Eurons effekt och syfte.

Publicerad: 2009-05-20 17:05, Uppdaterad: 2009-05-20 19:05

Det accelerande haveriet för finans och valutasystemet har även en koppling till Eurosystemet, som bankerna inte gärna håller i ljuset.

5 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Debattör

Den utbredda förställningen om vad en valutaunion faktiskt innebär för respektive nation, är faktiskt på en sådan låg nivå i befolkningens medvetande, att det inte kan anses tillrådligt att folkomrösta i detta ämne, åtminstone inte med mindre än att folk har utbildats till åtminstone någon förståelse utöver vad konsekvenserna innebär på det rent individuella planet. Och detta eftersom det större perspektivet kommer påverka individen nära nog oändligt mycket mera. Valutaunionen beskriver den geografiska yta inom vilken valutan accepteras som mätinstrument för värden.

Detta är sedan i sin tur egentligen en fråga om vilken grund som skall utgöra det värde som valutan ifråga skall beskriva, när valutan bildas. Och att detta nu skulle sammanfalla som av en slump med lanserandet av Euron i tid, och med det alltmera påtagliga haveriet för finans och valutasystemet, det kan alla som tror detta bara glömma!

Euroekonomin är liksom de nationella ekonomierna i Europa rena penningekonomier, vilka till sin grund är uppbyggda på fastighet och finansmarknader, och där är värdegrunden fullkomligt ihålig, och i sig alltså uppbyggd på en efterfrågebaserad skuldbildning, som alltså i sig har ägt rum i privatbankerna. Med andra ord utan att skulden har något egentligt och realt substansvärde. Bankernas syfte med att övergå till Euro ifrån de inhemska valutorna, är således främst att konservera den nu innevarande skuldsituationen, och förhindra att den nu innevarande valutan tvingas till en realvärdeanpassning, antingen genom tvingande inflationseffekter eller igenom frivilliga avskrivningar av fordringarna i bankerna balansräkningar. Den slutliga effekten blir likafullt densamma, oavsett vilket tillvägagångssätt som nu föredras. Skillnaden kan beskrivas i att bankernas ägande kommer att betalas med folkets lidande.

Så om huruvida ett land som är en penningekonomi tjänar, eller inte tjänar på en valutaunion, detta beror alltså till största del på hur mycket dåliga krediter som har skapat valuta inom valutaregionen. Eller omskrivet till produktivitet, så gäller att vilken rådande produktivitet som individen per geografisk ytenhet uppnår, i förhållande till den beskrivande penningmängden och valutans växelkurs.

Ett lands eventuella överskott i handelsbalansen kommer således att medföra att landet blir betalare för ett deltagande i en valutaunion, medan ett underskott i handelsbalansen för länder som således geografiskt konsumerar mer än vad de själva producerar, således blir positiva betalningsmottagare av att tillhöra en valutaunion

Men man måste även förstå det grundläggande faktum att bara för det skälet att två individer är olika benägna att sätta sig själva i skuld, så utgör denna skillnad i sig själv inget värde. Detta är viktigt att minnas för att inte gå i fällan att låta efterfrågan utgöra grund för värdebildningen i valutaskapandet. Efterfråga som värdegrund är givetvis inte någonting annat än ett rent beroende av olika mänskliga omständigheter, och följaktligen alltså något som är mycket variabelt över tiden och individerna.

Efterfråga är alltså främst en mätning emellan parter, ingenting annat.

Vidare så är ränta en kapitalkostnad i detta och andra system, alltid kräver en ökande skuldsättning, vilket i sig själv som omständighet givetvis innebär att systemet alltid förr eller senare måste haverera, eftersom det inte kan växa för alltid till lika värderingsgrund.

Det är mycket oroande att se på den debatt som nu pågår avseende EU-valuta, och Sveriges eventuella anknytning till Euron.

Hur denna EU-valuta skall bildas inom det rådande penningsystemet, och utifrån vilken värdegrund och regleringar som detta skall ske, är inte av någon slump något som man väljer att inte beröra. Detta som nu pågår är enbart ännu ett infamt försök att rädda bankerna och hålla människor kvar i skuld, det är absolut ingenting annat, så dumma är nämligen varken IMF eller ECB.

Det hjälper alltså inte att byta valuta, om inte den av valutan beskrivna värdegrunden förändras. Eurozonen måste i sådant fall ändra sin konstitution ifrån att vara ett penningsystem till att bli ett kreditsystem i stil med vad den amerikanska konstitutionen beskriver.

I ett nationellt kreditsystem har man en kontrollerad valuta, och fasta växelkurser som en allmän strävan, detta i form av internationella avtal med de partners som täcker den internationella handeln, sådana som t.ex. Karl den store hade med Irak, med Bagdadkalifatet och liknande typer av överenskommelser som utvecklades runt Medelhavet.

Krediten är nu alltså således en kredit, där krediten är en nominell kredit, i form av en skuld, där staten understödjer någon annans skuld, och ger dem en betalningsfrist. Eller ett vidare exempel som Sverige arrangerade detta med Tyskland i form av clearingavtalen före WW2.

Det Europeiska alternativet, det som alltså nu råder i Europa, är lite förenklat att en part som genom sin bankoktroj/tillstånd får skapa valuta, kommer med dessa skapade pengar, och genom dessa pengar indirekt köper upp individen genom att göra individen skuldsatt genom att låna ut pengarna som sägs uttrycka ett värde. Detta kan vara en främmande makt, en internationell penningunion, eller ett banksystem, som alltså kommer in som ett enskilt fenomen och skuldsätter individer.

Här kan se man betydelsen av vad som hände USA under Nixon 1971. Fram till dess så var USA fortfarande ett kreditsystem, trots det som Harry Truman stod för efter FDR. USA hade dock fortfarande ett system med fasta växelkurser, vilket gjorde USA, så länge som USA hade detta system, oberoende av internationell extern kontroll. Närhelst ett land sedan frånsäger sig detta, så som USA gjorde i augusti 1971, så har landet omgående blivit de internationellt verkande finansmakternas vasall, eftersom då kan den Baselreglerade kreditexpansionen inom penningsystemen verka fullt ut.

Carl Norberg (95 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/7279

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Du använder i artikeln uttrycken realt substansvärde. Vad är det för något egentligen? Finns det?

Bakgrund till frågan: Vad är värde i ekonomiska sammanhang?

Drastiskt: Något som människor hittat på - utan människor är allt värdelöst! Man kan göra flera distinktioner när det gäller användningen av termen värde, men den mest relevanta i det här sammanhanget är begreppsmässigt bytesvärdet. Någonting har det värde som två parter kommer överens om att det har i samband med en (möjlig) bytestransaktion vid ett givet tillfälle under givna omständigheter. Värdet kan variera över tid eftersom människor gör olika prioriteringar beroende på den gemensamma situationen.

I en penningekonomi kan den ena parten erbjuda pengar i utbyte, dvs i princip en skuldsedel utfärdad av en nationell riksbank el motsvarande, med ett mätetal för värdet uttryckt i en viss valuta. Banken (eller staten) står som garant för valutan och därigenom att det angivna värdet behålls över tiden.

Äkta inflation i en viss valuta uppstår när mätetalet för värdet ökar utan att ”det egentliga värdet” (dvs överenskommelse under identiska omständigheter) gör det. Men identiska omständigheter inträffar ju aldrig i verkligheten så det blir ”vanlig inflation” som även inkluderar en del förändringar i synen på vad det underliggande ”värdet” är genom att kriterierna för värdering varierar.

Vad är då realt substansvärde? Vad är det som är realt och substans när det egentligen är knutet till en situationsbunden värdering? Och det helt oberoende av använd valuta.

Basen för nuvarande valutasystemen må vara bräcklig, men är det kreditsystem du talar för som bas för valutan egentligen så mycket bättre? Om valutaskapande parter/länder knyter upp varandra genom ömsesidiga avtal för att hålla växelkursen betyder det väl ändå att de i praktiken tillsammans bildar ett gemensamt valutaområde. (Mätetalen för värde uttrycks visserligen i olika enheter, men de har ju en fast relation till varandra.)

Permalänk | Anmäl #1 Per-Åke, 2009-05-22, 16:30

Nej jag talar inte för ett kreditsystem, jag beskriver att om det skall vara en valutaunion och den skall kunna fungera utan att omgående korrumperas, så krävs det att detta är inom ramen för ett kreditsystem.

Det går inte att ha penningsystem med ett otal parter som bildar valuta inom ramen för samma union, utan att detta förr eller senare kommer att missbrukas.

Det reala valutavärdet är det värde som inte kan knytas till den del av totalekonomin som utgörs av penningekonomi. Substansvärdet i det är omfattningen på detta värde.

Och i en penningekonomi så är det inte alls så att banken eller staten egentligen ansvara för det beskrivna värdet hos mätinstrumentet, detta ansvar kommer ändå alltid till sist att hamna hos individerna inom valutaregionen och deras producerade arbete, alternativt i form av de befintliga naturresurserna inom valutaregionen.

Det var trevligt med någon som förmår lite tankar kring detta.

Permalänk | Anmäl #2 Carl Norberg, 2009-05-22, 16:47

En valutraunion med penningsystem skapar bara en enda vinnare, och det är de som har bankoktroj och som genom denna oktroj kan skapa valuta, alla andra är förlorare på detta.

Permalänk | Anmäl #3 Carl Norberg, 2009-05-22, 16:52

Här kommer en några frågor från en icke-ekonom som försöker förstå det här med EMU.

Du skriver "Eurozonen måste i sådant fall ändra sin konstitution ifrån att vara ett penningsystem till att bli ett kreditsystem i stil med vad den amerikanska konstitutionen beskriver.". Nu vet jag inte om det du beskriver som "penningsystem" och "kreditsystem" har någon teknisk betydelse, men är inte varje lands ekonomi och EMU redan ett "kreditsystem"?

Rätta mig om jag har fel, men är inte den stora skillnaden med EMU att Sverige tappar möjligheten till penningpolitiska åtgärder, och frågan sedan handlar om hurvida det är bra eller dåligt? Det verkar vara allmän kaos om åsikter kring vad som har orsaken bakom denna och alla andra ekonomiska kriser, men som jag ser det spelar kreditexpansionen den allra största rollen (subprime under Clinton tex). Och hade inte en gemensam valuta under en europeisk centralbank kunnat fungera dämpande i den meningen. Det hade enligt min mening blivit tydligare vilka länder som har en dålig ekonomi men på längre sikt hade det ändå medför att de helt enkelt hade blivit tvungna att ta tag i sina finanser istället.

Det jag inte förstår är på vilket sätt bankerna skulle tjäna på EMU. Tjänar inte de på kreditexpansion? Och tror du inte att expansionen på det stora hela skulle gå snabbare om länderna inte expanderar i takt, vilket det väl borde vara större risk för om alla skulle ha sin egen valuta?

Permalänk | Anmäl #4 Olle Eriksson, 2009-05-25, 18:14

Nej den konstitutionella grunden är det som avgör vem eller vad som skall bära ansvaret för den skapade valutans värde.

I Europa har vi det gamla tricket med kreditivsedlarna som grund, alltså att banker förvarade stora kopparmynt vars värde bestod i deras naturråvaruvärde och sedan gav ut en kreditivsedel som beskrev detta värde, varefter folk istället började bedriva handel med dessa kreditivsedlar, istället för att släpa runt på de tunga mynten. Detta är vad ett penningsystem är för någonting, det kräver alltså ett motvärde om det inte skall haverera, om motvärdet havererar så havererar systemet.

Kreditsystemet är att staten isället skapar krediten och därigenom också valutan och sedan ansvarar för valutans värde och så vidare.

Och det är kreditexpansionen som är den stora boven i detta, ja.

Den stora nackdelen med en valutaunion, när man har ett penningsystem, blir givetvis att bildandet av valuta, gör att exempelvis vårt producerade värde inflateras av andras producerade valuta.

Om Serbien kreditexpanderar hej vilt, så kommer detta alltså att kunna drabba värdet av vår exportproduktion omgående. För att ta ett drastiskt exempel.

Bankerna tjänar på att byta valuta nu, innan det att antingen värdet på valutan havererar genom inflation, eller det att bankerna ändå tvingas att skriva av tillgångar i sina balansräkningar som kundförluster, eftersom kapitaltäckningskvoterna skapar en omvänd hävstångseffekt via det egna kapitalet till det uteliggande kreditbeloppet.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Utrikesdeklarationen 2012

Terrorism

Politiker och ersättningar

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Eurons effekt och syfte.

Om författaren

Länka till Blogg

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar