Leijonborg gjorde upp med snällismen

Utan att vara medlem i FP eller på annat sätt inblandad, är min bedömning att Leijonborg är en av de största politikerna i Sverige under den tid jag har överblick. Mycket gott omdöme och mycket gott liberalt kompass i i centrala och angelägna frågor!

Hans eftermäle blev att han misshandlade det socialliberala arv som Bengt Westerberg lämnade efter sig.
Innan Leijonborg tog över folkpartiet så var folkpartiets profilfrågor jämställdhet mellan kvinnor och män, rättigheter för homosexuella, en human flyktingpolitik, U-hjälp och vaktslående om den generella välfärdspolitiken. Frågor man visserligen fortfarande mer eller mindre står för, men helt bortprioriterade i den "liberala" retoriken.

Istället förknippas folkpartiet idag med NATO, Euro, betyg i skolan, hårdare krav på elever och invandrare och avskaffas värnskatt. Visserligen inte frågor där folkpartiet har fel i sak, men genom att prioritera dessa och välja bort andra så visar man att det inte är socialliberala hjärtfrågor man driver längre. När det gäller integritetsfrågor så var folkpartiet en gång det ledande partiet, nu röstar man igenom både FRA och ipred.

Under Gunnar Helens, Ola Ullstens, Per Ahlmarks och Maria Leissners tid så visste väljarna att folkpartiet var "borgerlig vänster", en garanti för att moderaternas politik inte skulle få för stort inflytande i en borgerlig regering. Man markerade också tydligt mot kristdemokratisk värdekonservativ politik.

Nu ingår man i en mysallians där man glatt samarbetar mer och mer med moderata välfärdsnedmonterare och kristdemokratiska konservativa bakåtsträvare. En del vill till och med att fp ska lägga ner till förmån för ett gemensamt alliansparti. Hur socialliberalismen skall förenas med värdekonservatism och nyliberalism verkar de inte bry sig om.

I hägnet av Leijonborg så har LUF börjat gå samma väg som MUF och CUF. Den väg som innebär att man agerar ungdomsförbund åt Timro och svenskt näringsliv med antifacklig retorik som vardagsmat.

Och som efterträdare till Leijonborg valdes Jan Björklund, han som attackerar moderaterna från höger och ville skicka svensk trupp till USA:s invasion av Irak. Han som hellre åker till Köpenhamn och visar sitt stöd för det konservativt "liberala" högerpartiet venstre istället för det socialliberala mittenpartiet radikale venstre.

Som socialliberal tycker jag det varit en sorglig utveckling.

Ja, han gjorde sannerligen upp med snällismen, och hjälpte till att bygga upp ett övervakningssamhälle som hade fått gamla Stasi-chefer att börja gråta av lycka (och lycka är ju en bra sak). Och det var väl inte så snällt att bedriva spionage och dataintrång hos politiska motståndare heller.

Var det liberaler folkpartiet ville vara? Eller nöjer man sig med att bara låta bli att vara snälla?

Ovillkorat bistånd till palestinsk terrorism är väl gammal hederlig snällism om något...

Att man som Mathias och Tomas gillar fp's omsvängning är inget anmärkningsvärt. Men att hävda att det har fått folk att strömma till partiet är nästan lite komiskt. Väljarmässigt ligger fp sämre till idag än när Bengt Westerberg lämnade partiordförandeskapet, i alla val som LL bekämpade (2002 inkluderat) lyckades BW bättre.
Så om omsvängningen skett av taktiska skäl så har den varit ett misslyckande, politiskt var den möjligen välmotiverad.
Men nog känns det märkligt att jag som politiskt skolad i westerbergs anda nu väljer moderaterna. Så tycker jag också det alltför svaga persongalleri som fp visar upp idag gör att valet av m inte är särskilt svårt.