Ett föredöme för ett godare Europa

Elisabeth Leseur (1866-1914) är mest känd för sin andliga dagbok och omvandlingen av hennes make, Felix Leseur (1861-1950) som var läkare och välkänd ledare för den Franska anti-klerikala, ateistiska rörelsen.

Elisabeth föddes i Paris i en välmående borgerlig fransk familj med korsikansk härkomst. Hon träffade Félix Leseur, också från en välbärgad, katolsk familj. Strax innan de gifte sig den 31 juli 1889, upptäckte Elisabeth att Félix inte längre var en praktiserande katolik.  

Även om han fortsatte att arbeta som läkare, så blev Félix Leseur snart känd som redaktör för en anti-klerikal, ateistisk tidning i Paris. Trots hans löften om att respektera Elisabeths religiösa övertygelser, så växte hans hat mot den katolska tron och snart började han ifrågasätta, undergräva och förlöjliga Elisabeths tro.

I Felix memoarer, beskriver han hur hans ansträngningar för att "upplysa" henne nästan lyckades. Han hade övertalat Elisabeth att läsa Ernest Renans Life of Jesus med förväntan att det äntligen skulle knäcka hennes sista lojalitet till katolicismen. I stället beskriver han i sina journaler att hon "liksom fängslades av fattigdomsidealet" som inspirerade henne till att ägna sig åt sin egen religiösa utveckling.

Snart, blev deras hem fyllt med två bibliotek. Ett bibliotek ägnades åt motiveringarna för ateismen och det andra till helgonens liv och till intellektuella argument för Kristus och den katolska kyrkan. Félix blev frustrerad av upptäckten att hans utmaningar mot hennes tro faktiskt hade lett henne att inte bara bli mer förankrad i sin övertygelse, utan även mer innerlig och fast besluten om att bli helig.

Elisabeths lidanden och hennes profetia   

Parets religiösa skillnader blev en börda för deras relation, särskilt för Elisabeth, som skrev i sin dagbok om det "bittra lidanden som hon upplevde" och ifrågasättandet av hennes tro och andra andliga saker som hånades, attackerades och kritiserades av hennes man och deras gemensamma vänner under många kvällsstunder. Utöver denna stress, så belastades hon med en oförmåga att få barn och hon plågades av en ständig kamp mot fysiska sjukdomar. Det anges uttryckligen i hennes dagböcker, att Elisabeth utstod alla dessa lidanden med den fasta övertygelsen om att "lidandet är den högsta formen av troskamp, och det högsta uttrycket för den underbara gemenskapen med helgonen, men i lidandet var hon säker på att inte göra några misstag (som lätt kan begås genom handlingar). Hon såg till att vara till nytta för andra och det stora idealet att hon längtade efter att tjäna.

Två år före hennes död, talade Elisabeth och Felix om vad de skulle göra efter att den andra hade dött, och i det här skedet insisterade hon på att "Jag är helt säker på att när du återvänder till Gud, så kommer du inte att stanna på vägen, för du aldrig gör saker och ting halvhjärtat .... Du kommer en dag att bli präst." Mot detta svarade han: "Elizabeth, du känner mina känslor. Jag har svurit mitt hat mot Gud, jag kommer att leva i hat, och jag kommer att dö i hat."

Under de två sista åren av hennes liv, eftersom hon var döende i bröstcancer, kunde Felix inte låta bli att imponerads av djupet i hennes styrka som hon fått genom sin andlighet: "När jag såg hur sjuk hon var, och hur hon uthärdade med jämnmod och utan klagomål som i allmänhet ger hypokondri, otålighet och dåligt humör, så slogs jag av att se hur hennes själ hade så stor kontroll över henne själv och hennes egen kropp, och jag vet att hon har fått denna enorma styrka från hennes övertygelse, och härmed upphörde jag att attackera den."

Elisabeths hemliga liv och det fruktbärande arbetet

Efter hennes död i cancer 1914, upptäckte Félix bland sina papper ett meddelande som var riktat till honom: "År 1905 bad jag den allsmäktige Guden att sända mig tillräckligt med lidanden för att kunna köpa din själ. Den dagen när jag dör, har priset för din själ betalats. Större kärlek än så har ingen kvinna, än den som bestämmer sig för att offra sitt liv för sin mans själ."

Félix slog ifrån sig detta som inbillningar hos en from kvinna. Men han blev ändå förvånad över att upptäcka att Elisabeths andliga insatser hade burit frukt hos ett stort antal människor, från alla samhällsskikt som han tidigare hade varit omedveten om. Under begravningen kom så många av dessa okända människor att en mycket stor trängsel uppstod. Så många att en präst frågade: "Vem var denna kvinna? Vi har aldrig sett en sådan begravning förut."

Efter begravningen, beslutade sig Felix för att skriva en bok som attackerade miraklerna i Lourdes. Men i stället, när han besökte Lourdes och betraktade en staty av Maria och reflekterade över den "himmelska skönheten" insåg han att hustruns lidanden hade erbjudits... främst för hans konvertering. Felix började nu uppfatta hennes liv som en symbol för Kristus, som också hade lidit för hans personliga frälsning, och från den stunden raserade Felix förtroende för ateismen. Han återvände till den katolska tron som han hade haft som barn och började flitigt studera hustruns andliga skrifter, som hon hade börjat skriva år 1899 och fram till hennes död.

Arvet

Félix publicerades senare Elisabeths skrifter, och hösten 1919 blev han en Dominikansk lekman. Han ordinerades till präst 1923 och tillbringade en stor del av hans återstående tjugosju år att offentligt tala om Elisabeths andliga skrifter. Hans personliga engagemang var en stor anledning till att Elisabeths saligförklarades.

När han tänkte på Elisabeths liv, kom han ihåg att hon en gång hade skrivit en diktbok om hennes yngre syster, "Varje själ som lyfter upp sig själv, lyfter upp en bit av världen." I Felix kommentar tillade han, "Med denna djupa tro definierade hon sig själv."

I kommentaren till Elisabeth Leseurs liv, säger Dr Robin Mass, "Detta var ett liv som helt förändrade ett annat liv - och kanske många andras liv - eftersom hon var beredd att öppna sig fullt ut för möjligheten att i henne och genom sin egen smärta och förlust, skulle Gud kunna göra allt kärleksfullt."

 Biografi:

The Secret Diary of Elisabeth Leseur: The Woman Whose Goodness Changed Her Husband from Atheist to Priest (2002)

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/7160

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Hmm. Artikeln verkar kopierad rakt av från Wikipedia-artikeln om Elisabeth Leseur (http://en.wikipedia.org/wiki/Elisabeth_Leseur), rakt ner till formuleringar som "Elisabeths hemliga liv och det fruktbärande arbetet" ("Elisabeth's secret life and its fruits").

Sedan måste jag säga att jag tycker inte denna kvinna verkar vara någon särskilt bra förebild för någon. Hennes man ägnade sitt liv åt att motverka prästerskapets makt i samhället, medan hon mest verkat ägna sig åt att liksom Moder Teresa glorifiera lidande, och t o m försökt använda sin sjukdom för att ge sin man skuldkänslor. Nej, är det något vi behöver MER av i Europa är det folk som står upp mot vidskepelse och religiöst inflytande på samhällslivet.

Permalänk | Anmäl #1 Staffan Johansson, 2009-05-19, 06:27