Fritt forum

Foto: Scanpix

Hans Filipsson om Fritt forum

Otillgänglighet måste klassas som diskriminering!

Publicerad: 2009-06-11 23:06, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Sverige är idag ett otillgängligt land. För Sveriges över miljonen personer med funktionsnedsättning innebär det utestängning, segregegation och diskriminering. Trots årtionden av goda intentioner, vackert formulerade politiska löften och konkret lagstiftning har vi inte uppnått tillgänglighet. Enda sättet att säkra det är att göra otillgänglighet till diskriminering.

43 millningar
2 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Hans Filipsson
språkrör och grundare
Marschen för tillgänglighet
språkrör och grundare
Marschen för tillgänglighet
www.marschen.se

Det finns redan lagstiftning som är tänkt att tillgängliggöra Sverige. Plan och bygglagen har sedan 1966 innehållit tillgänglighetsregler och lagen om handikappanpassad kollektivtrafik kom 1979. Det är 43 respektive 30 år sen.

Trots det är 60-90 procent av affärer, restauranger, biografer, möteslokaler och andra inrättningar i svenska stadskärnor helt eller delvis omöjliga att besöka och använda för människor med funktionsnedsättning. Det är steg, trappor och trösklar. Det är dålig belysning, städning, ventilation och ljudmiljö. Det är avsaknad av dörröppnare, kontrastmarkeringar, hörselslingor, handikapptoaletter och information på lättläst svenska och i punktskrift. Bara 52 procent av landets kollektivtrafikbussar har automatiska hållplatsutrop så att personer med synskador kan nyttja dem. Bara 7 procent har liftar och 43 procent ramper så att personer med rörelsehinder kan nyttja dem. Trots att lagstiftning finns riskerar den som bryter mot den inte något straff eller att tvingas åtgärda otillgängligheten. Svensk tillgänglighet bygger på medömkan och god vilja. Våra frågor handläggs av socialdepartementet, inte justitiedepartementet där de hör hemma.

Samtidigt ser andra länder tillgänglighet som en medborgarrättsfråga och har lagstadgat rätten att inte bli diskriminerad. I USA gjorde man det redan 1990, vilket har har gjort landet till det mest tillgängliga i världen. Andra länder som följt efter är Australien, Storbritannien, Hong Kong, Sydafrika, Frankrike och sedan årsskiftet Norge. Hur länge till ska Sverige vänta? USA erbjuder skattelättnader på 15 000 dollar per år till samtliga företag oavsett storlek för tillgänglighetsskapande åtgärder. Sverige saknar motsvarande incitament. Betalar inte svenskar med funktionsnedsättningar skatt precis som amerikaner?

31 maj 2000 antogs den dåvarande socialdemokratiska regeringens proposition Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken av riksdagen. Den innehöll stora och fina ord som i det stora hela visat sig inte vara mer än - just det - stora och fina ord. Redan i ingressen till förordet i kortversionen av propositionen skriver dåvarande socialminister Lars Engquist:

"Handikappolitik handlar om allas rätt att vara medborgare – att kunna vara delaktig. Att få komma in genom samma dörr som alla andra – att inte vara hänvisad [till] ingången genom lagret, att kunna välja hur många gånger jag vill träffa min älskade utan att vara styrd av hur många färdtjänstresor som tillåts för ’fritid’ eller att jag ska våga ta bussen som synskadad och veta att hållplatserna ropas ut och inte behöva chansa eller fråga hela tiden – var är vi nu?"

Det har tagits spadtag för att tillgängliggöra Sverige. Projektet Värdig Entré som drivs av Stockholms stad, Statens fastighetsverk och EIDD Sverige, visar exempelvis att det går att förena dagens krav på tillgänglighet med bra och estetiska lösningar till och med i kulturhistoriskt känsliga miljöer. Men utan tvingande lagstsiftning räcker inte de välmenande spadtag som ändå görs.

Enligt propositionen ska "enkelt avhjälpta hinder" mot tillgänglighet vara borttagna och kollektivtrafiken tillgänglig 2010, vilket har odlat myten "Sverige ska vara tillgängligt 2010" – även bland oss med funktionsnedsättningar. Redan 2005 konstaterade Boverket att det inte skulle gå att nå målet. Enligt Banverket och Vägverket 2008 kommer inte heller kollektivtrafiken att vara tillgänglig 2010. Istället sätter man upp ett nytt mål – 2020.

Otillgängligheten drabbar inte bara personer med funktionsnedsättning, utan även föräldrar, barn, pojk och flickvänner, makar, vänner, arbetskompisar – kort sagt: det svenska samhället i stort. Inte minst drabbas samhället av en förlust i resurser genom att utestänga en så stor del av befolkningen från samhällslivet.

Vi är trötta på att dagligen utestängas och marginaliseras till andra klassens medborgare. Vi är trötta på de "vackra orden" med rekommendationer som alla håller med om, men ingen tar ansvar för. Vi är trötta på att de som bryter mot nuvarande lagstiftning inte riskerar några straff. Vi är trötta på att inte kunna föra talan i domstol mot dem som diskriminerar oss. Och vi är trötta på de alltmer makabra löften som samtliga svenska regeringar och riksdagar de senaste 50 åren gett oss om tillgänglighet, löften som med facit i hand visat sig vara bara tomma ord.

Jag säger det igen: 43 respektive 30 år sen. Hur länge till tycker du att vi ska få vänta?

PS Vad kan du göra? Gå med i någon av våra demonstrationer på 25 orter imorgon lördag 13 juni! Läs mer på www.marschen.se/2009. Skriv på vår namninsamling på www.marschen.se/namninsamling! Det är en bra start.

Hans Filipsson (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/7972

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Problemet med tillgänglighet är bristen på avvägningar. Det är så lätt för politiker att besluta om principer om tillgänglighet med de tomma ord som författaren ovan nämner.
När det sedan kommer till praktiken handlar det om kostnader. De politiska besluten ser ut som om att man aldrig ska ta hänsyn till dessa, och på något naivt sätt 'genomföra tillgänglighet'.
För att få en vettig politik om handikapp måste vi alltså våga införa ett äkta politiskt motstånd. Ett hit men inte längre för hur stora insatser vi ska göra för de handikappade. Vi måste ha beslut som ärligt säger att så här mycket pengar vill vi lägga på tillgänglighet, och att mer tillgänglighet än så blir det inte.
Men ingen politiker vågar.
Det är ju så lätt att säga ja ja ja med tomma ord. Detta påminner osökt om feminismens tomma framgångar i många områden.

Permalänk | Anmäl #1 Mats Forssblad, 2009-06-12, 13:53

@Mats Forsblad:
Tack för kommentaren!

Du har rätt i det avseendet att vad du beskriver är hur det faktiskt går till: Politiker drabbas av vad ngn snitsig journalist ngn gång beskrev som "ett förlamande samförstånd" för att värna "de stackars invaliderna". Samförståndet lamslår (!) helt all möjlighet till debatt eftersom konsensus tycks råda på ytan. Realpolitiskt är blir det dock helt andra tongångar.

Du gör däremot en grov förenkling när du menar att tillgänglighet enbart handlar om brist på avvägningar. Det handlar minst lika mycket om attityder och hur vi betraktar samhället. Är otillgänglighet diskriminering? Nå, då måste vi dra den enda möjliga konsekvensen och inte fortsätta med papperstigrar till lagar som lovar mer än vad de ger. Är det inte diskriminering? Nå, så argumentera då emot oss!

Ta exempelvis en titt på vad Boverkets byggregler (BBR) säger om hur nybyggnationer ska vara utformade vad avser tillgänglighet. Det är IN I MINSTA DETALJ reglerat, ändå följs inte lagstiftningen och varje dag färdigställs nya otillgängliga byggnader. Varför? Den som bryter mot lagstiftningen riskerar inget straff och jag kan inte föra talan själv mot dem som utestänger mig från deltagande på samma villkor som andra. Istället kan jag, om jag har tur och hindren räknas som sk "enkelt avhjälpta hinder", anmäla det till en byggnadsnämnd som sedan i sin tur ska trycka på fastighetsägaren att åtgärda de hinder som inte skulle ha funnits där från början om man följt BBR. Problem uppstår genast: 290 kommuner, 290 byggnadsnämnder, 290 olika sätt att hantera och tolka reglerna. Och tyvärr: 290 instanser där tjänstemän och politiker överlag tycks ha en syn på tillgänglighet och människor med funktionsnedsättning från artonhundrakallt. Åtminstone är det vad som återspeglas i besluten, med några få undantag.

Som om inte det vore nog har jag som individ troligen (det är under utredning) inte ens rätt att överklaga ett kommunalt beslut om "enkelt avhjälpta hinder" eftersom jag inte räknas som part i målet.

Sverige tycks ha fastnat i en övertro på "den goda viljan" som av medömkan och frivillighet ska åstadkomma ett tillgängligt, inkluderande samhälle. Det synsättet bygger på den medicinska modellens fokusering på och stigmatisering av funktionsnedsättningar. Motsatsen heter social model. Konkret: Beror att en människa inte kommer in i en butik på att människan har en funktionsnedsättning och använder rullstol eller på att lokalen är felbyggd och har två trappsteg i ingången? För mig är svaret enkelt.

Om jag slutligen får framföra lite kritik tycker jag att din kommentar innehåller ett visst mått av vi och dom-tänk. Människor med funktionsnedsättningar är inga "dom ("de handikappade", som du skriver) och de som sitter på pengarna inga "vi". Det är heller inte fråga om några "insatser för de handikappade". Det är frågan om att upphöra med en form av diskriminering. Ser du skillnaden i synsättet?

Över miljonen människor med funktionsnedsättningar i Sverige känner sig dagligen utestängda, kränkta och diskriminerade på grund av otillgängligheten, men räds att uttrycka åsikten för att man inte vill vara besvärlig eller helt enkelt för att man internaliserat den medicinska modellens syn.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

EMU

Hyresrättens roll i ekonomin

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Otillgänglighet måste klassas som diskriminering!

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar