En plan- och bygglagstiftning i behov av en haverikommission?

Men medan städernas växtvärk bli allt värre och bostadsbristen blir ett allt större problem domineras ändå hanteringen av byggärenden av såväl feghet som fördröjningar. Det finns i det närmaste ett oändligt antal exempel på hur spännande och för tillväxten nödvändiga byggplaner urvattnats och försenats av långsam byråkrati, ängsliga lokalpolitiker eller högljudda särintressen. I Göteborg har exempelvis planerna på att bygga höghus på Heden, en tillbyggnad på Posthushotellet eller nu senast förslaget om att bygga ett höghus i Johanneberg alla mer eller mindre hamnat i malpåse eller reducerats kraftigt. Detta bara för att inte sticka ut och påverka den befintliga stadsbilden. På samma sätt och med samma argument upplever vi att planerna på att bygga en eller flera skyskrapor i Stockholm grusas allt mer för var dag som går. Vad och var det ska byggas, vems intressen som ska väga tyngst eller om dagens bygg- och planlagstiftning är en förutsättning eller ett hinder för tillväxten är frågor som inte kan eller får undvikas.

Vare sig man ser till helheten eller enskilda ärenden är det uppenbart att plan- och bygglagen är på väg att utvecklas till en faktor som hotar den svenska tillväxten och konkurrenskraften, men det är sannolikt ett ännu värre problem att den alltmer oförutsägbara lagen gör att politikers trovärdighet och legitimitet undergrävs. Vad någon sagt i ett sammanhang spelar egentligen ingen roll, för alla processer kan ändå överklagas och tas om. I slutänden blir slumpen, uthålligheten och förmågan att provocera fram högljudda opinioner avgörande för vilken framgång man har i stadsbyggandprocessen. Eftersom protesterna naturligtvis blir starkast inne i gamla städer blir det en naturlig effekt att nya bostadsområden förläggs utefter motorvägarna, vilket gör att den slumpmässiga tillämpningen av PBL blir en starkt bidragande orsak till den stadsutspridningsprocess som brukar kallas urban sprawl. Eftersom utspridningen leder till ökad pendling och många och långa biltransporter är både de miljömässiga och sociala konsekvenserna av den starkt negativa.

Det är inte förvånande att de växande problemen har kommenterats av allt fler aktörer och debattörer under det senaste året. I höstas kommenterade exempelvis Inger Holmqvist, som är plandirektör i Stockholm, plan- och bygglagens tillstånd på ett ovanligt tydligt sätt: "Samhällsbyggnaden styrs av ett regelverk som inte går att förstå sig på.

Lösningen är inte att ständigt tillsätta nya utredningar. Det behövs en haverikommission. Jag fasar för att sitta på en middag och få frågor från en bordsgranne som funderar över att bygga på sommarstugetomten, för sanningen är att jag inte alltid kan besvara ens de enkla frågorna. Det beror på att lagstiftningen är så snårig och svåröverskådlig att inte ens vi som jobbar med den finner den förutsägbar och genomskinlig. Och när besluten inte kan göras begripliga, då har vi ett demokratiskt problem."

Justitieombudsmannen har också uppmärksammat det demokratiska problemet. Vid en inspektion i Karlskrona häromsistens upptäckte han att det fanns inte mindre än 15 000 öppna och osorterade ärenden i nämndens lådor. JO:s kritik var hård: "Ärendehanteringen visar på bristande ordning, bristande kunskap, inte minst om juridik. Det är helt oacceptabelt." Eftersom kommunen har ungefär 60 000 invånare innebär det att det finns ett oavslutat och osorterat byggärende på var fjärde invånare.

Det är också tydligt att dessa problem med all sannolikhet kommer att öka. När städerna växer och förtätas är det i en tydlig konflikt med lagstiftningen, och alltfler grupper använder också dessa motsägelser för att överklaga beslut och driva olika typer av bevarandekrav. I takt med en större befolkningstäthet och en allt mer komplicerad mediebild kommer dessa problem att öka. Konsekvenserna av utvecklingen är svåra att förutse, men att tendensen till urban sprawl stärks är odiskutabelt.

Det är därför överhuvudtaget svårt att se hur situationen ska kunna lösas med mindre än att det tillsätts en mycket väl förankrad parlamentarisk utredning som genomför en totalöversyn av den nuvarande lagstiftningen med dess brister och möjligheter. De självklara målen för en i framtiden reformerad och seriös lagstiftning måste vara transparens, enkelhet och förutsägbarhet - det vill säga precis de egenskaper som den nuvarande lagstiftningen saknar.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/7907

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Instämmer till fullo! Att varenda byggplan i våra storstäder blir överklagade i oändlighet är inte demokrati utan anarki. Vi får inte låta bevarandefundamentalisterna sätta agendan. Vi måste nu tillsammans se till att den tidigare så högljudda minioriteten överröstas av den tidigare så tysta majoriteten!

Permalänk | Anmäl #1 M. Ennerling, 2009-06-09, 13:00

Det är utmärkt, och nödvändigt, att denna diskussion. Allmänheten är inte medveten om hur kontraproduktiv PBL, eller kanske i ännu större grad, otydligheten i PBL, är. Lagstiftningen har tagits fram med goda intentioner, men har idag börjat att bli kontraproduktiv med ständigt ökande bostadsköer och priser som en del av resultatet.

Permalänk | Anmäl #2 Anders Gardebring, 2009-07-10, 00:12