Förhindra en humanitär katastrof

Mullornas fundamentalistiska diktatur i Iran destabiliserar genom sin infiltration, sina agenter och sin terrorism både Irak och hela Mellanöstern. Men diktaturen kränker också på ett ytterligt brutalt sätt sitt folks mänskliga rättigheter, bl.a. genom extrem diskriminering av kvinnor, politiskt oliktänkande, etniska och religiösa minoriteter samt homosexuella. Grupper som arbetar för demokrati och frihet bland studenter, arbetare och kvinnor förföljs, misshandlas och fängslas. Oberoende journalister och människorättsaktivister fängslas och får dödsdomar. Politiska dissidenter och homosexuella avrättas under fabricerade brottsangivelser.

Efter Kina avrättar Iran flest människor i världen, oftast efter helt undermåliga rättegångar. Under Ahmadinejads tid som president har dussintals mindreåringar avrättats i Iran och enligt "Stop Child Execution" väntar nu minst 114 andra på att hängas och enligt Amnesty International elva personer, mest kvinnor, på att stenas. . I fängelserna sker massavrättningar. Hittills i år har 170 människor avrättats i Iran. Offentliga spöstraff och amputationer liksom offentliga avrättningar förekommer ofta

I en årlig rapport som nyligen offentliggjordes av den svenska säkerhetstjänsten (Säpo), avslöjas en del av den iranska regimens olovliga underrättelseverksamhet mot iranska oliktänkande och flyktingar bosatta i Sverige. Rapporten refererar till insamling av information och identifiering av regimkritiker och oppositionsgrupper, hindrandet av oppositionella och regimkritiska aktiviteter genom hot och mutor, spridning av desinformation, propaganda, och genomförandet av smutskastningskampanjer i syfte att svartmåla och underminera förtroendet för regimkritiska och oppositionella grupper, infiltrering av oppositionsgrupper, samt tvinga flyktingar till samarbete med underrättelsetjänsten genom bland annat löften om hjälp i deras asylprocess eller hot om tortyr och fängelse för dem och deras familjemedlemmar som bor i hemlandet.

Men diktaturen bekämpas av paraplyorganisationen NCRI, National Council of Resistance of Iran. Den centrala och äldsta delen utgörs av PMOI, Peoples Mojahedin of Iran, vars mål är att upprätta sekulär demokrati och mänskliga rättigheter i Iran. Sedan tjugo år tillbaka har medlemmar i PMOI tvingats leva i exil i ett läger i staden Ashraf i Irak. År 2007 erhöll de flyktingstatus av UNHCR. Enligt internationell rätt har USA genom sin invasion och närvaro i Irak varit skyldigt att garantera exiliraniernas liv och säkerhet. Trots detta har de flera gånger beskjutits av iranskt artilleri, och försörjningen av el, bränsle, livsmedel och medicin har tidvis skurits av.

Vad som nu drastiskt förvärrat flyktingarnas situation är att, i samband med ett säkerhetsavtal som slöts mellan de multinationella styrkorna och Iraks regering i slutet av 2008, överfördes ansvaret för skyddandet av Ashraf City till irakiska säkerhetsstyrkor. Iraks regering förband sig att behandla invånarna i enlighet med internationella konventioner och folkrättsliga principer.

Eftersom mer än hälften av parlamentsledamöterna där är proiranska, och eftersom Irak är utsatt för stark press från Iran gällande PMOI, skulle det innebära en humanitär katastrof.

Vid ett möte i Teheran den 28 februari i år mellan Irans högste andlige ledare Ali Khamenei och Iraks president Jalal Talebani krävde Khamenei att den irakiska regeringen skulle stänga Ashraf City. De 3 500 exiliranierna i Ashraf skulle då utlämnas till Iran och gå samma öde tillmötes som 120 000 PMOI -sympatisörer i början av 80- talet och 30 000 andra sådana gjorde 1988: avrättning. Khomeinis "fatwa" hänger fortfarande över PMOI.

Internationell rätt, IHL, samt artikel 3 och 27 i fjärde Genèvekonventionen upprätthålla beskyddet av iranierna i Ashraf. Detta innebär, att de inte får flyttas eller lämnas över till Iran. Också EU parlamentet hänvisar i en resolution till Genèvekonventionen och framför till Irans regim, EU och FN ett krav på USA: s fortsatta beskydd av Ashraf. Detta krav stöds helt av internationella jurister samt av en kommitté i det brittiska parlamentet.

Den 24 april 2009 antog Europaparlamentet med ett överväldigande röstflertal en resolution till stöd för Ashraf-invånarnas mänskliga rättigheter. Europaparlamentets resolution uppmanar bl. a den irakiska regeringen att garantera invånarnas fysiska och moraliska integritet, samt att behandla dem i enlighet med Genèvekonventionerna, i synnerhet att inte tvångsförflytta, deportera eller repatriera dem i strid med non-refoulement-principen. Vidare uppmanar resolutionen den irakiska regeringen att häva belägringen av Ashraf City och att låta invånarna få fullständig tillgång till förnödenheter samt att tillåta besök av anhöriga, inhemska och utländska delegationer.

Den 20 april 2009 tog Amnesty International kraftigt avstånd från ett uttalande av Iraks nationella säkerhetsrådgivare, Muwaffaq al-Rubaie, som öppet hotade att göra tillvaron för invånarna i Ashraf City "outhärdlig". Amnesty International uppmanar i ett brev till Iraks premiärminister Nuri al-Maliki att klargöra den irakiska regeringens avsikter avseende Ashraf City.

Huvudansvaret för flyktingarna vilar på Internationella Röda Korset. Detta och vi alla måste nu med all kraft förmå USA att fortsätta sitt beskydd av Ashraf. den svenska regeringen måste utnyttja sitt internationella inflytande till försvar för Ashraf-invånarnas rättigheter.

Mojtaba Ghotbi (6 artiklar)

Anmäl