Pinsamt att ett liberalt kvinnoförbund försvarar sexköpslagen

Organisationen Samarbeta jämt skriver:
http://www.samarbeta.org/tibet/template/Index.vm?pageid=3774

"I Sverige har gatuprostitutionen minskat drastiskt sedan sexköpslagen trädde i kraft. I Malmö fanns 1998, enligt polisens beräkningar, 180 kvinnor på gatan. I dag handlar det om ca 25 som är där regelbundet och totalt 70 under ett år. Nästan alla är heroinister. Enligt Malmöpolisens prostitutionsgrupp har lagen inte inneburit att verksamheten flyttat till Köpenhamn, annat än marginellt. Även i Stockholm har gatuprostitutionen minskat kraftigt. Rikspolisstyrelsen, RPS, uppskattar antalet prostituerade totalt i Sverige till 1500 kvinnor.

Flera studier visar att lagen inte medfört att prostitutionen flyttat från gatan till Internet. Däremot har den haft stor effekt på människohandeln. Enligt rikspolisstyrelsen kom 2003 400-600 kvinnor till Sverige genom människohandlare, de flesta från Baltikum, Östeuropa eller Ryssland. Kvinnorna lockas ofta med falska löften om jobb, till exempel som servitörer, dansare eller hembiträde.

Under 2004 har 29 anmälningar om människohandel upprättats men ingen har dömts. Däremot har 20 personer, nio fler än föregående år, dömts för människohandelsliknande brott såsom koppleri.

Polisen anser att sexköpslagen bidragit till att göra Sverige till ett oattraktivt land för människohandlare. Det går inte att placera ut kvinnorna i gatuprostitution och det är svårt att organisera bordeller utan att dessa upptäcks. Grannarna slår ofta larm om de plötsligt ser många och okända män besöka en lägenhet eller ett hus.

För människohandlarna blir alternativet ofta att, precis som i Lukas Moodyssons film "Lilja 4-ever", skjutsa kvinnorna till kunderna, något som minskar lönsamheten.

Sverige kan dock fungera som ett transitland för trafficking.

Läs mer: Människohandel för sexuella ändamål, polisens lägesrapport:" http://www.police.se/inter/mediacache//4347/4637/Rkp_Rapport_2005_4.pdf

Samarbeta jämt tar även upp exemplet Finland:

"I Finland beräknas mellan 10 000 och 15 000 människor prostituera sig varje år, 4.000-5.000 av dessa beräknas vara offer för människohandel varav 5 procent är underåriga. Läs mer: Louise Eek, Att köpa eller köpas - frihet och makt i sexindustrin.

Finland pekas av USA ut som ett transitland för handel, framför allt med kvinnor men också med mänskliga organ. Hundratals kvinnor uppges årligen transporteras genom Finland till prostitution i övriga EU-länder. USA har anklagat Finland för att inte ta problemet på allvar. Vid ett besök i USA i oktober 2005 erbjöds landets inrikesminister amerikansk hjälp med utbildning av nyckelpersoner, något han förklarat sig positiv till.
Läs mer: Rapporten trafficking in Human Beings, Illegal Immigration and Finland"

Nätverket mot trafficking har en massa länkar till organisationer och institutioner som studerar frågan.
http://www.natverketmottrafficking.se/text/materialomtrafficking.html

Här ett utdrag ur en artikel i Expressen som nätverket skrev:

"Andelen av alla offer för människohandel som är kvinnor och flickor uppgår till hela 80 procent (ILO Report 2005). Merparten av dessa kvinnor och flickor transporteras rakt in i sexindustrin världen över. Kombination av ekonomiska svårigheter för unga kvinnor i Östeuropa, delar av Asien och Afrika, och en stor efterfrågan av deras kroppar i de europeiska länder där prostitution är legaliserad gör att 90 procent av de prostituerade på de lagliga bordellerna i Tyskland, Österrike och Nederländerna är utlandsfödda. Detta är inte en fråga om fri sexualitet eller fria val utan om ett brutalt utnyttjande av kvinnor i fattigdom och länder med svag demokrati.

Stadsfullmäktige i Amsterdam upptäckte vid en första utvärdering av en tredjedel av bordellerna i stadens så kallade "Red Light District", att majoriteten av dessa hade starka kopplingar till kriminell verksamhet och 32 bordellerna har nu stängts. Tyskland omvärderar nu också sin lagstiftning då endast en procent av de prostituerade har det arbetskontrakt som skulle ge dem social och sjukförsäkring. Systemet med den "legaliserade" prostitutionen fungerar uppenbarligen inte. Vi måste gemensamt stå upp för alla kvinnor och barn som varje år faller offer för människohandeln och sexindustrin och försvara vår sexköpslag som kriminaliserar de män som anser sig ha rätt att köpa en annan människa."

Den ekonomiskhistoriska institutionen på Stockholms universitet har kurser i ämnet. Vi kanske skulle ta och anmäla oss där allihopa!?
http://www.ekohist.su.se/dokument/pdf/mastkvinno1.pdf

Kajsa Ekis Ekman skriver i Arbetaren 2006:
http://www.arbetaren.se/articles/xx20061122

"För att visa hur konsumentrådgivning ser ut när det gäller så kallad ”sexuella tjänster” har jag översatt ett av hans inlägg från en av Frankrikes största eskortsidor (www.escortfr.net): ”Här har jag hittat något som kräver att man delar med sig! Miriam, 23 år, ett nytt tillskott. Jag är inget större fan av araber, men den här gången har jag låtit mig frestas. Miriam är av marockansk typ, en falsk blondin, 1,78 meter lång vilket blir 10 cm till med hennes klackskor. Hennes ben är verkligen underbara, hon har en fin byst storlek 85, naturlig verkar det som, fantastisk häck och en platt mage; ansiktet däremot är relativt alldagligt, ser ut som vem som helst. Hon är lite blyg och reserverad, men Miriam är inte desto mindre en älskvärd hora som kan snacka vulgärt och stönar mycket – kan det vara teater? Miriam kysser, hon låter sig bli slagen precis tills en rodnad uppstår, man kan överraska

henne med att stoppa in ett finger i anus som är mjukt och tillgängligt, men det är tyvärr inte möjligt att gå längre, det skulle bli dyrare och jag har inte vågat fråga hur mycket. Kostnaden på 150 euro är rimlig, men prestationen begränsar sig till en timme. Plus: Priset, kroppen och snacket. Minus: Ansiktet, att hon röker, vilket känns på andedräkten, samt att hon suger dåligt.”

Tur för Miriam att hon fick en så pass entusiastisk beskrivning, detta betyder nämligen att hon denna vecka kommer att få massvis med mejl från intresserade herrar. Ve den som istället blir omskriven på följande sätt: ”Att undvika: Dona (gammal), Rebecca (ful, kall och avlägsen), Sandra (snabbt gjort, dåligt gjort och pratar för mycket)”.

det här med Brunos arsle borde vara något för den så kallade sexradikala rörelsen att gotta sig i. Den vill nämligen legalisera sexköp i Sverige, en åtgärd som enligt flera undersökningar – exempelvis Transcrimes studie från 2005 gjord för EU-parlamentet, University of Londons, 2004, och Socialstyrelsens Kännedom om prostitution, 2003 – riskerar att öka både prostitution och trafficking. I dessa studier sägs att en anledning till att det bara finns 3000 prostituerade i Sverige och 10000–15000 i Finland, trots att befolkningen är större här, är just lagstiftningen.

Men Brunos arsle och dess rätt att bli tillfredsställt har inte med saken att göra, enligt dem som nu vill legalisera sexköp. För det första har de helt glömt bort Bruno – trots att det är han som berörs av den lag som debatteras – för det andra säger de inte gärna ordet arsle. Ju mer sexradikal man är, desto mindre talar man om sex och desto mer i termer av kunder, service, tjänster.

Under den debatt som följt på Petra Östergrens Porr, horor och feminister har ordets makt varit tydlig. Ju mer man förespråkar prostitution, desto mer avlägsnar man sig från att tala om vad det är som händer; istället härskar en dimmig marknadsretorik, där vi förvandlas till köpare och säljare av någonting som kallas ”sexuella tjänster”.

Vad sexradikaler menar med detta är: man säljer inte sin tunga; över den ligger i stället en hinna som heter ”tjänst” och som gör det omöjligt att påverkas. När ”tjänsten” är påslagen blir tungan till ett verktyg, den vispar runt medan man tänker på annat: mp3:n, hyran eller det halva armbandet man kommer att ha råd till.

Om man upprepar ordet ”tjänst” och ”service” tillräckligt många gånger kan det verkligen bli sant; hinnan utvecklas lite mer för varje gång. Sedan, när man befinner sig i en helt gratis situation med någon man tycker om, då skjuter knottrorna på tungan upp igen, man blir sensuell och mottaglig, tjänsten är avslagen och knottrorna är på.

Hur man hanterar detta, att försöka slå av och på sin sensualitet, kan naturligtvis variera. För vissa innebär det ett otroligt trauma, som gör att de aldrig mer får tillbaka känseln i sina knottror. Andra hävdar att de är så proffsiga att deras kroppsdelar fungerar som verktyg på jobbet och kan återförvandlas till kännande delar av jaget på fritiden. En tredje grupp menar att de njuter precis lika mycket som Bruno; det är bara att de tar emot en gåva för det. Som Östergren skriver: ”i prostitutionen finns en mångfald av berättelser, erfarenheter och verkligheter.”

problemet med hennes ”forskning” är att det kapitel i hennes bok som heter ”Sexsäljare berättar” syftar på en grupp hon valt ut genom att filtrera bort traumatiserade, för ”de behöver inte konfronteras med ännu en forskare eller journalist som ska rota i deras liv.” Östergren medger visserligen att negativa upplevelser finns, men i nästa kapitel är det glömt: ”Om man lyssnar på sexsäljare rasar de flesta argument mot prostitution samman.” Gruppen ”sexsäljare” representeras alltså av dem som Östergren valt ut enligt kriteriet att de inte ska vara traumatiserade. Och på sajten sexradikal.nu sägs att det är ”de som jobbar inom branschen själva” som kommit på ordet sexarbetare. Det inledande talet om mångfald och komplexitet är bara till för att sudda ut en klar analys av prostitutionens väsen; sedan försvinner det komplexa. Kvar blir bilden av en enhetlig sexarbetarrörelse

som vill legalisera.

Vem man hör när man säger sig lyssna på sexsäljare är viktigt, för frågan som står i centrum för debatten är: finns den lyckliga horan? Huruvida hon anser sig vara förtryckt eller en fri företagare ska avgöra eventuella åtgärder. Förutom att det alltid går att uppleva en situation på olika sätt skapar detta en intressant problematik. Är det bara den prostituerade kvinnan som berörs av prostitutionens existens? Vad händer med de män som vänjer sig vid att betala för sex, med deras fruar, med alla andra kvinnor som, genom att sex kan kosta, helt plötsligt blir ”gratis” och måste ta ställning till det – och i förlängningen med ett samhälle som genomsyras av prostitutionens logik?

Men att tala om vad vi vill ha för samhälle är för komplicerat och innehåller för många olika samband: prostitution och a-kassa, prostitution och droger, prostitution och kvinnolöner, prostitution och globalisering, prostitution och äktenskap. Vem orkar reda ut det där? Lättare då att säga ”om någon vill det ska hon väl få göra det.” Meningar som den Louise Eek skriver i Att köpa eller köpas: ”ändå har även den så kallade frivilligheten en glidande skala” är svårbegripliga för marknadsliberala, som menar att vill man något så vill man, och att alla vet precis vad de vill.

kanske är det verkligen så att marknadsliberaler ser framför sig människan och hennes liv så här: hon sitter lugnt i en bekväm fåtölj, utan några som helst störningar eller påverkan från någon. Framför henne har ett jätteschema placerats där alla valmöjligheter står uppskrivna, samt deras exakta konsekvenser och alla implikationer just då det gäller henne. Informationen hon får är fullständigt neutral och det ligger inga intressen bakom den. Sedan pekar hon på något med ett allvetande finger och säger med dov röst: jag har gjort mitt val.

Detta är människans ständiga villkor, enligt marknadsliberalerna, vi sitter alltid i denna imaginära fåtölj, vi har alltid möjlighet att välja fritt.

läs brunos text ovan noga! För det är nämligen det här som enligt sajten sexradikal.nu är ”försäljning av sexuella tjänster” och enligt Östergren att ”sälja samlag.” Min fråga är då: Var går gränsen mellan människan och tjänsten, mellan kroppen och samlaget? Vilket i allt detta svammel om Miriams häck och snack och anus är tjänsten och vilket är kroppen? Bruno skulle inte kunna svara på den frågan, men det kanske sexradikalerna kan? Eller så är det just vad de inte kan – för inte ens de sexradikala vill ta tag i Brunos arsle."

Isabella Lund i Arbetaren 2006http://www.arbetaren.se/articles/debatt20061206

"En kund som vill ha sitt arsle slickat har ett sexuellt önskemål. Vill man som sexsäljare inte slicka hans arsel så är det bara att avböja och säga nej.

Det finns dock sexsäljare som säger ja i ett sådant läge fastän själva handlingen kan äckla dem. De kanske måste sälja sex bara för pengarnas skull, på grund av missbruk av något slag och/eller av en destruktiv anledning. Om man säger ja fast man inte vill utföra en sådan handling, så är det självklart att prostitution leder till trauma. Det är som att våldföra sig på sig själv.

Men de som kan säga nej blir inte traumatiserade av prostitution. Och frågan är om det verkligen är prostitutionen i sig som traumatiserat många kvinnor, det är kanske villkoren som de arbetat under som skadat.

När jag säljer mina sexuella tjänster så är det jag, och ingen annan, som har kontrollen och styr vem som får lov att träffa mig. Allt sker på mina villkor, efter mina regler, och ingen kan köpa en tjänst av mig som jag inte själv vill utföra. Jag jobbar bara när jag själv vill och pengarna jag tjänar är bara en av många anledningar till att jag säljer sex.

Jag gör det också för att jag älskar sex och erotik, för att jag finner spänning i ett sexuellt möte med en främmande människa. Jag tycker att jag har en fin egenskap som gör att jag kan ge en annan människa en stunds njutning och värme.

Att sälja sexuella tjänster är speciellt, det är en intim tjänst med många känslor inblandade, en tjänst som man måste hantera med professionalism där man är klar över sin egen sexualitet, känslorna kring denna och ens eget förhållningssätt till sin kropp. Det behövs att man är rätt klar över vem man är, att man är stark och kan säga nej. Man behöver också livserfarenhet så att man kan göra en snabb säkerhetsbedömning av människor, och att man vet var ens egna gränser går. Man måste klara av att hantera alla känslor kring det hela, horstigmat och att man tvingas leva ett slags dubbelliv.

För mig är det viktigt att förhindra att tjejer och kvinnor börjar sälja sex om man kan misstänka att det finns en risk för att de far illa av det. Jag arbetar därför aktivt mot detta på olika sätt.

Jag skulle önska att bättre information om vad det innebär att sälja sex fanns på den gemensamma hemsidan som Prostitutionsgrupperna i Malmö, Göteborg och Stockholm har. Detta skulle vara information och tänkvärda råd från sexsäljare som säljer sex och mår bra av det, liksom från dem som traumatiserats. Informationen får inte bara basera sig på fördomar, eller erfarenheter som bara kommer från traumatiserade kvinnor eller den gällande prostitutions-ideologin.

Exemplet med Brunos klumpiga inlägg i ett franskt forum är inte heller en representativ bild av den syn på kvinnor som den genomsnittlige sexköparen har. Låt mig citera en annan sexköpare från ett svenskt forum: ”Som kund så vill jag att kvinnan ska känna sig avspänd, avslappnad och bekväm. Vid första träffen så pratar jag gärna lite över en kopp kaffe så att vi lär känna varandra lite. Lyhördhet, känsla samt förmåga att sätta sig in i den andres situation är en ‘framgångsfaktor’. Det är viktigt att lyssna på eskortens signaler, hon ska känna sig som en kvinna som är tillsammans med en man där man delar ett gemensamt intresse.”

Kajsa Ekis Ekman påstår att en legalisering av prostitutionen med automatik skulle leda till fler prostituerade och att människohandeln skulle öka. Det finns mycket osäkra fakta i statistiken och många fler faktorer som påverkar än dem som tagits med i de undersökningar som hon hänvisar till.

EU genomförde en undersökning om människohandel och för cirka ett år sedan kom resultatet i en rapport, Transcrime. I rapporten är man mycket försiktig i sina slutsatser, eftersom man anser att underlaget och statistiken ännu inte är tillräcklig.

De flesta som vill nyansera debatten förespråkar, precis som Petra Östergren, inte en legalisering av prostitution utan en av-kriminalisering. Sexradikaler och sexarbetare, aktivister och organisationer för sex-arbetares rättigheter arbetar framför allt för att:

• Minska stigmatiseringen av sexsäljare.

• Avkriminalisera handel med sexuella tjänster (inklusive avskaffa sexköpslagen).

• Överhuvudtaget förbättra villkoren för sexarbetare.

• Motarbeta alla former av tvång och ofrivillig prostitution, samt hjälpa dem som vill lämna branschen.

Att ställa upp på ovanstående mål, kan göras oavsett vad man anser om lämpligheten i att utbyta sexuella tjänster mot pengar, man kan ha en ”harm reduction”-strategi. Eftersom vi troligen aldrig kommer uppnå utopin med ett ”prostitutionsfritt”-samhälle” får man anta en mer realistisk hållning, och i stället rikta in sig på att få skadorna av prostitution att bli så små som möjligt. Med detta arbete kan vi hjälpas åt."

Den här artikeln är ett bra exempel på när motståndarna blir totalt krossade.

Louise Eek i Arbetaren 2006
http://www.arbetaren.se/articles/debatt20061215

"Isabella Lund låter sina egna privata önskningar bli bärande antagande i sin debattreplik (Arbetaren 49/06), där hon påstår: ”...de som kan säga nej blir inte traumatiserade av prostitutionen”, vilket är retorik, inte vetenskap, och uttalandet saknar verklighetsförankring.

Hennes bild av hur det ser ut i prostitutionssammanhang är för undertecknad helt obekant. Jag känner en (1) person som klarat sig ur prostitution utan att vara mer eller mindre traumatiserad, detta efter att jag dagligen umgåtts i denna miljö med kvinnor i denna miljö under sju år och säkert mött fler kvinnor i prostitutionen än vad både Isabella Lund och referenten Petra Östergren gjort tillsammans.

Idag lutar jag mig, som akademiker, i första hand på gedigen svensk modern forskning som genomförts under lång tid (exempelvis S-A Månsson, U-C Hedin, J Kuosmanen) och statliga utredningar, och inte enbart mina personliga erfarenheter. Skillnaden mellan min tonvikt och Lund/Östergrens är att jag kämpar för att alla kvinnor ska få det bättre i samhället – oavsett bakgrund – där en ökad jämställdhet skulle komma hela befolkningen till gagn. Här är det viktigt att inse att om ”man” är emot fenomenet prostitution inte för den skull behöver vara emot den prostituerade. Risken med Lund/Östergrens synsätt då de vill avkriminalisera sexköparen är att kvinnor i prostitution istället kommer att allt djupare konserveras in i fältet.

Sexköpslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1999, gör det inte olagligt att sälja sexuella tjänster. Köpet är däremot kriminaliserat, där sexualbrottsutredningen, som lades fram till grund för lagförslaget, tog med maktaspekten som ytterligare en parameter. En av orsakerna är att köparen med pengar i hand anses ha möjlighet att gå in och ur sexköpsögonblicket när denne vill, inte säljaren.

Lund anför ologiska argument: ”…eftersom vi troligen aldrig kommer uppnå utopin om ett ”prostitutionsfritt samhälle får man anta en mer realistisk hållning …”. I Lunds dystopi kommer allt naturligtvis att hänga på individuell förmåga att säga nej. Här kan vi vidare diskutera om att alla lagar som bryts vid något tillfälle av någon ska rivas upp? Vi har i vårt samhälle våldsverkare, narkotika- och ekonomiska brottslingar för att nämna några, trots att vi noga reglerat vad vi får eller inte får göra – varför skulle just sexköpslagen rivas bort?

Vi borde alla arbeta för att sexköpslagen implementeras i stat, kommun och landsting på alla nivåer. Att inte som i dag endast se till att de mest utsatta kvinnorna får hjälp, i stället vore det på sin plats att kvinnorna med erfarenhet av prostitution stöttas hela vägen tillbaka och in i samhället. Idag har ”du” större chans till behandling och stöd om ”du” är dubbeldiagnostiserad och är i prostitution än om ”du” bara är prostituerad. Kvinnan som bara mår dåligt eller vill sluta får inte hjälp.

Lund vill alltså att några kvinnors önskan ska bli överordnat alla kvinnors. I ett egofierat tillika neoliberalt samhälle kommer detta “jag vill” bli det salig allenagörandet. I Lunds värld ska inte bara statsmakten möjliggöra köp av prostituerade, nej, hon till och med kräver att såväl prostitution såsom den prostituerade ska normaliseras. Det är först då den sociala brännmärkningen av kvinnor i prostitution trollas bort. Det är då den prostituerade per automatik kommer att må bättre, påstår Lund. För närvarande existerar ingen empirisk forskning som påvisar detta, vare sig i Sverige, England, Holland eller Australien. Oavsett om prostitutionen är legal eller illegal.

Argumentationen bygger på uppdelning av frivilliga och ofrivilliga prostituerade, där forskningen visar att ”frivilligheten” istället har en glidande skala. En upplevd ”frivillighet” är inte detsamma som en faktisk. Initial ”frivillighet” övergår även den i tvångsmässighet: förr eller senare kommer en dag då kvinnan upplever att hon måste erbjuda tjänster som hon inte gått med på initialt. Därför att ”hon” blivit äldre, för att köparna kräver andra typer av tjänster, för att en ökad konkurrenssituation uppstått. En dag som kommer tidigare för vissa och senare för andra.

Språkbruk är viktigt i vår verklighetsuppfattning: smaka på ordet eskort; det låter som någon eskorteras från punkt A till punkt B. Snyggt och prydligt. Lund låter närmast upprörd när hon tillbakavisar Brunos inlägg om att få ”sitt arsel slickat” utan citerar en annan typ av köpare där situationen låter som tagen ur någon romantisk kiosklitteratur. Vad hände här med den sexuella frigjordheten? Det är så här det blir när retoriken osynliggör vad som egentligen händer; när språket förskönar verkligheten förändras också vår uppfattning om densamma. Slutar vi tala om vad som verkligen händer så upphör saker att existera. Påminns vi om fenomenets sjaskighet börjar vi bums att drömmande anföra argument som i vilken reklamfilm som helst där ytan är ren, luktfri och fräsch.

När Isabella Lund går in i debatten om prostitutionens vara eller icke-vara gör hon detta i egenskap av eskort. Alltså talar hon för något hon redan är i. Hon är inte den första och säkert inte den sista heller; att göra reklam för både sig och sin verksamhet. En anonymiserad partsinlaga helt enkelt över tjänster hon säger sig sälja.

ett TIPS till dig …

... som är osäker på vad Du tycker i frågan:

Ställ dig framför spegeln, titta dig själv i ögonen och säg ”jag är en hora” samtidigt som du känner efter i magen vad orden har för valör..."

Mycket bra skrivet Hanna. Angående sista stycket så är det ju ett praktexempel på den vidriga enögda feminism som har blivit norm bland många så kallade politiker. De skiter helt enkelt i männens situation.

Utmärkt artikel med bra argument, att prostitution idag är olagligt är bara en kvarleva av en lag som bygger på gammaldags moral. Lagboken ska inte moralisera över folks sexliv, inte heller när det är pengar inblandade. Såg även Debatt i SVT där Hanna Wagenius och Zaida Catalán var med. Det var riktigt pinsamt hur Zaida Catalán undvek det faktiska ämnet och kom med orelevanta moralargument hela tiden. Tyvärr är det typiskt för de som gillar den svenska sexköpslagen.

Att män prostituerar sig är det väl ingen som förnekar!?

Men vad gäller sextrafficking är det väl mest kvinnor och barn som drabbas, inte sant!?

Man ska wikipedia med en nypa salt, men det finns en del länkar som kan vara av intresse om man klickar på respektive land.
http://en.wikipedia.org/wiki/Prostitution_in_Europe

Om trafficking i Finland, där prostitution är lagligt så länge det sker utan organiserade bordeller och via hallickar.
http://global.finland.fi/Public/default.aspx?contentid=86494

"Också Finland är ett transit- och målland för människohandel även om fenomenet är relativt nytt hos oss. Enligt preliminära uppskattningar kan det röra sig om att många hundratal offer för människohandel passerar Finland varje år. Människor transporteras från Ryssland och de Baltiska länderna främst till Sverige och Norge men också till det övriga Västeuropa.

Den största delen av människohandeln i Finland utgörs av tvångsprostitution. Den organiserade tvångsprostitutionen har sedan hälften av 1990-talet huvudsakligen styrts av organiserade brottslingar i Ryssland och Estland. Enligt de mest försiktiga gissningarna finns det ca 5000 ryska och 1000 estniska prostituerade i Finland men andra undersökningar visar att det kan röra sig om så många som 10 000-15 000 kvinnor årligen. I bakgrunden verkar Sovjetunionens sönderfall och den stora klyftan i levnadsstandard vid östgränsen."

Titta vad jag har hittat!

Prostitution i Norden. Konferensrapport 2008, utgiven av Nordiska Rådet.

http://www.norden.org/pub/velfaerd/jamstalldhet/sk/ANP2008739.pdf

Lite svårt att köpa den troende körens data när de också hävdar att det bara i Sverige skulle finnas 100-200.000 prostituerade barn som kommit hit via trafficking.

Peh.

Vi borde förbjuda musik!

Musiker är i allmänhet dåligt betalda och måste jobba på ovanliga tider i våldsamma miljöer.

Missbruk, våld och självmord är överrepresenterat bland musiker.

Många musiker berättar om traumatiska uppväxter.

Hur påverkar det samhället att vi kan köpa en människas själ, inspelad på en CD-skiva, för 49 kr?

...osv.

Det är märkligt hur svårt en del människor har att ta till sig kalla, hårda och verkliga fakta som är bevisade om och om igen. Den ideologiska fanatismen och indoktrineringen är så rotad att det liksom inte finns plats för egen tankeverksamhet och förståelse.

Trots enorma mängder undersökningar, studier, och bevis jorden runt, och trots att poliser, socialarbetare och psykologer hävdar samma saker, så försöker man med retoriskt svammel göra prostitution till något som handlar om frihet och marknadstjänster. Man blundar för ett gigantiskt problem och en grym och omänsklig verksamhet som skadar människor för livet.

Är det bara ren och skär dumhet, eller döljer sig en mycket mörk agenda under dessa åsikter. Man börjar undra.

Före de senaste dagarnas debatt så trodde jag mig vara för sexköpslagen. Men alla ni motståndare har öppnat mina ögon.

Känsloargumenten duggar tätt från moralisterna, medan avreglerings sidan resonerar.

Tack för att ni öppnat mina ögon.

Att det ens råder en disskusion om prostitutionens vara eller icke vara i samhället bevisar bara hur långt ner vårt samhälle är i mörkrets avgrunder.

@Joakim Johansson

"Retoriskt svammel" är mer passande om man använder retoriska trix (t.ex. känsloargument) och inte deklarerar några argument. Om någon lägger fram sina argument kan man debattera genom att angripa dessa eller lägga fram bättre själv.

Vad är det dessa "bevis jorden runt" bevisar menar du?

Linda: Kallar du exempelvis Niclas Kuoppas inlägg ovan för "känsloargument" när han hänvisar till fakta och källor, vilket även flera av oss andra gjort som tycker att detta mest liknar snömos. Gå igenom diskussionstrådarna och du kommer att se mängder med hårda fakta och riktiga bevis. Siffror, studier och vetenskap.

Vad har motståndarna kommit med för bevis? Nä, just det, inte ett enda vettigt bevis eller i grunden hållbart argument utan enbart ideologiskt och retoriskt mumbo jumbo.

Så, ännu en artikel som är så ivrig över att sex ska ske mot betalning. Och Hanna vet precis hur det är:"sexköpslagen handlar om en tjänst, och en tjänst som utförs frivilligt mot betalning". Hur vet hon det? Vad har hon sett - eller snarare inte sett?
Framförallt tycker jag att Hanna och övriga förespråkare...av någon anledning tycks centerpartiet vara som mest ivriga här... har helt fel när de vill införa ett marknadstänkande när det gäller sex. Allting passar inte att hanteras på en marknad. Det finns något motbjudande i att se sex som en tjänst som någon erbjuder och någon annan betalar för. Jag och många med mig ser mycket hellre sex som något som sker utanför marknaden, som en ömsesidig handling som är helt gratis.
Var kommer all denna ivrighet från - så många kan det väl ändå inte vara som tänker sig tjäna grova pengar?

Attention: Niclas Kuoppa,

Intressant, men varför ligger detta bland kommentarerna? Det är frågan om artiklar.

Här väntar sig läsaren att kunna skumma igenom korta kommentarer för att få en uppfattning om vad för slags diskussion som förs på artikelns ämne.

Sånt här ofog sänker sajtens allmäna läsbarhet. Jag förstår inte varför redaktionen tillåter det.

Men hallå...
Man KÖPER inte en prostituerad, man köper en TJÄNST.
Kroppen hyr man bara en begränsad tid.

prostitution är världens äldsta yrke och utövas inte bara av människor, så var i ligger problemet?

Så länge det är fullständigt samtycke mellan båda parter ser jag inga som helst problem med att sälja sex.

och om vi nu ska vara helt ärliga, säljer vi inte alla våra kroppar och intellekt till vår arbetsplats 8 timmar om dagen?
Att skruva på en mutter eller ligga på rygg är i slutändan samma sak, ett sätt att försörja sig.

Motståndarsidan påstår att legalisering minskar trafficking men statistik och undersökningar visar att så kanske inte är fallet.
Motståndarsidan påstår att legalisering kommer att minska lidandet för prostituerade, återigen visar undersökningar att så kanske inte är fallet.

Man gör det således inte för att minska lidande för alla de svaga inblandade utan vill snarare bredda problemet.

Sedan har det ju kommit upp argument för att prostitution är direkt olämpligt på arbetsmarknaden då man under gällande lagar skulle kunna bli tvungen att vara prostituerad mot sin vilja. Anser man att sex mot sin vilja är integritetskränkande ja då kan man ju inte lika gärna vilja få in det på arbetsmarknaden.

Linda skrev:
"Före de senaste dagarnas debatt så trodde jag mig vara för sexköpslagen. Men alla ni motståndare har öppnat mina ögon.

Känsloargumenten duggar tätt från moralisterna, medan avreglerings sidan resonerar.

Tack för att ni öppnat mina ögon."

Jag blev nyfiken nu, vilket FAKTABEVIS var det som motståndarsidan vann dig över med?

Artikel från Brå om en studie från Transcrime, 2006
http://www.bra.se/extra/news/?module_instance=1&id=87

"Sveriges inställning till prostitution bidrar till färre offer för människohandel

Handel med människor, på engelska trafficking, utgör ett växande problem i Europa. Allt öppnare gränser mellan länder samtidigt som levnadsstandarden fortfarande skiljer sig kraftigt åt leder till att handeln med människor blir en lukrativ bransch för kriminella.
Offer för människohandeln är ofta kvinnor och barn som lockas med löfte om arbete, för att sedan hamna i rena slavkontrakt eller utnyttjas för sexuella ändamål. Andra har frivilligt tackat ja till möjligheten att tjäna stora pengar som prostituerade i ett annat land, men möter ofta plötsligt ändrade villkor vid ankomsten. De får till exempel behålla mindre pengar än utlovat eller hamnar i skuldfällor som de måste arbeta sig ur.

Den människohandel som utförs för att kvinnor och barn ska utnyttjas för sexuella ändamål utgör i destinationsländerna en del av prostitutionsproblematiken, och både inställningen till och lagstiftningen kring prostitution kan därför påverka människohandeln. Detta är utgångspunkten för en studie av elva EU-länder som Transcrime, vid Universitetet i Trento, utfört på uppdrag av EU-parlamentet. Studien beskriver hur förekomsten av kvinnor och barn som offer för människohandel, samt metoderna för deras exploatering, påverkas av EU-medlemsländernas inställning till och lagstiftning för prostitution.

– I studien har Sverige och Nederländerna valts ut som speciellt viktiga länder eftersom länderna har motsatt inställning till prostitution, säger Monika Karlsson, utredare på Brå som ansvarat för det svenska underlaget till studien.
Efter en analys av lagstiftning och politiska ställningstaganden i EU-länderna visar studien att samtliga länder bör kunna delas in i fyra lagstiftningsmodeller.

•Abolitionism: Prostitution är tillåtet både utomhus eller inomhus, men allt koppleri är förbjudet.
•Nyabolitionism: Prostitution är tillåtet både utomhus och inomhus, men ren bordellverksamhet är förbjuden.
•Prohibitionism: Prostitution är förbjudet både utomhus och inomhus. De parter som är inblandade i prostitutionen kan vara straffbara, och som i Sverige även kunderna.
•Regulationism: Prostitution är inte förbjuden men i viss mån reglerad. Det betyder att de prostituerade måste följa vissa regler, till exempel att registrera sig och undergå medicinska kontroller.

– Sverige har i studien ansetts passa in i den ”prohibitionistiska” modellen. Detta är till viss del en felaktig slutsats eftersom det inte är förbjudet att prostituera sig. Däremot är det förbjudet att tjäna pengar på andras prostitution och att spendera pengar på det, det vill säga köpa sex, säger Monika Karlsson.

Studien visar även att få av medlemsländerna har pålitliga data om förekomsten av människohandel. Sverige tillhör dock de 24 procent av medlemsländerna som anses ha pålitliga data.

– Att veta den verkliga förekomsten av människohandel är en problematik som alla länder delar. Det som skiljer Sverige från många andra länder är att vi har relativt bra underlag för den upptäckta människohandeln eftersom poliser i alla län är skyldiga att rapportera in dessa fall till rikskriminalpolisen, som sedan sammanställer informationen. Detta är en systematik som många andra länder inte har, säger Monika Karlsson.

Transcrime drar flera viktiga slutsatser av studiens resultat, men uppmärksammar även läsaren på de bristfälliga data som har legat till grund för studien.
•Det finns tecken på att en nyabolitionistisk och en regulatorisk modell bidrar till fler offer för människohandel än en prohibitionistisk. Detta innebär att Sveriges inställning till prostitution skulle förhindra handel med människor för sexuella ändamål i större utsträckning än andra länders mer liberala inställning, något som även Rikskriminalpolisen i Sverige instämmer i.
•Under en regulatorisk, abolitionistisk och prohibitionistisk modell utövas den prostitution som är en följd av människohandel mestadels inomhus, medan den nyabolitionistiska modellen snarare skapar utomhusprostitution.
•Det finns vissa tecken på att det förekommer mer våld under den abolitionistiska och nyabolitionistiska modellen.
•Den spridda uppfattningen att utomhusprostituerade utsätts för mer våld än inomhusprostituerade stämmer inte enligt studien. Det är en hög våldsanvändning både inomhus och utomhus, men något mer våld utövas i den prostitutionsform som är vanligast i landet.
•Våldsanvändningen verkar generellt vara högre i de nya medlemsländerna, och det tycks även vara en högre förekomst av människohandel i dessa länder.
•De länder som har ett bra utbyggt stödsystem för offren för människohandel tenderar att visa högre siffror på människohandel, och mer pålitliga siffror. Detta kan bero på att offren är mer villiga att träda fram.
•Den mest betydelsefulla orsaken till människohandel, enligt de deltagande EU-länderna själva, är att kvinnor drabbats hårdast när arbetslöshet och fattigdom ökat i ursprungsländerna. Andra viktiga orsaker är skillnader i välfärd mellan ursprungs- och destinationsländer, destinationsländernas strikta migrationslagstiftning och destinationslandets geografiska position."

Socialstyrelsens rapport från 2003
http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2004/8449/Sammanfattning.htm

"Gatuprostitution
Gatuprostitutionen uppges vara mindre omfattande nu än innan sexköpslagstiftningen infördes. Jämfört med Socialstyrelsens förra kartläggning har inga större förändringar skett sedan 1999. Undantaget är Malmö, där man känner till något fler kvinnor i prostitution nu, dock inte så många som före sexköplagstiftningen.
Enligt uppgift har antalet missbrukande kvinnor inom Stockholms och Göteborgs gatuprostitution minskat de senaste åren. Sexköparna uppges ha blivit färre och trafiken mindre omfattande i de tre storstäderna.

Inomhusprostitution
Det är betydligt svårare att få en bild av den mer dolda inomhusprostitutionen. Informanterna känner till att prostitutionskontakter tas på vissa restauranger, hotell och dansställen. Man har också uppgifter om att prostitution förekommer i samband med konferenser, privata fester, på Finlandsbåtar med mera. Polisen känner också till vissa verksamheter där prostitution fö-rekommer, till exempel solarier och massagekliniker. Informanterna har också viss kännedom om prostitution utanför storstäderna, bland annat via annonser om prostitution på Internet.

Internet
Internet har de senaste åren blivit en ny arena för att knyta prostitutionskontakter, för pornografi och för andra verksamheter som kan kopplas till sex. Ibland påstås den svenska sexköpslagstiftningen ha lett till att mer av prostitutionen förmedlas via Internet. Situationen är dock likadan i andra länder och den har snarare med den nya informationstekniken i sig att göra.
Det är svårt att uppskatta antalet kvinnor och män som erbjuder sexuella tjänster mot betalning via Internet, bland annat för att hemsidor och andra kontaktsätt på Internet ständigt förändras. Uppskattningarna varierar; enligt en uppskattning är det mellan 80 och 100 kvinnor, enligt andra mellan 200 och 250.

Åldrar
Informanterna beskriver en stor spridning i åldrar bland kvinnorna i prostitutionen. I Malmö uppges kvinnorna i gatuprostitutionen vara något yngre, mellan 20 och 25 år. I Göteborg ser informanterna sällan kvinnor under 25 år i gatuprostitutionen. I Göteborg beskrivs också en grupp kvinnor i 40-årsåldern och uppåt. I Stockholm finns olika uppgifter om kvinnornas åldrar, men i huvudsak sägs de vara mellan 30 och 45 år. Många sägs ha funnits länge i gatuprostitutionen.
Det finns dessutom uppgifter från olika håll om enstaka kvinnor i prostitutionen som är mellan 60 och 80 år.
Riktigt unga kvinnor ser informanterna sällan i gatuprostitutionen. När de upptäcks agerar socialtjänstens uppsökargrupper eller polis snabbt. En ideell organisation uppger att man på fem år har haft kontakt med ett antal unga kvinnor, främst från mindre orter, som knutit prostitutionskontakter via chattsidor på Internet eller som har ”lånats ut” av pojkvänner. Det finns också uppgifter om att flickor under 18 år annonserar om att följa med som resesällskap på Finlandsbåtarna – i utbyte mot resan, en ny mobiltelefon eller dylikt.

Våld
Vi kan inte med säkerhet uttala oss om huruvida våldet inom prostitutionen har ökat. En del informanter talar om en mer riskabel situation, med det är få som uppfattar att det faktiska våldet har ökat.
Vad som nämns är sådant som att kunderna nu är färre och att det därmed anses vara en högre andel som är ”farliga”. De vill till exempel göra ”värre saker” och har ”konstigare krav” (till exempel på grövre sex) eller är beredda att betala extra för att slippa kondom.
Polisen, som granskat förekomsten av våld, har inte funnit några belägg för någon ökning. De anser dessutom att kvinnorna har sådant förtroende för polisen att de anmäler om de blir utsatta för våld.
Såväl forskning som informanternas uppgifter visar att våld är nära förknippat med prostitution – oavsett lagstiftning. Flera informanter nämner att många av kvinnorna utsätts för våld från andra män än kunder, till exempel de män som de lever tillsammans med.

Män som säljer sex till män
Det är svårt att få kunskap om prostitution där män säljer sex till män. Bland informanterna känner man till att denna typ av prostitution förekommer, men man har liten kännedom om den.
Socialtjänstens prostitutionsgrupp i Stockholm har haft uppsökande verksamhet för män som säljer sex till män och tycker sig se allt mer av detta. I Malmö har prostitutionsgruppen och polisen kännedom om att manlig prostitution förekommer, men inte i vilken omfattning. Enligt polisen och socialtjänstens prostitutionsgrupp i Göteborg förekom det tidigare att män sålde sex till män där gatuprostitutionen finns. Nu sägs det förekomma på andra platser, men det är svårt att bevisa att det rör sig om prostitution.

En mångfasetterad värld
I intervjuerna framträder olika bilder av dem som säljer och köper sex och de drivkrafter som ligger bakom prostitutionen, beroende på hur informanterna möter prostitutionen. Det rör sig om ett sammansatt och mångfasetterat problem. Gemensamt för flera av de bilder som tecknas är ett stort mått av utsatthet och känslomässig ensamhet.

Kvinnor med missbruk
I Stockholm och Malmö uppges merparten av kvinnorna i gatuprostitutionen ha tunga missbruksproblem. Informanterna beskriver kvinnor som sedan länge sitter fast i drogberoende och som är både fysiskt och psykiskt nedgångna. Prostitutionen kan vara det enda sättet att finansiera ett tungt missbruk. Drogens avtrubbande verkan kan också vara en förutsättning för att kvinnorna känslomässigt ska klara av prostitutionen. Våld och övergrepp uppges i hög grad höra till dessa kvinnors vardag.
Enligt informanterna har en del av kvinnorna tidigare haft ett ordnat socialt liv, medan andra har hamnat i missbruk tidigt och aldrig upplevt en ordnad vuxentillvaro och trygga relationer. En del av kvinnorna har barn, men dessa är i regel omhändertagna. Trots bilden av utsatthet betonas att dessa kvinnor också har en ovanlig kraft och styrka.

En väg ut ur social isolering
Från gatuprostitutionen i Göteborg beskrivs en liten grupp något äldre kvinnor i 40–50-årsåldern som inte missbrukar droger och som har funnits i gatuprostitutionen i många år. För dem beskrivs prostitutionen som ett sätt att bryta en ensamhet och social isolering. Flera uppges vara sjuk- eller förtidspensionärer.

Kvinnor med funktionshinder
I Stockholm och Malmö har man kännedom om ett antal kvinnor med lindrig utvecklingsstörning i gatuprostitutionen. De uppges vara mycket utsatta och svåra att skapa en förtroendefull kontakt med.
Det finns också uppgifter om kvinnor med psykiska funktionshinder i prostitutionen. I Göteborg finns det till exempel några kvinnor i gatuprostitutionen som har LSS-insatser.

Väletablerade kvinnor
Prostitution förekommer också bland utåt sett väletablerade personer. Det finns välutbildade och välbetalda kvinnor som uppges sälja sina kroppar, till exempel via Internet.
Behandlare som möter denna sida av prostitutionen beskriver den som en ”illusionernas arena”. Den som säljer sexuella tjänster kan tillfälligt uppleva sig vara värdefull och attraktiv. I prostitutionen kan man köpa (eller sälja) en illusion av närhet, som inte riskerar att bli hotfull och krävande. Kontakten i prostitutionen kan för båda parter reglera beroende och oberoende, närhet och avstånd samt hålla ångest, depression och känslor av tomhet borta.
Grundorsaker till prostitutionen kan enligt informanterna vara tidiga störningar och tidig traumatisering i form av till exempel sexuella övergrepp, men också andra svårigheter. Prostitutionen beskrivs som en del av ett allmänt självdestruktivt beteende.

Unga kvinnor
Unga kvinnor ses sällan i prostitutionen, men vuxna kvinnor med prostitutionserfarenheter uppger ofta att de började sälja sex tidigt. En ideell organisation har uppgifter om unga kvinnor som glider in i att sälja sex, ofta genom erbjudanden från kontakter på Internet. De uppges ofta ha växlat mellan perioder av prostitution och andra självdestruktiva handlingar – självsvält, hetsätning, självskadande beteenden och självmordsförsök. De har varierande bakgrund, men enligt uppgift är det är inte ovanligt att de är högpresterande, ambitiösa och till synes välfungerande i övrigt.
Det finns också beskrivningar av unga kvinnor som via en kärleksrelation lockas eller luras in i drogberoende och prostitution. Några berättar om flickor som växer upp i missbrukarmiljöer och som tidigt blir både drogade och sexuellt utnyttjade, till exempel av mammans manliga bekanta eller partner. Det finns uppgifter om flickor som går hem till män i det egna bostadsområdet och säljer sex, i utbyte mot pengar eller andra saker.
Socialtjänstens prostitutionsgrupper menar att det finns en omedvetenhet, till exempel inom socialtjänsten, både om förekomsten av prostitution hos unga och om allvaret i den.

Människohandel för sexuella ändamål
Socialstyrelsens undersökning behandlar endast i begränsad utsträckning människohandel för sexuella ändamål. Rikskriminalpolisen uppskattar antalet offer för människohandel i Sverige 2003 till cirka 400–600 kvinnor. Bland annat har man utrett människohandel för sexuella ändamål gällande ryska kvinnor i Norrbotten. Enligt Rikskriminalpolisen fungerar den svenska sexköpslagstiftningen som en barriär mot att människohandlare etablerar sig i Sverige; det är svårt att få lönsamhet i verksamheten eftersom man inte vågar ta ut kvinnorna i gatuprostitution på grund av risken för upptäckt.

Män som säljer sex
I olika former av behandlingsverksamhet kommer man i kontakt med män som har prostitutionserfarenheter. Problemen är sannolikt ännu mer dolda än för kvinnorna, men de uppges vara likartade för männen i prostitutionen som för kvinnorna vad gäller tankar, känslor och erfarenheter som behöver bearbetas.
I uppsökande verksamhet i Stockholm under 2002 identifierades ett fem-tontal män i 18–25-årsåldern som sålde sex. Enligt informanterna utgör pro-stitutionen för dessa unga män en del av ett allmänt självdestruktivt beteende och självförakt, med en bakgrund av tidigare erfarenheter av sexuella övergrepp och utsatthet. De flesta var kända sedan tidigare på grund av missbruk, hemlöshet och psykiska problem.
RFSL Rådgivningen Skåne har gjort en mindre intervjustudie bland homosexuella män som säljer sex. Här framträder en delvis annorlunda bild av prostitutionen, med till synes mer av ömsesidigt intresse och utbyte. Männen var dock rädda för att det skulle bli känt i det sociala nätverket att de sålde sex. De använde Internet för att få kunder, och flera hade utsatts för mobbing, trakasserier och hot från andra användare av dessa Internetarenor. Männen beskrev hur de aktivt försöker hålla prostitutionen som en avgränsad del i livet, som inte ska få negativa konsekvenser för deras identitet.
Enligt vad några av informanterna känner till eller hört talas om förekommer det att män säljer sex till kvinnor och par, men här saknas kunskap.

Sexköparna
De sexköpare som polisen får kontakt med i gatuprostitutionen beskrivs ofta som att de har arbete och familj, men det finns också ensamstående män, missbrukare och personer som är kända av polisen från andra kriminella sammanhang.
Åldern på männen varierar från drygt 20 till cirka 75 år, men man uppskattar att den största gruppen är 45–50 år.
I olika former av behandlingsverksamhet möter man allt fler män med ett tvångsmässigt sexuellt beteende som köper sex och som är högkonsumenter av porrfilmer, porrtidningar och pornografi på Internet.
Enligt behandlarna sexualiserar männen känslor som till exempel sorg, saknad och vrede. I grunden ligger en svag självkänsla och svårigheter med nära relationer, även om man ytligt sett är socialt anpassad och har en partner. Det kan också finnas trauman av olika slag i bakgrunden.

Hallickar och andra främjare
Det finns uppgifter om kvinnor som tvingas in i eller hålls kvar i prostitution av hallickar genom beroende, hot och liknande. Detta tycks dock vara mindre vanligt i Sverige än i många andra länder. Enligt informanterna har många av kvinnorna en man som blir försörjd av prostitutionen. Kvinnorna ser dock honom sällan som en hallick, utan man tycker att det är en kärleksrelation.
Förutom hallickar finns det också enligt informanterna många som på andra sätt främjar och tjänar pengar på prostitutionen. Det nämns att det förekommer att taxiförare, hotellägare och receptionister, vakter vid hotell och restauranger samt personal vid spaanläggningar ”ser mellan fingrarna” eller förmedlar sexuella tjänster. De som hjälper till att göra hemsidor för annonsering om sexuella tjänster främjar också prostitution. "

Om Jenny Westerstrands avhandling vid Uppsala universitet
http://www.uu.se/press/pm.php?id=415

"Hur skyddar samhället kvinnor när det gäller handel med kvinnor för sexuella ändamål? Genom att koppla en legalisering av prostitution till frågan om handel med kvinnor vill Jenny Westerstrand visa att debattörerna i prostitutionsfrågan har olika åsikter om hur lagen ska behandla kvinnor. Jenny Westerstrand försvarar den 28 november sin avhandling "Mellan mäns händer" vid Uppsala universitet.

Frågan om prostitutionen är inflammerad. Den är också allvarlig, eftersom den rör grundläggande mänskliga rättigheter, som rätten att själv välja och rätten att skyddas från våld. Men debatten blir ofta väldigt polariserad.

- Debatten dominerats av en förenklad konflikt mellan dem som förespråkar en avkriminalisering av prostitution och en radikalfeministisk kritik mot prostitutionen. Den större och bredare kritiken mot prostitution försvinner i skyttegravskriget mellan dessa ståndpunkter, menar Jenny Westerstrand vid Uppsala universitets avdelning för samhällsvetenskaplig genusforskning.
Hon menar att en orsak till att debatten blivit förenklad är det ensidiga fokuset på kvinnorna, bland annat kvinnornas rätt att välja yrke och att bestämma över sina kroppar.

- Man brukar se detta som en feministisk hållning. Men den kan samtidigt vara ett sätt att slippa prata om mäns ansvar i prostitutionshandeln, menar Westerstrand.

Människohandel med kvinnor är en fråga som är central i prostitutionsdebatten. Frågan pekar på den spänning mellan rättigheter och skyddsbehov som ligger i botten på hela debatten.
- Kvinnohandeln tvingar dem som vill avkriminalisera prostitution att prata om prostitution och våld i samma sammanhang. När man gör det måste man också ta ställning till kvinnors rätt att själva förfoga över sina kroppar och sin sexualitet. Ser detta skydd annorlunda ut när man talar om prostitution och när man talar om människohandel med kvinnor? Det borde det givetvis inte göra.
En viktig fråga är vilka intressen som prioriteras när man utformar rättsliga regler för att skydda utsatta kvinnor.

- Det visar sig att de som vill avkriminalisera prostitutionen prioriterar annat än kvinnors sexuella autonomi. När man kommer in på rättsliga regler slutar man prata om kvinnor och pratar istället om mäns rätt att köpa sex när det finns en marknad, menar Westerstrand.

Jenny Westerstrand vill också sätta prostitution i ett sammanhang där kvinnlighet ses som splittrad och manlighet som sammanhållen.

- Kvinnans position är endera sexuell men icke-reproduktiv eller reproduktiv men icke-sexuell. Vi känner igen det i de mytiska gestalterna "horan" och "madonnan". Den sexuella och reproduktiva kvinnan finns inte här. Ur detta perspektiv kan man se prostitutionen som en arena där den sexuella, icke-reproduktiva kvinnan finns tillgänglig för män."

Niklas Eriksson intervjuas om sin studie av manlig prostitution
http://www.qx.se/pride/7436/seminarie-om-att-salja-sex-lockade-stor-publik

"Den statistik du använde dig av var väldigt fokuserad på sexuella preferenser och närheten till sexuell äventyrlighet, och man kunde därav få känslan att manlig prostitution mer är en form av fetisch eller sexuell läggning snarare än att social bakgrund och uppväxtförhållanden skulle ha varit avgörande för att dessa män valt att sälja sex?
– Jag tror inte att det är en läggning, och männens bakgrund har varit avgörande för några av de män jag intervjuat. I vissa fall har repeterade våldtäkter tidigare i livet varit en avgörande del i att de börjat sälja sex, medan det i andra fall har varit en extra inkomstkälla för att få råd med kläder eller inredningsdetaljer. En fråga som uppstår runt manlig prostitution är varför vissa köper sex när sex är relativt lättillgängligt bland män som har sex med män? Beskrivningen hos vissa av killarna har då varit att de antingen inte är öppna med sin läggning eller att de njutit av det anonyma sexet och att den ekonomiska transaktionen då blivit ett form av tystnadskontrakt mellan männen. I andra fall har pengarna varit själva tändningsfaktorn och köpet av sex har då blivit en form av makt-grej där antingen säljaren eller köparen eller båda upplever att de har makten i den sexuella relationen."

Artikel i Svd om manlig prostitution.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_435659.svd

"När HD-domaren Leif Thorsson dömdes för att ha köpt sex av en ung studerande riktades intresset mot den okända manliga prostitutionen.
- Vi måste lyfta den här frågan och medvetandegöra problemet. Man kan inte blunda för att en stor del av de här killarna är belastade med asocialitet och psykisk ohälsa, säger Carl Göran Svedin, professor i barnpsykologi i Lund.

Carl Göran Svedin och hans kolleger utomlands har gjort undersökningar där gymnasieelever får frågan om de har sålt sex. Från vissa länder är siffrorna ännu preliminära. Men den samstämmiga bilden i enkäterna är att fler unga pojkar än flickor har sålt sex. Carl Göran Svedin talar om en pionjärforskning.
- Och vi vet ännu inte vad som händer när pojkarna blir äldre. Det är möjligt att de slutar sälja sexuella tjänster. Men vi vet också att manlig prostitution är mer dold och mer diskret.
Frågan ställs faktiskt inte i enkäten, men forskarna utgår från att pojkarna framför allt sålt sig till andra män.
Agneta Borg, chef för socialtjänstens
prostitutionsenhet i Stockholm, tror att den absoluta majoriteten av dem som säljer sex är kvinnor.
- Den kvinnliga prostitutionen är också enklare att se, tydligare. Först de senaste tre-fyra åren har vi observerat ett antal yngre män i gatuprostitutionen, kanske fem-sex stycken totalt.

Anders Gripenlöf, chef för Stockholmspolisens prostitutionsgrupp anser att det finns ett 20-tal män i Stockholm som yrkesmässigt prostituerar sig, 50 stycken i hela Sverige. Och polisen prioriterar inte frågan.
- Våra resurser räcker inte. Den kvinnliga prostitutionen är lättare att ägna sig åt. Det skulle gå flera dagar innan vi hittade något fall av manlig prostitution, under den tiden hinner ingripa mot flera av kvinnliga.
Att manlig prostitution skulle vara mindre farligt eller mindre skadligt avfärdar Anders Gripenlöf.
- Det tror jag inte. Dem som jag har pratat med var rena vraken, med missbruk och psykiska prob-lem.

Snabba anonyma sexkontakter är en vanlig del av den manliga gaykulturen. Därför är det svårt
för polisen att skilja prostitution från kontaktsökande på de mötesplatser dit män som vill ha sex med män går. Exempelvis i parker och på klubbar.
Liksom när det gäller kvinnorna sker en stor del av den manliga prostitutionen på internet. Det finns flera kontaktsajter för homosexuella. Önskemålen och erbjudandena är många gånger rakt på sak.
Men att köpa sex är förbjudet enligt lag och enligt reglerna blir den som ertappas med försök avstängd från sajten.
Att internet spelar en avgörande roll framgår både av en svensk och en dansk undersökning som presenterades på en konferens om manlig prostitution 2003. Den svenska delen är gjord av Niklas Eriksson, magister i socialt arbete i Malmö. Han är besviken över att det praktiska sociala arbetet inte alltid formas efter verkligheten.
Sexköpslagen är könsneutral och förbjuder köp både av kvinnor och män. Men den ingår i ett sammanhang som präglas av perspektivet att kvinnor är offer för könsmaktsordningen. Män som offer är svårt att få in i den bilden.

- Analysen kring könsmaktsordningen är viktig, men om den drivs alltför stringent och ensidigt kommer den att dölja andra viktiga delar av verkligheten. Fler perspektiv måste användas för att se och förstå helheten, säger Niklas Eriksson."

Faktaruta från samma artikel

"I en undersökning från förra året bland 4 343 ungdomar i avslutningsklassen i gymnasiet uppgav 1,8 procent av pojkarna och 1,0 procent av flickorna att sålt sex. Omräknat på hela befolkningen innebär det cirka 800 pojkar och 500 flickor i varje årskull.

I en norsk undersökning från 2002 av drygt 11 000 14-17-åringar uppgav 0,6 procent av flickorna och 2,1 procent av pojkarna att de utfört sexuella tjänster mot betalning.

Källa: SOU 2004:71, Sexuell exploatering av barn."

Artikel i Svd om manlig prostitution
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_435661.svd

"Inte många män som säljer sex till andra män kommer till RFSL:s kuratorsmottagning. En anledning är att det är svårt att nå den gruppen om man inte sätter in punktinsatser.

- Av ekonomiska skäl görs det sällan. Men det skulle vara viktigt ur hivpreventiv synpunkt att nå dem, bland annat med tanke på att det kan vara så att de får mer betalt utan kondom, säger Nicklas Dennermalm som jobbar med hiv och hälsa för RFSL Stockholm.
Nicklas Dennermalm tycker att polisens uppskattning att 20-50 män säljer sex till män i Sverige verkar absurt låg.

- Det är många fler män än så. Hur många vet ingen.

Men gruppen är bredare än de kvinnor som gör det. Många män som säljer sex har inte en identitet som prostituerad. Kanske finns inte heller lika många stigmatiserande faktorer. Att en man tar betalt för sex kan vara något som dyker upp som en tillfällighet. Något man gör några gånger för att man har ont om pengar eller för att det ger en kick.

- Samtidigt ska man inte glömma att somliga har psykosociala problem.

Det finns de som hamnar i klassisk prostitution med drogmissbruk.

Lisen Lindström är behandlare på Prostitutionsenheten i Stockholm. De män som går i terapi hos henne vill få hjälp att sluta sälja sex.

- Skadeverkningarna för de män jag träffar är likadana som för kvinnorna. Bakgrunderna är likartade, ohyggligt många har utsatts för sexuella övergrepp som barn. De flesta stänger av känslorna från kroppen.

Ibland frågar Lisen Lindström om de hellre vill tala med en man. Men svaret blir ofta nej, eftersom problemet känns kvinnligt.

- Som kvinna och feminist ser jag ju att det handlar om över- och underordning i båda fallen. Och därför blir skadeverkningarna lika, säger Lisen Lindström."

Utmärkt artikel av Hanna Wagenius. Håller helt med henne.

Sedan så tycker jag att sign "Niclas Kuoppa" ska ta något lugnande. Att spotta ur sig textmassor som visar det negativa med prostitutionen ändrar ju inte faktum. Det finns de som VILL sälja sex helt frivilligt och som tycker det går bra. Och de ska tillåtas göra det och värnas om likväl som de tvingade ska få hjälp. Liksom de schysta sexköparna ska lämnas ifred.

Tack Niclas! Tack för att du bemödat dig med att dra fram en hel radda med intressant text i ämnet.

Jag saknar samma engagemang, i försöken att bevisa sexköpslagens negativa effekter, hos prostitutionsivrarna. Det talas om känsloargument från de som är emot total legalisering av prostitution, men det är snarare från motsatta sidan känsloargumenten strömmar fritt.

Xamuel Gonzalez, 2009-05-11, 22:46

Du borde inse att en eller flera artiklar i sig inte är något bevis.
Och om det nu stämmer att situationen är så hemskt som en del hävdar är ju det förträffliga argument för att förbättra förutsättningarna för de som säljer sex och de som skulle vilja göra det under förbättrade förutsättningar. Legalisering vore ett första steg.

Legalisera på bara. Tror ni på allvar att synen på kvinnor (för det är i regel kvinnor vi talar om) i allmänhet påverkas bara för att en försvinnande liten andel av alla kvinnor säljer sex, att man skulle tänka att kvinnor s a s är mer tillgängliga? Ungefär lika löjligt som att porr skulle påverka människors syn på sex.

Jag tycker även att vi kan sänka myndighetsåldern så att fler ges valfriheten att arbeta med sex utan att det betraktas som någon form av utnyttjande av barn. Trots allt är ju 18-årsgränsen bara en påhittad förmyndande siffra. Varför kan man inte bestämma att man vill sexarbeta om man är 17, men däremot när man är 18? Varför kan vi inte sänka den lite lägre än då? 15 år kanske? På så vis stigmatiserar vi inte 15 åringar som väldigt gärna vill sälja sex. Trots att är man ju straffmyndig vid denna ålder. Staten skall inte lägga sig i? Barne... jag menar individen skall ju få bestämma själv!

@ Johan Nilsson Svensson

Du har naturligtvis rätt. Hur kan jag vara så dum. Utredningar och studier utförda av forskare kan man ju aldrig ta seriöst, inte när det finns sådana starka bevis som "legalisering av prostitution leder till förbättrade situationer för sexslavar" sagt av en neo-liberal. För det vet ju alla att neo-liberaler har, liksom sverigedemokrater, har patent på vad som är bevis eller ej.

Jag ska genast ta avstånd från allt vad s.k. seriös forskning hävdar i framtiden och enbart lystra till sanningar som yttrats av Milton Friedman och Lars Jansson, jag ber om ursäkt för att jag inte gjort detta tidigare.

Kom igen, tror du på det där själv?

Skulle kanske Niclas Kuoppa kunna ta och skriva en egen artikel istället för att spamma sönder sidan?

Vi kanske skulle ta bort lagen om mord också, för den hindrar ju yrkesmördarnas verksamhet att tjäna pengar. Den lagen är ju bara någon moral som människor fått för sig, vill människor mörda för pengar ska dom få göra det.

Jävla idioter!

"Det talas om känsloargument från de som är emot total legalisering av prostitution, men det är snarare från motsatta sidan känsloargumenten strömmar fritt."

I t.ex. vilka inlägg från legaliseringsförespråkarna hittar du dessa känsloargument?

Hur vore det med en vettig _diskussion_ om det här? Där man hederligt lägger fram sina argument eller diskuterar mot motståndarens argument? Att skriva "sälja sina kroppar" när man menar "att använda sin kropp när man säljer en sexuell tjänst" är ett ohederligt känsloargument. Människosmuggling är förbjudet i sig (säkert av invandringspolitiska skäl), och tvångsmetoder är allmänt olagliga och avskydda, så att börja diskutera människosmuggling när frågan handlar om (sexuell) prostitutions legala status är en "red herring" alternativt "guilt by association".
När det gäller undersökningar ska man visa att dessa är _oberoende_. Feminister och genusvetare har inte visat sig särskilt trovärdiga i sina undersökningar (Eva Lundgren, Marklund, påståendet om misshandel som den främsta dödsorsaken för kvinnor i europa, "lönegapet" som består främst av skilnader i arbetstid), och vår egen stat verkar inte mycket bättre (prostitutionslagsutredningen som inte fick komma med negativa utvärderingar av lagen, den nordiska konferensen i Finland som skulle utreda prostution ur "ett jämlikhetsperspektiv", hjärnforskare som inte får delta i kommunsponsrade projekt för att de hävdar biologiska skillnader mellan könen) .

Och naturligtvis hör inte tillmälen och personangrepp hemma i en debatt över huvud taget. Den "seger" som eventuellt kommer av att svärta motståndaren socialt leder till ett sjukt samhälle där folk inte vågar säga vad de tycker, och "sanningen" klättrar långsamt fram i alla fall eftersom sammanhängade argument går att koppla till en vidare värld där det kan verifieras, till skillnad från förolämpningar.

Heja Hanna! Ge dem vad de tål! Och du, sanningen kommer fram till slut ändå, hur mycket betald propaganda den vederbörligen lydiga kören producerar. I allmänhet slutar det med att ingen längre orkar betala för deras sorgliga klubb för inbördes beundran.

Politiserad "vetenskap" är alltid ett problem.

Fantastiskt bra skrivet, Hanna! Jag hade tänkt skriva något i samma banor, men du gjorde det så mycket bättre.

Xamuel Gonzalez, 2009-05-12, 00:11

Det finns väldigt mycket som talar för att den forskningen som görs i den här frågan är politiserad.
Samhällsvetenskap handlar om TYCKANDE. Den kan inte bevisas empiriskt.
Och historiskt har Vetenskapen haft fel i nästan allt den ansett sig veta. Man trodde Newton hade rätt i flera århundranden tills Einstein kom osv. Kvantmekaniken visade att Einstein hade fel, osv. Nu tror forskarna inte att Big Bang var det första som hände i Universum. osv
Forskarna kan ju för sjutton inte ens säg vad vi ska äta för att må bra och inte bli tjocka.
Den som tror att något är sant för att det är vetenskapsfolk som säger det har mycket kvar att lära.

En studie av Carl-Göran Svedin och Gisela Priebe.
http://www.skane.se/templates/page.aspx?id=112037

"Inom ramen för ”Utredningen för kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige (S2003:05) gjordes en enkätundersökning som besvarades av 4 343 ungdomar i sista läsåret i gymnasieskolan. Enkäten ”Ungdomars sexualitet – attityder och erfarenheter"/../

Undersökningen visade, att en liten grupp på 1,4 procent av ungdomarna (1,8 procent av pojkarna och 1,0 procent av flickorna), sålt sex mot ersättning/pengar.

Två mönster framträdde bland ungdomar som sålt sex mot ersättning/pengar. Det första var att det rörde sig om ungdomar som levt och lever ett påtagligt sexualiserat liv något som visade sig på flera olika sätt inom sexualitetens område. Ungdomarna hade en tidigare sexualdebut, hade haft flera partners och större erfarenheter av olika sexuella aktiviteter. Ungdomarna som sålde sex hade i större utsättning än andra varit utsatta för sexuella övergrepp i olika former av såväl äldre som jämnåriga (ålderskillnad < 5 år) men även i större utsträckning utsatt andra för övergrepp. Konsumtionen av pornografi var betydligt högre bland de ungdomar som sålt sex och över 40 procent av pojkarna tittade nästan dagligen på pornografi.

Att sälja sex mot ersättning/pengar kunde också ses som ett mönster av ett utagerande, prövande och gränsöverskridande beteende bland många andra beteenden. Ett stöd för det kunde ses i den påtagligt ökade förekomsten av rökning, alkoholförtäring och olika asociala handlingar som stölder, inbrott, framför allt bland pojkar, och missbruk, framför allt bland flickor. "

Det är inte relevant för tråden, men för forskningskalenderbitare, som ni ju alla är, så kanske ni noterade namnet Gisela Priebe och undrade var i all sin dar känner ni igen namnet ifrån.

Jodå, det är alldeles riktigt, kära vänner!

Det är samma Gisela Priebe som nyligen studerat förekomsten av oönskat sex bland unga.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2870403.svd

Niclas Kuoppa, som du kanske förstår så bläddrar jag bara förbi dina inlägg vid det här laget.

Jag börjar tröttna på neo-liberalt skitsnack.

Hur ska man kunna föra en seriös diskussion om prostitution när ni vägrar acceptera de fakta som finns kring prostitutionen?

Jag erkänner, hade det bevisligen varit så att prostituerade i allmänhet enbart sålde sex för sin egen skull och inte pga en massa andra skäl som tvingat dem, påverkat dem eller liknande. Jag talar om missbruk i olika former, övergrepp, en mycket låg social och ekonomisk status eller sexslavhandel. Om det hos majoriteten av de prostituerade saknades alla eller flertalet av dessa egenskaper, då skulle jag kanske kunna tänka mig att prostitution skulle kunna vara en bra idé. Förutsatt att det inte skulle verka menligt för männens (eller kvinnornas) bild av de prostituerade. Gott så.

Ni har inte någon enda gång kunnat påvisa belägg som talar för att så är fallet. Hur ska jag kunna ta er på allvar? En person här hävdar att vetenskapen hela tiden tar sig nya former och nya sanningar skapas. Naturligtvis, men bara för att det är så kan vi inte avfärda den vetenskap vi faktiskt har. Vi kan inte påstå att prostitution är bra i allmänhet, eftersom nästan all forskning som gjorts på området hävdar motsatsen. När forskningen påvisar motsatsen kan vi naturligtvis ta ställning i frågan utefter de nya rön som framkommit. Samhällsvetenskap kan visst bevisas empiriskt, det är bara svårare att göra det.

Vad det här handlar om är inte prostituerades rätt till sina egna kroppar, det handlar om neo-liberalernas hybris.

Om det nu är så att alla studier är partiska, varför sätter ni er inte helt enkelt själva i skolbänken och går ut på fältet och gör en egen analys av läget? Fast ni får ju problemet då att ni redan har bestämt er, alltså blir era slutsatser lika trovärdiga som den andra sidans, icke trovärdiga med andra ord, för att använda er egen logik... Hmm, hur ska vi göra nu?

Det här hade kunnat bli en intressant diskussion, men två personer spammar sönder varenda sida. Vet hut.

Xamuel Gonzalez, 2009-05-12, 16:09

Visst, det finns säkert en liten del inom samhällsvetenskap som i praktiken kan bevisas empiriskt, men generellt kan man inte det och gör det inte heller.

En sak du verkar missa är följande: Prostitutionsmotståndare utgår främst från den faktiska situationen, medan förespråkare väger även in att dagens situation kan förändras och att till exempel det sociala stigmat kan arbetas bort. Jämför till exempel med hur staten och andra vill höja statusen på läraryrket och en del vårdyrken. Det här borde öka förståelsen.

Dessutom behöver man inte vara liberal för att vara för prostitution. Värdera självbestämmande, individualism och frihet räcker.

Man får väl säga tack Niclas, jag förstår inte hur relevant fakta kan kallas spam av moståndarsidan än mindre hur det kan kallas för känsloargument.
Det känns löjligt att fortsätta argumentera när motståndarna inte presenterar annat än ett ideologiskt synsätt. Ja, de kommer med lösa teorier också men om de behagar läsa Niclas Kuoppas hänvisningar till vetenskapliga studier och framtagen statistik så borde de förstå att dessa argument inte håller.

När motståndarsidan efterfrågar fakta får den serverad på silverfat antingen vägrar läsa eller påstår att vetenskaplig forskning inte hör hemma i det politiska rummet så kan man inte annat än att ta sig för pannan.

Det ideologiska liberala synsättet i frågan framstår allt mer som en naiv tro på det goda i alla människor och att den svaga alltid vinner i slutet, som i Hollywood-filmerna.

Jag har en undran.

Hur kan det vara straffbart att endast KÖPA sexuella tjänster och inte att sälja detsamma?

Är inte det samma sak som det vore lagligt att sälja droger men förbjudet att använda dem?

Skulle samhället inte tjäna på att göra det straffbart att även sälja sex?

Då skulle man ju få dessa knarkande och utsatta prostituerade under kontrollerad avgiftning och bryta banden till deras hallikar.

Och iom att dessa prostituerade försvinner från gatorna så försvinner väl problemet?

Eller?

ES, du har såklart rätt. Att sälja sex borde vara straffbart. Att det inte är det beror på att feminister framgångsrikt drivit frågan om att kvinnor alltid är små våp som inte kan ta ansvar för något.

Finna det någon som undersökt korellation mellan minskat antal gatuprostituerade och antalet ökade våldtäkter?