Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Pensionerna

Reinfeldt menar att svenskarna måste ställa in sig på att arbeta längre. Bör vi arbeta till 75 år?  Läs (34) Skriv

Feminism

Författaren Maria Sveland går till hårt angrepp mot "antifeminister" på DN Kultur. Har hon rätt?  Läs (34) Skriv

EMU

Kan Greklands kris lösas? Och hur ska det gå till? Läs (84) Skriv

A-kassan och svensk ekonomi

Foto: Scanpix
Ann Helena Rudberg, tidigare arbetslös:

A-kassan motverkar sina syften

Det handlar inte om att höja eller sänka a-kassan. Vad som behövs är att göra om ett system som har använts sedan 30-talet för att göra stora delar av befolkningen beroende av en maktelit istället för att få sköta sina egna liv och använda sina förmågor för att ingå i samhället på sina egna villkor. Alla statliga organ, som människor tvångsmässigt är beroende av för att klara sina liv är urmodiga och icke demokratiska.


Om författaren

Ann Helena Rudberg är bloggare, journalist och författare. Hon har själv varit beroende av a-kassa under ett drygt decennium och vet hur förnedrande och nedgörande det är för självförtroendet. I boken "Ett sekel av tystnad" frågar hon sig vad hon gjorde för fel för att samhället skulle beröva henne försörjningen.

När jag var ung på 60-talet hade jag inte en tanke på att gå till arbetsförmedlingen för att få jobb eller a-kassa eller till socialen. Dessa instanser var till för de utslagna. Jobb var något man skaffade sig själv. Men under 90-talet blev jag tvungen att vara beroende av både arbetsförmedlingen och a-kassan. Det var mycket förnedrande.

Arbetsförmedlingen och fackets a-kassa är antika rester av det 40-tal då de skapades. Dessförinnan fanns AK (Arbetslöshetskommissionen) och nödhjälpsarbeten för männen. Det var den framväxande arbetarklassen som behövde detta. De fick bygga vägar runt landet och gräva diken. Den som inte tog ett sådant arbete blev utan all ersättning och lönen var omkring 75 procent av den gängse.

A-kassans ersättning har i praktiken minskat för varje år och jag själv har aldrig haft 80 procent av min lön i ersättning. Snarare hälften. Det är ett system som inte fungerar längre och som inte borde behövas i ett modernt samhälle.

Det borde vara så att alla hade så hög lön att de (precis som jag gjorde som 20-åring) kunde leva ett tag av den insparade lönen. Eller att det fanns försäkringar som gjorde att människor klarade sin egen försörjning. Att de visste vad de hade att leva av i förväg och inte var beroende av vad riksdagsmän och -kvinnor tyckte.

Under 90-talet var hundratusentals människor helt beroende av vad de statliga tjänstemännen på arbetsförmedlingen tyckte om dem och vad dessa människor tyckte de arbetslösa skulle göra. Och så är det fortfarande. Vi har kvar den då inarbetade synen att de som var arbetslösa var lata och fuskare, utnyttjare av skattemedel, som andra tjänade ihop.

Ylva Johansson (s) och Sven-Erik Österberg (s) står för det nya förslaget från socialdemokraterna och vill skapa en kompetensförmedling och en kompetenskommission. Men enligt min åsikt är det bara att byta namn på ett gammalt system som alla har blivit beroende av, istället för att ge människor möjlighet att klara sig själva. Ett land där medborgarna ständigt måste vara i kontakt med statliga tjänstemän för sitt uppehälle är inte ett gott och fritt land.

Det spelar ingen roll hur god tanken är bakom dessa statliga och fackliga system. Om de kommer uppifrån är de inte av godo. De tvingar in självgående människor in i andra människors maktsfärer. Det bäddar i sin tur för korruption.

Den förra regeringens politik urholkade många människors inkomster och de flesta orkade inte länge i detta tvångssystem utan blev så småningom sjukskrivna och togs ifrån ännu större del av sina inkomster när de väl blev förtidspensionerade. Det var ett sätt inför förra valet att få ned kostnaderna för sjukskrivningar.

Det som borde hända nu är inte att lappa och laga på ett urmodigt statligt system, inte att höja eller sänka a-kassan, utan att tänka om från början. Att tänka nytt igen. Och inte leva kvar som politiker i den självfullkomliga sfär där det gäller att ha makten och bestämmandet över folket genom stora statliga system.

Tjugoåringarna nuförtiden tror lika mycket på sig själva som jag gjorde den gången, men de har inte en chans att klara sig utan staten eller sina anhöriga när de inte längre från ingå i samhället genom jobb. Ett samhälle som inriktar sig på att också ungdomar är utslagna är ett samhälle som totalt har förlorat tron på framtiden. Och på människorna som ingår i det.

Vi behöver verkligen inte ett årtionde till med ännu mer statliga inblandningar i människors liv. Inte ett så ofritt samhälle att ingen klarar sig på egen hand. Då har politikerklassen helt tagit över vårt samhälle och betoningen ligger på makt istället för som den borde göra på människors egen inneboende förmåga att ta hand om sig själva. Som någon har sagt: minsta ekorre vet hur den gör för att försörja sig själv. Hur kan det komma sig att inte våra ungdomar tros ha den förmågan?

Det enda vettiga för den nuvarande borgerliga regeringen vore att bryta det beroende av statliga myndigheter, som har blivit mycket större alltsedan 30-talets stora kris hos stora delar av befolkningen och söka nya vägar för att låta alla både unga och gamla ingå i samhället på sina villkor. Att tillåta människor att använda sina resurser och inte vara en pendang till en maktelit, som alltid sitter i eget orubbat bo, vare sig de är arbetande eller inte.






Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6998

13 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det finns ingen anledning att staten ska betala människor för att de inte ska arbeta. Arbetsförmedlingen verkar mest vara till för att terrorisera människor och borde läggas ner.

Fackföreningarna kan väl ordna försäkringar för medlemmar som vill betala den verkliga kostnaden för arbetslösheten. För övriga finns socialen som skyddsnät när de egna resurserna är uttömda.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2009-05-12, 11:40

Jag är 80-talist och har personligen aldrig haft någon erfarenhet av varken A-kassa eller socialbidrag. Varit inskriven hos Arbetsförmedlingen en gång. Min erfarenhet av dem är att det är ett dagis.

Har funderat mycket kring självförsörjning den senaste tiden. För mig känns det som att 60-talisterna och uppåt verkar ha glömt bort, eller kanske aldrig lärt sig, hur man tar hand om sig själv. Och då syftar jag mycket på personlig hälsa och välmående. Vi förlitar oss på att andra ska förklara för oss vad vi ska äta, vad vi ska studera och hur vi ska träna istället för att lära oss av tidigare generationer som byggt upp det samhället vi lever i idag eller till och med använda huvudet och tänka och testa sig fram på egen hand.

Vad gör folk när de förlorar jobbet? Tar A-kassa och skriver in sig på arbetsförmedlingen? Sen då? Alla jobb jag någonsin har haft har jag fått genom att höra mig runt i omgivningen. Och med dagens kommunikationsmöjligheter kan jag inte på något sätt förstå varför det skulle vara svårt att få jobb.

I Sverige krävs det enormt lite resurser för att leva ett fritt, hälsosamt och roligt liv. Det enda man behöver göra är att vakna.

Permalänk | Anmäl #2 Olle Goop, 2009-05-12, 12:23

Författaren är lite otydlig, hur ska lösningen se ut egentligen?

Minsta ekorre vet hur man _försöker_ försörja sig. De som misslyckas eller blir sjuka dör. Om antalet ekorrar ökar eller mängden tillgänglig mat minskar (torka?) så dör de som inte är starka nog att kämpa sig till tillräckligt. Djungelns lag är väldigt praktisk.

Permalänk | Anmäl #3 tol, 2009-05-12, 13:20

När började sociologer begripa sig på Ekonomi?
Dessa samhällets slösare har väl adrig någonsin medverkat till att människor skall lära sig att taga eget ansvar.
Det är faktiskt riktigt löjlig läsning.

Permalänk | Anmäl #4 Bodil Ahlberg, 2009-05-12, 16:35

Vi betalar alla, inte minst genom den 'osynliga' arbetsgivaravgiften, för våra försäkringar. Vi betalar för arbetslöshet, sjukdom m.m. Det är bara det att vi är lurade på så sätt, att pengarna inte går till försäkringar med avtalade villkor, utan i stället till staten som kan ändra villkoren hur som helst.
Det finns bara en lösning nu: avskaffa alla dessa avgifter, och skapa ett system med privata försäkringar. Låt facken förhandla fram bra kollektiva villkor för dessa. Låt människor få betala för precis den trygghet de vill ha, utan att någon kallar dem för parasiter.

Permalänk | Anmäl #5 Mats Forssblad, 2009-05-12, 16:52

Michael Legnered; jag har stark sympati för det du skriver och för den inställning du visar till att försöka klara dig själv. Men kanske är du snart IT-tekniker eller civilingenjör i en framväxande bransch. Då kommer du, mer ofta idag än tidigare, att bli arbetslös med jämna mellanrum eftersom företag läggs ned och nya uppstår. Inte så kul då att tvingas diska eller köra buss eftersom du investerat tid och kraft i en hög utbildning som skall ge dig ett hyggligt liv. Därför måste a-kassan finnas och den skall göra det möjligt för dig att under en tid ställa om från ett bra jobb till ett annat bra jobb, utan att du måste sälja hus och hem.

Permalänk | Anmäl #6 Mats Essemyr, TCO, 2009-05-12, 19:55

Re:tol Där satte du fingret på den 'heta' punkten som nyliberalerna aldrig nämner: De starkaste överlever-de svagaste hamnar i misär och slum, eller helt enkelt dukar under.
Intressant att se att det finns folk som anser att det fortfarande finns tillräckligt med 'lönearbete' till alla som vill och kan! Det var väl länge sedan? I början på 80-talet kanske?
Vilket är viktigast pengar eller samhällets och nmänniskors vel och vä??? Och-nej, det finns inte lönearbete till alla som vill och kan!!!!

Permalänk | Anmäl #8 Roger, 2009-05-13, 07:02

Fackpampar och andra: hela systemet med a-kassa och fack är uråldrigt. Ute i Europa har länderna, som krigade fem år och fick sina städer sönderbombade och sin befolkning dödad haft bättre löner än vi, bättre sociala skyddsnät och kunnat arbeta kortare tid innan de kunde gå i pension än vi. Vi är helt enkelt lurade av pamparna i vårt land. De politiska och fackliga. Själv var jag med i facket i mer än 20 år, men fick aldrig någon hjälp därifrån. Till slut gick jag ur och var bara med i a-kassan. Facket försöker bara försvara sina positioner på ett desperat sätt eftersom de håller på att falla sönder. De var en bra idé för hundra år sedan, men nu behövs något helt annat.

Permalänk | Anmäl #9 Ann Helena Rudberg, 2009-05-13, 16:26

Hej! A-Kassan skall bara vara en omställningsförsäkring under en övergångsperiod. Det är inte meningen att folk skall bli beroende av bidrag från staten. Men, problemet idag är att det inte finns jobb åt alla. Sedan finns det också ett problem med att fullt arbetsföra människor sorteras bort när de söker jobb beroende på olika saker i respektive fall. Det kan handla om att man varit arbetslös en längre tid, det kan också handla om att man har en teoretisk högskoleutbildning som arbetsgivarna inte ser eller förstår hur den kan användas till något. Det behövs helt enkelt att vi börjar se varandra som medmänniskor. Respekt för människovärdet är grunden. Om vi skall få stopp på misstänkliggörandet av människor så måste vi börja våga utmana gamla invanda tanke- och förhållningssätt. Man kan tex tillämpa förhållningssättet "Nobody is unemployable" vilket används av organisationen Working Links i England (www.workinglinks.co.uk) med stor framgång. De har lyckats att få folk in på arbetsmarknaden och det i långsiktiga jobb. Just där arbetsförmedlingen i Sverige har misslyckats. Vi borde bjuda in representanter för Working LInks och berätta om sin modell och se hur vi skulle kunna implementera det i Sverige.

Permalänk | Anmäl #10 Mikael Drakenberg, 2009-05-13, 18:24

Till Mikael: England är inte något bra exempel. De har aldrig lämnat sitt viktorianska klassamhälle. Sverige är inte England. Och att pressa in människor i arbete är inte någon bra idé. Vi behöver som jag har sagt i min artikel ett helt nytt tänkande. Det gamla tänkandet bygger på att människor inte är jämlika. Att de är fina eller mindre fina. Och sossarna har fastnat i sin modell där alla genom utbildning ska bli direktörer eller grevar och baroner. Jag har tre söner, som alla är lyckade på sitt sätt: en är egen företagare, en anställd i mobilbranschen och en under utbildning till bilmek.
Alla människor behövs och alla har vi egenskaper och förmågor, som andra människor behöver. Var och en behöver trivas med det den gör. Det behöver finnas en egen inre drivkraft, som skapar arbete, inte organisationer, som ska hitta på det människor ska göra.

Permalänk | Anmäl #11 Ann Helena Rudberg, 2009-05-15, 08:32

Hur räknar folk egentligen ?
jag har jobbat 30år, säg att jag tjänar ca: 300 000/år.
Då har jag betalat in ung.270 000 till A-kassan.
Skulle det varit bättre vid något givet tillfälle att jag inte varit med i det systemet och litat på mig själv.
Nej. Så A-kassa i den tidigare formen innan Alliansen stal pengar ur den är alltså bra för 90% av befolkningen.
Kritiken mot en god A-kassa måste börja betraktas som stolligt oinitierat flum.

Permalänk | Anmäl #12 Kenneth, 2009-05-15, 17:24

Hur räknar du själv? Jag begriper inte hur du menar? Menar du att alla ständigt är arbetslösa så därför tjänar de på systemet? Om det vore så vore vårt samhälle bankrutt. Färden utför började i så fall när människor enbart räknade pengar. När detta (i din världsbild) blev grunden för samhället inte de grundläggande behov, som minsta ekorre har (och varför skulle vi människor vara annorlunda?) att ta hand om sig själv och skapa sitt eget liv.

Permalänk | Anmäl #13 Ann Helena Rudberg, 2009-05-16, 08:03


annons:
annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Aftonbladets ledarsida ropar Breivik i stället för att argumentera
  2. Det är snarare feministerna som vill censurera mig
  3. Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
  4. Desperat vänster kopplar Breivik till borgerligheten
  5. Invandringens betydelse ignoreras i pensionsdebatten
  6. Kulturjournalister som försvarar Anna Wahlgren borde läsa boken
  7. Den svenska schlagern är död
  8. Jag är också politiskt deprimerad
  9. Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
  10. Klädkedjorna vägrar släppa sjukt kvinnoideal
  1. Aftonbladets ledarsida ropar Breivik i stället för att argumentera
  2. Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
  3. Det är snarare feministerna som vill censurera mig
  4. Kulturjournalister som försvarar Anna Wahlgren borde läsa boken
  5. Kärnkraften är osäker och oekonomisk
  6. Desperat vänster kopplar Breivik till borgerligheten
  7. Reinfeldt har rätt för en gångs skull - men ingen förstår honom
  8. Invandringens betydelse ignoreras i pensionsdebatten
  9. Svensk narkotikapolitik är galenskap
  10. Reinfeldt borde främja kreativitet i stället för att gissa om framtiden
  1. Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
  2. Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
  3. För kvinnorna är islam själva grundproblemet
  4. Vänsterns angrepp på kvinnor visar på ideologiskt förfall
  5. SD: Kriminaliteten i Malmö visar att vi måste lämna Schengen
  6. Förortspolitiskt program - Idéer för - miljonprogrammen
  7. Hatiska feminister objektifierar och hånar mig
  8. Dags att legalisera cannabis!
  9. Svenska bombmän räddar inga kvinnor
  10. Låt oss ha en nykter syn på cannabis

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.