Partipiska

om Partipiska

Riksdagen och den oberoende ledamoten

Publicerad: 2009-05-21 21:05, Uppdaterad: 2009-05-21 22:05

Riksdagsledamot Anne-Marie Pålsson tar upp många viktiga frågor i sin artikel om Riksdagens oberoende i förhållande till Regeringen och partierna. Jag anser att det oberoende som Anne-Marie Pålsson eftersträvar inte kan uppnås utan att den enskilde ledamoten väljs med ett personligt mandat.

millningar
8 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

I sin välargumenterade artikel beskriver Riksdagsledamot Anne-Marie Pålsson dilemmat med att Riksdagen transformeras till en transportsträcka genom att ledamöternas arbete är under handfast kontroll av respektive partiorganisation: De ekonomiska medlen förvaltas av respektive parti och riksdagsgruppens ledare utses av partiet och inte av riksdagsgruppen själv.

Det är problematiskt om Riksdagen inte kan, t ex som nämns i artikeln, konstruktivt ta emot rapporterna från Riksrevisionen. Det är problematiskt att Konstitutionsutskottet förvandlas till ett redskap för ett gotcha-spel mellan partierna istället för att vara ett seriöst instrument för att kontrollera statsrådens utövande av sina uppgifter.

Det är inte bra för demokratin.

En fundamental aspekt bakom detta nämns däremot inte i artikeln.

Vi röstar på partierna och inte på de enskilda ledamöterna. Visserligen finns möjligheten att stryka namn på valsedeln, men det är ett raritetsfenomen som inte är tillräckligt för att riksdagsledamoten skall kunna hävda sitt oberoende; nästan alla ledamöter kommer in enligt den prioritetsordning som är tryckt på valsedeln. Därför är de enskilda ledamöterna valda av röster på partiet och på partiledaren. Det är tack vare kampanjen kring partiledaren som de kan ta sina platser i Riksdagen.

Riksdagsledamöterna saknar personliga mandat och därmed den nödvändiga legitimiteten för att stå på egna ben!

Kan ledamöternas oberoende öka genom att de personligen får en backning från en valmanskår?

Grundlagsutredningens förslag att sänka personvalsspärren till fem procent är ett steg i rätt riktning, men än viktigare är hur själva valkampanjen ser ut. Frågan om legitimitet som ger ledamoten tillräcklig backning för att vara oberoende handlar om vad som i realiteten fick väljarna att göra sina val. Så länge som valet i realiteten handlar om partiet och partiledaren så är det svårt att se hur ledamöterna kan vara oberoende maktfaktorer.

För att få de förändringar som Anne-Marie Pålsson eftersträvar så krävs att ledamöterna inför valet formulerar personliga program som i lokala debatter ställs mot varandra i respektive valkrets. Det är en utmaning att genomföra det utan införande av majoritetsval i enmansvalkretsar, men kanske det inte är omöjligt.

Det kräver att de enskilda kandidaterna tilldelas resurser för att driva personliga valkampanjer, dvs att en väsentlig del av kampanjresurserna flyttas från den nationella partiledarcentrerade kampanjen till det lokala planet. Det kräver också att valsedlarna utformas på ett sätt som kräver av den enskilde väljaren att aktivt ta ställning med avseende på kandidaterna. En negativ sidoeffekt blir därför att antalet ogiltiga röster ökar.

Jag tror inte att något annat är partiåsikter kan ha en reell roll i Riksdagen om inte riksdagsledamöterna väljs på egna meriter.

(807 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/7316

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

" Riksdagsledamöterna saknar personliga mandat och därmed den nödvändiga legitimiteten för att stå på egna ben!"

Fel! Alla ledamöter är personligen invalda och har ett personligt mandat. Det är m a o inte partiets mandat.

Har Torsten Åkesson aldrig hört talas om "politiska vildar" i riksdagen och annorstädes?

Vänligen
Tommy

Permalänk | Anmäl #1 Tommy Wingren, 2009-05-22, 09:25

Riktigt så enkelt är det icke. Man röstar i första hand på ett parti, i andra hand (om man väljer att nyttja den lilla möjligheten till så kallat personval) på en företrädare för ett parti. Mandaterna i riksdagen är därföre -- oavsett möjligheten att bliva politisk vilde -- i första hand partimandater, vilket bland annat manifesteras genom ordningen, att alla pekuniära medel tillfaller partierna, icke ledamöterna. Partierna får partistöd, vars storlek avgöres av, huru många mandater varje parti har. Varje ledamot svarar också inför sitt parti och sin partigrupp, men icke inför väljarna i sin valkrets. Om partiet är missnöjt, nomineras man icke för ytterligare en mandatperiod oavsett vad väljarna anser.

Permalänk | Anmäl #2 Michaël Lehman, 2009-05-22, 13:19

Djupt i allmänhetens medvetande finns nog en föreställning att våra riksdagsmän bör representera folket och vara ansvariga för folket. Man kan fråga sig om de flesta riksdagsmännen verkligen uppfattar sig som folkets representanter. De väljs av folket, men svarar inför sina partiledare och vid ny valperiod är det de (toppstyrda) statsstödda partierna som nominerar riksdagskandidaterna.

En ordning där riksdagsledamöterna kan ställas tillsvars direkt av de som valt dem som sin representant i Sveriges riksdag hade kunnat vara gynnsamt för den stagnerande demokratiska dynamiken i den lilla nordliga bananmonarkin. Ledamöterna skulle då också kunna förfoga över det offentliga stöd som ges för deras verksamhet, med full insyn från väljarna förstås att bidraget inte används som förtäckt skattefri inkomst. Det hade gärna fått kosta mer så ens representant kan göra ett fullgott arbete när de skall representera folket.

Med dagens ordning är det tveksamt om det behövs alla dessa ledamöter, partierna kunde lika gärna haft virtuella ledamöter vid omröstningarna och en handfull språkrör för de olika politikområdena de anser sig behöva detta.

Permalänk | Anmäl #3 Klerken, 2009-05-22, 14:22

Michaël Lehman!
Du missar helt min poäng. Mandaten fördelas efter partier men det mandat som sedan ledamöterna sitter på är personligt och partiet kan inget göra om personen i fråga t ex lämnar partiet.

Vet du inte detta, är du ganska dålig på historia eftersom detta förhållande har historiska orsaker.

Vänligen
Tommy

Permalänk | Anmäl #4 Tommy Wingren, 2009-05-22, 20:47

Du talar osant

1-Vi har personval.
2-Mandatet tillhör den som valts.

Tycker du att det borde vara annorlunda? Det tycker inte jag. Jag tycker det borde vara mer personligt ansvar för riksdagsledamoter.

En riksdagsledamot är en enorm kostnad för samhället, både i form av en gigantisk lön och sedan framför allt den livspension som de får när de tjänat sin tid. Då ska vi också ha valuta för pengarna -självständiga och pålästa människor - och inte bara rövslickande knapptryckare som röstar som partiledaren säger. Fortsätter det så kan vi lika gärna ge partiledningen direkt kontroll över rösterna och inte ha några stolvärmare i riksdagen.

Permalänk | Anmäl #5 Sanjassi, 2009-05-27, 04:17

Tommy Wingren,

Ditt påpekande är irrelevant givet artikelförfattarens argumentation, ty möjligheten att bliva politisk vilde är ingenting, som implicerar »personliga mandat och därmed den nödvändiga legitimiteten för att stå på egna ben». En politisk vilde skulle väl knappast ha någon chans att åternomineras av sitt förra parti inför nästkommande val.

Permalänk | Anmäl #6 Michaël Lehman, 2009-06-24, 23:58

Tommy Wingren,

Permalänk | Anmäl #7 Michaël Lehman, 2009-06-24, 23:59

good find the nike tn chaussures and chaussures nike shox.some at nike tn homme site.we supplycheap nike shoes and nike shox shoes.as the nike tn requin and nike tn pas cher or chaussures tn nike we all supply.the nike air max 90 and nike womens shoes is look for .the name chaussures nike pas cher or nik chaussures homme is nike chaussures femme and chaussures homme nike. now we introuduct those products to u.as |nike mens shoes|nike womens shoes|chaussures nike|tn requin chaussures|nike homme chaussures|nike femme chaussures|nike air max|nike dunk sb|nike air max ltd|nike air force|cheap nike shoes|nike blaze high|nike blaze low|nike enfant chasussures