Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

A-kassan och svensk ekonomi

Henrik Unné om A-kassan och svensk ekonomi

A-kassan skapar arbetslöshet!

A-kassan gör det lättare för fackföreningarna att bestå. Och dessa fackföreningar skapar arbetslöshet. Därmed skapar A-kassan arbetslöshet. Det är mitt resonemang i ett nötskal.


Om författaren

Jag är medlem i Matallindustriarbetarförbundet. Men jag är motståndare till "arbetarrörelsens värderingar", d.v.s. socialismen, altruismen och egalitarianismen. Jag är nog en av väldigt få metallare som är anhängare av filosofin objektivismen. Denna pro-kapitalistiska filosofi kan du läsa om här - www.radikalen.se och här - www.aynrand.org .

Det är självklart så att A-kassan skapar arbetslöshet. Varför skulle fackföreningarna kämpa för den, om den inte bidrog till deras (fackföreningarnas) målsättning?

Fackföreningarnas grundläggande målsättning, eller "affärsidé" om man vill, är att förhindra en marknadsanpassning av lönerna. De kallar det för "lönedumpning". Jag har själv varit med om att fackföreningarnas rekryterare, när de kommer till min arbetsplats målar upp bilden av den fasansfulla "lönekonkurrensen". Deras argument är att när det inte finns fackföreningar, tvingar massarbetslöshet arbetarna till att acceptera svältlöner. Men, säger de, när fackföreningarna hindrar arbetarna från att bjuda under varandra, kan lönerna inte sjunka oavsett hur hög arbetslösheten blir. Fackföreningarnas rekryterare förklarar aldrig vad som händer med den där massarbetslösheten när facket hindrar lönerna från att sjunka. De verkar tycka att det är "skitsamma", bara de som har jobb slipper sänka sina löner. Det är nämligen underförstått att fackföreningarna måste verkligen vara starka, så att de förmår hålla emot och hindra lönerna från att sjunka, oavsett hur hög arbetslösheten än blir. Så det ingår i fackets "affärsidé" att inte ta hänsyn till sysselsättningen i lönesättningen. Lönerna ska *inte* marknadsanpassas.

Och det är uppenbart att det blir lättare för fackföreningarna att hålla emot, och förhindra en marknadsanpassning av lönerna när A-kassan finns till. Om inte armén av arbetslösa försörjdes av A-kassan (i praktiken staten) skulle ju de arbetslösa hotas av svält. Och då skulle de nog börja konkurrera om jobben, även om de som hade jobb tog till våld mot de arbetslösa för att hindra dem. Och då skulle fackföreningarnas dagar vara räknade.

Men är det inte så att fackföreningarna *förhindrar* en "brutal" konkurrens om jobben genom att *minska* arbetslösheten? Nej, logiken visar att antingen har fackföreningarna ingen effekt alls på arbetslösheten, eller så *ökar* de den.

Det är nämligen så att det finns tre logiska möjligheter. Antingen driver facken fram löner som är *lägre* än de som marknadskrafterna annars skulle ge, eller så driver de fram löner som är *likadana* som de som marknadskrafterna annars skulle ge, eller så driver de fram löner som är *högre* än de som marknadskrafterna annars skulle ge. I det första fallet skulle det uppstå brist på arbetskraft, eftersom den blev för billig. Arbetarna skulle snabbt upptäcka detta när arbetsmarknaden blev tajt, inse att facken höll lönerna nere och överge fackföreningarna. Vad skulle det vara för mening med att vara medlem i en fackförening som försåg en med *lägre* löner än de som marknaden annars skulle ge? Så fackföreningar driver av uppenbara skäl aldrig igenom löner som är *lägre* än de som marknadskrafterna skulle ge (jag talar här om löner i kronor och ören, facken orsakar lägre *reala* löner än vad en fri ekonomi skulle ge hela tiden). I det andra fallet har fackföreningar ingen effekt alls på arbetslösheten. Om lönerna blir desamma som de hade blivit fackföreningarna förutan, då blir ju sysselsättningen densamma som den hade blivit fackföreningarna förutan, också. I det tredje fallet blir arbetslösheten *högre* än den hade blivit fackföreningarna förutan. Om lönerna i kronor och ören blev högre än de som marknadskrafterna medger, finge arbetsköparna inte råd att anställa alla som vill ha jobb, eftersom deras pengar då inte skulle räcka till. Och även om de hade pengarna, skulle de inte vilja anställa alla, eftersom lönerna skulle vara så pass höga för de minst produktiva bland de enskilda arbetarna, i förhållande till deras bidrag till företagens försäljningsintäkter, att det inte skulle löna sig.

OK, som vi har sett är det teoretiskt möjligt för fackföreningarna att inte *öka* arbetslösheten. Den situationen uppstår om fackföreningarna nöjer sig med att driva igenom löner som är desamma som de som hade blivit till ändå, fackföreningarna förutan. Men vad skulle då vara fackens existensberättigande? Varför betala flera hundra kronor i månaden i medlemsavgift, om man ändå bara får samma lön som man hade fått fackföreningen förutan?

Så fackföreningarna *måste* driva igenom löner som skapar arbetslöshet. Annars skulle de inte ha något existensberättigande. Men samtidigt *hotas* fackföreningarna överlevnad av denna arbetslöshet, som de obönhörligen måste skapa. Detta utgör ett dilemma för fackföreningarna, en "inneboende motsättning". Deras "lösning" på detta dilemma är att tubba staten till att backa upp A-kassor som fungerar som en försörjningskälla för de arbetslösa, och som en sorts opium för de medlemmar som fortfarande har jobb. Det är klart att fackföreningarnas medlemmar oroar sig mindre för arbetslösheten när de arbetslösa i alla fall inte svälter. Och när medlemmarna inte oroar sig så mycket som de annars skulle göra för arbetslösheten, blir heller inte risken så stor för att de ska bli missnöjda med fackföreningarna.

Men - om A-kassorna gör det lättare för fackföreningarna att överleva. Och om dessa fackföreningar skapar arbetslöshet. Då följer logiskt att A-kassorna bidrar till att skapa arbetslöshet! Så regeringen skulle motverka arbetslösheten om den avskaffade A-kassorna. Men för att kunna avskaffa A-kassorna, skulle den också behöva avskaffa all den lagstiftning som gör fackföreningarna så pass starka att de kan förhindra lönekonkurrens. Därför att så länge de arbetslösa inte kan lönekonkurrera, kan de heller inte vara säkra på att kunna skaffa sig jobb med egna krafter, och slippa svälta.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/7206

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Just så är det.

Men det är väl en självklarhet att A-kassan både är det främsta rekryteringsinstrumentet för facken och håller uppe lägstalönerna som därigenom gör lågpresterande människor för dyra att anställa.

Har Henrik Unne somnat in för ett halvsekel sedan och nu vaknat från sin Törnrosasömn?

Urvaket är ordet.

Permalänk | Anmäl #1 goran, 2009-05-19, 13:42

Til göran: Tja, du och jag må tycka att det är alldeles uppenbart att A-kassan orsakar arbetslöshet, genom att den backar upp facket. Men det är förvånsnvärt många svenskar idag som inte har en *aning* om sambandet mellan fackföreningarnas löneuppdrivningspolitik och arbetslösheten. Så jag tycker att min artikel behövdes.

Permalänk | Anmäl #2 Henrik Unné, 2009-05-19, 19:42

Vilken fantastisk debattnivå! Lev med svältlön bara du inte går arbetslös. Alla måste ju få utnyttjas. Åtminstone "skräpet" vilket säkert inte Henrik och goran tillhör. Det finns meningsfulla uppgifter för alla men de ska också ge tillräckligt för att leva i relativ mening. Annars är marknadssystemet bankrutt.

Jag säger bara: ner med nyliberalismen som den representeras av er två! Den sanna människorespekten är en stor bristvara i ert samhälle. Och det skriver jag inte för att jag älskar facket i alla avseenden - tvärtom.

Permalänk | Anmäl #3 Iffe, 2009-05-26, 08:37

Henrik Unné tar i sin artikel endast upp arbetarnas löner och a-kassan, som om detta vore de enda faktorerna i ett slutet system. Han utelämnar dock två viktiga faktorer:
1) Löner till företagens toppar
2) Vinst till företagens ägare

Företagen måste fördela sina inkomster så att det täcker löner på alla nivåer, samt ger en vinst till ägarna. Lagstiftade lägstalöner är ett skydd mot ett samhälle där en ekonomiskt högtstående elit utnyttjar en ekonomiskt svag arbetarklass. För att ha råd att anställa arbetarna måste företagen spara in på andra poster: utjämna löneskillnader samt minska vinsten till ägarna.

Frågan är därför i första hand vilket samhälle vi vill ha:
Ett samhälle med trygghet åt alla, oavsett makt och ekonomisk situation, eller ett samhälle där en liten del av befolkningen utnyttjar de andras utsatthet för sin egen vinning.

För att undvika missförstånd vill jag tillägga att jag är för skäliga löneskillnader grundade på t ex ansvar, prestation, risk, behörighetskrav, utbildningsnivå etc. Dock är ett skydd mot lönedumpning grundläggande för att skapa ett samhälle med välstånd åt alla dess medborgare.

Permalänk | Anmäl #4 Emil, 2009-05-29, 07:57

Emil: Frågan är i sanning vilket samhälle vi vill ha. Ett där vi själva kan få bestämma över våra liv, eller ett där en elit bestående av politiker och deras närmaste kompisar bestämmer åt oss. Ett samhälle där det är norm att en inte oansenlig del av människorna hålls i arbetslöshet, bara för att andra ska kunna säga att de kämpar för deras sak.

Jag vet vad jag vill ha, och jag betackar mig för din "trygghet".

Permalänk | Anmäl #5 Tomas, 2009-06-12, 11:34

Emil, så länge det finns en fungerande konkurrens så kommer det finnas en omfördelningsmekanism inom företaget. Upplever arbetstagaren lönen för låg är det väl bara att söka sig någon annanstans. Så länge företaget går dåligt blir det sålunda naturligt att ta ut mindre löner i toppen. Men i bättre tider kan ledningen ta ut större andel av vinsten och samtidigt öka arbetarnas löner. Det är bara att välja, antingen generellt högre löner till alla med ojämn fördelning eller "lönedumpning" i form av ingen lön alls. Det måste finnas incitament för människor i detta land att våga satsa och starta nya företag.

Permalänk | Anmäl #6 Johan h, 2009-07-19, 12:52


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.