Regeringens politik minskar aktivt chanserna att få arbete

Nu är ju akassan genom arbetsgivaravgiften överfinansierad så i praktiken finns det resurser att ge till akassan om man kolla på hur inkomsterna till den ser ut, dock så används akassans kassa till att täppa till andra hål i regeringens budget vilket leder till att akassan finansierar andra reformer såsom slopad förmögenhetsskatt och sänkt fastighetsskatt.

Just det sista stycket tycker jag är intressant och jag har försökt få svar på varför regeringen inte anser att det resonemanget inte är giltigt. varenda krona placerad i en fattig persons hand konsumeras ju.

Varför införa rotavdrag för att öka konsumtion inom byggsektorn men inte stödja allmän konsumtion?

rot-avdraget är säkert ok, däremot är det lite märkligt att det är den enda åtgärden hittils för att stärka konsumtionen? Är pappa Borg snickare?

Artikelskribenterna förbiser ett par väsentliga fakta:

1. Enligt moderaternas nyliberala teori utger en låg ersättning ett starkt incitament för att intensivt söka arbete. Dessutom innebär det att ekonomiska skäl får människor att godta löner och arbetsförhållanden de under andra omständigheter skulle acceptera. Därigenom kan arbetsgivarna skära lönekostnaderna och kvaliteten på arbetsmiljön.

2. Redan i valrörelsen framkom att moderaterna och de andra partierna i Alliansen har en starkt moralistisk syn på arbetslöshet. Människor tycks inte bli arbetslösa för att en anställning upphör på arbetsgivarens initiativ, utan för att de är arbetsskygga och lättjefulla. Därför har man infört en politik som går ut på att göra livet så besvärligt som möjligt för de arbetslösa genom sänkta ersättningar och ökad kontroll. Dessutom kan man förhindra att de kommer i åtnjutande av sin arbetslöshetförsäkring överhuvud taget genom att arbetslöshetskassorna inte får tillräckliga medel att sköta utbetalningar och kontakter med medlemmarna.

Dessutom tror jag att artikelförfattarna överskattar regeringens engagemang i frågan. Man är inte intresserad av en lösning, eftersom den hotar skattesänkningarna för Alliansens väljare och skulle innebära att Reinfeldt & consortes finge offra sina heliga nyliberala kor.

Bra artikel och viktigt att debatten hålls levande. Redan den gamla nivån på a-kassan bidrog ju starkt till att höja arbetsviljan eller hur? Det var ju redan då ett stort glapp mellan högsta ersättningen och en genomsnittlig månadslön. Ser vi till den nivån, så fanns det alltås inget större incitament till att välja bort en anställningsinkomst.

Nu har vår regering faktiskt i flera avseenden motarbetat sin egen arbetslinje. Jag tänker på reglerna för deltidsarbetslösa som i många fall gör det mindre lönsamt att faktiskt arbeta. Jag tänker på den rekordlåga nivån på 65 % i a-kassan som även den faktiskt är en bromsande faktor. Många långtidsarbetslösa har inte ekonomiska möjligheter att ta en praktikplats. Lika svårt blir det för arbetslösa som genomlever Fas 3 i Jobb- och utvecklingsgarantin.Jag har pratat med flera människor som säger att man inte har råd att ta praktikplatsen med tanke på de fördyrade levnadsomkostnaderna det medför. Många arbetslösa har inte råd att ens lösa månadskort på buss eller andra kommunikationsmedel. Jag menar tjänar man som väldigt många långtidsarbetslösa gör, någonstans mellan 5.000 kronor och 8.000 kronor, förstår alla att det inte finns några utrymmen för ökade kostnader.

Nej, arbetslösa behöver en rimlig ekonomisk grundtrygghet för att kunna hålla energin uppe så att de kan söka jobb på ett fruktbart sätt.

Spontant känner jag och undrar vad A-kassan ger för funktion. Jag har tappat tilltron för A-kassa som ett verktyg, därav har jag hoppas över att vara med i någon som just A-kassan. Om det är som så att jag blir arbetslös så känner jag sublimt att jag kan luta mig tillbaka och sola hela sommaren och söka ett jobb till oktober-november. Söker lite jobb som jag vet att jag inte får för att kunna visa att jag har sökt något. Sitter sossarna som regering kan man vara ännu mer kräsen. Hur som haver så måste jag som inte har A-kassa hitta ett nytt jobb samma dag som jag får sparken eller går vidare i karriären. Och det har banne mig fungerat var enda gång. Jag har aldrig varit arbetslös på något sätt. Varför?

Jag tar det jobb som finns. Inte heller rädd för att gå ner från arbetsledare och köra en ny bil hela dagarna till att diska på en fabrik. Varför ska det vara så svårt att tänka ut hur mycket mer man får tillbaka i alla fall teoretiskt om alla jobbade. Och verkligen gjorde allt för att få ett jobb. Och om inte det fungerar så finns det utrymme för entreprenörer att växa fram och växa.

Regelver, regelverk och åter regelverk sätter käppar i hjulet då ordet som A-kassa är en av dem som skapar en vägg många lutar sig mot och slappnar av för att kunna sola större delen av sommaren.

Sådant beteende tycker jag är så trist.

Nicklas Larenholtz

Finansministern hänvisar till omsorg om statsfinanserna som skäl för att inte förbättra a-kassan. I en passus igår anmärker han också att en förbättring av denna kan få "negativa strukturella effekter på arbetsmarknaden". Det han menar är att den minskning av jämviktsarbetslösheten, den sk NAIRU, som åstadkommits under de två senaste åren då kan komma att gå om intet. Som artikelförfattarna antyder pågår just i denna stund kampen mellan att skydda människor och samhälle genom ökade finanspolitiska stimulanser och förbättrad a-kassa å ena sidan, och bibehållandet av en lägre jämviktsarbetslöshet till priset av utslagning och fattigdom å den andra. Men denna kraftmätning är onödig. Historisk erfarenhet liksom forskning, inte minst den som artikelförfattarna bidragit med, visar att en generös a-kassa i kombination med en aktiv och vettigt utformad arbetsmarknadspolitik kan överbrygga detta hjärnspöke som neoklassikerna dras med.

Det är många som vill ha anställningar men alldeles för få företagare som vill skapa anställningar.

För en som inte vill starta ett företag själv utan hellre vill vara anställd bör det rimligen vara bättre om det finns många företag som vill anställa än tvärtom.

Sedan 68-vänsterns dagar har ägare till små företag trakasserats och beskattats mycket hårdare än ägare till stora företag. I mitten av 1980-talet var beskattningen som hårdast, av ett ökat överskott på 100 kronor fick företagaren behålla 7 kronor. Hur kan någon tro att en företagare vill att hans företag skall växa då? Nu har det blivit lite bättre.

Att ha ett litet företag kan man leva bra på. Helt vitt. Om man är drivande och har en vettig affärsidé. Förutsatt att man inte anställer någon. Gör man det så jämställs man med t.ex. Volvo som har tillgång till all expertis. Facken är en övermäktig motpart för små företag som man helst vill undvika att ha att göra med.

Statsmakterna är som trädgårdsmästare. Vill man att företagen skall blomstra och skapa anställningar så måste statsmakterna skapa en jordmån för tillväxt. Annars blir det mest ogräs. Det vi nu ser är resultatet av 40 år av försummelser. Inte ens alliansen har förstått detta utom möjligen Maud Olofsson, men hon talar för döva öron.

De flesta av er som gnäller över för få anställningar och för låg a-kassa har väl röstat fram dem som förhindrat små företag att växa sig stora. Så vad tror ni att ni skall skörda?

Hej på dig Göran..
...vad menar du med "Volvo" i allt sörja du skriver?
Biker

Håller med Nicklas Larenholtz fullt ut. Jag själv är 20, fyller 21 i sommar, och har precis samma inställning, har gjort samma sak, och det funkade för mig.

Problemet är att folk är alldeles för kräsna. På arbetsförmedlingen, jobbsidor, tidningars jobbsidor, etc. finns en mängd arbeten. Man får väl för fan ta och söka det som finns. Det kanske inte alltid finns plats för en teknisk chef på en verkstadsindustri hur gärna man än vill ha det, men i väntan på det jobbet så kan man väl sopa gator, köra sopbil eller putsa fönster. - Så länge man bara inte går hemma och väntar på att drömjobbet skall komma på silverfat.

Vågar påstå att det finns fler jobb än vad de flesta säger. Det finns inte alla typer av jobb, men då får man väl ta ett "mellanjobb" i väntan på det som känns rätt.

mvh
christhebalrog

Varför håller folk på och skriver om LAS och annat när det är a-kassan som är på tapeten? Idag blir det massarbetslöshet bland ungdomar. Men det har inget med LAS att göra eftersom de vanligtvis har anställningsformer som inte faller under turordningsreglerna. Läs på lite

Hej! Jag håller till viss del med om vad som påpekas i artikeln. Men, problemet började egentligen innan alliansen kom till makten. Vad jag menar är att vårt utbildningssystem har misslyckats med att göra våra studenter anställningsbara. Det har bara matats med mantrat "utbildning lönar sig". Det räcker med att gå in på webbplatsen "lediga studieplatser" för att inse att det är en lögn. De flesta väljer att antingen inte söka in eller att hoppa av i början av utbildningen...när de inser att de blivit lurade av både politikerna, universiteten och högskolorna.

De har slösat bort skattebetalarnas pengar på vilseledande marknadsföring och de tävlar med varandra om att locka till sig studenter. Däremot struntar de i om studenterna blir anställningsbara. De talar bara kvalitet....men kvalitet utan att man blir anställningsbar är INTE kvalitet...utan politiskt struntprat utan innehåll...ett luftslott.

Nu måste det ställas extremt hårda krav på universitet och högskolor. Särskild borde man omgående starta en genomgång av samtliga samhällsvetenskapliga utbildningar och kurser vid Sveriges universitet och högskolor. Man bör kontrollera exakt hur många som har lyckats få jobb efter sin utbildning och inom sitt område.

Visar det sig att dessa studenter inte har blivit anställningsbara efter sin examen och inom sitt område så bör det rätt omgående komma ett beslut om nedläggning och indragen examensrätt.

Studenter som blivit lurade av universitetens och högskolornas marknadsföring skall kunna åberopa rätten till någon typ av gottgörelse eller kompensation.

Precis som man i USA behövt göra en buy-out av så kallade "giftiga tillgångar" från banker och finansinstitut så borde man i Sverige göra en buy-out riktad till utexaminerade studenter som inte lyckats få jobb...dvs staten får ta över ansvaret för eventuella kvarvarande studielån. Dessa bör ses som "giftiga tillgångar".

Det är lätt att uttrycka positiva ordalag om regeringens politik gällande arbetslinjen, om man finns på den sida av staketet där man är ohotad. Alltså, man har ett jobb med dräglig lön, förmågan att betala sina räkningar och ett socialt nätverk på sin arbetsplats. Men finns man på den sidan staketet har man inte förståelse för hur det system man prisar framkallar skadliga biverkningar på samhällsapparaten.
Att staten ger sig på sjuka och arbetslösa har sin naturliga förklaring, med arbetslinjen och den nyinrättade fattigdomen. Detta är den enda gruppen som staten vågar ge sig på att bearbeta (sparka på) för regeringen och statliga tjänstemän vet att detta är en samlat svag grupp som inte vare sig orkar eller vågar protestera då staten skrämt dessa personer till tystnad med hoten om indragen ersättning. Vi pratar här om ett kapitalistiskt system som havererar. När dessa människor till slut väljer den enda vägen som för dem skulle kunna innebära ekonomiskt förbättrade villkor, den kriminella, står staten där som förlorare. Varför? Kort och gott förlorade skatteintäkter. Då pratar jag om dem som har ork att bli kriminella, de andra som inte orkar får välja den ultimata förnedringens väg – att leva på gränser som inte etablissemanget ens skulle kunna föreställa sig förekom i Sverige, detta rika och demokratiska land! Sist återstår att ta livet av sig, och då har arbetslinjen löpt linan ut!
Mission completed.

Ja, Sverige kommer att bli ett än större eldorado för svartjobbare utanför systemet. Där de verkliga pengarna finns. Inte inom den legala ”prostitution” som förmedlas av arbetsförmedlingen, försäkringskassan, där deras klienter tvingas ut på en fattighjonsmarknad, där myndigheterna förväntar sig att deras klienter ska arbeta för en ”lön” på 5000 – 8000: - i månaden. Alltså en tredje klassens ”arbetsmarknad” som är förvillande lik tidigare nödhjälpsarbeten.
Så länge etablissemanget inte vill ta ordet ”fattighjonsmarknaden” i sin mun och erkänna att de innerst inne vill ha det så kommer det bli någon förändring, var och en är sig själv närmast och i regering och riksdag är den inställningen ännu närmre. Flertalet så rädda om det att de sitter på det!
Sin egen ändalykt.

Politics always be an interesting discussion. Sometimes I discuss about that with my mom or my sister. free ads |part time jobs|latex mattress