Abir Al-Sahlanis upprördhet är selektiv och hycklande

Nu vill Aftonbladet ge enskilda väljare 500 kronor för att rösta i EU-valet. En sorts sponsring alltså. Nu med den enskilde väljaren i mottagarens något ovana roll.

Här finns dock en viktig distinktion. AB pekar inte ut vem den sponsrade väljaren skall lägga sin röst på men gissningsvis spekulerar AB i en övervikt för att det är soffliggare som vaknar och stiger upp och röstar på sossarna eller överhuvudtaget på de rödgröna för denna femhundring.

Det förestående EU-valet och också alla val framöver kommer att exponeras i en ny skepnad. Betald tevetid för att fiska röster. Detta hyllas på många håll och anses helt relevant i en öppen demokrati medan andra ifrågasätter denna utveckling som ännu ett steg i en amerikanisering av valet i synnerhet och i förlängningen av demokratin. Pengars makt styr politiken. Möjligen ifrågasätts tevemediets schackdrag att inte ge plats åt alla de riktningar som ställer upp i valet. Det är en annan stor demokratifråga och berörs inte av denna fråga om pengar som röstfiskare.

Jag kan dock inte se att Aftonbladets kampanj skiljer ut sig från de de övriga "pengafrågorna" i valet. Näringslivet har alltid stått bakom moderaterna med mer eller mindre oredovisade bidrag, samma sak gäller för kristna samfund bakom kristdemokraterna och bondeorgansiation och lantmän visavi centern. Bakom socialdemokraterna har den fackliga rörelsen funnits med mer eller mindre generösa bidrag.  Möjligen kan den aftonbladska vinklingen med bidrag i annan riktning- till väljarna- vara ny och ovan och i politiskt perspektiv lite obekväm för de som inte önskar socialdemokratin eller övrig opposition några röster. Jag tror nämligen att AB spekulerat i att de som röstar för femhundra spänn lägger sin röst på de rödgröna.

Och återigen: Var ligger skillnaden i att sponsra ett parti kontra att sponsra en väljare?

Abir Al-Sahlanis upprördhet är selektiv och hennes moral är hycklande då hon blir gramse över att enskilda röster sponsras men inte att hela partier får pengar. Vem sponsrar då centern? Och kan enligt Abir inte den enskilde väljaren förvalta sitt röstpund tillräckligt väl? Måste det hela dras i en partikvarn och styvmoderligt behandlas i exempelvis centerns verkställande utskott för att stödet skall vara relevant och demokratiskt? Jag tycker Abir skall lita på den enskilde väljarens mogna omdöme och att vederbörande vet vad han/hon gör. Omvänt kan ju samma resonemang användas mot partier som erhåller sponsorpengar eller varierande slag av partistöd. Korrumperar inte dessa pengar? Luktar pengarna olika? Abir och övriga politiker får nog ro denna ranka eka i land eftersom man varit med om att sjösätta den.

Jag är inte alls någon vän av att den svenska politiken amerikaniseras och därmed kommersialiseras. Jag tycker alltså oerhört illa om Aftonbladets utspel då det just kommersialiserar och i förlängningen demoralisera valet och väljarnas valförfarande- och där har Al-Sahlani rätt- men jag ser ändå det aftonbladska steget som helt följdriktig i en redan inledd och i och för sig sorglig utveckling.

Vi är tillbaka i en "demokrati" där röster är värd pengar och att man kan "köpa demokrati". De etablerade partierna har länge bäddat för detta ligg. Så det är bara att krypa ned i slafen och gilla Mammon som sängvärmare!!

Benny Holmberg (48 artiklar)
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.7743748

Anmäl