Fritt forum

Sture Åström om Fritt forum

Rädda vår demokratiska rättsordning

Publicerad: 2009-05-27 21:05, Uppdaterad: 2009-05-28 09:05

Vi kan hamna i en "alternativ" rättsordning när allmänheten fått större förtroende för de kriminella gängens vilja förmåga att hämnas på vittnen än för samhällets vilja och förmåga att skydda dem. Vittnen ställer då inte upp, eftersom de inte får vara anonyma. Jag föreslår ett litet intrång i frigivna brottslingars integritet, de som visat att de är "opålitliga", med elektronisk övervakning med "lokator". Att bära en sådan skulle strypa rekryteringen till kriminalitet.

10 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Som medborgare är jag upprörd över samhällets flathet mot brottligheten. Därför har jag följt Rikspolisstyrelsens pilotprojekt för elekronisk övervakning och studerat liknande försök i andra länder.

När vittnen skräms till tystnad av kriminella gäng, därför att rättsstaten inte kan skydda dem, glider vi mot en "alternativ rättsordning". Det förklarade docent Micael Björk på DN Debatt (22/5): "JO gör det omöjligt att bekämpa gängkriminalitet". JOs Mats Melin svarade (26/5) att hemliga vittnen inte kan tänkas i ett rättssamhälle.

I sin DN-kolumn (20/5) "Bilar utan blinkers", beskriver Hans Bergström hur fula ovanor i trafiken kan sprida sig och nå "en kritisk massa, en 'tipping point', där så många bryter normen att den gamla konventionen upphävs. När ett samhälle närmar sig massan för en 'tipping point' kan förändringen i kultur gå snabbt." Det gäller säkert även rättsväsendets normer i dess helhet. Han påpekar vikten av "nolltolerans".

Det som väntar oss ifall Sverige tippar över, kan vi få en idé om i Roberto Savianos nyligen utkomna bok "Gomorra". Han beskriver den "rättsordning" Camorran upprätthåller i Neapel med omnejd. När ungdomar längtar efter att "bli något", innebär det att göra karriär i Camorrans tjänst, där födkrokarna är knarkhandel, beskyddarverksamhet, korruption och mord. För att upprätthålla "ordningen" mördar man hellre några för många än för få.

Läget i Neapel verkar vara irreversibelt, om man skall upprätthålla rättssamhällets teori till punkt och pricka. Det är alltså oerhört viktigt att vi tar oss i kragen i tid.

Brottsligheten i Sverige har nu blivit så upprörande att vi måste allvarligt diskutera rättssamhällets grunder. Ett skifte i paradigm, om vi kan kalla det så, har smugit sig över oss, från "vi kan lita på folk" till "brottslingar finns överallt". Vi var ett mycket laglydigt folk för 50 år sedan. Vilka är skillnaderna mellan då och nu ? Det krävs ett nytt radikalt skifte, för att återställa förtroendet för rättsstaten. Jag ger här ett konkret förslag.

I det lilla samhället visste "alla" vad "alla"gjorde. Man var "någon" som alla kände och brydde sig om. Man visste att man var iakttagen, vilket var naturligt. Denna "sociala kontroll" verkade starkt avhållande för allt som kunde väcka obehaglig uppmärksamhet. Begreppet integritet kände man inte till. Man hade förtroende för att bli anständigt bemött.

I de stora städerna med massor av folk känner många inte ens grannarna i samma portgång. De vet inte om de kan ha förtroende för dessa. "Opålitliga" gömmer sig bland alla andra. Den personliga integriteten blir viktig. Vi ger den så stor vikt att även nyss frisläppta vanebrottslingar får åtnjuta den. Det gällde inte förr. "Alla" visste vem som "suttit inne". Det var vitsen med offentliga rättegångar. Mot honom iakttog man viss försiktighet ända tills han visat att han bättrat sig.

Ordet "integritet" använde man förr om personer som hade det civilkurage som krävs, för att stå för en åtgärd eller en åsikt, som var ovanlig. Idag har betydelsen glidit över till att betyda "anonymitet" för personer, som inte vill stå för vad de gjort.

Civilisationens grund bygger på "förtroende" som jag ser det. Vi har nått högre levnadsstandard än länder med godtycklig maktutövning. Den är främst en följd av att vi litat på varandra och att vi litat på att makten upprätthåller lagen oväldigt. Vi har vågat göra affärer med okända. Vi har litat på att de skulle hålla vad de lovat och att, om de inte gjort det, hade samhället vilja och förmåga att rätta till det. Detta förtroende för samhället är allvarligt skakat.

Rätten till personlig integritet ser jag som betingad av förtroendet för min person. Självklart har jag denna rätt från födseln. Men begår jag brott, spelar jag bort det förtroende som var dess förutsättning. Därför måste vi göra en omvärdering.

Förtroende är nämligen inget man kan ha rätt till. Det måste man förtjäna, något man inte kan göra i fängelse, där samhällets frestelser är långt borta. Efter avtjänat straff återstår det att visa att man förtjänar förtroende, det som borde vara förutsättningen för full personlig integritet. Ett litet intrång i brottsbenägnas personliga integritet bör nu vara lika naturlig som det förr var för alla.

Modern teknik gör det möjligt att återskapa den sociala kontrollen i mycket diskret form. Tekniken utgöres av elektronisk övervakning med en Lokator: en GPS-mottagare med mobiltelefon och länk runt armen. Den ger löpande bärarens position till polisens dator. I Storbritannien finns nu en modell för privat bruk till priset 1 600:- kronor. Den ser ut som ett armbandsur och säljs till familjer som vill ha koll på sina barn eller dementa. Loggning med larmgränser i geografin erbjuds för 100:- till 250:- kronor i månaden. Polisens krav fordrar givetvis ett dyrare utförande, men kostnaden blir ändå oerhört mycket lägre än fängelser och vårdhem i storleksordningen 90 000:- kronor per månad, vilket är alternativet för dem som förordar längre straff.

Att bära lokator bör inte betraktas som ett straff. Bäraren får göra allt som jag gör. Dock känner han sig iakttagen, det som förr var den "sociala kontrollen". Men kontrollen är mycket mer diskret än då, eftersom bara enstaka edsvurna tjänstemän får tillgång till data. Lokatorn verkar mycket avkylande på bäraren just i det ögonblick han möter en frestelse. Skulle han falla för denna, kan polisen genast hämta honom. Lokatorn blir en starkt brottsförebyggande påföljd. Om bäraren planerar brott och därför bryter dess länk, för att kasta den, går givetvis larm, så att polisen genast spanar på honom. Det gör brottsbanan mer komplicerad, ex.vis då hot mot vittnen skall realiseras.

Rikspolisstyrelsen har genomfört ett pilotprojekt med en numera omodern modell. Det har lett till att Stalkningsutredningen föreslagit sådana lagändringar att lokatorn i mycket begränsad utsträckning skall kunna användas för "stalkers", huvudsakligen hustruplågare. Ett lika angeläget område för metoden borde vara ungdomsbrottslingar, särskilt underåriga, där påföljder är närmast obefintliga.

Vuxenvärldens oförmåga att sätta tydliga gränser har givit många ungdomar uppfattningen att "lag och ordning" bara är på låtsas. Den praxis de möter bekräftar att samhället vare sig vill eller kan upprätthålla lag och ordning.

För att återställa respekten för rättsordningen torde den allra viktigaste strategin på lång sikt vara att strypa rekryteringen av ungdomar till kriminalitet. Då blir nolltolerans, verklig nolltolerans även för små brott, avgörande. Det fordrar att man kan sätta in en påföljd, som är snabb, bestämd, mild och så diskret att den inte blir stigmatiserande. Lokatorn motsvarar alla de kraven. Den är dessutom överlägset billig. Den är unik. Jag ser inte något alternativ, som kommer i närheten därav.

Lokatorns användning förutsätter ett skifte i synen på integritetsintrång. Det allmänna, dyra och ineffektiva filmandet av alla oss hederliga kan då bytas mot den diskreta, billiga och effektiva övervakningen av de mycket få som spelat bort sitt "medborgerliga förtroende".

Sture Åström (5 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/7501

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Oron för rättsstatens normupplösningstendenser är lätt att dela med Sture Åström. Angelägenheten av att stävja dem i tid likaså.
"Fotboja" används redan för vissa villkorligt frigivna eller i frivård, men som en del i och av straffet. "Lokatorn" kan vara värd att pröva i
förebyggande syfte som ett av flera led i att i diskretare form söka hindra en individ från att glida in på brottets bana.
Övervakningssystem kan i sig ha en preventiv effekt men om poliserna ändå är för få, och stationerna stundom t o m obemannade, devalveras värdet av deras nyttoeffekt.

Permalänk | Anmäl #1 H S J, 2009-05-28, 14:27

Du har så rätt. Det är viktigt att nå en preventiv effekt och levande poliser är ännu viktigare. Jag ser erfarenheterna från New York som en bekräftelse på att vi måste omvärdera vår politik på flera sätt.

Där infördes "nollolerans", d.v.s. även små brott beivras och straffen utmäts. Det är motsatsen till vårt system, där vi i det längsta ursäktar brottslingen och hoppas att han skall bättra sig. Det är särskilt förödande för tonåringar, som då lätt avancerar till grovt kriminella.

Jag ser tillämpningen på tonåringar som enda möjligheten att lära dem respekt för "lag och ordning" på ett milt men samtidigt bestämt sätt.

Jag klipper följande från Olle Wästbergs blogg:

- - -

New York är en säker stad, USA:s säkraste storstad och en av världens säkraste storstäder. Jag känner mig säkrare i New York än i Stockholm och tunnelbanan stänger inte på nätterna. Gott om poliser.

Områdena kring Port Authority Bus Terminal och East Village har flest rån. Men de är inte många där heller. . . Brottsligheten har minskat med 40-80 procent, beroende på brottstyp, på de senaste 15 åren.

Medan de svenska talen när det gäller våldtäkter pekar dystert uppåt har antalet våldtäkter i New York minskat med 51.4 procent på de tretton år som gått sedan den nya, effektivare, brottsbekämpningen började tillämpas.

Resultatet av den brottsbekämpande politiken är en stor välfärdsvinst,

- - -

Fullständigare statistik finns här:

http://www.nyc.gov/html/nypd/downloads/pdf/crime_statistics/cscity.pdf

Permalänk | Anmäl #2 Sture Åström, 2009-05-28, 14:55

Sture Åström har helt rätt. De som ägnar sig åt kriminalitet känner inga gränser, vare sig moraliska eller tekniska. Då kan inte omvärlden agera som om de har samma normer och begränsningar som vi andra. Att avtjäna ett straff är att sona sitt brott (i bästa fall) men det innebär inte att omgivningen blåögt ska tro att den straffade plötsligt kan ta ett fullt medborgerligt ansvar för det. Personen har ju visat på ett mycket övertygande sätt att den känslan för ansvar saknas. Ge den då hjälp att succesivt tillägna sig en känsla för ansvar

Permalänk | Anmäl #3 Bertil Engelbert, 2009-05-28, 15:24

Utmärkt idé med en locator! Det borde inte vara vare sig dyrteller svårt. Och en fördel även för de som varit i närheten av kriminalitet att de inte omedelbart blir misstänka i alla liknande nya sammanhang.

Staffan

Permalänk | Anmäl #4 Staffan Wennberg, 2009-05-28, 15:32

Jag gillar Stures teorier om brott och straff - inte av nån sorts humanism, busarna ska ha mycket stryk och man kan bara hoppas att polisen uppträder så bryskt och brutalt som möjligt vid gripandena, lite i smyg sådär.
Nej, det handlar om samhällsekonomi och hanterbarhet. Din tekniska lösning verkar både avskräckande och som en påminnelse att avhålla sig när frestelserna dyker upp.
Tekniken i dag medger GPS-lokaliseringen du beskriver så det gäller att kämpa för beslutet att en prototyp testas på några av våra förmodat rehabiliterbara uslingar och återfallskriminella.
Jag minns med en rysning ett gäng på 10-12 Hells Angels i full utrustning med Tysk-hjälmar och västar. De hängde i ett gathörn i Helsingborg med sina Harleys. Makan och jag var på besök i staden, kan det ha varit under sista bostadsutställningen? Jag ville ställa några frågor om deras fina motorcyklar men avstod för attityderna hos herrarna skrämde mig. Undrar hur många av dessa som går lösa idag?
När man träffat sådana individer så förstår man begreppet "övergrepp i rättssak" - vem vågar stå upp och vittna mot dessa varelser? Framtiden är deras om vi inte gör något radikalt...

Permalänk | Anmäl #5 Lennart Lundwall, 2009-05-29, 07:34

Övergrepp i rättssak eller hot mot vittnen är i själva verket ett indirekt erkännande att en åtalad individ inte accepterar vårt samhälles rättsregler.
Gör man inte det, har man enligt mitt förmenade förverkat sin personliga integritet, en integritet som bland annat innebär att man vid en häktning, som inte leder till en fällande dom, kan få ett skadestånd för tiden bakom lås och bom. Ett dylikt skadestånd för yrkeskriminella ter sig i de djupa folkleden helt klart som ett hån mot vårt rättssamhälle.

I ett land där vi medborgare måste bevisa vår oskuld i skattemål, inte tvärtom och där sanktioner i form av P-böter vinner laga kraft innan ens p-boten har hunnit bli prövad i tingsrätten hur integritetskränkande är inte det? - borde det inte vara så svårt att förverka yrkeskriminellas personliga integritet på 10-15 år.

Förser man dessutom individerna som vill leva utanför gällande lagar och förordningar med en lokator, så tror jag att vi börjar närma oss lösningen på problemet med den organiserade brottsligheten.

Permalänk | Anmäl #6 Pelle Båth, 2009-05-29, 12:49

Lennart Lundwall tar upp en sak som jag tycker också bör debatteras. Det är förbjudet att skylta med hakkors, för att det är skrämmande för många. Men för många är det bra mycket mer skrämmande att möta någon som kallar sig "Helvetsängel" eller mer direkt "Bandit" och "Gangster". Jag tycker att det skall förbjudas att visa sig med så skrämmande beteckningar.

Likadant är det med dom som stoltserar med att kalla sig "Piratviken". Det är väl att annonsera ut att man tänker stjäla eller hjälpa dom som gör det.

Jag förstår att han skämtar om att ge busarna stryk i smyg. Det skall inte våra poliser göra.

Pelle Båth tar upp bevisfrågan. Där begär domstolarna idag ofta mer än vad som är rimligt. När ord står mot ord mellan en poliskonstapel och en 15-åring, som kört med moped, där han inte fick göra det, bör polisens ord räcka som bevis.

Sedan är det uppenbart att en vanebrottslings ord bör väga lätt jämfört med en vanlig medborgares.

Ett hovrättsråd förklarade i samband med Rödeby-fallet att lagen fordrar att domstolen enbart betraktar "gärningen", inte "personen". Det menar jag är helt fel, när vi vet att de allra flesta brotten begås av vanebrottslingar, som återkommer ständigt och jämt i polisens rapporter. Ex.vis bör en tidigare dömd pyroman, som mitt i natten befunnit sig där en mordbrand satts igång, bevisa sin oskuld istället för att domstolen skall fordra att någon såg på medan han tände på. Har han brutit sig in i en kyrka mitt i natten, där polisen funnit ett nytänt ljus, bör han dömas, om han inte har en mycket braoch plausibel förklaring.

Permalänk | Anmäl #7 Sture Åström, 2009-05-29, 21:54

Sture Åströms analys av tillståndet i riket på förtroendefronten är träffande och det viktigaste i hans intresanta inlägg. För det viktigaste är hur de grundläggande skälen för bristen på förtroende skall kunna undanröjas, Det kräver insikt i det goda samhällskittets betydelse.
Sannolikt är vi i ett läge där restaureringsmekanismer som Lokatorn blir nödvändiga,men egentligen är behovet ett konkret bevis för hur långt förfallet gått.
En vinkel på den trista situationen är att se den som ett utslag av en överdriven individualism från både höger och vänster. Högern hade goda skäl att en gång bekämpa det progrmmatiska socialistiska, sociala kittet som kvävde och begränsade. När liberalismen och marknadsekonomin hade vunnit så var det dock tid att tänka efter vad ett samhälle är och kräver. I grunden är inte ett samhälle en yta med ett antal människor på inom en gräns eller inom en by eller familj. Ett samhälle är i grunden en värdegemenskap. Gemenskap på många nivåer från humanism, och demokrati i toppen ned till gemensamma minnen och upplevelser, historia och självklara och praktiska sedvanor. Det är praktiskt att veta att om jag hälsar så behöver jag inte undersöka och tänka efter om den jag möter hälsar med vänster eller höger hand.
Men vem talar i dag om behovet av samhällskitt och hur har vi hanterat historia och familj? Varför förfaller föreningslivet? Underligt nog gör man det inte ens från den en gång kollektivistiska vänstern.
Att i detta så skakiga och osäkra samhällsbygge taga in 125 nya kulturer och språkgrupper med ett numerär som inklusive första ledet av sverigefödda med utländska förälder som ligger omkring 25 % av befolkningen är verkligen ett vådligt experiment som skulle krävt en verkligt grundläggande föreberedelse och en grundläggande och öppen debatt inom landet rörande bland annat vilka krav som skulle komma att ställas på vidmatkthållande av ett rimligt friskt, elastiskt men starkt samhällskitt. Vem förde den ebatten? Ingen pöartipolitier i vilket fall. Varför ? Därför att man trodde sig ha en väljarkår som var rasister. Vilket förtroende!
Med fega och taktiska politikermed rasiuststämpeln i bruk hamnar man lätt i fotbojornas land. Illa för oss alla, för hemfödda och invandrade som ville komma till ett säkert och välfungerande land.
Per Gräslund

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Utrikesdeklarationen 2012

Terrorism

Politiker och ersättningar

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Rädda vår demokratiska rättsordning

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar