Konstfacks elevarbeten förvånansvärt djupa och politiska

Vi har alla läst och hört om Anna Odells spelade psykiska sammanbrott. Det är ett mångfasetterat verk som oavsett kvalitet hamnat rätt i samtiden, media och bloggen har dessutom tagit ut verket från konstens lilla interna klubb och skapat något större. Helt i tidens anda. Läser man konsthistoria märker man hur tidens samhälle och den rådande idéhistorien tar sig uttryck just i konsten, som dessutom ofta brukar ligga i framkanten. Den är ofta förhatlig och djupt kritiserad, om den är innovativ, men kan illusterera saker som är politiskt inkorrekta i ord, men någonstans ligger och gror i folksjälen. Jag tycker Konstfacks elevutställning var ovanligt intressant i år, helt bortsett Odell som ju dessutom bara befinner sig på kandidatnivå.

Den unga generation som finns i Sverige i dag hålls på flera sätt utanför en möjlighet att delta i och påverka vårt samhälle. Vad som håller dem ute är saker som skapats i den högsta välmening och försvaras av dem i ledande position. De unga har fått en utbildning som lämnar något att önska, även detta i högsta välmening, de har svårt att få arbete och därmed även bostad. Möjligen kan vad jag skriver nu uppfattas illa, men det har sällan ställts krav på dem och många föräldrar har haft en benägenhet att se till att inte kommer till skada, att röja undan alla hinder och försöka vara kompisar med sina barn, snarare än föredömen och till viss del auktoriteteter; curlingföräldrarna.

Vad som är bra är att det verkat skapa en oräddhet, en absolut självsäkerhet men när de väl kommer ut i vuxenvärlden ett vi och dom mellan de unga och den äldre generationen. Förut var allt bra, allt man gjorde, bara att man försökte eller åtminstone ville försöka var allt finemangs. Sen då? Jag vet, detta gäller alls inte alla, vi har nog aldrig haft en smartere och mer välutbildad ung generation än nu. Jag tror att steget till vuxenlivet och att livet generellt har sina prövningar kan uppfattas som svårt för många unga. Eget ansvarstagande är en sida som kan vara underutvecklad. Fast kanske har jag fel i att man bör ta eget ansvar för sitt liv och dess konsekvenser, hur mina gärningar påverkar andra, det kanske är statens roll. Min syn bottnar ju i min uppfostran. Men det skulle ju behövas så jobbiga lagar då, som gav sig in på saker jag ser som helt privtata.

Men de unga skapar faktiskt oerhört intressant konst. Många på Konstfack hade berört ämnet byggnation, skapat som små hus eller kojor, eller annat kring boende. Ett eget krypin, tolkar jag det som. En inom bildpedagogik hade skapat ett helt fantastiskt pedagogiskt och roligt verk om hur man skapar animerad film, detta via en animerad film eller som ett läroprogram. Så fruktansvärt bra, förlåt att jag inte har ditt namn, om du läser. Försökte googla.

Ändå verkar det här med kontrollsystem och lagar och de effekter de får i samhället vara en viktig linje, liksom vem som har rätt till sanningen. En ytterst viktig fråga i dagens samhälle. Självklart är det inte sannolikt att personer i ledande befattning ifrågasätter kontrollsystem och sin egen makt, det kunde få dem att framstå som om de ville dölja något. Anna Odell verkar, med ett ganska otydligt verk ifrågasätta att vad som skrivs i journaler inte alltid stämmer med verkligheten och att ingen någonsin lyssnar på en patient i just den patientgruppen. Man behöver inte vara Einstein för att gissa att det finns föga utredningar om just denna sak. Fråga personer som varit inlagda på psykakut hur de upplevde behandlingen? Tror inte det. Varför inte? Det behövs. De vet och förstår säkert saker ingen akademisk utbildning kan ge. Att man en gång hamnat där betyder alls inte att man inte har något vettigt att säga.

Victor Marx, som byggde hus åt hemlösa som ställdes upp utan bygglov visar på andra sidor i samhället. Förr i världen kunde folk faktiskt göra så utan omedelbart ingripande av samhället. Nära vårt hus på landet ställde några grönavågare upp en uttjänt buss och bodde där ett tag på 60-talet. Där växer fortfarande påskliljor och deras jordgubbsland överlevde ganska länge efter att kommunen forslat bort deras hem. Att bara ställa en husvagn någonstans och bo där är svårare idag. De som är hemlösa nu har ofta på något sätt hamnat utanför samhällets varma famn. Har du ingen bostad är det svårt att få socialbidrag, du behöver en adress. Bostad får du inte, du har ingen inkomst och hur få inkomst utan bostad? Hur ens hålla sig ren? Jag tror många unga känner igen sig i delar av den bilden. Dessutom tror vi här benfast på vårt goda samhälle, den goda staten. Den är god om man är inne i systemet. Jag tycker Victor Marx verk var mycket bra, men jag förstår även hans skolas krav på brandsäkring. Det är inte helt osannolikt att någon skulle tutta på detta höga hus med hemlösa i, visserligen skulle det bara ännu tydligare visa på vårt samhällsklimat, men till vilket pris? En fråga man även kan ställa till Anna Odells verk, till vilket pris? Det är det sannolika priset skolorna bör fråga sig. Om man riskerar skada tredje part.

Att man ens börjar tänka i de banorna att någon kan tända på huset visar bara på hur rätt de träffat med sin konst. Konst och kultur som är bra får oss att förstå oss själva och vår omvärld bättre.

Men de snyggast genomförda elevarbetet var ändå Erik Hellstens. Han hade broderat en stämningsansökan som till punkt och pricka liknade en pappersutskrift. Även vad som var handskrivet såg absolut ut som på papper, även på post-it lapp. Att skapa detta verk hade tagit oerhörd tid. Det kritiserar Sverige för sin saktfärdighet gällande olika åtal, så saktfärdigt att åtalen ibland hinner avskrivas, vilket vid ett flertal gånger kritiserats av EU-kommissionen. Gällande mänskliga rättigheter, rätten att en fråga prövas i domstol. Mycket förenklat.

Frågan är om inte även detta ligger i linje med många andra verk på våra konstskolor idag. För vad är det som gör att det tar sådan tid just här i Sverige? Jag skulle gissa på våra kontrollsystem, att vi löser problem med bara en ny regel. Allt detta tar tid och pappersarbete. Hans arbete är mycket snyggt, illustrerar så tydligt vad han vill säga. Dessutom med hjälp av konsten, han behöver inte sitta i tv-soffor och förklara.

Immaterialrätten ska vi inte tala om. Nedladdning och den kontroll man vill använda sig av för att stävja detta. Men hur ska unga ha råd att köpa musik om de inte släpps in på arbetsmarknaden? Det är nog just via detta, plus lite gatukonst som hela denna konstvåg vuxit fram. Vem som har rätten till att uttrycka sig på våra offentliga områden, bara reklamen eller även folket? Det är en djup kritik av det kommersiella samhället dessutom. En mycket stor grupp unga är utestängda från det mesta med hjälp av saker dom av de flesta äldre uppfattar som positiva. Kontroll, lagstiftning, övervakning och en möjlighet att se ifall någon någon gång gjort något kriminellt. Nej si då bör det lagstiftas så de inte är välkomna. Så fort något upprörande brakas ut i media så ropas på nya lagar och kontroll. Papperspressen har dessutom ekonomiska problem, så åtmnstone kvällspressen har numera få skrupler och politiker törs inte annat än spela med. Säger de ifrån vet de att de så lätt kan förgöras. På så sätt hamnar även våra politiker i det kommersiellas garn. Att våga gå ut med ett impopulärt beslut, som skulle gynna befolkningen i stort, i längden. Detta baserat på forskning via sakkunniga, ja det törs få politiker idag.

Den unga konstvärlden kan kritiseras hur mycket som helst, men jag anser den ovanligt vital. Som det brukar vara i kristider.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/7133

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra skrivet Åsa kan se precis samma problem och symtom på dessa problem.
Jag personligen har aldrig varit speciellt konst intresserad men den senaste tidens diskussioner om dessa konstverk och verken i sig själv har varit otroligt nyttig för mig själv.
Intressanta diskussioner på olika bloggar och intressanta konstprojekt som ställt saker på sin spets.
Imponerad av sprayningen i tunnelbanevagnen inte för det som gjordes utan för vad det säger, diskussionen kring samt av den totala likgiltigheten som passagerarna uppvisar i vagnen som så väl visar allmänhetens passavisering.

-Jag som medborgare har inget eget ansvar, jag har gjort min del, jag har betalat skatt. Någon annan får ta hand om det här.
-Önskar hårdare straff, mer böter, mer kontroll och övervakning istället.

Så ofta man läser uttalande om snoriga snyltare, finniga snattare och lata som bara ska ha allt gratis och det är uttalande om den generation som kommer och som vi har uppfostrat.

Jag tror det kommer en helt otroligt kreativ generation och jag hoppas verkligen att den inte regleras in, lagförs och förbjuds bara för att det inte passar staten och de multinationella stor företagen.
Kreativiteten kommer vare den som räddar kvar jobben i Sverige i den stora globala konkurrensen.

Permalänk | Anmäl #1 Petter, 2009-05-16, 23:19

Gillar Petters kommentar. Väldigt mycket. Önskar att vår värld, eller mer tydligigt våra politiker hellre såg positiva saker än skrek på krav och kontroll när något går fel. Vi undervärderar de ungta djupt, dessutom.

Permalänk | Anmäl #2 Åsa Backman, 2009-05-17, 02:52