Fritt forum

Joakim Ramstedt om Fritt forum

Socialstyrelsen uppmanar socialtjänsten att diskriminera

Publicerad: 2009-05-14 05:05, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

Jag fick idag höra vad socialstyrelsen lär våra socialsekreterare på den utbildning som dom anordnar i sin pågående kampanj om mäns våld mot kvinnor. Jag har efter flera års fruktlös kamp för min föräldrarätt hört och sett det mesta, men sällan har jag blivit så äcklad som jag blev av denna redogörelse. Socialstyrelsen är den högsta sociala myndigheten. Man ansvarar för vår befolknings rätt till trygghet och stöd i svåra skeden av våra liv. Samtidigt uppmanar man socialsekreterarna att diskriminera män genom att inte fästa tilltro till deras berättelser. Lyssna på en socialsekreterares berättelse.

85 millningar
41 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag har drivit min blogg "daddys" i snart åtta månader. Jag väljer nu att gå ut under mitt rätta namn då jag insett mörker endast kan skingras av ljus. Jag är inte bitter, inte galen och varken rättshaverist eller konspirationsteoretiker. Jag är bara en förbannad pappa som utsatts för grova brott av våra myndigheter i syfte att hindra mig från att skydda mitt barn.

Utbildningen som hon deltog i anordnades av socialstyrelsen och handlade om mäns våld mot kvinnor. Det är en del av den stora satsning mot kvinnovåldet som regeringen nyligen har anslagit nästan en miljard till. Utbildaren lärde deltagarna om hur man kan avgöra vem som ljuger och vem som talar sanning då dessa anklagelser kastas fram mot män. Något som är vanligt just när det gäller vårdnadstvister.

Om en kvinnas berättelse framstår som vag eller oprecis. Om hon ändrar sina uppgifter från en dag till en annan så betyder det inte att hon ljuger, fick man lära sig. Tvärtom så tyder det på att kvinnan befinner sig i chock och därför bör man alltså fästa tilltro till hennes uppgifter. Om mannen är rak och tydlig i sin redogörelse och konsist kan berätta sin historia utan att tveka, tyder detta på att han just är den sortens man som är van att dominera och härska, med andra ord är detta ett bevis på att han ljuger. Min källa dristade sig då till att fråga utbildaren om hur man i så fall skall tolka en kvinna som likt mannen är fast och övertygande i sin berättelse. Det betyder endast att hon kommit ur chockfasen och därmed kan man vara rätt övertygad om att hennes uppgifter är sanna blev svaret. Efter det ställde inte vår socialsekreterare fler frågor. Klimatet i rummet uppmuntrade inte till några kritiska analyser. Hon valde istället att berätta detta för sin bror som i sin tur berättade för mig. Uppgiftslämnaren vill dock vara anonym för att inte drabbas av tråkigheter på sin arbetsplats. Något som jag förstår mycket väl. Jag har nämligen tvingats uppleva vad man kan råka ut för om man bedöms som besvälig av denna yrkeskår.

Jag lever som fånge i ett land som torterar och straffar mig för att jag var dum nog att avla barn. Än så länge är jag inte fånge bokstavligen, men eftersom socialtjänsten nu anmält mig för ett grovt brott så kan fångepitetet mycket väl bli bokstavligt och jag lever därmed numera även under denna skugga. De bevis dom påstår sig ha har hemligstämplats i syfte att göra det möjligt för den förälder som dom favoriserar att undanhålla mig från att få ha kontakt med mitt barn. De flesta ser inte, eller fnyser bara åt dessa brott. Vi inbillar oss fortfarande att vi lever i en jämställd rättsstat som garanterar oss trygghet och rättvisa. Detta är en lögn som vi invaggats i av människor som säger sig vilja väl, men som döljer kniven bakom ryggen. Precis när vi upplever det största ögonblicket i vårt liv, när vi får ett barn och upplever en kärlek större och starkare än många aldrig fått uppleva tidigare. Då tar dom fram kniven och hugger den rätt i hjärtat på oss. Smärtan detta innebär är så svår att många inte orkar bära den. Men att fly från den är inte heller tillåtet. Då stämplas man som "svikarfarsa" och oduglig förälder. När ska någon se det obeskrivligt hemska helvete vi befinner oss i? När ska Aftonbladet göra en artikelserie om detta?

Jag har med våld och mot min vilja skilts ifrån mitt barn som är fyra år. Jag mår naturligtvis fruktansvärt dåligt av det. Men jag har en röst och jag har förmåga att tala och skriva. Jag kan i alla fall tack vare min blogg och siter som Newsmill försvara mig hjälpligt mot dessa övergrepp. Men min dotter kan inte ens göra det. Hon är helt värnlös. Jag tillåts inte skydda henne heller. Den rätten har jag dömts att förlora av en svensk domstol med motiveringen att det är för hennes bästa. Därför har jag som länge endast varit känd under namnet daddy nu beslutat mig för att offentliggöra min identitet. Jag vill ge mitt barn en röst. Jag vill på detta sätt försöka dra fram brotten som begås mot barn och föräldrar i Sverige i ljuset. Ljus är det enda som biter på sljusskygga individer. En strålkastare till tändes idag när en socialsekreterare valde att bryta tystnaden om vad som pågår bakom dom sociala myndigheternas mörkläggningsgardiner.

Sverige för idag en medveten politik för att skapa ett faderlöst samhälle, samtidigt som vi män anklagas för allt elände som dom styrande själva har skapat. Att 20 000 barn om året nu tvångsomhändertas eller utreds av socialen skyller man också på oss. Vi smiter från vårt ansvar för barnen får vi höra. Detta är inte sant. Visst finns det individer av bägge kön som av olika anledningar sviker sina barn, men jag lovar er att precis som de flesta mammor så vill även de flesta pappor ta ansvar för våra barn. Vi har inte mindre kapacitet än kvinnor att älska, känna empati och ta ansvar. Sanningen är att om vi har oturen att skaffa barn med en kvinna som inte vill dela föräldraskapet, så hindras vi av myndigheterna att få ta del av denna rättighet. Det spelar ingen roll om vi är vita eller svarta, om vi är ostraffade eller straffade. Det spelar ingen roll om vi är den mest lämpade föräldern eller inte. I mitt fall motiverade domstolen beslutet att ta ifrån mig vårdnaden och ge mig ett minimalt umgänge med att barnet levt närmare sin mor sedan hon föddes, och därför var det barnets bästa att det förhållandet fick kvarstå. Att mamman hindrat mig att leva nära mitt barn genom att egenmäktigt röva bort henne och för att sedan hindra mig från att träffa henne togs ingen hänsyn till.

Hur hamnade vi här? Det är inte svårt att se för den som vill veta. Däremot är det svårt att förstå. Vi människor vägrar ofta att se sanningen oavsett hur tydlig den blir. Speciellt när den går emot våran egen sanning. Nu är det dock hög tid att börja granska dom som systematiskt programmerat oss att tro på de lögner som dom spridit i decennier. Nu måste alla goda krafter samlas om vi ska kunna frigöra vårt land från den cancer som sprider sig i vårt blodomlopp. Fler måste våga stiga fram och ge våra barn en röst innan den sociala katastrof som just nu tillåts ske förvärras ytterligare.

På 1970 talet upplevde feminismen en renessans. Snart bildades dock två falanger. Den moderata majoriteten innefattade många kloka kvinnor såsom Doris Lessing och Erin Pizzey. Fråga gärna någon av dessa kvinnor vad dom tycker om dagens feminism. Denna falang ville tala om jämställdhetsfrågor såsom lika lön och rätten till abort. Den andra falangen var den radikala minoriteten. Dess förgrundsfigurer var bl a Valerie Solanas, Adrea Dworkin och Gloria Steinem. Denna falang började tala om mäns våld mot kvinnor, våldtäkter, porr och förbud mot prostution. Frågor som inte har ett dugg med jämställdhet att göra. Man lierade sig med våra arbetarpartier och idag har man tagit över dom helt och hållet. Nu har dom lyckats krångla sig hela vägen upp till toppen.

Vilken av falangerna som segrade blir tydligt bara man öppnar ögonen en sekund. Idag finns radikalfeministerna representerade i alla våra riksdagspartier. Dom har tagit över vår fria press och våra statliga TV kanaler. Dom har tagit strupgrepp på viktiga organisationer som rädda barnen, röda korset, brottsofferjouren, BRIS och BO. Nu är det dom som sätter agendan. Dom berättar för oss vad som är sant och vad som är lögn. Dom fördelar våra skattepengar och dom stiftar våra lagar. Dom tar till vilka fula knep som helst för att vi ska fortsätta tro på deras fagra tal om jämställdhet och inte se deras sanna ansikte. Fundera några sekunder på varför sanningen om gömda inte fick komma ut. Fundera på varför det var den journalist som gav oss sanningen om detta rent djävulskt onda projekt som fick löpa gatlopp, medan dom verkliga brottslingarna fortfarande skyddas.

Fundera på varför bara den ena sidan av myntet får synas i våra media, medan den andra döljs och tystas ner. Fundera på hur det kan komma sig att i en tid då kvinnor antas både i vår armé och vår poliskår, samtidigt ses som värnlösa offer inkapabla att använda fysiskt våld. Fundera på varför alla undersökningar, som säger att det i själva verket är kvinnor som med stor majoritet misshandlar och dödar barn, mörkläggs och inte får tryckas eller sändas. Jag vet att detta är ett beskt piller att svälja. Jag har genom mina erfarenheter och upplevelser tvingats att se sanningen om det som sker. För er som inte ännu hamnat i den sitsen blir det svårt att ta till sig omfattningen av detta gigantiska svek mot framförallt våra barn. Klart som tusan att vi inte gärna erkänner att vi blivit totalt genomblåsta i alla dessa år, men nu måste ni vakna. Ni som fortfarande vill leva i ett samhälle där lagtexten om barnets bästa vekligen också betyder just detta. Ni som anser att lagar skall gälla lika för alla oavsett kön. Ni måste vakna nu. Annars kommer det snart att vara för sent. Ni som erkänner er till feminismen men som inte vill att barn offras i dess namn, ni måste också vakna nu och ta avstånd från denna ondskefulla rörelse. Precis med dom orden "evil movement" beskriver idag Erin Pizzey, som grundade den första kvinnojouren i England på 60 talet, dagens feminism.

För oss som drabbats av dess ondska är det inte svårt att hålla med.

Joakim Ramstedt (13 artiklar)
http://daddys.blogg.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/7054

41 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mitt i prick igen Joakim, om det nu fungerar att få lägga in en kommentar

Permalänk | Anmäl #1 Tommy Jonsson, 2009-05-15, 18:34

Mitt i prick igen Joakim, om det nu fungerar att få lägga in en kommentar

Permalänk | Anmäl #2 Tommy Jonsson, 2009-05-15, 18:34

"...Vi människor vägrar ofta att se sanningen oavsett hur tydlig den blir. Speciellt när den går emot våran egen sanning. ..."

Javisst är det så Joakim Ramstedt, tyvärr tyvärr... :cry:

Permalänk | Anmäl #3 Josef Boberg, 2009-05-15, 18:38

Jag vill veta mer om personerna som STÅR bakom utbildningen/kampanjen som går ut på ytterligare könsdiskriminering.

Det drabbar ju inte bara oss män,utan även alla föräldrar som har söner,vi har ett gemensamt ansvar att utan tvekan slå ner diskriminering utifrån kön,ras och tyckande.

Men det tar ju inte slut där i våra domstolar och sociala myndigheterna,då dessa personer som aktivt motarbetar jämlikheten i vårt samhälle,även äventyrar hela vår rättssäkerhet i samhället ytterligare.

Det är viktigt att dessa människor hängs ut med namn och bild tydligt!

Att agera mot sånt här bör alla medborgare göra,framför allt så måste vi agera för våra barns rätt till att få växa upp i ett jämlikt samhälle,som inte bygger på diskrimering utifrån kön.

För en sann jämlikhet,utan diskriminering.

L.P

www.pappa-barn.se

För barns rättigheter till båda sina föräldrar på lika villkor.

Permalänk | Anmäl #4 L.P, 2009-05-15, 20:04

Socialstyrelsen har minst 20 miljoner anledningar om dagen att uppmana socialtjänsten att diskriminera, "Söndra och Härska" familjer!

"Det finns ungefär 359 hem för vård eller boende (HVB) för ensamplacerade barn och unga och ungefär 58 HVB där barn och föräldrar är placerade tillsammans. Antalet förändras fortlöpande.

Under 2006 då tillsynen inleddes var 5332 barn i åldern 0-18 år placerade på HVB. 2007 var siffran 5815.

94 % av HVB för ensamplacerade barn och ungdomar är privat enskild verksamhet. 6 % drivs av kommunerna. För HVB som tar emot barn och föräldrar tillsammans är 80 % privat enskild verksamhet och 20 procent drivs av kommunerna.

Kostnaden per vårddygn 2007 var i genomsnitt 3 669 kronor."

Källa:Socialstyrelsen

UTAV ALLA DESSA TUSENTALS BARN:
ETT SOM TAR LIVET AV SIG, DET ÄR ETT FÖR MYCKET!!!

Permalänk | Anmäl #5 valens, 2009-05-15, 20:14

Ja man skulle väl inte orka om inte det oskyldiga barnet fortsatte att visa sin glädje.

Jag hoppas du åter snart får chansen att finnas där, känna lukten av ditt eget barn, få ett ärligt och uppriktigt leende igen.

All den falskhet som vuxna runt omkring får uttnyttja utan att lämpligheten diskuteras. All denna frivillighet att gå på samtal som borde vara obligatoriska. Att kunna vinna fördelar genom sabbotage.

Nej. Det är dax för förändringar.

Leroy

Permalänk | Anmäl #6 Leroy, 2009-05-15, 23:14

Ett stort problem, i vårt s.k. "rättsväsende", är att en far, som befinner sig i vårdnadstvist, tvingas genomlida en minst lika stor konflikt med socialkontoret, som med barnets mor.

Till skillnad mot barnens mor har socialkontoret (kanske främst Familjerätten) emellertid enorm makt och agerar ofta domstol, vilket kan yttra sig genom det optionella stycket "Förslag till beslut" i en vårdnadsutredning.

Till problemet hör att socialkontorens represenTANTER efter "eget huvud" konsekvent kan underlåta att följa riktlinjer, råd, "stöd för rättstillämpning" och beslut från andra vägledande myndigheter.

Socialkontorens representanter kan t.ex. ogenerat nonchalera Socialstyrelsens Allmänna Råd, från 2003 (http://www.sos.se/sosfs/2003_14/2003_14.htm),
ang. s.k. "Snabbupplysningar" (som görs innan en
s.k. vårdnadsutredning), i vilka betonas att man alltid ska prata med båda föräldrarna och initiera samarbetssamtal, om problem mellan föräldrarna har uppstått.

Vidare kan man nonchalera t.ex. ett JO-beslut från 2007
(http://www.jo.se/Page.aspx?MenuId=106&MainMenuId=106&Language=sv&ObjectC...), vilket menar att även en umgängesförälder kan betraktas som formell part, eller i vart fall ha åsikter, som kan vara värdefulla för barnavårdsutredningar (istället "designar" man sekretess för denne förälder) samt som också säger följande (under rubriken "Bedömning"):

"
Om en domstol har förordnat om ett visst umgänge skall socialnämnden utgå från att vad domstol har förordnat står i överensstämmelse med vad som är bäst för barnet.

Socialnämnden skall medverka till att en förälder, som av domstol har tillerkänts rätt till umgänge, får möjlighet att utöva denna rätt.
"

Tyvärr efterlevs detta inte i praktiken och i varje sådant fall anser jag att man bör anmäla ansvarig socialsekreterare för tjänstefel.

Det gäller tjänstemän, som t.ex. utan utredning lägger ned anmälningar, om att barn far illa av månaders umgängessabotage, eller utredaren som inte föreslår samarbetssamtal.

Ytterligare ett problem är just att vårdnadsutredningar inte är kvalitetssäkrade och att de saknar s.k. resursbeskrivning, d.v.s. att man, istället för att enbart fokusera på negativa sidor hos ena parten och tvärtom, ser till parternas positiva sidor.

Även konsekvensbeskrivningar, se nedan, saknas ofta.

I Socialstyrelsens stöd för rättstillämpning, ang. vårdnad, boende och umgänge, också från 2003 (http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/9C31FC05-FD4B-4909-B37D-B9AA5...),
nämns på s. 148, bl.a. följande:

"
Huruvida utredningarna ska utmynna i en bedömning och förslag till beslut eller inte från utredarens sida har debatterats vid flera tillfällen.

Trots förslag om en sådan skyldighet för utredaren har lagstiftaren inte funnit någon anledning att ändra på nuvarande ordning, där utredaren själv får bedöma om hon eller han vill komplettera det insamlade faktamaterialet med en egen slutsats.

Många kommuner har utformat egna mallar och rekommendationer för hur utredningsarbetet ska gå till och för hur rapporten ska utformas.

Hur utredningar görs och skrivs varierar också mellan olika handläggare – och från fall till fall.

Lagstiftningen innehåller således inga tydliga bestämmelser när det gäller vad en utredning om vårdnad, boende eller umgänge bör försöka ta reda på och innehålla. Det finns inte heller någon entydig kunskap från forskning, uppföljningar, etc. om vad en utredning ska omfatta och hur olika
omständigheter ska bedömas.
"

Det låter inte särskilt rättssäkert, eller hur?

På s. 180-182 i samma stöd nämns:

"
Bedömning eller konsekvensbeskrivning

Den som gör en vårdnads-, boende- eller umgängesutredning har ingen skyldighet att lämna något förslag till beslut.

Utredaren får alltså själv bedöma om hon eller han ska komplettera det insamlade materialet med en egen slutsats.

I många fall, t.ex. när båda föräldrarna är lika lämpliga som vårdnadshavare, tjänar ett ställningstagande från utredarens sida inte något egentligt syfte.

Tvärtom kan en preferens för den ena föräldern uppfattas som en nedvärdering av den andra föräldern, vilket kan öka eventuella motsättningar mellan föräldrarna.

Samtidigt kan det finnas fall där det är av stort värde att den som är väl insatt i ärendet och kanske hyser en bestämd uppfattning, ger uttryck för den.

(...)

Oavsett om utredaren kompletterar rapporten med ett förslag, bör denne alltid beskriva vad olika beslut kan komma att innebära för barnet, dvs. lämna en konsekvensbeskrivning.

Utredaren bör, med beaktande av eventuella riktlinjer från rätten, redovisa sin bedömning av t.ex. följande:

• barnets känslomässiga anknytning och relation till respektive förälder
• innebörden och vikten av barnets egen inställning
• respektive förälders lämplighet som
vårdnadshavare, bo- och umgängesförälder
• hur barnets behov av en nära och god kontakt med
föräldrarna bäst kan tillgodoses
• barnets möjligheter att få sina behov och rättigheter tillgodosedda
• om barnet kan fara illa, t.ex. om någon av föräldrarna gjort sig skyldig till våld eller andra övergrepp mot barnet eller den andra föräldern
• föräldrarnas vilja och förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet
• föräldrarnas förmåga att hålla barnet utanför sina konflikter
• föräldrarnas förmåga att skilja på egna behov och barnets samt att prioritera barnets behov framför sina egna
• övriga individuella förhållanden, t.ex. om barnet har behov av särskilt stöd.
"

Någon annan än jag, som har upplevt att socialkontoret inte följer dessa stöd för rättstillämpning, t.ex. stycket om
konsekvensbeskrivning?

Det är dags att sätta "p" för det konsekventa maktmissbruk, som pågår i 2009 års Sverige och som alltför länge har tillåtits pågå, enligt normer för det som jag benämner:
det mansfientliga paketet.

Det är dags att genomskåda och sätta "p" för de empatistörda sadister, som har tillåtits OCKUPERA
landets socialkontor och spelar ett högt spel, med
våra barns psykiska hälsa som insats!

Jag upprepar: våra socialkontor är OCKUPERADE av partiska maktmissbrukare!

Till att börja med är det dags att förändra Föräldrabalkens (från 1949!) 6 kap. 3 §, som gör skillnad på gifta och ogifta män, ur vårdnadshänseende.

/
Väl mött.
B12

Permalänk | Anmäl #7 Bur-q-ua12, 2009-05-16, 05:35

Bra inlägg, Daddy.

Demoniseringen och avhumaniseringen av män och pappor sker varje dag, i medier och ute på skolor och universitet. Det sker nu.

Vi går en tragisk framtid till mötes, om vi inte kan försöka neutralisera det här. Istället för ett jämställt samhälle, som ju de flesta av oss vill ha, är vi på väg att skapa en ny underklass, bestående av män - som på sikt varken har tillgång till universitet eller likställt föräldraskap.

Jag undrar hur alla mammorna tänker, som är föräldrar till pojkar.

Är de medvetna om vilken värld vi håller på att skapa för dem?

Radikalfeminismen, som Joakim mycket riktigt skriver, har infiltrerat medierna, politiken och våra myndigheter. Och den har aldrig - aldrig någonsin - handlat om jämställdhet. Det är bara att läsa på. Se vad som t ex skrivs i tidskriften "Kvinnotryck", som flera höga politiker, allra oftast från S och V, inte minst Mona Sahlin har allierat sig med.

Alla män är förövare. Om inte nu så potentiellt. Alla män är pedofiler. Vi måste skydda barnen. Alla män är skyldiga, oavsett individ. Könsmaktsordningen fastställer att alla kvinnor är offer - att alla kvinnor, alltid förtrycks av det manliga patriarkatet, oavsett vad de har gjort eller vilka de är, som individer.

Män mördar, män slår till och med de stackars djuren. Män är oförmögna att vara föräldrar. Män stinker av testoseron och vill "kladda" på samhällskroppen. Gubbslem och sölkukar.

Inte konstigt att våra ungdomar idag lär sig att hata män. Att så många unga pojkar tar sina liv. Att så många går vilse i allt det här som en gång handlade om kärlek och samförstånd.

Permalänk | Anmäl #8 KimhZa Bremer, 2009-05-16, 12:02

Här kommer en länk till Göbbels propaganda angående judar. Särskilt det sista är "intressant" och framförallt skrämmande;

“It is the job of the government to deal with them. No one has the right to act on his own, but each has the duty to support the state's measures against the Jews, to defend them with others, and to avoid being misled by any Jewish tricks.
The security of the state requires that of us all.”

Här är länken om ni vill läsa hela artikeln. Den är fortfarande skrämmande att läsa. Begrunda!

http://www.calvin.edu/academic/cas/gpa/goeb1.htm

Cuben

Permalänk | Anmäl #9 Cuben, 2009-05-16, 14:11

Håller med föregående skribent:
Alla män är förövare. Om inte nu så potentiellt.
Alla män är skyldiga, oavsett individ.
Könsmaktsordningen fastställer att alla kvinnor är offer - att alla kvinnor, alltid förtrycks av det manliga patriarkatet, oavsett vad de har gjort eller vilka de är, som individer.

Men alla bör lugna ner sig...
Frälsningen är nära!

Socialstyrelsen har hittat lösningen!

Myndigheten slår fast att det inte går att neka en kvinna att göra abort på grund av fostrets kön, uppger SVT:s Rapport.

Svårt att gissa vart vi är på väg?

Permalänk | Anmäl #10 valens, 2009-05-16, 14:35

Jag blir mörkrädd när jag hör om hur utbildningen för socialtjänsten går till. Bra att du fortsätter belysa detta Joakim!

Permalänk | Anmäl #11 Pelle Billing, 2009-05-16, 16:31

Det är horribelt det din källa berättar, men jag är inte ett dugg förvånad. Jag har hört från andra håll att det är så här stämningarna är inom soc. I praktiken är soc uppbyggt för att ta tillvara kvinnans intressen mot mannen. Det säger många källor som har egen erfarenhet. Att det måste ändras är en självklarhet, en betydligt svårare fråga är hur det ska ske. Någon som har en realistisk idé?

Permalänk | Anmäl #12 Pär Ström, 2009-05-16, 18:14

Joakim, jag blir illamående av att än en gång höra samma historia.
Har en bekant som befinner sig i samma situation.
Du känner säkert till följande tragiska historia:
http://www.nkmr.org/myten_om_den_goda_modern_och_att_barn_alltid_talar_s...
Hoppas du kan läsa något som styrker dig i din kamp. (Beklagar om innehållet är nedslående.)

Ge aldrig upp!

Permalänk | Anmäl #13 Koriander, 2009-05-16, 19:29

Lyssnade på P4 Barnaministeriet förra veckan. Det handlade om vårdnadstvister och var oerhört intressant. Bland annat var den en pappa som förlorat två söner men den tredje och äldste hade nu valt att bo hos sin pappa. Intervjuaren frågade pojken om han visste om att hans mamma, på den tiden han bodde hos henne, sagt att han var rädd för sin pappa. Svaret från pojken var: Det var bara ljug!

Jaha, bästa socialnämndsordföranden, ledamöter och sociala tjänstemän/kvinnor, hur vet ni att kvinnan talar sanning eller att mannen ljuger? Förklara!

Permalänk | Anmäl #14 Ramona Fransson, 2009-05-16, 19:38

Hördu Jocke, har du kommit på denna text eller återigen plagierat utan att uppge källa, som du gjorde med din artikel om våldtäkter? Kan man göra sådant kan man säkert ljuga ihop saker också.

Utdrag ur orginaltexten av Paul Clemonts, finns bl a på
www.americanwomensuck.com: An unrelated Washington Post article, "Unfounded Rape Reports Baffle Investigators" (6/27/1992) also found a wide range of motivations to falsely accuse men of rape. Anger towards boyfriends was common. One woman had her boyfriend spend 13 months in jail before she acknowledged that she lied. One woman accused her newspaper delivery man of raping her at gunpoint because she needed an excuse to be late to work. Neither woman was prosecuted or even reprimanded for lying to the police and attempting to have a man frivolously imprisoned.

Utdrag ur Joakim Ramstedts artikel på Newsmill: En artikel i Washington Post utan samband med studien ovan "unfounded rape reports baffles investigators" (6/27/1992) fann också ett brett spektrum av motiv för att falskeligen anklaga män för våldtäkt. Ilska mot pojkvänner var vanligt förekommande. En kvinna lät sin pojkvän spendera 13 månader i fängelse innan hon erkände att hon ljugit. En kvinna anklagade hennes tidningsutbärare för att ha våldtagit henne under pistolhot, eftersom hon behövde en ursäkt för att komma för sent till jobbet. Ingen av kvinnorna blev åtalade eller ens tillrättavisad för att ha ljugit för polisen och försökt att sätta en oskyldig man i fängelse."

Permalänk | Anmäl #15 Axel, 2009-05-16, 20:21

Jag trodde inte att vi pratar musik här!
Inte literaturr skapelse heller!

Joakim pratar... eller strunt i Joakim!
VI PAPPOR pratar om VÅRA BARN!
Det spelar ingen roll vem jag citerar eller om jag skriver med mina egna ord...

And I said it again:
I don't care if i loose my mind... I'm already cursed!

Permalänk | Anmäl #16 valens, 2009-05-16, 23:48

Jag trodde inte att vi pratar musik här!
Inte literaturr skapelse heller!

Joakim pratar... eller strunt i Joakim!
VI PAPPOR pratar om VÅRA BARN!
Det spelar ingen roll vem jag citerar eller om jag skriver med mina egna ord...

And I said it again:
I don't care if i loose my mind... I'm already cursed!

Permalänk | Anmäl #17 valens, 2009-05-16, 23:50

Glasklar analys Joakim.
Jag har också hört om den utbildning du beskriver, från en socialsekreterare. Socialsekreteraren sa att de hade fått lära sig att det räcker med att en kvinna påstod att våld förekommit så skulle det betraktas som ett faktum.
Jag fick inte namnet på den som håller i utbildningen men tycker att det är oerhört viktigt att namn på dessa människor som sprider dessa hat budskap blir offentliga. Det finnas konferens arrangörer som specialiserat sig på utbildningar som dessa.

Permalänk | Anmäl #18 Jakobsson, 2009-05-17, 17:02

Axel är ett typexempel på hur dom som kritiserar mig agerar. Istället för att diskutera sakfrågan försöker han misstänkliggöra mig genom att påstå att jag plagierar. Jag citerar ur en artikel Axel. En artikel som jag också hänvisar till. Jag hade ju kunnat redogöra för innehållet med andra ord, men eftersom de som fanns redan recenserat artikeln på ett utmärkt sätt såg jag inte vitsen.

Är det något av sakfrågorna jag skriver om som du vill diskutera så är jag alltid villig att göra det, men om du enbart är här för att försöka vrida debatten ner i gyttjan så gör jag dig inte sällskap.

Där nere kan du och dina meningsfränder plaska omkring alldeles själva.

Permalänk | Anmäl #19 Joakim, 2009-05-17, 21:03

Mycket skitsnack här också, men det verkar ingen våga säga, här ska det hållas med och jamsas på även över de mest horribla "sanningar" som Joakim presenterar om kvinnor i största allmänhet.
Och inte får man kritisera det Joakim säger för då är man väl "radikalfeminist ", vad nu det är för sekt som tydligen infiltrerar och lurar de stackars storögda och goda männen genom någon enorm makt de tillskansat sig (antagligen på gammalt manligt vis) vad vet jag, jag har aldrig fått träffa denna farliga grupp "radikalfeministerna".
Vad skiljer i så fall gruppen "Joakimalliansen" mot "radikalfeministerna"?
Inget....vad jag kan utläsa....båda verkar hata de som är "emot" sig och sitt (varandra) och båda verkar vilja stifta lagar som är "emot" sig och sitt (varandra), båda grupper ser sig som oskyldiga offer inför omständigheterna (varandra) där alla andra ska exakt utläsa och förstå det som hänt och är medskyldiga om man inte håller med "rätt sekt eller grupp".
Båda grupperingarna är övertygade den andre gruppens makt, falska filtrering och utövar det med en "terrorists" fokus att förstöra för den andre, den om hur "rätt" skipas och "vem" som ska oskadliggöras för att den rätta "rätt" ska kunna få fäste.

Det skulle vara mycket lättare att ta dig på allvar Joakim, om du riktar din ilska i den begränsade grupp just ditt problem uppstått i, istället som nu skjuta med kulspruta vilt omkring dig och diktar upp scenarior som cementerade sanningar kring din upplevelse och även om fler män har liknande erfarenheter...så finns även motsatsen där kvinnor är den utsatta, eller är det dom som är "radikalfeministerna"?
Det är svårt att hålla isär din riktade ilska och hat mot en hel utpekad grupp där ALLA är kvinnor. Alla kvinnor eller "radikalfeministerna" beskyller du nu för ditt alldeles fria val av en kvinna du utan tvång hade ett förhållande med och avlade barn med. Vad som sedan hände är mellan just er två. Om din kvinna sant eller falskt beskyller dig för något eller tvärtom, är det begränsat till just er 2. Din kvinna eller de senare myndigheter som i ditt tycke gjort fel, ÄR inte ALLA andra som nu får klä skott, dessutom tycker antagligen din fd kvinna att myndigheterna "lyssnat" rätt.
Hur ska vi alla andra kunna ta ställning i just ditt fall när det bara var du och din kvinna närvarande?
Diskriminering är inte ett nytt fenomen som bara du eller vissa män nu blivit drabbade utav, det har vi kvinnor under århundranden fått leva med och dina hatiska attacker mot kvinnor vad skiljer det mot de attacker mot män du anklagar "radikalfeministerna" att göra.
Två fel kan aldrig bli ett rätt.....

Permalänk | Anmäl #20 Pia "Vilda" Nordin, 2009-05-18, 00:45

Joakim,
Om du, trots alla berättelseled, korrekt återger vad som sades på seminariet, finns det några detaljer värda att kommentera

”Om en kvinnas berättelse framstår som vag eller oprecis. Om hon ändrar sina uppgifter från en dag till en annan så betyder det inte att hon ljuger, fick man lära sig. Tvärtom så tyder det på att kvinnan befinner sig i chock och därför bör man alltså fästa tilltro till hennes uppgifter.”

I detta stycke tre saker:
1. Den vaga och oprecisa berättelsen. Autentiska minnen brukar man kunna återge tämligen ackurat vad gällr kärnpunkterna. Omdelbart efter en traumatisk händelse kan en berättelse vara detaljfattig (ett slags tunnelseende där fokus ligger på deldetaljer som är viktiga för överlevnad), detaljerna kan återkoma senare och vittnet kan återge en mer fyllig bild. En fyllig bild är något annat än en annorlunda bild.
2. Kärnminnen från en händelse är i regel mer robusta än detaljer i omgivningen, även om det finns exempel på vittnen som starkt minns perifera detaljer, t ex färgen på gardinerna. Hur som helst tenderar dessa minnen inte att förändras ”från en dag till en annan”. Därtill måste man fråga sig vilka påstådda minnen det är som förändrats och hur personen utfrågats kring dem. Just förändrade minnen kan vara en lämplig anpassning till intervjuarens frågor, där intervjuaren ställer ledande frågor eller lägger fram motsägande data.
3. Under ”chocktillståndet”, där vittnet per definition är en upprörd person, kan berättelsen vara hackig och osammanhängande, rentav svår att följa. Men central information brukar däremot inte förvanskas av detta. Den emotionella upprördheten kan heller inte tas som intäkt för att sanningshalten i vittnets påståenden är hög.
Vittnesforskning visar entydigt att många tenderar att tro att det emotionella uttrycket indikerar något av pålitligheten hos vittnet, men samma forskning visar att sambandet är noll. Alltså, det går inte att utifrån kroppsspråk, känslouttryck osv bedöma graden av korrekthet i vittnets utsaga. Men många, också professionella, gör misstaget att tro det.

”Om mannen är rak och tydlig i sin redogörelse och konsist kan berätta sin historia utan att tveka, tyder detta på att han just är den sortens man som är van att dominera och härska, med andra ord är detta ett bevis på att han ljuger.”

Återigen vittnespsykologisk forskning: Man har undersökt hur misstänkta lämnar sina redogörelser i vittnesförhör och försökt jämföra mellan dem som senare dömts med hjälp av annan bevisning och dem som helt friats från misstankar. De som är oskyldiga brukar sätta sig ned och utan omsvep berätta allt de vet får frågor kring. Tämligen sakligt och samlat, till skillnad från dem som använder olika strategier för att dölja en lögn. Lögnaren förlitar sig ofta på att lämna vaga och oprecisa uppgifter, så att de kan modereras lite efter hand. De innehåller också ofta färre detaljer, främst av perifer natur. T ex om man drar en vals om att ha blivit nedslagen av Hr X på stan och noga beskriver hans anlete och knogar, men inte har en aning om vilket väder det var. Vilket också kan kontrolleras i efterhand.
Om en person alltså lämnar en historia utan att tveka kan det, som alternativhypotes, tyda på att vederbörande är van att tala sanning, och i jämförelse med vetenskapligt undersökta intervjuer så tyder en sådan berättelse på att det är en person som talar sanning.

Nämnda kommentarer kan man själv läsa sig till i t ex
”Handbok i rättspsykologi” av Per Anders Granhag och Sven Å Christiansson. Liber: 2008.

De finns alltså lätt tillgängliga på svenska. På seminariet du skrev om har man tydligen inte ägnat sig så mycket åt frågan ur en mer vetenskaplig aspekt, utan förefaller mer drivas av fantasier och ideologi.

Permalänk | Anmäl #21 Pentyl, 2009-05-18, 11:13

Den godtycklighet du beskriver hos familjerättssocionomer finns också när det gäller Lvu. De utredningar som ligger till grund för tvångsomhändertaganden är ofta vinklade och tar enbart fasta på det som talar mot föräldrar och där finns alldeles för ofta ett godtycke i bedömningen. Istället för att fokusera på fakta så väljer man vilken information man lämnar till socialnämnd och länsrätt.
Det finns säkert fall där allt gått rätt till, men jag har sett alldeles för många fall där barn omhändertagits på mycket tveksamma grunder.

Permalänk | Anmäl #22 kicki, 2009-05-19, 14:35

Jag läste detta och tyckte jävligt synd om dig. Men sen gjorde jag lite efterforskningar och fick reda på att du är en alkis. Allt är alla andras fel! Allt från den ytters diffusa gruppen "radikala feminister", till jouralister, till soc-arbetare, till samhället, . till kvinnofolk, till gud, ja ALLA, utom du själv. Men detta är typiskt missbrukarbeteende. Att allt du skriver dessutom riktigt osar av kvinnohat gör inte saken bättre. Jag hoppas att du aldrig mer får träffa ditt barn. Min polare tvingades umgås med sin alkisfarsa och han mår uselt fortfarande i vuxen ålder. Inse faktum: du är en missbrukare som med all rätt förvägras att träffa sitt barn. Du är INGET offer!

Ska bli spännande och se om du tillåter denna kommentar. Missbrukare brukar sakna självinsikt och försöker tysta de som talar om sanningen.

Permalänk | Anmäl #23 Marcus Udkip, 2009-05-19, 23:51

Marcus tror tydligen att det är jag som modererar kommentarerna på Newsmill. Dessutom har han gjort efterforskningar och funnit att jag är alkis??

Jag är näst intill absolutist Marcus. Vore intressant att höra var du fått dessa fakta ifrån. Förmodligen från samma källa som påstår att jag är kvinnohatare.

Du skulle göra ett seriösare intryck om du presenterade källorna till dessa uppgifter. Och ännu bättre vore det ju förstås om du kunde visa på exempel där jag uttryckt ett allmänt kvinnohat.
Är du möjligen bekant med Veronica Svärd i Fi:s styrelse? Hon har nämligen satt etiketten psykopat på mig, för att jag på hennes blogg ifrågasatte det ensidiga stödet till kvinnojourerna.

Kicki: Menar du att enligt vittnespsykologisk forskning så talar kvinnan alltid sanning och mannen alltid är den som ljuger? Det var ju det som socionomerna fick lära sig på nämnda utbildning?

Och Vilda...Om du besvärade dig med att läsa vad jag skrivit i de över 150 inläggen på min blogg så kommer du att finna att jag skriver ytterst lite om mitt eget specifika fall. Du kommer också att finna att min kritik mot radikalfeminismen är väl underbyggd med fakta. Sedan undrar jag vad du menar med den fruktansvärda diskriminering som kvinnor tvingats utstå i århundraden?

Själv ser jag två kön som fått utstå rätt mycket umbäranden under dessa århundraden. Men det är klart, jag har ju båda ögonen öppna och därmed ett helt annat djupseende än du som går med det ena stängt.

Permalänk | Anmäl #24 Joakim Ramstedt, 2009-05-20, 01:23

Kicki: Ursäkta det gick visst lite för snabbt där och jag blandade ihop ditt namn med inlägget från pentyl...
Dessutom ser jag nu att Pentyls kommentar inte alls påstår det som jag först tyckte mig utläsa...

Ursäkta bägge två. Det är sent och jag är trött..

Permalänk | Anmäl #25 Joakim Ramstedt, 2009-05-20, 01:26

Problematiken inom socialtjänsten är utbredd.
Den finns inom samtliga instanser.
Familjerätten är en skam för en nation som säger sig vara en rättsstat men detsamma gäller för många andra delar av socialtjänsten.
Varför det blivit så vet jag inte men det är något alla sunt tänkande människor behöver engagera sig i för att vi ska kunna få till en förändring.

Permalänk | Anmäl #26 Monica, 2009-05-20, 07:20

Om nu män känner sig diskriminerade när det gäller umgänget med sina barn vid skilsmässa, eller när det gäller socialtjänstens ageranden i vissa av dessa fall, då finns en helt förträfflig möjlighet för männen att ändra på det.....som att intressera sig och utbilda sig till att ta anställning på just socialtjänsten så både kvinnlig och manlig syn blir mer representerad.

Dessutom en klockren "makt" vid skilsmässor är att fadern varit hemma med barnet lika mycket som mamman eller hela tiden, medan modern jobbat....och självklart tagit ut lika mängd pappa/mamma ledighet...då finns många vittnen om en part vill anklaga den andre för "påhittade brott"...

Joakim:
Jag läser inte din blogg...och vilka är "radikalfeministerna" som du har väl underbyggd vetskap kring?

Permalänk | Anmäl #27 Pia "Vilda" Nordin, 2009-05-20, 22:18

"Axel är ett typexempel på hur dom som kritiserar mig agerar. Istället för att diskutera sakfrågan försöker han misstänkliggöra mig genom att påstå att jag plagierar. Jag citerar ur en artikel Axel. En artikel som jag också hänvisar till."

Jag tror Axel menar en annan av dina artiklar här på Newsmill, där du ju bevisligen använt en annan persons text och utgett den att vara din egen. Det är inte så bra att göra om man vill fortsätta skriva artiklar.

Har du länken till inlägget när Veronica Svärd kallar dig psykopat för att du ifrågasätter stödet till kvinnojourerna? Sorry men det tar så lång tid att leta själv.

Permalänk | Anmäl #28 Andres, 2009-05-22, 09:31

Jag har skrivit över 150 inlägg på min blogg och fått 6 artiklar publicerade på newsmill och det enda ni kan komma på att kritisera mig för är ett tre rader i en artikel där jag översatt en engelsk recension om en artikel i en amerikansk tidning.
Hur vore det om ni brydde er om att faktiskt läsa de övriga tusentals rader jag skrivit i detta ämne, och diskutera det istället?
Vore inte det mer intressant och väsentligt?

Om den korta översättning från engelska jag gjorde är ett plagiat, vilket jag fortfarande hävdar är fel, så ber jag om ursäkt. Så, kan vi kanske lämna det nu och istället prata om den sociala katastrof som drabbar våra barn?
Jag har i alla fall sagt mitt i denna fråga nu. Om ni finner det viktigt att fortsätta älta detta så varsågoda.

Och vilda: Varför skall jag svara på dina frågor här när du inte ens kan göra dig besväret att med några enkla tangenttryck kan ta reda på svaret själv. Är du lat, eller bara ointresserad av jämställdhet?
Det är nämligen det min blogg handlar om.

Men jag skall göra det enkelt för dig. Vill du veta vilka radikalfeminister som jag kritiserar så har du ett par riktiga praktexempel här: http://daddys.blogg.se/2009/january/utkast-inger-segelstrom.html Nu behöver du ju inte ens trycka på en enda tangent, dessutom slipper jag skriva min blogg på två ställen.

Kommentaren där veronica swärd stämplar mig som psykopat finns att läsa här:

http://veronicasvard.driftig.nu/2008/09/29/fakta-om-ojamstalldhet-i-varl...

Permalänk | Anmäl #29 Joakim Ramstedt, 2009-05-23, 00:24

Joakim,

Tack för länken! Mycket intressant!

Jag vet inte vad du fått tre rader från. Det Axel menar är den av dina artiklar där 8 stycken av 15 stycken är kopierade. Har du glömt bort den?

Permalänk | Anmäl #30 Andres, 2009-05-23, 08:18

Skulle jag har kopierat mer än en halv artikel?
Nu får du precisera den anklagelsen. För detta har aldrig hänt.

Axel har enbart pekat på de textrader som han citerar i kommentaren ovan. Det är från min artikel angående den totalt snedvinklade rapporten som släpptes nyligen angående våldtäktsstatistiken i Europa och där Sverige föga förvånande hamnade som solklar etta.

Denna text är inte 8 stycken av 15.
Det är inte bara jävligt fräckt att påstå detta utan ett rent påhopp på min trovärdighet. Jag förstår att man nu siktar in sig på den eftersom det är det enda man inte lyckats ta ifrån mig än. Barn, hus, besparingar och jobb har jag fråntagits, toyalt utan grund. Nu skall jag tydligen också strippas på den enda tillgången jag har kvar.

Jag skulle trippa väldigt försiktigt i ett sånt läge, men Andres skjuter en hel bredsalva utan att ens framlägga något som styrker denna mycket allvarliga anklagelse.

Fy fan vad fult.

PS. denna kommentar har jag skrivit alldeles själv.

Permalänk | Anmäl #31 Joakim Ramstedt, 2009-05-23, 14:23

Jag tycker personligen inte att det hela är så viktigt, men du sa att bara tre rader var kopierade och jag anser ändå att rätt skall vara rätt. Du har nu bett mig precisera mig, så jag får väl göra det.

I din artikel "våldtäktsstudie är feministisk propaganda" här på newsmill skrev du följande:

"I själva verket visar det sig att det finns många anledningar till att kvinnor ljuger om våldtäkt. Antingen avsiktligt eller av desperation.

I en amerikansk studie utförd av flygvapnet, "The False Rape Allegation in the Military Community (1983), undersöktes 556 fall av påstådd våldtäkt, och man fann att 60% av anklagelserna var falska. Som en del av studien, frågades de kvinnor som befanns ha gjort falska anklagelser "Varför?"

De motiv som gavs av kvinnorna som erkände att de hade lämnat oriktiga anklagelser var:
Anledning - Procent
Trots eller hämnd - 20%
För att kompensera för känslor av skuld och skam - 20%
Trodde att hon är gravid - 13%
För att dölja en affär - 12%
För att testa männens kärlek - 9%
Mental / emotionell störning - 9%
För att undvika personligt ansvar - 4%
Underlåtenhet att betala, eller utpressning - 4%
Trodde hon kunde ha smittats av könssjukdom - 3%
Övrigt - 6

Studien fann att de flesta falska anklagelser är "avsiktliga"-de tjänade ett syfte. Om syftet inte var att undvika skuldkänslor eller att få hämnd, kunde det tjäna mer fokuserade ändamål, till exempel, att kunna berätta för föräldrarna, "Jag har inte bara gått ut och bli gravid, jag blev våldtagen." Eller för att tala om för hennes make "Jag hade inte en affär, det var inte mitt fel, jag blev våldtagen."

En artikel i Washington Post utan samband med studien ovan "unfounded rape reports baffles investigators" (6/27/1992) fann också ett brett spektrum av motiv för att falskeligen anklaga män för våldtäkt. Ilska mot pojkvänner var vanligt förekommande. En kvinna lät sin pojkvän spendera 13 månader i fängelse innan hon erkände att hon ljugit. En kvinna anklagade hennes tidningsutbärare för att ha våldtagit henne under pistolhot, eftersom hon behövde en ursäkt för att komma för sent till jobbet.

Ingen av kvinnorna blev åtalade eller ens tillrättavisad för att ha ljugit för polisen och försökt att sätta en oskyldig man i fängelse. I ett nyligen publicerat amerikanskt fall uppger polisen att en ung kvinna gjort sig skyldig till förfalskning av två våldtäkts anmälningar bara för att hon ville ha en ledig dag från jobbet.

Alla våldtäkt anklagelser måste tas på allvar, eftersom våldtäkter utan tvekan sker. Men en balans måste upprätthållas mellan påståenden från åklagare och offer mot det alltför ofta berättigade förnekandet av den tilltalade."

Och här är en artikel som Paul Clements har skrivit för några månader sedan som heter "Why women lie about rape" (http://news.mensactivism.org/node/11248):

"It turns out that there are plenty of reasons women lie about rape, either deliberately or out of desperation.

A U.S. Air Force study, “The False Rape Allegation in the Military Community (1983) investigated 556 cases of alleged rape, and found a 60% rate of false accusations. As part of the study, women who were found to have made false accusations were asked “WHY?”

Motivations given by the women who acknowledged they had made false accusations:
Reason - Percent
Spite or revenge - 20
To compensate for feelings of guilt or shame - 20
Thought she might be pregnant - 13
To conceal an affair - 12
To test husbands’ love - 9
Mental/emotional disorder - 9
To avoid personal responsibility - 4
Failure to pay, or extortion - 4
Thought she might have caught VD - 3
Other - 6

The study found that most false accusations are “instrumental” – they served a purpose. If the purpose isn’t avoiding guilt, or getting revenge, it might serve a more focused purpose, for example, telling her parents; “I didn’t just go out and get pregnant, I was raped.” Or, telling her husband, “I didn’t have an affair, it wasn’t my fault, I was raped.”

An unrelated Washington Post article, “Unfounded Rape Reports Baffle Investigators” (6/27/1992) also found a wide range of motivations to falsely accuse men of rape. Anger toward boyfriends was common. One woman had her boyfriend spend 13 months in jail before she acknowledged that she had lied. One woman accused her newspaper delivery man of raping her at gunpoint because she needed an excuse to be late to work.

Neither woman was prosecuted or even reprimanded for lying to the police and attempting to have a man frivolously imprisoned. In a recent US case, police say a young woman who admitted to falsifying two rape reports only wanted a day off from work.

All rape accusations need to be considered seriously, as, no doubt, rape does occur. But a balance needs to be maintained between the claims of the accuser against the all-too-often legitimate denial of the accused."

Som du ser så är varje paragraf identiska, inte bara tre rader. Du hänvisar till två källor (den amerikanska flygvapnet-studien och Washington Post-artikeln) men det är ju för att Clements gör det i sin text som du alltså översatt. Mycket mer korrekt hade varit att hänvisa till den källa du faktiskt använde.

Sist i din artikel skrev du:

"Kvinnor som anklagar någon falskt för våldtäkt på sig själva, eller övergrepp på barn bör dömas till lika långa fängelsestraff som det manliga offret skulle ha fått, om han hade dömts. Det kommer att stoppa epidemin av falska våldtäktsanklagelser."

I Paul Clements artikel står det:

"Women who are found to have made a false sexual assault complaint should receive the same jail sentence as the male victim would have received if he had been convicted. That will put the brakes on fake rape charges."

Du la till övergrepp på barn i den sista paragrafen, men det är i stort sett den enda skillnaden.

Jag "siktar" inte in mig på din trovärdighet. Jag tycker inte ens att det här är speciellt upprörande. Enda anledningen att jag kommenterade var att du blev så upprörd över Axels kommentar som ju var helt sann. Jag tycker absolut du skall fortsätta skriva artiklar här på Newsmill och göra din röst hörd, men var mer försiktig med översättningar och att utge en annans text för din egen, det ses inte med blida ögon, vet du.

Permalänk | Anmäl #32 Andres, 2009-05-23, 16:50

PS. Måste också säga att det känns lite jobbigt att argumentera mot dig när du säger att du förlorat allt i livet, och vi nu vill strippa dig på "den enda tillgång du har kvar". Det här handlar naturligtvis inte om det, utan jag reagerade på vad jag uppfattade som felaktigheter. Jag hoppas verkligen inte du tar detta på fel sätt utan fortsätter skriva om detta viktiga ämne!

Permalänk | Anmäl #33 Andres, 2009-05-23, 18:14

Det citat som jag tydligen utan att ha en aning om det hämtat ur en artikel skriven av någon Paul Clemens som jag faktiskt inte vet det är har jag hämtat från en helt annan källa som tydligen i sin tur har hämtat det från dennes artikel. Jag Får efter att ha studerat artikeln ge dig rätt att jag citerar mer än tre rader, mitt påstående om dessa tre rader byggde på en av mig dåligt underbyggd uppskattning om att raderna på detta kommentatorsfält är betydligt kortare än de i själva artikeln.

Men jag förstår ändå inte att jag av framförallt signaturen "Axel" anklagas för att vara en plagiatör efter att jag redogjort för vad som kommit fram under en undersökning om falska anklagelser i USA och vad som stod i en artikel i Washington post.

Precis under citerar jag ju en kvinnlig polis med exakt hennes egna ord. Skillnaden skulle då vara vad jag förstår att jag inte anger källan på det första citatet? I så fall erkänner jag mig skyldig. men när du säger att det är 8 stycken av 15 så blir det ändå lite over the top. Jag skulle då enligt din mening även skrivit de statistiska resultaten av undersökningen med egna ord också? Hur skulle det gå till menar du?

Men jag är blott en amatörskribent som inte har någon journalistisk utbildning över huvud taget. Min skribentbana har fram till Oktober i fjol enbart handlat om lyrik till musik. På engelska dessutom, så jag får väl skylla på det om det ni påpekar skulle utgöra en pressetisk blunder. Emellertid tycker jag dock att det finns betydligt allvarligare pressetiska blunders att hoppa på dagligen i vår kvällspress inte minst. Allt jag har skrivit hittills de senaste 8 månaderna är ju i alla fall sant, åtminstone har jag aldrig någonsin ljugit medvetet i ett enda inlägg. Det kan jag lägga handen på hjärtat och upprepa för den som vill. Inte heller kommer ni att hitta några plagiat i en enda text. I den mån jag citerar så uppges källan i samtliga fall.

Detta är som Andres påpekar ett viktigt ämne och jag tycker det är synd att det tillåts begravas av denna kvasidiskussion. Jag hoppas att jag genom detta erkännade av mitt misstag kan bordlägga denna fråga och att vi istället kan återgå till sakfrågan.

Jag får ursäkta om jag överreagerar något. jag har genom att försöka belysa dessa frågor åkt på så många påhopp som inte har ett dyft att göra med det jag försöker belysa. jag är dessutom inte riktigt i balans just nu då jag sedan den 22 mars inte tillåtits att varken få se eller tala med mitt barn och dessutom anklagats fär allt från att jag är en våldsam hotfull galning till att jag skulle ha utsatt mitt barn för övergrepp.

När jag dessutom i en kommentar ovan anklagas för att vara alkis från någon som påstår sig "veta" detta, och ovanpå detta ständigt anklagas för att vara en mansgris och kvinnohatare för att jag bara beskriver den sanning som jag själv har erfarit, ja då blir det lätt att man reagerar något starkare än vad som kanske är befogat.

Alla normala kärleksfulla föräldrar som tvingats att i tre år gå i mina skor hade inte haft det minsta svårt att förstå mig. det kan jag lova dig och alla andra som kallar mig för både det ena och det andra.

och därmed kanske vi kanske kan återgå till att diskutera det som min artikel ovan handlar om, nämligen en systematisk diskriminering av män i ärenden som rör våra barn.
Nämnde jag förresten att Veronica svärd vars blogg jag länkar till ovan är socialsekreterare till yrket?

Permalänk | Anmäl #34 Joakim Ramstedt, 2009-05-24, 07:06

Det är jobbigt att kommentera när dina motargument består av den typen av utbrott. Det är förstås oerhört svårt att inte känna för dig i din situation, och därför enbart vilja stötta och hålla med dig. Alla föräldrar skulle må dåligt på det sättet du gör om de var i dina skor. Men på ett debattforum som Newsmill är det inte ett bra sätt, det bidrar inte till en öppen och saklig diskussion.

Angående plagierings-diskussionen är mitt råd - var mycket mer försiktig med hur du skriver dina artiklar. Att du lyft in en så stor bit text som innehåller någon annans ord (om jag förstått det rätt är det någon annan som utan din vetskap översatt Paul Clements text, och du använde sedan i din tur den personens text) kan tyvärr skapa onödiga misstankar om dina andra artiklar. Man kan inte "redogöra" (som du skriver) för en våldtäktsstudie i tredje hand utan att medge att det är just tredje hand. Det finns texter som skrivs av folk med en viss agenda (Clements skulle kunna anses vara en sån) och det är viktigt att läsarna får möjlighet att veta det. Kanske du bör koncentrera dig på de ämnen du är insatt i, alltså vårdnadstvister och den svenska lagstiftningen och så vidare, och lämna ämnen som feminism och våldtäktsstudier därhän.

Permalänk | Anmäl #35 Andres, 2009-05-24, 07:55

Om du kallar min senaste kommentar för utbrott så bör du nog avstå från att debattera här. Och du bör definitivt avhålla dig från att kritisera vår statsfeminism, för då skulle du få totalt definiera om din syn på ordet jobbigt. Det krävs betydligt tjockare hud än din för att klara av att ta konsekvenserna av sådana åsikter. Men jag får som synes även ta emot mycket tacksamhet vilket naturligtvis väger upp det hela en aning.

Permalänk | Anmäl #36 Joakim Ramstedt, 2009-05-24, 13:01

Inte din senaste kommentar. Kommentaren innan den. Den där min kommentar innebar att man "hoppar på din trovärdighet" som är det enda du har kvar efter att du har fråntagits allt annat, "barn, hus, besparingar och jobb".

Permalänk | Anmäl #37 Andres, 2009-05-24, 13:51

Är det ingen som är modig nog att se snedvridningen av det här slispiga ordbatteriet kring "kvinnors hat mot män" och "feminismens skuld till ALLT" och "snedvriden rapportering" kring mäns våld mot kvinnor som övertag än motsatsen???
Jag kräks mot alla er fegisar som sammanstrålar kring att det är kvinnors fel när män utövar våld, våldtäkter mot kvinnor och barn, som är den oslagbart större grupp som utövar våldet och som här på NEWSMILL, vill göra just en manlig grupp av att de inte är skuld till något alls, snarare är det "feministerna" som står för allt våld i samhället....
som sagt jag KRÄKS...och alltid finns en svans flickor som vill försvara de stackare till män som det är så synd om....

NORMALT...är väl att de män som inte behöver känna sig träffade, inte heller behöver försvara sig här på Newsmill eller någonannanstans...

Permalänk | Anmäl #38 Pia "Vilda" Nordin, 2009-05-26, 20:57

NORMALT...är väl att de män som inte behöver känna sig träffade, inte heller behöver försvara sig här på Newsmill eller någonannanstans...

Permalänk | Anmäl #39 Pia "Vilda" Nordin, 2009-05-26, 20:58

Det är skrämmande att tvingas uppleva diktaturen i Sverige.
Har tydligt särbehandlats för att jag är man, min fru och barn från Kina har utsatts för ett större övergrepp i Sverige än i sitt hemland.

Ärendet ligger nu på DO's bord och Centrum mot våld i Umeå fortsätter misshandeln genom att gränsöverskridande sammanfoga alla myndigheter mot män, män får klara sig själva.
Anställda sitter på dubbla stolar inom myndigheter men samtidigt inom organisationen Centrum mot våld, det är mycket illa.

Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

EMU

Försvarets rekrytering

Välkommen

Logga in

Logga in med Facebook

Fritt forum

Socialstyrelsen uppmanar socialtjänsten att diskriminera

Om författaren

Länka till Blogg

Fritt forum

Bloggar om artikeln

Dagens populäraste artiklar

Newsmill seminarier

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

Vad är att Milla?

Prenumera på artiklar