Calmfors mfl: "Höj a-kassan i lågkonjunkturer"

Regeringens sänkningar av arbetslöshetsersättningen har varit flitigt omdebatterade. Dessa har inneburit att ersättningsgraden sänkts från 80 till 70 procent efter 200 ersättningsdagar och att den som fortfarande är arbetslös efter ytterligare 100 ersättningsdagar (250 om man har försörjningsansvar för barn under 18 år) får en ersättning på 65 procent inom den s k jobb- och utvecklingsgarantin. Dessutom har taket för ersättning under de första 100 dagarna sänkts.

Det finns starkt stöd för att en generellt lägre ersättningsnivå reducerar jämviktsarbetslösheten, dvs den arbetslöshet som är förenlig med stabil inflation och som den faktiska arbetslösheten varierar omkring över en konjunkturcykel.

Forskningen ger även stöd för att en arbetslöshetsersättning som successivt minskar med arbetslöshetsperiodens längd ger en önskvärd balans mellan försäkrings- och incitamentsmotiv. Vår bedömning i 2008 års rapport var att sänkningarna av den genomsnittliga ersättningsnivån kan komma att minska jämviktsarbetslösheten, och därmed också arbetslösheten på lång sikt, med 0,4-0,8 procentenheter. Detta innebar inget ställningstagande till om de lägre ersättningsnivåerna är önskvärda eller inte när man väger fördelningseffekter mot sysselsättningseffekter. Vår slutsats var enbart att politiken på sikt kan antas bidra till lägre arbetslöshet.

I samband med det senaste årets snabba konjunkturförsvagning har man från flera håll argumenterat för högre arbetslöshetsersättning. Argumentation har byggt dels på att den djupa lågkonjunkturen ökar behovet av ekonomisk trygghet vid arbetslöshet eftersom det blir svårare att finna jobb, dels på att ökade inkomster för de arbetslösa är en verkningsfull metod att hålla uppe den samlade efterfrågan och därmed mildra konjunkturnedgången. Resonemangen ligger nära tanken att arbetslöshetsersättningen bör vara konjunkturberoende. Detta är fallet i USA och Kanada där man sedan länge haft regelsystem för detta. I den pågående lågkonjunkturen har också flera länder valt att diskretionärt besluta om att göra arbetslöshetsersättningen mer generös. Det finns skäl att diskutera för- och nackdelar med sådana anpassningar av arbetslöshetsförsäkringen efter konjunkturläget.

Arbetslöshetsersättningen kan göras konjunkturberoende på flera sätt. Ersättningsnivån kan vara högre i en låg- än i en högkonjunktur. Arbetslösa skulle också kunna uppbära ersättning under längre tid i dåliga än goda tider. I Sverige finns i praktiken ingen tidsgräns för hur länge en arbetslös kan få ersättning, eftersom deltagande i jobb- och utvecklingsgarantin inte har någon bortre gräns. I ett sådant system skulle en konjunkturberoende arbetslöshetsförsäkring innebära antingen att ersättningsnivåerna generellt är högre eller avtrappningen långsammare i låg- än högkonjunkturer.

Försäkring kontra incitament

En central avvägning i arbetslöshetsförsäkringen är den mellan försäkring och incitament. Det finns ett behov av försäkringsskydd mot det inkomstbortfall som arbetslöshet för med sig. Ersättningsnivån påverkar emellertid också hur hög arbetslösheten blir. Ju högre arbetslöshetsersättningen är, desto svagare incitament har den arbetslöse att söka jobb med hög intensitet, vara beredd att flytta dit jobben finns, omskola sig osv. Dessutom kan lönenivån antas bli högre ju högre ersättningsnivån är, eftersom den utgör ett golv för lönerna. Följden blir att jämviktsarbetslösheten blir högre ju högre arbetslöshetsersättningen är.

Det är rimligt att tro att den önskvärda balansen mellan försäkring och incitament förändras med konjunkturläget. Försäkringsbehovet kan antas öka i lågkonjunkturer då arbetslösheten är högre än i genomsnitt. Samtidigt är förmodligen incitamentsproblemen mer betydande i högkonjunkturer då det finns gott om vakanser och avkastningen på effektivt jobbsökande är hög. I en lågkonjunktur med få lediga platser spelar det däremot mindre roll för arbetslösheten hur intensivt de arbetslösa söker efter jobb. De snedvridande effekterna av arbetslöshetsersättningen är således större i hög- än i lågkonjunkturer. En konjunkturberoende arbetslöshetsförsäkring innebär att försäkringsskyddet är som störst då det gör mest nytta (i lågkonjunktur) samtidigt som snedvridningarna minskar då de gör mest skada (i högkonjunktur).

En arbetslöshetsersättning som varierar med konjunkturen runt en given nivå kan därmed minska de genomsnittliga snedvridningarna så att den genomsnittliga arbetslösheten blir lägre. Ekonomisk teori talar alltså för att en arbetslöshetsersättning som är mer generös i låg- än i högkonjunkturer ger en bättre avvägning mellan försäkrings- och incitamentshänsyn än ett system som är oberoende av konjunkturläget.

En viktig fråga är hur en konjunkturberoende arbetslöshetsersättning påverkar arbetslöshetens variation över konjunkturcykeln. Här finns motriktade krafter. Å ena sidan innebär en ersättning som varierar med konjunkturen att drivkrafterna att söka jobb förstärks i högkonjunkturer och försvagas i lågkonjunkturer. Vidare försvagas den lönedämpande effekten av lågkonjunkturer om arbetslöshetsersättningen stiger under sådana perioder. Med en konjunkturberoende arbetslöshetsförsäkring ökar således sannolikt jämviktsarbetslösheten under lågkonjunkturer och minskar under högkonjunkturer. Detta tenderar att leda till högre variationer i arbetslösheten även om den genomsnittliga nivån sjunker.

Å andra sidan förstärker en konjunkturberoende arbetslöshetsersättning de automatiska stabilisatorerna i finanspolitiken. Högre ersättning i lågkonjunkturer och lägre ersättning i högkonjunkturer innebär att de offentliga finanserna försvagas mer i lågkonjunkturer och förstärks mer i högkonjunkturer än i ett system där ersättningen är oberoende av konjunkturläget.

Detta medför att den samlade efterfrågan stabiliseras över konjunkturcykeln, vilket tenderar att minska variationerna i arbetslösheten. Det finns anledning tro att variationer i arbetslöshetsersättningen kan vara en effektiv stabilisator, eftersom de arbetslösa sannolikt konsumerar en större andel av en inkomstökning än de sysselsatta.

Sammantaget är det oklart om det förbättrade försäkringsskydd som en konjunkturberoende arbetslöshetsförsäkring skulle ge har någon samhällsekonomisk kostnad. Det går inte att säga huruvida konjunkturvariationerna i arbetslösheten kommer att bli mindre eller större. Däremot kan arbetslösheten minska i genomsnitt över konjunkturcykeln om ersättningsnivån tillåts variera med konjunkturen runt en given nivå.

Erfarenheter från omvärlden

Man skulle kunna tro att konjunkturberoende arbetslöshetsersättning är en rent teoretisk idé som saknar praktisk tillämpning. Så är emellertid inte fallet. USA och Kanada har sådana system. Det amerikanska systemet har både regelbaserade och diskretionära inslag. Ersättningsperiodens längd i en delstat beror enligt i förväg fastställda regler på arbetslöshetsnivån. Dessutom har kongressen ibland fattat diskretionära beslut om förändringar som motiverats av konjunkturläget. Så har t ex skett i den pågående recessionen.

Arbetslöshetsförsäkringen i Kanada styrs av ett mycket detaljerat regelsystem. Enligt detta bestämmer arbetsmarknadsläget på regional nivå villkoren i arbetslöshetsförsäkringen. Detta gäller kvalificeringstid för ersättningen, ersättningsperiodens längd och ersättningsnivån.

En konjunkturberoende arbetslöshetsersättning bör införas i Sverige. Sammanfattningsvis finns det goda teoretiska argument för att villkoren i arbetslöshetsförsäkringen bör bero på konjunkturläget. Det ger sannolikt en bättre balans mellan fördelnings- och sysselsättningsmål än en försäkring som inte tar hänsyn till konjunkturen. Det är lämpligare att basera ett sådant system på ett fast regelsystem än på diskretionära beslut. Ju mindre ett land är, desto starkare är argumenten för att försäkringsvillkoren ska knytas till den nationella arbetsmarknadsutvecklingen, och inte som i USA och Kanada till den regionala situationen.

Skälet är att behovet av geografisk rörlighet mellan olika regioner kan antas vara större ju mindre en ekonomi är, eftersom sannolikheten då är mindre för att konjunkturläget ska variera mellan olika områden inom varje region.

Det finns starka skäl för att göra arbetslöshetsförsäkringen i Sverige konjunkturberoende. Detta skulle kunna ske genom att avtrappningen av ersättningsnivån görs långsammare i en lågkonjunktur än annars. Perioden med 80 procent av tidigare lön i ersättning skulle t ex kunna förlängas med ett visst antal dagar när arbetslösheten överstiger en viss nivå. Vidare skulle arbetslöshetsförsäkringens grundbelopp, som utgår till arbetslösa som inte är kvalificerade för inkomstberoende a-kassa, då kunna höjas.

Precis som i det amerikanska regelsystemet kunde man därutöver kräva att arbetslösheten dessutom måste överstiga genomsnittet under föregående år med ett visst procenttal. Syftet med en sådan tilläggsbestämmelse är att se till att en permanent höjning av arbetslösheten (en höjning av jämviktsarbetslösheten) inte förstärks genom en permanent högre arbetslöshetsersättning. Ett problem är att en sådan konjunkturberoende försäkring förmodligen kräver en grundläggande politisk samsyn om hur villkoren i försäkringen ska utformas för att den ska fungera väl. Utan en sådan enighet är risken stor för att förändringar i ersättningsvillkoren som motiveras av temporära förändringar i konjunkturläget i själva verket blir permanenta och därmed höjer arbetslösheten på sikt. Det vore därför enligt vår uppfattning önskvärt om en konjunkturberoende arbetslöshetsersättning kunde införas som en del av en bred politisk uppgörelse över blockgränserna.

En övergång till en konjunkturberoende arbetslöshetsförsäkring kan ta tid att genomföra. Det skulle kunna motivera ett diskretionärt beslut om en mer generös arbetslöshetsersättning i nuvarande krisläge Ett sådant beslut bör då ses som ett steg i riktning mot en konjunkturberoende arbetslöshetsersättning och tydligt utformas som en tidsbegränsad åtgärd.

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Calmfors mfl- Höj a-kassan i lågkonjunkturer, Svenska a-kassan är i internationell strykklass, A-kassan motverkar sina [...] Blogg:Claeskrantz.se » Fattigdom som metod att bek&a, 2009-05-12, 22:26

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6980

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"konjunkturberoende arbetslöshetsförsäkring"

Är det inte bättre, nu när vi ändå håller på och underbalanserar, att ge alla 1 miljon kronor i handen så skapas den efterfrågan som gör att vi får evig högkonjunktur?

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2009-05-11, 14:38

Lustigt nog testade Joakim v Anka den idén på ett ö-rike i Söderhavet. Resultatet blev att ingen arbetade ( alla var ju miljonärer ) och att priset på läskeblask snabbt steg till 1Mkr / flaska.
All merkantilism upphörde.

Permalänk | Anmäl #2 rolandilund, 2009-05-11, 20:31

Vi skall jobba oss ur denna lågkonjunktur genom att inte jobba!

Fast någon måste ju jobba på sedeltryckeriet för att trycka alla nya sedlar... Hur kommer det att lösas rent praktiskt? Det kanske kan köpas in någon sorts robot från utlandet som kan sköta dessa sysslor så att vi inte behöver anställa någon för det.

Permalänk | Anmäl #3 Björn Westerberg, 2009-05-11, 20:53

Jag tycker att alla stöd borde valutasäkras också. När dollarn går upp borde ju a-kassa, barnbidrag, sjukförsäkring och framför allt forskningsbidrag också gå upp eftersom annars blir vi ju alla fattigare. Eller är det det som är poängen? Är det någon här som har röstat på Calmfors förresten? Politik är politik, gå med i ett parti eller nåt.

Permalänk | Anmäl #4 Björn Högberg, 2009-05-11, 21:30

Jag fattar inte varför man vill begränsa höjningarna till A-kassan? Pensionärer, studenter och personer på försörjningsstöd har ju ännu mindre pengar. Ge dem först kanske?

Permalänk | Anmäl #5 Johan Nilsson Svensson, 2009-05-11, 22:21

A-kassan och dess regler är komplicerad materia och förslagen som det Finanspolitiska rådet presenterar måste tas på största allvar och analyseras noga. Det kommer vi på TCO att göra under natten och morgondagen. Det som kan sägas så här långt är att kommentarerna från BoT, Roland i Lund samt Björn Westerberg visar på en grav brist i "level of capacity of lower levels of intelligence"..om man får utrycka sig försiktigt..TCO återkommer mao i denna mycket viktiga fråga

Permalänk | Anmäl #6 Mats Essemyr, TCO, 2009-05-11, 22:44

Ni har snott min ide detta förslag tog jag fram för länge sedan i en debatt på internet. för att inte tala om i politiksnack med vänner..

Permalänk | Anmäl #7 susanna svensson, 2009-05-12, 05:22

hellre fler än höjda ;)

Permalänk | Anmäl #8 Snälla, 2009-05-12, 05:46

Resonemanget är ju på sitt sätt logiskt, men det är ju ett par saker man undrar över. För det första kan man fråga sig vad en sådan "återställare" i nuläget skulle kosta och vad man skulle kunnat använda dessa pengar till istället - jobb i offentlig sektor till exempel. För det andra så vill man gärna veta hur stor stimulanseffekt en sådan åtgärd egentligen har, huvudproblemet för svenskt vidkommande är ju inte vikande efterfrågan på hemmamarknaden utan vikande efterfrågan på våra exportmarknader - och den globala efterfrågan på våra exportprodukter lär ju inte påverkas av a-kassans nivå.

Permalänk | Anmäl #9 SU-lärare, 2009-05-12, 11:11

SU(??)-lärare; det är visst vikande inhemsk efterfrågan. Konjunkturinstitutet med flera visar på prognoser där den privata konsumtionen sjunker som en sten. Förklaringen är uppenbar; krisen gör att människor är försiktiga med sina pengar och avsaknaden av en hygglig inkomsttrygghet i händelse av att man blir arbetslös gör problemet etter värre. Vet du vad du skulle få i inkomst om du blir arbetslös? De vet jag; du får max 14 950 kronor per månad..före skatt..försök betala räntor och amortera på villalånet med den inkomsten om du kan! Nej, sanningen är att alla nu buffrar pengar för att klara sig igenom det stålbad som krisen i kombination med en dålig a-kassa innebär

Permalänk | Anmäl #10 Mats Essemyr, TCO, 2009-05-12, 19:42