Europa

Gunnar Hökmark om Europa

Ut ur krisen och in i - vad?

Publicerad: 2009-05-12 14:05, Uppdaterad: 2009-05-12 17:05

Ska vi rädda jobb och sysselsättning för framtiden räcker det inte med en politik ut ur krisen. Det som krävs i Europa och i Sverige är också en politik som för oss in i något starkare och konkurrenskraftigare än vi hade före krisen. En krispolitik som bygger på föreställningen att vi ska återgå till det som var kommer att ge oss en långsiktig eftersläpning som förstärker de problem som vi upplever i spåren av krisen snarare än löser dem. Den verklighet som den europeiska ekonomin har att möta har nämligen förändrats så mycket snabbare än vi själva.

1 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

När det gäller de finansiella marknaderna är det uppenbart att vi har haft en global utveckling som har varit långt snabbare än vad politikens institutioner har förmått att hantera. Dagens globala marknader bemöts av internationella institutioner tillskapade efter andra världskriget. Det var under en tid då den globala ekonomin helt och fullt präglades av Västeuropa och USA. Därtill har den offentliga övervakningen och kontrollen har förblivit nationell. Verkligheten har åkt ifrån oss, till stor del därför att vi inte brydde oss om att se.

Men den stora förändringen är den faktiska globala ekonomins snabba utveckling. Det är den som har skapat de spänningar och nya konkurrensförutsättningar som förklarar djupet i den ekonomiska krisen. Enklast kan den uttryckas med OECD som konstaterar att antalet människor som lever i ekonomier med välstånd som motsvarar vårt eller med snabba välståndsökningar, har fyrdubblats under de senaste 30 åren - tack vare fria marknader. I siffror innebär det att vi gått från en miljard människor i välstånd till fyra miljarder. Marknadsekonomin har givit den största segern mot fattigdomen som någonsin har uppnåtts. Det glömmer alltför många i den ekonomiska kris vi befinner oss i.

Det innebär också att den globala ekonomin innehåller fler och större utmaningar. Andra ekonomier har en växande konkurrenskraft och finansiell förmåga jämfört med oss själva. Det syns i form av konkurrens till Ericsson och i form av att företag från Kina är intressenter till traditionella svenska företag och att den svenska bärsen nu ägs från Persiska viken. Det är en annan värld. Ska vi bemöta den med nya jobb och ökad konkurrenskraft räcker det inte att komma ur krisen genom att återgå till det gamla. Vi måste i den omvandlingens tid vi nu lever i göra mer än så. Det kräver nationell politik men allt som kan göras där ställer i sin tur kvar på att vi utvecklar hela Europeiska unionens möjligheter till nya jobb, ökad konkurrenskraft och företagande.

Mer Småland i Europa. Vi behöver en småföretagandets revolution i hela unionen, med innebörden att den inre marknaden måste göras lika öppen och lika tillgänglig för de små och medelstora företagen som den nu har blivit för de stora. En förenklad momshantering genom att det i varje land finns en kontaktpunkt som kan hantera småföretagarens momsbetalningar i andra länder. En lagstiftning om offentlig upphandling som utformas så att även små företag har möjlighet att delta i stora upphandlingar genom samverkan eller genom att ta delar av upphandling. En minskning av regelbördan med minst 25 procent till 2012, med årlig uppföljning. En lagstiftning som på varje punkt utgår från de små företagens förutsättningar.

En ny budgetpolitik som har sin viktigaste utgångspunkt i att minska och avveckla jordbrukssubventioner och släppa jordbruket fritt, både i Europa och i fattiga länder som kan utveckla sina jordbruk när EU inte längre dumpar subventionerade varor. Då kan vi få en öppen global jordbruksmarknad som utnyttjar alla tillgängliga arealer. Mer odlad mark där öken idag växer fram, mindre koldioxidutsläpp, större förutsättningar för den fattiga världen att exportera vilket underlättar ett internationellt frihandelsavtal, större arealer som kan leda till mer bioetanol utan krock med livsmedelsproduktion, lägre oljepris och mindre oljeanvändning, samt ett EU som kan satsa på världens ledande forskning istället för reglerade jordbrukare. Då kan vi utveckla ledande kunskapscentra, knyta forskning och utveckling till ett mer dynamiskt företagarklimat och nya marknader med nya jobb.

En intensiv forskningspolitik som innehåller bland annat en europeisk forskningspeng som ökar rörligheten för Europas forskare, vilket leder till att våra ledande forskningcentra kan få fler forskare och större resurser och bli världsledande, med den prägel det kommer att sätta på det europeiska kunskapssamhället.
Det innebär att vi i Sverige bör införa en europeisk forskningsmiljard som alltid finansierar administration när svenska forskare tar åt sig europeiska forskningsprojekt. Då kan vi bli i centrum för den europeiska forskningen på en lång rad olika universitetsorter samtidigt som våra största centra kan bli likvärdiga med Cambridge och Oxford.

En rörlig arbetsmarknad, där vi inte låter protektionismens krafter riva upp lagar som underlättar rörlighet över gränserna.

Och till slut, en kamp mot just protektionismen förenad med att vi öppnar upp fler marknader inom tjänstesektorn och kunskapssamhället. Då går vi ut ur krisen men också in i ett globalt ledarskap där nya jobb växer fram genom konkurrenskraft och tillväxt. Ett sådant Europa kommer också att kunna bibehålla och utveckla ledningen i kampen mot klimateffekten och i politiken för mänskliga fri- och rättigheter. Ett ekonomiskt ledarskap ger även ett politiskt ledarskap.