Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Viktiga kvinnor

Foto: Scanpix
Patrik Evereus om Viktiga kvinnor

Biologismen är en återvändsgränd

Utgår kulturen från hjärnan eller skapas subjektet av kulturen? I en essä om manligt, kvinnligt och diskursens makt analyserar Patrik Eveus den biologism som kommer till uttryck i Pelle Billings inlägg på Newsmill.


Om författaren

Konstnär och studerande i religionspsykologi.

"Låt oss [...] sträva mot en livsbejakande syn där bägge könen är fria att utforma sina liv på det sätt de önskar, utan några hämmande stereotyper åt det ena eller det andra hållet". Så slutar Pelle Billings artikel på Newsmill om varför män av biologiska skäl dominerar samhällstoppen. Och det låter väl vackert. Till att börja med. Men, om vi begrundar meningen ett slag så framstår den snart som paradoxal. Ja, kanske inte för Billing som menar att då "det är ett transkulturellt fenomen att det är flest män på samhällets toppositioner, så kan vi inte söka förklaringen i uppfostran eller den kulturella programmeringen, utan istället får vi vända oss till biologin". Och detta får stöd av en enligt Billing "omfattande forskning [...] om hur skillnader i centrala nervsystemet (dvs hjärnan) och hormonella faktorer påverkar män och kvinnors beteende och drivkrafter i livet".

Så håller alltså Billing sina representationer av denna värld för att vara sanna reflektioner av en ur-ursprunglig och bestämd verklighet som har sitt definitiva ursprung i individen och som föregår, eller anses separerad, från språket. En verklighet vars redan inneboende betydelse väntar på sin beskrivning. Som om det sociala rummet dikterar det språk som definierar det och inte tvärtom.  Denna syn på kulturen som formad av biologiska faktorer leder oundvikligen till synen på kroppen som intimt sammankopplad med, rent av oskiljbar från, sociala mönster. En tes som skulle kunna sammanfattas med: i begynnelsen var biologin.

Naturligtvis går det att, som Billing, förstå världen genom att ordna och klassificera den med utgångspunkt i en typifierad hjärna. En hjärna som dessutom kommer i två standardiserade upplagor. En manlig och en kvinnlig. Detta, menar Billing, konkurerar ut miljön som primär faktor. Vi är, enligt detta resonemang, predestinerade att erfara och tolka världen utifrån vår bestämda fysiologiska konstitution.

Problemet med sådana utsagor är att de är barn av en vetenskaplig diskurs som, då de antas representera objektiva fakta, sällan problematiseras. Detta sökande inuti individen för att förklara världen utanför hör till de skeenden som bemyndigar röst mer än andra. De upprepas och etiketteras småningom som sunt förnuft eller sanning. Och det är ju så att de som sitter på priviligerade positioner, utifrån det normerande obligatoriet, äger den (relativa) makten och resurserna (effektiva konstruktioner av skeenden är knutna till pengar och auktoritet) att framhäva vissa versioner mer än andra. Vilket naturligtvis ligger i deras intresse.

En fråga som vi inledningsvis kan ställa är om biologismen har någon generativ potential. Möjliggör den för oss att ifrågasätta vår kultur och erbjuder den alternativ för handling?

Billing talar alltså om våra egenskaper och beteenden som till oss bundna, som latenta uttryck för våra personligheter. Den biologiska förklaringsmodellen bestämmer världen, de som befolkar den, som partikulära enheter. På samma sätt som materien är bunden i sin form anses människans natur bunden till, eller snarare, i henne. Mot denna förståelse av vårt varande, vår kultur, som i grunden utgående från ett stycke kognitiv vävnad vill jag ställa uppfattningen att vi lär oss att förstå världen genom alternativa konstruktioner (via språket) av skeenden och självbilder. Och att dessa subjekts- och verklighetsbeskrivningar inte förekommer interaktionen i det sociala rummet. Kommunikativa strukturer determinerar hur vi erfar dessa koncept och detta strukturerar våra erfarenheter och vårt medvetande.

***

Låt oss betrakta verkligheten
som en uppsättning meningssystem, som sätt att representera oss själva och vår aktuella kontext, en kontext som, i sin tur, konstituerar vad vi tänker, säger, känner och gör. Vi kan kalla detta för en diskurs. Diskurser formar, för att tala med Foucault, de objekt om vilka de talar. Alltså, språket skapar de objekt som existerar i vårt medvetande. Om vi tänker så, då blir det omöjligt för objekten att konstituera sig själva utanför diskursen.

Följaktligen kan vi inte, om vi anammar detta, förstå världen som redan färdig och klar, framlagd genom specifika representationer av den, utan den är i stället en ordning skapad genom vår lingvistiska beskrivning av den. Att vara "man" eller "kvinna" är inte att vara en särskild sorts varelse. Det är snarare att besitta en viss teori om vad detta innebär. En teori, eller berättelse som ligger invävd i språket och som formar den typ av subjektivitet som vi tillskriver oss själva och andra, och som vi visar utåt. När vi manövrerar tillgängliga teorier kan vi missledas att ge dessa grammatiska mönster ontologisk status. Vi ger dem en existens utanför språket. De upphöjs till eviga "sanningar".

Biologismen levererar en syn på människan som radikalt inskränker hennes möjligheter till handling. Inte minst legitimerar den vad vi kan göra - och gör - mot varandra. Till exempel är detta synsätt förutsättningen för att, som Billing, tala om mäns handlingsförmåga, deras "uppoffringar som krävs för att nå ända till toppen, medan kvinnor förefaller ha varit mindre benägna att offra tid med barn och familj".

Det finns inte bara en grundläggande fysiologisk skillnad mellan könen som determinerar våra erfarenheter och val. Skillnaden värderas dessutom. Och Billing uttrycker sig explicit. Mannen är redo för uppoffringar. Det är så han är konstituerad. Dock icke kvinnan. Helt naturligt, tycks han mena, väljer hon hemmet framför en yrkesverksam karriär. Detta beskrivs som en närmast mondial och tidlös sanning. Som om människan faktiskt äger förmågan att transcendera tid och plats. Det är ett sätt att presentera personen som ett resultat av unika kombinationer statiskt biologiskt betingat psykiskt material som bestämmer hennes liv.

Vad vi har att göra med här är en konceptualisering av mentalt och fysiskt som korrelerande. Med utgångspunkt i kroppen (hjärnan och hormonerna), anser man sig kunna avgöra, ja, till och med förutse, det mentala livet. Kontentan blir, även om Billing påstår sig vilja slippa det, att det finns bestämda sätt, stereotypa mallar, för hur vi ska, hur vi är designade att representera våra kroppar. Detta påverkar hur vi faktiskt tillåts att bära den. Och som utgör grogrunden för allsköns fördomar. Det är i denna mylla som, exempelvis, homofobi, rasism och ett asymmetriskt särartstänkande vad det beträffar könen slår skott. Något som naturligtvis får betydelse för hur våra erfarenheter tolkas. Och det spelar en avgörande roll för de handlingsmöjligheter som är tillgängliga för oss inom givna kulturella sammanhang.

Vi kan betrakta språket som en ideologi. Som ett samhälles "sunda förnuft". Det inbegriper föreställningar och antaganden som betraktas som odiskutabla. Som objektiva sanningar. Dessa föreställningar reproduceras via språket och blir en del av vår egen psykologi genom hur vi använder dem i vårt tal. Vårt sätt att tala om världen går inte att separera från hur vi förstår den.

När Billing, utifrån sitt perspektiv, talar om kvinnan som "mindre benägen", så ignorerar han att beakta språket som understödjande de handlingar som är möjliga. Han väljer att helt förbise vilka möjligheter och begränsningar, vilka utestängningsmekanismer och belöningssystem som vissa priviligerade praktiker använder för att vidmakthålla låghalta sociala strukturer. Istället legitimerar han en sådan ordning med stöd i biologin. Vad han säger är faktiskt att det inte kan se ut på något annat sätt. Ett synsätt som på ett tragiskt sätt underminerar tron på möjlighet till förändring.

Denna typ av reduktionistisk kunskapsproduktion går tillbaka till, eller, snarare, den är en konsekvens av cartesianismens (Descartes) delning av människan i kropp (materia) och själ (ande). Och den är förutsättningen för de lingvistiska trick som sätter likhetstecken mellan exempelvis man och maskulint och kvinnligt och feminint. Likhetstecken som skapar skiljetecken mellan könen och som föder individuellt upplevda och kollektivt delade förväntningar för respektive representationer i den sociala interaktionen.

Vad det beträffar historien så kan vi se hur den kristna diskursen (i vissa avseenden) sammanstrålat med den profana och hur detta konstruerat specifika myter (sociala rum) med uppenbara sociala konsekvenser.  Och som över tid förlorat sina religiösa implikationer. En sådan "avkristnande" process kan vi se i 1600-talets cartesianism. Den dualistiska synen på människan får fäste (med kyrkans goda minne), och de första stegen mot en kunskapstradition som byter Gud mot förnuftet har tagits. De olika verklighetsuppfattningar som strider mot varandra är överens på en punkt.  Oavsett vilken av dem som tar över är den hegemoniska interventionen vad det gäller (de flytande) signifikanterna "kvinna", "man" och "sexualitet" entydig, och etablerade som objektivt sanna. Skapandet av isolerade kategorier hör till den atomistiska världsbild som positivismen skolar in oss i. Så menar jag att man i detta fall kan tala om en tvärdiskursiv samstämmighet som skär genom såväl världsligt som andligt. En den hegemoniska interventionens absoluta höjdpunkter. En diskurs som, nodalpunkter emellan, olika diskursers priviligerade tecken (kyrkan, vetenskapen, världslig makt) fått sina element, sina flytande mästersignifikanter (man och kvinna), fixerade i ett bestämt förhållande till varandra, som sitter som en fixstjärna på himlavalvet medan epoker avlöser varandra på jorden. En diskurs som transcenderat kopplingen till, men alltjämt återverkar på partikulära betydelsebildningar. En myt som är inte ett socialt rum, utan som genomsyrar hela byggnaden. Den är som lingonsylten till köttbullarna. Den binära uppdelningen av könen är upphöjd till objektiv sanning. En uppdelning som, för att tala med Tiina Rosenberg, stödjer det outtalade och obligatoriska antagandet om den allomfattande heterosexualiteten.

Vi har att göra med en kunskapsproduktion, en version av de händelser som för tillfället betraktas som sanna, som för med sig sociala konsekvenser, som marginaliserar alternativa handlingssätt. Som dikterar rättigheter och skyldigheter och, med risk för att upprepa mig, vad som är möjligt för en person att göra mot en annan.

Billing talar alltså vackert om de båda könens frihet att utvecklas. Men går det att tolka honom på något annat sätt än att han anser att denna utveckling med nödvändighet går i olika riktningar? Och att detta är biologiskt predestinerat? Han påstår själv att:

"flickor som utsatts för ovanligt höga nivåer av det manliga könshormonet testosteron i livmodern, tenderar att leka på ett sätt som av kulturen anses vara "grabbigt" och senare i livet blir de kvinnor som är betydligt mer fokuserade på sin karriär än genomsnittskvinnan. Detta trots att de helt och hållet uppfostrats som flickor, och senare bemötts som kvinnor av samhället."

Citatet avslöjar att Billing har en uppfattning om hur flickor, till skillnad från pojkar, uppfostras, och hur samhället möter kvinnor, till skillnad från män. Ändå, menar han, är vår utkomst biologiskt betingad. Det intressanta här är ordet trots. Det implicerar att Billing är medveten om stereotypa förförståelser som är kopplade till våra kroppar. Och det indikerar att han upplever att det finns en skillnad, en motsättning mellan det biologiska och det sociala. Ändå argumenterar han för att, det som jag kallar för en asymmetrisk social ordning, är en helt naturlig konsekvens av vår hjärna och våra hormoner.

Vi uppfostrar, enligt detta resonemang, flickor på ett visst sätt därför att vi är biologiskt programmerade att handla så. Men en flicka med höga testosteronhalter tenderar att bli mera som en pojke. Och en kvinna som når en hög, enligt Billings definition, position på samhällsstegen gör alltså det för att hon har lite mera "man" i sig. En kvinna som "lyckas" har alltså sin biologiska konstitution att tacka. Ska vi utifrån detta betrakta män med "lågstatusyrke" som mera "kvinnliga"? Hela denna tankekonstruktion för med sig, förutom etablerandet och vidmakthållandet av mannen som människans primat, konnoteringen av ordet kvinna till ett invektiv. Det tillåter att vi talar om kvinnliga respektive manliga egenskaper. Det skapar, kort sagt, en underordnig av kvinnan därför att hon tilldelas lägre specifika mentala egenskaper, och detta utifrån sin fysik.

Men, om man betraktar kön som en social konstruktion, så går det inte att få ihop ett resonemang som i samma andetag talar dels om män och kvinnor som väsenskilda, och dels framför en kritik mot stereotypiska kategoriseringar. För vad innebär en särartssyn som hävdar att det på "individuell nivå finns [...] stora variationer, men på gruppnivå framträder ett mönster av att män i genomsnitt har ett större fokus på sin karriär och att nå toppen av samhället - och detta p g a biologiska skillnader", annat än att faktiskt sitta fast i, för att använda Billings egna ord, de "stereotyper som begränsar män och kvinnors valmöjligheter"?





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/7000

29 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra artikel. Vågar man fråga varifrån Billings uppgift om hormonhalter i livmodern och yrkesstatus detta resulterar i kommer ifrån? Låter som ganska avancerad forskning - man får anta att man redan på 50-talet mätte dessa hormonhalter för att ha kunnat konstatera detta samband.

Permalänk | Anmäl #1 smurfen, 2009-05-12, 13:26

För det första missrepresenterar artikeln Billing och moderna beskrivningar av genotyp/fenotyp.

Sen är det så traditionellt religiöst!
"Jag gillar inte resultaten av den där forskningen, så jag underkänner den."

Idealister bör inse två saker:
1. Verkligheten är för komplex och kommer att vara politiskt inkorrekt oavsett vilken ideologi/religion ni tillber.

2. Här bör man istället använda Hume: "Man ska inte härleda ett bör från ett är"
http://en.wikipedia.org/wiki/Is-ought_problem

Då håller naturvetarna med er -- istället för att skratta åt er.

Permalänk | Anmäl #2 Bernt, 2009-05-12, 13:36

smurfen: Det var en rätt känd doktorsavhandling i Uppsala för tio(?) år sedan.

Permalänk | Anmäl #3 Bernt, 2009-05-12, 13:37

Patrik Evereus. Ni akademiker har en sällsynt förmåga att trassla till det enkla. Och många ord ska det vara, då får man högre betyg. Blä!

Vad biologin visar är att män har en högre riskbenägenhet, det leder dels till att fler män lyckas med det som är svårt men dels att fler män misslyckas på olika sätt.

Men visst går det att konstruera ett samhälle där män stympas i jämställdhetens namn. Frågan är bara vad poängen med det skulle vara.

Vem tjänar på att de som gör extraordinära prestationer förtrycks? Möjligtvis de som vill ha ett statiskt samhälle där medelmåttiga akademiker härskar...

Permalänk | Anmäl #4 Bo T, 2009-05-12, 14:56

Patrik,

Varför måste det vara antingen eller? Antingen biologi eller kultur? Varför kan det inte vara både och?

"Citatet avslöjar att Billing har en uppfattning om hur flickor, till skillnad från pojkar, uppfostras, och hur samhället möter kvinnor, till skillnad från män. Ändå, menar han, är vår utkomst biologiskt betingad. Det intressanta här är ordet trots. Det implicerar att Billing är medveten om stereotypa förförståelser som är kopplade till våra kroppar. Och det indikerar att han upplever att det finns en skillnad, en motsättning mellan det biologiska och det sociala. Ändå argumenterar han för att, det som jag kallar för en asymmetrisk social ordning, är en helt naturlig konsekvens av vår hjärna och våra hormoner."

Jag har inte sagt att det biologiska skapar det kulturella. Jag tror att kultur och biologi samspelar genom evolutionen för att skapa de könsroller vi har, könsroller som för övrigt inte är statiska genom historien.

Du målar upp en "strawman" som man säger på engelska, sedan attackerar du denne "strawman". Det kan du ju göra, men vad tjänar det till?

Det är djupt fascinerande att man måste välja mellan biologi och kultur i Sverige; varför kan vi inte bara erkänna att bägge faktorerna påverkar könens beteende och val?

Pelle

Permalänk | Anmäl #5 Pelle Billing, 2009-05-12, 15:05

Författaren är en extremt representant för konstruktivismen, och särskilt den kontinentala post-strukturalism som tror att allt är linguistik - och då linguistik på deras egna villkor, där allting övertolkas som diskurser. Denna 'eleganta diskurs' som passar i den fina salongen, och som är så löjlig att den är sin egen parodi, ställs mot 'biologism' - en strågubbe om någon.
För däremellan finns all annan kunskap om människan. Inte minst människan som organism och som neurofysilogisk varelse. Vi vet från den moderna forskningen - t ex Damasio - att språket inte skapar och inte är en betingelse för medvetedandet. Vi vet att det finns stora skillnader i hur mäns och kvinnors hjärnor är uppbyggda, och man måste vara totalt insiktslös för att tro att det inte har någon betydelse.
Men sådana som Patrik Evereus bryr sig inte, bara de får prata strunt och självbelåtet sticka in ett "för att tala med Tiina Rosenberg" med en glad eloge till en annan riktning där bullshit är normen: feminismen.

Permalänk | Anmäl #6 Mats Forssblad, 2009-05-12, 15:17

Språk skapar verklighet, t ex i den meningen att vi tolkar, värderar och beskriver det vi ser, inte sällan väldigt olika, och därmed handlar utifrån tolkningen, beskrivningen och värderingen, vilket i sin tur innebär att vi skapar verklighet.

Det finns verklighet i form av fysiska skillnader mellan män och kvinnor.

Dessa fysiska skillnader tolkas, beskrivs, och värderas för att vägleda och rättfärdiga våra definitioner av vad och hur män och kvinnor är, eller till och med bör vara, samt hur vi bemöter varandra.

Ta här exemplet med hur män inte sällan anses vara lika goda föräldrar som kvinnor.

Men hur viktig är egentligen dessa fysiska skillnader för våra ageranden och varför tillmäts dessa så stor vikt av en del?

Användningen av naturvetenskapliga rön är inte värderingsfria.

Det finns goda skäl att tvivla på alltför säkra slutsatser.

Biologiska skillnader är naturliga, men det biologiska är ingen naturlag som styr oss som robotar.

Och även om de biologiska skillnaderna skulle styra oss som robotar så kan de, i demokratiska samhällen med rättsstat och respekt för mänskliga rättigheter, inte få avgöra våra fri- och rättigheter.

Arv och miljö
http://www.dn.se/insidan/ar-man-brutala-av-naturen-1.468882

Permalänk | Anmäl #7 Niclas Kuoppa, 2009-05-12, 16:53

Våra fördomar eller förutfattade meningar om andra är ett utmärkt exempel på hur vi skapar verklighet.

Thorsten Thurén: "Tanken, språket och verkligheten" Liber förlag, om jag minns rätt, är bra läsning.

Jag hade aldrig hört talas om Karlstadsmodellen tidigare, men i Karlstad verkar de vara filosofiska av sig och har funderat kring språk och verklighet
http://www.karlstadmodellen.se/2009/mars/tankar_bakom.pdf

Permalänk | Anmäl #8 Niclas Kuoppa, 2009-05-12, 17:18

Begreppet Biologism är ett av det mest löjeväckande moderna uttrycken. Vad är det annat än förblindade idealisters desperata försök att svartmåla forskningsresultat som motsäger deras världsbild.

Permalänk | Anmäl #9 ErikWog, 2009-05-12, 17:43

biologismen, och dess uttolkningar, kommer alltid vara sociala konstruktioner.
mest fascinerande är människor som åberopar dess "sanning" och därför dess rättfärdigande, med "det är så här det är - därför bör vi inte försöka förändra det". finns det inte någon slags paradox där? att människan är oerhört flexibel och "adaptive" hör till en av våra, om man vill, biologiska grundstenar. men vad gäller könsroller går det alltså emot naturen att försöka ändra på attityder?

mest undrar jag vad all den här rädslan kommer ifrån?

det finns, uppenbarligen, ett betydande antal kvinnor (och en del män) som är missnöjda med hur könsroller formar och begränsar våra liv. de har alltså "fel"? för kvinnor vill inte ha lika villkor som män, egentligen? de har blivit missledda från sin inre biologi, som bl a är nöjd med lägre lön, av ond propaganda?
eller kan det helt enkelt vara så att de som har mest att förlora på nedbrytandet av könsroller åberopar den sk "naturligheten" i de privilegier de besitter?

Permalänk | Anmäl #10 arioso, 2009-05-12, 18:12

som intressant experiment skulle vara att vända på den biologiska smeten och tänka sig att det var kvinnorna som propagerade för biologismen i linjer med: eftersom kvinnors hjärnor är ogrumlade av testosteron och aggressiva tendenser, är de uppenbarligen mycket bättre lämpade beslutstagare, tänkare och politiska ledare. män skulle däremot pga sin generellt större fysik vara lämpade till att utföra mer fysiska arbeten.
det här resonemanget skulle vara ungefär precis lika djuplodat och applicerbart som "kvinnor vill/bör inte nå samhällstoppen pga biologiska skäl". misstaget vissa människor här gör är att blanda ihop historia och biologi och hävda att eftersom kvinnor inte haft majoriteten av status-positioner, är de biologiskt olämpade för rollen. blanda inte ihop biologi och historia, snälla. annars kan man dra vilka fördomsfulla slutsatser som helst.

Permalänk | Anmäl #11 arioso, 2009-05-12, 18:45

Att biologin påverkar oss är ett obestridligt vetenskapligt faktum, däremot behöver det inte betyda att den måste styra oss. Vi är ju trots allt intellektuella varelser med möjligheten att påverka våra liv.

Dock betyder det heller inte att vi är opåverkade av den, våra instinkter och nedärvda förmågor påverkar oss mer än vad vi i vissa lägen förstår själva. Något som också det har bevisats i vetenskapliga studier.

Så Per Billing har tveklöst rätt. Biologin påverkar oss, liksom den sociala miljön, det är en kombination av båda delar.

Problemet är bara att vissa blir så otroligt byxis så fort någon ens antyder att biologin kan ha en inverkan på oss. Det slår nämligen undan benen för både den religiösa och feministiska kavasikunskapen som härskat allt för länge.

Permalänk | Anmäl #12 Joakim Johansson, 2009-05-12, 20:17

Hela artikeln utgår från ett svart-vitt och polariserat synsätt. Det är möjligt att artikeln som bemöts också gör det. Det vet jag inte, jag har inte läst den.

Människan har alltid varit och kommer alltid att vara en produkt av både arv och miljö. Att förneka det ena och hävda att endast det andra finns i syfte att få ihop sin bräckliga lilla världsbild är infantilt. Biologism är inte ett seriöst begrepp, det är ett skällsord som ofta används av folk med noll kunskap men starka åsikter i sakfrågan. Vill man bli tagen på allvar kan man börja med att använda seriösa begrepp.

Språk är mycket viktigt i människans värld men det kan aldrig vara det enda. Människans upplevelser måste föregå språket, annars hade språket aldrig uppstått. Att säga att allt är språk och att språk är allt visar endast att man helt okritiskt har tagit åt sig den rådande högskolediskursen i Sverige.

Dessutom lär vi oss alla som barn det grundläggande och mest viktiga om hur den sociala världen fungerar innan vi har tillgång till ett eget talat språk. Affektiv icke-verbal kommunikation och de emotioner som de leder till påverkar oss också livet igenom mer än talat språk. De som (över-)betonar det talade språkets betydelse klagar ofta på "kognitivister". Problemet är att de själv överbetonar medveten kognition (talat eller skrivet språk) och missar att människan är en emotionell och relationell varelse samt att våra djupaste "tankar" ofta är bilder och känslor.

"Man" och "kvinna" som ord, det vill säga som djurläten som används av djuret människan för att symbolisera två företeelser, kan TILL VISS DEL ha en mening som är socialt konstruerad. Könen i sig är dock ingen social konstruktion, det vet alla egentligen. De egenskaper vi tillskriver GRUPPERNA "kvinnor" och "män" (på individnivå finns ofta stor variation) är, liksom nästan allt hos människan ett resultat av arv OCH miljö eller av dessa båda i komplex interaktion. De man slarvigt kallar "biologister" (de som forskar om hormoner, gener, nervsystem, mm. och som hittar kopplingar till männskligt beteende) är ofta lite hemmablinda och snabba att dra slutsatser. Att påstå att de alltid har dolda motiv och deltar i olika sammansvärjningar mot oss "goda" människor som har sett ljuset (minsann är "Medvetna") är dock bara ett uttryck för omogen och egocentrerad paranoija.

Människan har en natur OCH den är flexibel. De som förnekar att människan har en natur och att inga gränser därför finns för flexibiliteten gör naturligtvis detta då de har något att vinna på det. Man vill forma och bygga om människan efter sina egna värderingar som man, naivt nog, ser som "goda" medan man ser andras som "onda". Återigen en svart-vit världsbild och med en sådan kan man politiskt inte bli annat än en förtryckare.

Vill du förbättra något? Ta en ordentlig titt på dig själv innan du tittar på resten av världen...

Permalänk | Anmäl #13 alltid arv OCH miljö, 2009-05-12, 21:26

Varför tar artikelförfattaren upp Descartes? Den kartesianska tudelningen genomsyrar ju hela artikeln! Vem jag är har ingenting att göra med min kropp (biologi). Mitt jag är en icke-fysisk språklig substans som finns i eller snarare utanför (i samhällsdiskursen) min kropp och styr den efter behag. Detta låter faktiskt som en ny religion, en religion som genomsyrar stora delar av den humanistiska vetenskapen av idag. Det finns knappt någon som hävdar att människan är helt determinerad av biologiskt arv idag. Det finns dock många som menar att hon är helt determinerad av sin makrosociala miljö. Båda dessa ståndpunkter är svårt ytliga och avslöjar närmast storartad okunskap.

Alla organismer påverkas av sin miljö, alla organismer är också födda med vissa egenskaper och förutsättningar. Hela debatten om arv och miljö är egentligen överspelad.

Permalänk | Anmäl #14 Ex nihilo nihil, 2009-05-12, 21:51

Jaha...så har vi ett osannolikt ordflöde igen...hur många ord krävs det för att dölja att man inget förstått - eller vägrar förstå.

Jo, världen är i viss mening redan färdig och klar - den låg där innan du föddes och den ligger (förhoppningsvis) kvar där när du dör. Oavsett hur du sen väljer att beskriva den (vilka ord du väljer att benämna ditten och datten med) så kommer den att vara densamma (+/- allt som ändras under en livstid) - där, utanför din hjärna. Naturvetenskapen gör vad den kan och hinner för att beskriva denna värld. Troende sysslar med sanningar och förhoppningar; naturvetare med närmaste/bästa för stunden uppnåeliga förklaring, baserat på observation/mätning.
Nu råkar naturvetenskapen ha observerat vissa förhållanden som inte passar in på Evereus åsikter om hur världen borde vara funtad. Reaktion: förnekelse och desperata teoribyggen.
Han är i och för sig fri att tycka vad han vill - det är vi alla. Problemet är att han vill underkänna något i en jämförelse av ojämförbara företeelser. Äpplen och päron - väldigt enkelt. Jag kan tycka vad jag vill om t.ex. ett träd. Vackert, fult, på fel plats, för stort, för litet (jämfört med det bredvid), men när jag vill veta hur många meter omkrets det är - då är det dags att ta fram måttbandet. Naturvetare jobbar med måttband i naturen. Humanister (jag tar mig friheten att sortera Evereus till det facket - det kanske inte går för sig, ursäkta då) har generellt mycket svårt (uttalande baserat på observation) att acceptera att människan är en del av naturen. Att vi (inklusive hjärnan) är levande orgaismer. Omvärlden, universum, det för humanister så mystiska fenomenet kemi ( alla har väl sett insändare där man inte vill ha kemi i maten - näha, vad blir då kvar - vacuum?) får gärna beskrivas av naturvetare med formler, molekyler och atomer, men så fort man närmar sig människan - den heliga - så slår alla (tanke-)bromsar till. Varför är det så svårt att acceptera att vi är nakna apor, som bara lyckats sätta vår prägel på jordytan under en pyttepytteliten period av historien? Varför denna ovilja att se oss för vad vi är? Världen har funnits under en oändlig tid (bildligt talat), före oss, och kommer av allt att döma finnas ytterligare några miljarder år, innan vi slukas av solen. Då har vi nakenapor kokat/brunnit bort långt innan dess. Vi är inte så viktiga - strängt taget har vi ingen betydelse alls i universum, och livet ingen egentlig mening. Vi finns, här och nu - that's it! Minsta gruskorn kommer "leva" längre än vi.
Om icke-naturvetare verkligen kunde ta till sig detta, så kanske alla heliga kor runt utforskandet av människan som biologisk varelse kunde slaktas lite raskare. Varför är så många humanister rädda för det förutsättningslösa sökandet av kunskap om oss själva?
Det finns inget tempel att försvara - bara nytta att vinna - eller Evereus kanske föredrar att vi fortsätter behandla kvinnor med gamla mediciner som som togs fram då man fortfarande antog att mäns och kvinnors kroppar funkade på samma sätt. Så att han slipper ändra på sina teorier.

Permalänk | Anmäl #15 eliten, 2009-05-13, 05:45

Damasio säger är att kroppens känslor utgör grund för vårt rationella tänkande, vilket redan Spinoza menade på 1600-talet, att förnuftet och vårt rationella tänkande är beroende av våra kropsliga känslor.

Spinoza var förövrigt den som inspirerade Damasio.

Här är förövrigt en intervju med honom på svenska
http://www2.psykologforbundet.se/www/sp/hemsida.nsf/objectsload/PT0312/$file/PT0312.pdf

och en artikel från Svd, som dock går emot Damasios beskrivning av Descartes antaganden men annars är positiv
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_407239.svd

En intressant artikel som dock saknar titel
http://www2.nok.se/a-pdf/27-09728-5.pdf

Damasios forskning är väldigt intressant men den säger inget om att dessa kroppens känslor får oss att känna och tänka likandant, att vi får samma form av rationellt tänkande, och skapar samma sociala omgivningar och värderingar.

Det skulle han heller inte kunna göra, och det räcker med att titta sig omkring hur olika våra kulturer är och hur olika våra samhällen är och varit genom historen.

Och för att inte tala om hur olika synen på män och kvinnor är mellan och inom olika samhällen och kulturer.

Här skulle Gudrun Schyman säga att kvinnor är underordnade överallt, men det finns och har funnits kulturer där kvinnor varit överordnade männen. OCh dessutom finns det enorma gradskillnader idag mellan kvinnors underordning, inte minst i lagstftningarna.

Damasios forskning har fått stort gehör bland psykologer, vilka sysslar med terapeutiska samtal.

Samtalen syftar bland annat till att få patienten att ändra perspektiv, synsätt på sig själv, t ex få patienten att sluta hata sig själv, och ändra dennes beteende.

Samtalen förs med hjälp av språk......

Behöver jag påpeka att mycken pedagogisk verksamhet bedrivs med språk!?

Både den traditionella och den nya genuspedagogiken förs med språk, och de leder till olika resultat.

Det finns visserligen pedagogik som inte förs enbart med språk, förståss.

Permalänk | Anmäl #16 Niclas Kuoppa, 2009-05-13, 09:02

Om språket inte bidrog till skapandet av någon som helst verklighetsuppfattning och influerade våra beteeenden, så skulle alla former av terapi och pedagogik inte fungera.

Arv och miljö

Men hur kombinationen av arv och miljö ser ut i olika fall, skulle jag tro varierar.

Hjärnforskningen har kommit långt men hjärnan är ännu det objekt som är minst utforskat, det är där, enligt vad ett gäng nobelpristagare siade för ett antal år sedan efter en prisutdelning, som nästa stora genombrott kommer.

Permalänk | Anmäl #17 Niclas Kuoppa, 2009-05-13, 09:09

om sambandet mellan musik och hjärnfunktioner
http://www.expressen.se/kultur/1.1565932/oliver-sachs-den-enarmade-piani...

Permalänk | Anmäl #18 Niclas Kuoppa, 2009-05-13, 10:11

Diskussionen om biologimen är hopplös. Naturvetarna gör rätt som inte ens försöker debattera, utan suckar på sina kammare. Naturvetare tycks kunna diskutera sociala faktorer, men ”socialister” tycks inte ens kunna diskutera biologiska förklaringsmodeller. Det ligger en hund begraven i frågan.

Det är som debatten mellan kyrkan och naturvetenskapsmännen på 1600 och 1700-talet.Antingen tror man på Gud, eller så tror man på verifierbar fakta (exempelvis Darwin). Debatten handlar mer om människor som inte vill ta till sig vetenskap utan vill hålla på med tomtar och troll. Nu handlar frågan om Marx vs Darwin. Men Marx var vetenskapsman och skulle aldrig förneka fakta. Som humanist tror jag på vetenskapen, dvs även naturvetenskapen. För naturvetarna är inte biologi en höger /vänsterfråga, det är en vetenskaplig fråga utan ideologi, men som kan missbrukas. Humanvetenskaperna, inkl genusteoretikerna, är mycket mer ”öppna” för allehanda spekulationer och ”vetenskapliga” företrädare för särintressen. Därmed inte sagt att sociala förklaringsmodeller inte spelar roll. Det vet var enda naturvetare.

Det är även en bildnings- och förnuftsfråga där slutstriden står mellan förnuft och lurendrejeri. Därför borde statsvetanra intressera sig mer för frågan. Vilka grupper i ett samhälle tillskanser sig mest makt genom att oförtrutet trumpeta ut rena sagohistorier. Frågan handlar om makt. Och debattörerna har inget intresse att hålla isär frågorna medan media förenklar och polariserar.

Vi ser vem som vinner i längden? Tja, inte är det är inte påven, samtidigt som biologin arbetar på i oförtruten takt. Biologin är apolitisk, den gynnar både vissa individer men även vissa kulturer. Samtidigt vinner religionerna, för de får allt större inverkan på desperata människor. Demokratin verkar för religionen. Massorna röstar på Gud, Allah och Budda som framtidens politiska ideologier. Det handlar om vem du tror på. Just nu stöttar kvinnorörelsen miniritets, men långsiktigt kommer det att bli tvärs om. Långsiktig har kvinnor bara tt tjäna på att våra samhällen tar social hänsyn till biologiska skillnader. Men omvändningen kommer under galgen, och sannolikt lite sent.

Det är de med sämre biologiska förutsättningar i kombinatin med sämre socioekonomiksa förhållanden som förlorar på kort sikt. Men vem som vinner långsiktig i tävlingen om biologisk mångfald, här definerat som antal, är däremot en öppen fråga. Just nu gynnar biologin i mycket hög grad patriarkala kulturer. Kulturer med ett starkt kvinnoförtryck har en betydligt högre nativitet än jämställda samhällen. På tre generationer blir det följande skillnad:

- En jämställd kvinna och man som skaffar barn vid 33 år skapar tre generationer på 100 år och skapar genetiskt avtryck i form av en åttondels människa efter 100 år.

- En ojämställd kvinna och man som skaffar 10 barn från 20 år skapar fem generationer på 100 år och skapar genetiskt avtryck i form av 100 000 människor efter 100 år. Kompenserar vi med 50 % högre martoalitet, eller varför inte 90 % blir det ändå en förkorssande vinst. Biologin gynnar kraftigt patriarkala system. Frågan är bara om Gudruns och co efterföljare definierar partiarkat på samma sätt som i dag. Män per se, med visst samhällsinflytande?

Detta är ett exempel på hur sociala och kulturella skillnader ger stora biologiska avtryck. Exempelvis kan de biologiska funktioner som styr kontroll och svartsjuka få stort utslag i framtidens population. Att unvika frågan löser inte frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män. Om 200 år får vi svaret på vad nuvarande förnekande av biologiska skillnader gör långsiktigt med våra samhällen. Jag är rädd för att kvinnorna förlorar i den kampen.

Vissa, i synnerhet inom ytterkanterna inom politiken, använder biologin som slagträ för att vinna makt åt olika ”förtryckta minoriteter, egentligen ett individuellt intresse förklätt till ett särintresse. Genom att lura i en masa människor att det inte finns biologiska skillnader, utan att allt beror på samhället, socilala konstruktioner ocholika orättvisor, vinner man väljare och få med sig människor att tro på en bättre framtid. Det är samma bondfångeri som påven.

På samma sätt tycks människor i facistiska röreler påvisa fullständigt befängda idéer om biologiska skillnader utan social hänsyn. (ibland tom av människor med sämre biologisk mental rustning)

Tänk om vänstern i stället verkligen stod på de svagas sida, då skulle vi kunna sätta in åtgärder i tid för att kompensera naturens- och uppväxtvillkorens skillnader. Liksom skillnader mellan kön. Redan idag ser vi att kvinnor har större fallenhet för anpassning, tex till skola utan auktoriteter än män, och män större fallenhet för att avika, tex genom en kriminell karriär eller ansluta sig till någon väpnad minoritetsgrupp. En kravlös skola gynnar kvinnor och grupper ur socioekonomisk välbärgade grupper. Detta är ett exempel på hur sociala faktorer långsiktigt påverkar social dynamik och vilka grupper som gynnas, gentiskt och socialt eftersom våra gener påverkar vår sociala anpassningsförmåga.

Hur ska vi forma samhällen när, inte om, det verkligen finns biologiska skillnader? Det finns ju biologisa skillnader mellan kvinnor och män, mellan unga och gamla, mellan olika folkslag. Inte minst finns det skillnader mellan olika individer där skillnaden mellan två indivier oftast är större statistiskt än genomsnittet mellan två populationer. Inte genom att förneka vetenskapen, utan bejaka den. Att utmåla biologi som fiende ger kontraproduktiva resultat för det godas sak, exempelvis lika villkor mellan kvinnor och män.

Frågan är hur stora skillnaderna verkligen är och hur man kan kompensera? Viktigast av allt är kost, motion och socila villkor liksom en gedigen utbildning. Att blunda förvärrar skillnaderna, att öppna ögonen kan ge stora fördelar för de med sämre sociala och biologiska förutsättningar.

Exempelvis tål inte indianer alkohol lika bra som Nordeuropeer, i synnerhet män. Överhuvdtaget verkar den kommersiella matindusrtin fullständigt vilja förneka vårt biologiska arv för hur kost påverkar både fosterutveckling liksom människans hälsa. Detta betalar många ursprungsbefolkningar ett högt pris för idag. Inte minst indianbefolkningar som inte har samma insulinsystem som europeer. Det är ett socialt beteende att dricka läsk och äta godis, men en genetisk förklaring till varför vissa människor och folkslag blir fetare och sjukare av samma kost. Det handlar inte om karaktär, men till viss del om kunskap. Vit hy kan producera D-vitamin bättre än svart. Detta ger utslag på norra halvklotet, i synnerhet under vinterhalvåret. D-vitamin är ett hormon som styr många andra funktioner i kroppen och alla får inte i sig tillräckligt. Kvinnor har generellt sett hälften så mycket serotonin i hjärnan som män vilker ger upphov till större vaksamhet och oro. Varför skriver läkare annars ut Serotoninhämmare? Fler män än kvinnor har autism eller adhd, om man nu inte tror att även detta är socila konstruktioner. Den moderna neurpsykiatrin kliver på med stormsteg, men samhällsdebatten går baklänges. Det är meningslöst att diskutera bevisen för biologiska skillnader, de är otvetydiga. Men grader av inverkan en svårare fråga.

Vad som heller inte framkommer är att hjärnan är plastisk fram till 25 årsåldern. Dvs oavsett biologisk grundstatus kommer den miljö du formas i att påverka din hjärna, inte bara socialt, utan även biologiskt. Du programmerar din hjärna för livet under dina 25 första levnadsår. Ett barn som tidigt för träning i musik blir mer musikalikst, ett barn som får flera språk får större språkbegåvning, ett barn som tränas i matematiskt tänkande får bättre logiska funktioner. Ett barn som utsätts för minnesträning får bättre minne. Ett barn som får kärlek kan bättre känna och ge kärlek. Ett barn som utsätts för alkohol i livmodern får försämrade funktioner, det samma gäller miljögifter. Kort sagt miljön du verkar i är i sig en slags genterapi, där exempelvis vår fortplantningsförmåga avtar med fel sociala krinfaktorer. Vi spelar hasard med våra gener och dess inverkn på våra samhällen är helt enorm. Våra biologiförnekare tror nog i och för sig inte på vad de säger, men så länge de vinner framgång kommer de att fortsätta fabricera lögner. Vinnare? Ingen, men ingen lurar naturen. Experimentet fortsätter. Darwin var själv orolig över sina slutsatser socialt, men han hade nog inte kunnat föreställa sig att vi på 2000-talet forsatte att förneka slutsaterna utan alternativ förklaring, för ytterkantsvänstern har väl inte börjat tro på Gud?

Kvinnorna kommer att vinna i demokratiska liberala samhällen, men förlora i auktoritära. Biologi är kamp för överlevnad. Män är mycket sannolikt biologiskt mer genetiskt anpassade för kamp, strid och batalj, det har varit en överlevnadsfråga under miljontals år. Samhällen som tillåter /gynnar männens kampbeteende kommer fortsätta vara ojämlika och våldsamma. Samhällen som gynnar kamp och maktsträvan med ojusta villkor kommer få problem med manlig hegemoni, för inte är det kvinnor som styr maffiaorganisationer, kriminela mc-gäng, revolutiona celler, religiösa fundamentala rörelser eller facistiska rörelser.

Darwin är kvinnans bäste vän, men missförstå honom inte, och gå inte på biologibluffen från människor som strävar efter makt, där är Gudrun ett gott exempel som driver kvinnors förutsättningar tillbaka till stenåldern, förlåt Talibanåldern.

Permalänk | Anmäl #19 Sven Svensk, 2009-05-13, 10:40

Biologismen är inte en återvändsgränd

det är den politiskt inkorrekta, nakna och tidlösa sanningen

vår etik kan inte utplåna naturens köns skillnader - men naturen kan utplåna oss och vår så kallade etik

Läs min blogg:

http://blogg.expressen.se/feminissa/

och försök att läsa utan att dömma ut mina argument pga din fastgnagda uppfattning

Permalänk | Anmäl #20 Don Darko, 2009-05-14, 01:10

Skönt att det var teoribildningen kunde förklaras så kortfattat ock koncist.

Snårigt och mångordigt är i n t e lika med mer sant. Det torde f.ö. vara uppenbart för någon som hävdar att språket skapar synen på omgivningen istället för tvärtom.

Det är otroligt fascinerande att hela genusteorin egentligen vilar på en nyspråklig grund. Man upprepar med papegojans envishet att språket skapar och vidmakthåller "den patriarkala strukturen". När det i själva verket är genusfanatikerna som själva nyttjar sig av "reframing" och andra tekniker för att vidmaktålla det 22:a momentet att "Kvinnor är offer och män är förövare och om män är offer för en kvinnlig förövare så har kvinnan bara tvingats anpassa sig till de manliga normerna".

Sluta tala om vetenskap och kom ut som de fundamentalister ni är!

Permalänk | Anmäl #21 Lövet, 2009-05-14, 08:05

Jag tycker det är så oerhört fascinerande att läsa sådant här snömos, om det inte sker för ofta. Bäst hittills är "kön är en social konstruktion". Varför? Jo, GENUS är den sociala konstruktion som motsvarar det biologiska KÖNet. De begriper inte ens sina egna ord.

Näsan är en social konstruktion! Inga människor har egentligen näsor! Det är bara så att det finns idéer om s.k. "näsor" i vår kultur, som vi alla fostras till, och därmed förväntas alla agera som om varje människa hade en näsa! Fattar ni inte vilket ENORMT FÖRTRYCK dessa maktstrukturer innebär??? Nyfödda som klassas och stämplas redan på BB, ja till och med INNAN BB, man sätter bara etiketten "näsa"!

Permalänk | Anmäl #22 Svempa, 2009-05-14, 08:11

Ja, tyvärr orkade jag inte igenom hela artikeln, eftersom författaren tycks tro att ju flera svåra ord han använder desto mera auktoritet får han. När man staplar begrepp som "diskurs", eller tom. "tvärdiskursiv samstämmighet" på varandra, blir det en aning seeeegt.

Förf. tycks mena att skillnaderna mellan män och kvinnor är en social konstruktion. Personligen menar jag att det finns helt klara och mycket tydliga biologiska skillnader -- men att dessa är totalt sammanvävda med vår kultur; alltså våra sociala normer; och att vissa egenskaper värderas högre än andra.

För 100 år sedan hade kvinnor inte rösträtt, eftersom de inte ansågs vara mogna för sådant. Den kulturella föreställningen om vad kvinnor är kapabla till har ändrats mycket sedan dess, och kvinnornas egen syn på vad som är biologiskt och socialt möjligt för dem att uppnå har troligen också ändrats en hel del.

Jag håller med Sven Svensk härovan på EN punkt: totalitära samhällen gynnar traditionellt manliga egenskaper (de värderas högt, som tex. i det fascistiska Italien) medan demokratiska samhällen lämnar utrymme för båda könen att delta i samhällslivet. Därför är jag glad att jag lever i ett land som Sverige!

Permalänk | Anmäl #23 Torparn, 2009-05-14, 10:11

Vilket blaj! Typiskt postmodernistiskt mumbojumbo. Varför argumenterar dessa personer fortfarande när deras grundläggande teser är vederlagda av naturvetenskapen? Man undrar när dom börjar med artiklar som "Gravitationen är en återvändsgränd".

Permalänk | Anmäl #24 Anders Hovmöller, 2009-05-14, 12:11

Men alltså, vad trött jag blir. Man fattar ju noll av allt blaj. Kan du förklara det där igen UTAN att använda orden "diskurs", "kontext" eller "betydelsebildningar"???

Permalänk | Anmäl #25 Lattegirl 85, 2009-05-14, 18:46

Biologism, definierat som att våra biologiska natur påverkar vårt beteende och tänkande, är en självklarhet. Hade vi inte haft en så stor och avancerad hjärna så hade en del människor aldrig kunnat vara dumma nog att inbilla sig att ett strikt postmodernistiskt perspektiv är det enda sanna och relevanta. Det är självemotsägande på så många plan, men postmodernisterna verkar inte tillräckligt smarta för att se det.

Postmodernismen är den riktiga återvändsgränden, jag kan inte se hur man överhuvudtaget ska konstruera ett konstruktivt samhälle på sådana premisser. Man verkar helt ha missat historiens läxor, men det är kanske inte så konstigt eftersom man gör allt förutom att faktiskt försöka förstå hur saker fungerar.

Biologism däremot är, som forskningen visat med all önskvärd tydlighet, en oundviklig del i strävan efter en fungerande och sanningskonvergerande världsbild. Det i sin tur är en absolut förutsättning för att kunna bygga ett fungerande och långsiktigt samhälle.

Med det inte sagt att postmodernismen är helt värdelös, men det måste appliceras som ett perspektiv av många, annars leder det vilse.

Permalänk | Anmäl #26 Karl, 2009-05-16, 13:34

"Med utgångspunkt i kroppen (hjärnan och hormonerna), anser man sig kunna avgöra, ja, till och med förutse, det mentala livet."
Eftersom kön är en social konstruktion oberoende av biologin, fysiologin och genetiken, och som enligt PE är förmätna nog att förutse det mentala livet, erbjuder jag honom ett experiment. Att hans pars triangularis (prefrontalcortex) avlägnsas. Inget kan ändå hända enligt PE eftersom vi är en social konstrukt...

Permalänk | Anmäl #27 tor p, 2009-05-17, 11:14

"Vad du ej klart kan säga, vet du ej,
med tanken ordet föds på mannens läppar:
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta"

Esaias Tegnér

Permalänk | Anmäl #28 Anders Bondensson, 2009-05-25, 19:48

"För vad innebär en särartssyn som hävdar att det på "individuell nivå finns [...] stora variationer, men på gruppnivå framträder ett mönster av att män i genomsnitt har ett större fokus på sin karriär och att nå toppen av samhället - och detta p g a biologiska skillnader" Jag kan inte riktigt se skilnnaden här mellan att tillämpa samma resonemang på det sociala arvet och det biologiska? Rent logiskt borde Evereus i så fall också förneka det sociala arvet som "predestinerat"?!
Hur som helst. Inser man inte att människans beteende liksom alla andra varelsers formats av evolutionen så har man helt enkelt ingen kontakt med verkligheten. Varje beskrivning av mänskligt beteende måste ta hänsyn till detta, annars är man inget annat än en kreationist.

Permalänk | Anmäl #29 Johnny Lilja, 2010-04-13, 23:36


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.