Anmäl
Börje Lundberg, 2009-06-13, 23:34
Som indikator på Newsmills censur och borttagande av gamla kommentarer, så torde detta vara den tjugonde kommentaren till artikeln. Om ordningstalet i framtiden blir lägre, så vet vi att censur förekommit.
Permalänk | Anmäl
Mats Forssblad, 2009-06-14, 12:59
När det kommer till läkemedel och dess problem i samband med vården litar jag hellre på röster från läkare och sköterskor som arbetar praktiskt med det, än på två politiker som tar beslut vid sina skrivbord. Det finns så många saker som ser perfekta ut på pappret, men när terrängen inte stämmer så bra med kartan är det, som vi alla vet, kartan som gäller.
Vårdval - superbra för patienterna, mindre kul för läkarna.
Permalänk | Anmäl
Steppo, 2009-06-14, 19:09
Bra skrivet, övetygande och koncist. Det är sådana makthavare vårt land behöver. Fortsätt i samma stil!
Permalänk | Anmäl
Peter Ingestad, 2009-06-15, 00:56
Det är fascinerande att höra hur förespråkare för marknadsekonomiska lösningar plötsligen hävdar att marknadsekonomiska regler plötsligen inte skulle vara verksamma inom ett visst segment av världen enbart av den anledning att de inte vill att det ska vara så.
SJÄLVKLART kommer en ökad konkurrens där patienten i större utsträckning kan styra pengaflöden att göra att patientens önskemål tillfredställs i högre utsträckning. Det är ju själva grunden i att konkurrensutsätta verksamhet - att kunden i högre utsträckning ska få den vara kunden vill ha.
SJÄLVKLART är ett av dessa önskemål att få antibitika även när så kanske inte är befogat. Det vet varenda person som arbetat inom vården mer än en ytterst begränsad period.
Det är IDIOTI att tro något annat, och det strider mot grundläggande marknadsekonomiska axiom, samma axiom som de som infört denna reform annars erkänner som styrande.
I övrigt är jag inte säker på att vårdkvalitet i alla situationer är synonymt med kort väntetid till vårdcentralsbesök. I min värld är vårdkvalitet utfall vid behandling av hjärtinfarkter, cancer o.dyl. och naturligtvis tillgång till sådan vård. Metamått på vårdkvalitet som tillgänglighet till vårdcentraler har möjligen ett populistiskt värde i politiska tvekamper, men behöver inte nödvändigvis vara ett uttryck för god vård.
Permalänk | Anmäl
Johan32, 2009-07-12, 01:26
23 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Antibiotika, an.ti.bio.ti.ca, Gr. pref. anti – against; gr. n. bios – life
Det är ett av denna tidens större dårskaper. Inte bara därför att föreställningen att bakterier/virus/infektioner skulle vara orsak till sjukdom är en myt, utan för att även om vi skulle anta att denna föreställning vore sann så dödar antibiotika alla levande organismer den kommer i kontakt med, den verkar inte selektivt i det att den endast dödar så kallade "skadliga bakterier" utan den dödar utan diskrimination även "goda bakterier", levande celler och vävnad.
Antibiotika är en av den mest spridda och vanligast utskrivna livsnedbrytande drogen i modern tid, livsnedbrytande i det att den sakterligen tar död på kroppens levande organismer. Den må inte vara en av de allra starkaste men den utsträckning i vilken den används gör den till en av de mer förödande över längre sikt.
Dessutom botar den aldrig sjukdomsorsaken, den undertrycker endast symptomen.
Dock menar jag inte att valfriheten är orsaken till detta. Orsaken är snarare missinformation och att människor inte tar reda på de verkliga förhållandena, utan förlitar sig till propagandalik "informationsspridning" som kommer ifrån den ekonomiskt mäktiga läkemedelsbranschen.
Och den vårdslösa utskrivningen av antibiotika är en guldgruva för läkemedelsföretagen.
Med vänliga hälsningar
Henrik
Till att börja med så skrev inte Max Bell "att Vårdval Stockholm per definition skulle öka risken för sådan resistans"
Han skrev "Det finns en risk att en fri etablering kan leda till ökad antibiotikaförskrivning".
Ni skriver att receptposter och dygnsdoser per invånare har minskat från 2007 till 2009 och drar slutsatsen att det är tack vare vårdval Stockholm. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga. Man kan inte vara så dum så att man automatiskt kopplar ihop två fenomen på samma tidsaxel. Finanskris någon?
Ni kan inte påstå att kloka listan skulle vara ett
politiskt beslut riktat mot antibiotikaproblemet.
Det är ren och skär lögn.
Max Bell tar inte upp Holland som exempel för att de har ett fritt vårdval. Ni kan inte ha missat meningen "I Nederländerna har både allmänhet och läkare en helt annan syn på hur antibiotika ska användas.".
Ett fritt vårdval leder till ökad bakteriespridning (om det inte är elementärt för alla så finns det dokumentation på det). Därav riskerna för en förhöjd antibiotikaanvändning. Ni reflekterade aldrig över varför halva artikeln handlade om smittorisk?
Vem som helst kan gå till ett bibliotek för att se att Henrik uppenbarligen inte har någon som helst koll på antibiotika. Antibiotika attackerar bakteriespecifika molekyler (få undantag finns alltid där mänskliga celler påverkas). I de allra flesta fall löses bakteriens cellvägg upp (människor har inte cellvägg runt sina celler) alternativt så blockeras enzymer (som just människor inte har).
Det enda Henrik faktiskt har rätt i är att det är ett problem att "goda bakterier" även dör. Kroppen använder icke-sjukdomsalstrande bakterier som en slags mur för de farliga bakterierna. Utan den muren blir man lättare sjuk.
Konspirationsteorier är kul men just den här skulle kräva att en riktigt stor del av samhället satt och ljög för resten av samhället. Man kan ju fråga sig varför även anställda på läkemedelsföretag använder antibiotika om det nu enbart giftigt.
Vi kan börja med att vara överrens om att det finns klockrena indikationer för när man ska skriva ut antibiotika och inte. Och ja, "kloka listan" är en stor tillgång i arbetet. Så varför skrivs det ändå ut antibiotika i onödan?
Maktbalansen mellan läkare och patient är som känt ett lite knepigt område. Ett tradionellt läkarbesök enligt gammal modell innebär att en hjälpsökande patient kommer till en läkare. Läkaren bestämmer allting och patienten tackar artigt för hjälpen och lyder.
All makt på läkarsidan. Inte bra, patienten riskerar att bli grundligt trampad på och dessutom förväntades patienten ändå inte förstå så just någon information fick de inte heller.
Nu försöker man lämna mer av beslutsfattandet till patienten. Under utbildningen trycks ganska hårt på att patienten ska få relevant information och sedan i möjligaste mån själv delta i att lägga upp behandlingen. Dessutom är fler och fler patienter grundligt pålästa om sin sjukdom innan de kommer till läkaren. Många med kroniska sjukdomar vet betydligt mer om sin sjukdom än vad jag gör och är väldigt intresserade av att själva få styra sin behandling. En sådan patient har min respekt och är ett nöje att samarbeta med. Bra, på väg åt rätt håll.
Vårdval stockholm skapar en situation där läkaren måste smöra för patienten. Läkaren ska sälja vård, på samma sätt som korvgubben på torget säljer korv. Och det ska gå fort, helst skulle nog ledningen se ett "drive-in" koncept.
Då har kunden alltid rätt, även när det är uppåt väggarna dumt. Typ att skriva ut antibiotika till patienter som inte behöver. Ja, för annars blir kunden missnöjd och kommer inte tillbaka och så blir chefens chefer arga. Det är ju dessa patienter vi vill behålla, de som inte är sjuka egentligen! Dessutom tar det sån tid att förklara för patienten varför man inte vill skriva ut antibiotika trots att de hostat i två dagar och inte vill bli sjuka. Oftast står man emot men ibland orkar man inte.
För att få verksamheten att gå runt tar vi in unga, friska patienter som hostat några gånger till läkarbesök. De får egentligen ingen hjälp då, bara samma tips som de borde fått över telefon av en duktig distriktsköterska. Och så lyssnar jag på hjärta och lungor med stetoskopet, därför att som läkare är det min uppgift att hålla ett öga öppet efter allvarligare sjukdomar. Hos de unga, friska patienterna har jag hittils aldrig hittat något.
Oroliga mammor är också utmärkta patienter för barn får alltid lite småsjukdomar då och då. Lättbehandlade, korta besök. Klart att man skulle kunna ge mamman lugnande besked, men för ekonomin är det bättre att hålla henne på halster. Charmigt, va?
(nej, jag gör inte så men jag inser att det vore bättre för ekonomin.)
Tillgången till läkarbesök blir måhända bättre, men sanningen är att de flesta inte *behöver* komma till läkare. Sagda distrikssköterska är *bättre* på att utföra sköterskeuppgifter än vad läkaren är.
Ville vi få in maximalt med patienter skulle vi sätta skrämsel-annonser i aftonbladet. "Du kanske har mördarbakterien? Symtomen är huvudvärk och trötthet! Då dör du om du inte kommer på undersökning!". Omoraliskt? Visst, men nog vore det effektivt.
Och boten för förkylning är precis den som telefonrådgivningen skulle sagt. Bädda ner dig, köp något receptfritt på apoteket för att lindra symtomen. Drick varmt. Men patienten står där och propsar på antibiotika. Och man vet att patienten skulle bli så nöjd och glad och besöket skulle gå så smidigt bara jag ger efter.
Fantastiskt...
Dessa unga, friska patienter är dessutom de absolut bästa patienterna för vårdcentralens ekonomi. Det är de onödiga besöken som får verksamheten att gå runt. Den som faktiskt är sjuk är nu en belastning. Bevare mig för deprimerade patienter! De behöver få prata! Vet de inte vad det gör med vårdcentralens lönsamhet? Och de som behöver tolk? Hialp!
Det innebär också att små ingrepp i stil med att ta bort födelsemärken inte längre utförs på vårdcentral. Det tar för lång tid, så istället skickas patienten till sjukhus. För att ta bort ett födelsemärke... Det skulle ta mig runt tio minuter, allt som allt, men istället skickas patienten till sjukhus. Onödigt, tidskrävande för patienten och dyrt för patient och samhälle.
Vilket bra system ni byggt! Tack!
Och en sista punkt. Det är inte ett värdigt jobb som läkare på vårdcentral i stockholm utför idag. Det är stressigt, därför att målet hela tiden är att få in fler och fler patienter. Praktiska kunskaper rostar när man inte får använda dem. Knepigare patienter remitteras omedelbart till sjukhus för att spara tid.
Runt fikabordet gnälls non-stop om ekonomi. Och de flesta av besöken är fullständigt onödiga - De behöver inte min hjälp. Det finns då ingen jobbtillfredställelse heller.
Varför stannar man kvar egentligen? Många kollegor har redan slutat, med ungefär samma missnöje som jag.
Bättre lön finns att få som stafettläkare och då har man dessutom bättre kontroll över sitt eget arbetsliv. Jo, Lojalitet mot sina gamla patienter och sina kollegor samt en önskan att göra ett så bra jobb som möjligt. Och mot chefen som sitter i en rävsax mellan ekonomiska krav och en önskan att driva en bra vårdcentral.
Samt ett stilla hopp om att ni politiker ska ta till er kritiken mot systemet och lägga om kursen. Men när man läser sockersöta artiklar som den ni skrivit nu så inser man att någon självkritik finns inte hos er. Ibland är det rent av att jag undrar om ni helst skulle vilja lägga ner den offentliga sjukvården och låta privata aktörer ta över? De förslag på lösningar som jag sett tycks mest handla om att straffa läkare och vårdcentraler för konsekvenserna av det system ni infört.
Nå. Jag ger er till i januari. Ser jobbet fortfarande ut som det gör så säger jag upp mig och drar vidare. Ni kan väl ersätta mig med en stafettläkare för minst fyra gånger kostnaden. Eller lägga ner skiten och öppna privata vårdcentraler istället.
Henrik, du har missförstått vad antibiotika är. Du får ta och läsa på lite grand och återkomma sedan. Måhända tänker du på cytostatika, som åtminstone lite grand närmar sig det du beskriver?
André täckte det riktigt bra.
Jag vill tillägga att antibiotika visst kan bota den bakomliggande orsaken i de fall sjukdomen orsakas av en bakterieinfektion. Anledningen till att för stor antibiotikautskrivning är ett problem är inte direkta skador på den som äter antibiotikan utan att bakterier är väldigt bra på att anpassa sig till farligheter i deras miljö. Inklusive antibiotika.
Med tiden får man antibiotikaresistenta bakterier, vilket betyder att vi riskerar att gå tillbaka till en tid då människor dör av sjukdomar vi lätt kan behandla idag. Ett mardröms-scenario helt enkelt.
En sak som man ofta glömmer bort när det gäller antibiotika är att det används mängder med antibiotika i slaktdjursuppfödning. Antibiotika ges kycklingar för att främja tillväxten och _förebygga_ sjukdomar. I Sverige är det förbjudet sedan ganska länge men inom den svenska kycklinguppfödningen används det antibiotikasorter som av EU klassas som handelsvara och inte fodertillsattsämnen och därför slipper det svenska förbudet. Antibiotikan heter koccidiostatika. Efter sökning på koccidiostatika på google får man upp svensk fågels frågor och svar. De svarar så här på frågan: Är koccidiostatika ett antibiotikum?
"De jonofora koccidiostater vi använder klassificeras som antibiotika, då de förutom att ha effekt mot koccidier även har en viss antibakteriell effekt."
(koccidios är en tarminflammation som orsakas encellig parasit som kan leva i slaktkycklingarnas ströbädd)
Det finns många anledningar till att dra ner på antibiotikaanvändningen inom sjukvården - och det är klart värt att fråga sig om ökad antibiotikautskrivning hör ihop med ökade vinstkrav. Men om sjukvården vill stoppa antibiotikaresistensen tror man kan göra störst förändring om man tar sig ur sjukvårdsfältet och frågar djurindustrin vad dom sysslar med?
Tack för era kommentarer André och Sverker!
Dock står jag fast vid min ståndpunkt. Jag skulle hävda att informationen man får beror en smula på vilket urval av böcker man väljer att låna. Själv förhåller jag mig på, enligt min mening, goda grunder starkt skeptisk till den moderna 'medicinvetenskapen' då den i upprepade fall har visat sig vara djupt bristfälle. Således förhåller jag mig även skeptiskt till teorin om att bakterier är orsak till sjukdomar.
Enligt vissa källor skall även Pasteur tagit tillbaka eller åtminstone modifierat sin grundhypotes i slutet av sitt liv och sagt "Bakterien är ingenting. Terrängen är allt", men därom tvista de lärde.
Jag hävdar bestämt att det genom en mängd forskning framgår att antibiotika, precis som alla andra kemikaliska substanser, förgiftar kroppen celler och tvingar kroppen att neutralisera det hot som substansen (här antibiotika) utgör. Detta orsakar inte bara skador på kroppens celler utan såväl organ som blodet påverkas starkt negativt därav. Vilket med tiden kan ge upphov till betydligt större problem än vad som först var fallet.
Personligen ser jag det inte som någon konspirationsteori. Jag tror inte det är en liten klick människor som sitter och beslutar sådana här saker i slutna rum. Jag tror snarare att det är en blandning av ett flertal faktorer och skeenden av vilket ignorans är en del. Den ekonomiska aspekten gör givetvis att man har mindre skäl att med öppet sinne undersöka de verkliga förhållandena.
Intressant nog, kan man ofta förutse hur ett skeende sker genom att studera historien. Studerar man historien på det medicinska området framgår det med tydlighet att många, iprincip varenda en, av 'läkekonstens' behandlingar och mediciner som setts som självklarheter för bara några decennier sedan, eller till och med bara några år sedan, numera ses som rena häxbrygderna som får gemene man att skaka på huvudet när man försöker förstå hur det kunde vara tillåtet med något så vansinnigt. Så inom de flesta områden såsom amalgamfyllningar inom tandvården eller elchocksbehandling inom psykiatrin. Inom läkemedelsbranschen är dock den listan så lång att enklast är att säga att praktiskt taget vartenda preparat i den moderna medcinens historia numera ses som en ren hälsofara.
Jag är med ödmjukhet förvissad om att antibiotika kommer att gå samma öde till mötes tids nog. Inte därför att överanvändning gör kroppen resistent, utan för att det från början har varit verkningslöst som bäst men i värsta fall, vilket jag också personligen finner mest sannolikt, att det haft djupt skaderliga effekter på människors hälsa.
Nåväl. Jag vilar mitt "case".
Med vänliga hälsningar
Henrik
I vissa frågor har jag större tilltro till politiker och byrokrater än till konsumenter. Exempelvis väljer många konsumenter att röka, vräka i sig godis och läsk eller ägna sig åt stillasittande framför en TV. Deras fria val, men det påverkar deras hälsa och därmed vårdbehov och skatteuttag.
Fettma är en epidemi i USA och börjar även grassera i Europa. Det är marknadens förtjänst och kallas konsumentmakt, alla faller inte för locktonerna, men alltför många. De som betalar långsiktigt är de som lyckas hålla sig friska.
Narkotika är visserligen förbjudet, men det finns en marknad där med. Konsumenter har olika behov och förutsättningar. Jag är bara lite misstänksam mot att konsumenter alltid har rätt? Då kunde vi väl legalisera narkotika av bara farten. Vårdval Stockholm blir nog bra för vissa sorts konsumenter, men jag har svårt att se att konsumenten alltid har rätt. I USA har de definitivt inte rätt, de har både högre sjukvårdskostnader och större ohälsa, med sina fria val. Länge leve den kompetente byrokraten. Skapa istället incitamentssystem som gör det lönsamt att förebygga ohälsa. Då kunde staten exempelvis ta bort moms på nyttig basmat eller minska skatteuttaget för alla som motionerar regelbundet :-)
Problemet uppstår när politiker skall fatta medicinska beslut. Det kan de inte, efter som de är inkompetenta, tom mer inkompetenta än den genomsnittlige läkaren.
Jag tror att ökad antibiotikaförskrivning bl.a. hänger ihop med det hårdnande samhällsklimatet.
Människor vågar inte/har inte råd att vara sjuka.
Tillfrisknandet får inte ta tid - alltså blir det snabba lösningar i form av piller.
De är också rädda att förlora arbetet.
Föräldrar är rädda för att vara hemma för länge med sjuka barn därför en "quick fix".- antibiotika.
Patienterna är i underläge - får aldrig höra talas om riskerna.
Doktorn har tidsbrist och vill helst inte prata om sådana saker. Ja, det kanske dessutom är så illa att han inte känner till riskerna.
Patienterna har hört talas om antibiotikaresistens - men aldrig att man faktiskt kan få permanenta skador av vissa antibiotika.
Det visste inte jag heller förrän än nära vän fick antibiotikan Ciprofloxacin (en kinolon) tillsammans med alla andra mediciner , ca 12-14 st.
Tack vare Internet upptäckte jag att det fanns människor i USA som kallade sig "floxies" eller sa sig vara "floxed" (orden flox och ox ingår ofta i namnen på den aktiva substansen).
Dessa människor har skadats av den här typen av antibiotika
- en del permanent.
Läs gärna boken "Biter Pills" av Stephen Fried och besök sidorna www.fqresearch.org och www.fqvictims.org. Där finns mängder av information och många patientberättelser i ord och bild.
Googla "floxies" och "floxed".
Jag kommer också ihåg en artikel av Stan Cox.
Tror att titeln var något i stil med - "The ignored risks of flouroquinolones ".
Även på www.medications.com finns mängder av patientberättelser.
Klicka på Drugs + Levaquin (=levofloxacin) + side effects eller på Cipro (Ciprofloxacin).
Kärt barn har många namn.
Men för att återgå till varför förskrivningen inte avtar:
Nonchalans och tidsbrist inom vården.
Det saknas oberoende information om läkemedel.
Man har en övertro på läkemedels fördelar, brist på kunskap om dess nackdelar som t.ex. biverkningar och läkemedelsutlösta sjukdomar.
Patienterna förväntas bara göra som doktorn säger.
Anledningen till att jag, som inte arbetar inom vården, började söka information om läkemedel var tre nära och kära som alla stod på alldeles för många - och ibland direkt kontraproduktiva - läkemedel.
Uppföljningen var dessutom under all kritik och ingen inom vården tänkte någonsin tanken att ett nytillkommet symptom kanske skulle kunna vara en biverkan - och dessutom av ett läkemedel som personen kanske stod på rent slentrianmässigt år efter år. Det sistnämnda är inte patienternas fel.
Jag hade bl.a. kontakt med en distriktssköterska inom hemvården.
Henne frågade jag - hur länge skall X tvingas stå på antibiotika?
Det var ca 1,5 år vid det laget.
Så här svarade hon - inte mitt ansvarsområde!
Då undrade jag vad det bestod av.
Hon svarade - det kan Du nog ta reda på själv - ring till Socialstyrelsen
--------------------------------------------------------------------------------------------
Nästa antibiotikahistoria handlar också om X.
Han lades in på sjukhus på grund av undernäring (hemtjänst/hemvård i ca 2 år vid det laget), övermedicinering, oläkta fotsår m.m.
För att underlätta för honom och vårdpersonalen skrev jag ned hans historia.
Där stod bl.a. att han aldrig någonsin skulle ha en kinolon om det inte var livsnödvändigt .
Han kom hem till bostaden med lika många läkemedel som tidigare - bara andra sorter - och dessutom antibiotikan Ciprofloxacin (=kinolon).
Jag frågade distriktssköterskan varför. Hon sa att X hade urinvägsinfektion.
Då frågade jag om den var så allvarlig att de måste sätta in Ciprofloxacin trots att jag hade skrivit i brevet att han inte tålde den.
Jo, det var visst väldigt besvärliga bakterier, svarade hon.
Nästa morgon hade jag beställt tid hos läkaren på sjukhuset och då ställe jag bl.a. frågan om X:s urinvägsinfektion och fick då till svar att det var ingen!
--------------------------------------------------------------------------------------------
Henrik, Elchocksbehandlingar (ECT) är fortfarande bland det bästa vi har att erbjuda mot depression. Det har empiriskt bevisad effekt och används regelbundet. Behandlingen påminner inte alls om något du sett i t.ex. 'Gökboet'. Utförs med patienten sövd i ca 10
minuter för att undvika obehag och nästan alla mår bättre efteråt.
Pasteur dog 1895. Tro mig, vi vet mer nu än han visste då.
Visst, vetenskapen går framåt. Gamla teorier överges när man vet bättre. Men om jag får fråga, vilka böcker är det du lånat på biblioteket som beskriver antibiotika på det sättet?
Problemet med antibiotikan är INTE överförskrivning. Den myten marknadsförs av främst läkemedelsbolagen som då - ibland - i stället får sälja sina dyra mer eller mindre värdelösa "mediciner" med många bieffekter.
Problemet är att läkemedelsforskningen bedrivs på kommersiell basis utan direkt koppling till människans sjukdomar och behov.
De stora pengarna finns att tjäna på s.k kroniska sjukdomstillstånd som man kan behandla med "bromsmediciner". Följaktligen lägger läkemedelsbolagen sina forskningspengar och ansträngningar på att ta fram sådana mediciner och låta sina betalda forskare argumentera för de "relevanta sjukdomsdiagnoserna". Särskilt s.k autoimmuna sjukdomstillstånd har man ett stort antal olika diagnoser för och som vart och ett ska behandlas med dyrbara "läkemedel" i 10-tals år. En veritabel guldgruva ....
I kontrast till detta så finns antibiotikan. Ett fantastiskt effektivt läkemedel som snabbt och elegant slår ut sjukdomsorsaken - bakterien, men den ska man inte få behandla med.... Varför ?
Joo därför att läkemedelsbolagen inte tjönar pengar på det ! Det är nämligen så att läkemedelsbolagen inte driver sin forskning till att utveckla nya antibiotika trots att det relativt lätt kan göras. Skälet är nämligen att det är "bromsmedicinerna" som är lönsamma att utveckla. Finns inga vinster att tala om på antibiotikan.
Vi måste förbjuda vinstmotivet i läkemedelsforskningen !
Vi människor - patienter - är inte till för läkemedelsbolagens vinster utan läkemedelsforskningen ska bedrivas med utgångspunkt i våra behov. Om så skedde skulle vi ha ett stort antal nya effektivare antibiotika till vårt förfogande mot bakteriella sjukdomstillstånd. Vi skulle INTE behöva tänka på det s.k resistensproblemet !!
"Resistensproblemet" är alltså en direkt följd av vinstmotivet i läkemedelsforskningen. Något som många har missat i denna debatt !
Vårt problem är egentligen inte överförskrivning utan UNDERFÖRSKRIVNING , exemplifierat i t.ex. hur borreliapatienterna behandlas i den svenska sjukvården. Läs gärna på i borreliadebatten om ni inte fattar min kommentar...
Det tar en minut att skriva ut ab men fem att motivera ett nej och har de fått utskrivet tidigare så utöver "motiveringen" ser man den patienten för sista gången. En hypertonipatient känner sig kanon omhändertagen med 4 besök hos doktor/år när det medicinska föreskriver stabil hypertoni 1gg/år hos distsköterska och om för högt besök hos doktor. Vårdval Stockholm är en guldgruva för oss läkare, tack alliansen och Reinfeldt.
Artikelförfattarna kör i diket redan i första meningen. Kan man inte stava till resistens (de skriver resistans) kanske man ska sätta in sig i ämnet innan man skriver om det.
Resistans betyder f.ö. elektriskt motstånd enligt Svenska Akademiens ordlista
Skyll inte antibiotikaresistensen på vården, den största samhällskraften bakom den ökande antibiotikaresistensen är djurindustrin, som ger djuren antibiotika dagligen i förebyggande syfte.
Världens sjukaste folk är inte kapabla att diskutera detta, heller...
Skyll inte antibiotikaresistensen på vården, den största samhällskraften bakom den ökande antibiotikaresistensen är djurindustrin, som ger djuren antibiotika dagligen i förebyggande syfte.
Två politiker från Centerpartiet vägrar att ta politiskt ansvar för ett i grunden politiskt problem-den tilltagande antibiotikaresistensen.
Vad kan man politiskt göra åt detta problem?
Några förslag:
Regeringen dvs staten kan tillsammans med kommuner och landsting driva en upplysningskampanj riktad till allmänheten
genom massutskick av informationmaterial, annonsering i tidningar radio,tv mm,affischering på vårdcentraler,läkarmottagningar och apotek.
Miljöstörande antibiotika som ex doxycyklin (se sista numret av läkartidningen) kan befrias från läkemedelssuvventionering och beläggas med extra miljöskatt.
Antibiotikaförpackningar kan förses med varningstexter ex " Överförbrukning av antibiotika leder till uppkomsten av motståndskraftiga bakterier som kan orsaka dödliga infektioner."
Skolan kan åläggas att redan i grundskolan förse eleverna med adekvata kunskaper.
Frågan är: vad tänker Centerpartiet i Stockholms läns landsting
göra?
Resistensproblemet beror enbart på att läkemedelsindustrin inte är intresserat av att ta fram nya antibiotika. Av profitskäl !
Er debatt i denna tråd är en pseudodebatt utan värde !
Som indikator på Newsmills censur och borttagande av gamla kommentarer, så torde detta vara den tjugonde kommentaren till artikeln. Om ordningstalet i framtiden blir lägre, så vet vi att censur förekommit.
När det kommer till läkemedel och dess problem i samband med vården litar jag hellre på röster från läkare och sköterskor som arbetar praktiskt med det, än på två politiker som tar beslut vid sina skrivbord. Det finns så många saker som ser perfekta ut på pappret, men när terrängen inte stämmer så bra med kartan är det, som vi alla vet, kartan som gäller.
Vårdval - superbra för patienterna, mindre kul för läkarna.
Bra skrivet, övetygande och koncist. Det är sådana makthavare vårt land behöver. Fortsätt i samma stil!
Det är fascinerande att höra hur förespråkare för marknadsekonomiska lösningar plötsligen hävdar att marknadsekonomiska regler plötsligen inte skulle vara verksamma inom ett visst segment av världen enbart av den anledning att de inte vill att det ska vara så.
SJÄLVKLART kommer en ökad konkurrens där patienten i större utsträckning kan styra pengaflöden att göra att patientens önskemål tillfredställs i högre utsträckning. Det är ju själva grunden i att konkurrensutsätta verksamhet - att kunden i högre utsträckning ska få den vara kunden vill ha.
SJÄLVKLART är ett av dessa önskemål att få antibitika även när så kanske inte är befogat. Det vet varenda person som arbetat inom vården mer än en ytterst begränsad period.
Det är IDIOTI att tro något annat, och det strider mot grundläggande marknadsekonomiska axiom, samma axiom som de som infört denna reform annars erkänner som styrande.
I övrigt är jag inte säker på att vårdkvalitet i alla situationer är synonymt med kort väntetid till vårdcentralsbesök. I min värld är vårdkvalitet utfall vid behandling av hjärtinfarkter, cancer o.dyl. och naturligtvis tillgång till sådan vård. Metamått på vårdkvalitet som tillgänglighet till vårdcentraler har möjligen ett populistiskt värde i politiska tvekamper, men behöver inte nödvändigvis vara ett uttryck för god vård.