Den provocerande konsten

Foto: scanpix

Patrik Evereus om Den provocerande konsten

Om konst och frisyrer

Publicerad: 2009-05-08 23:05, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

millningar
10 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Konstnär och studerande i religionspsykologi.

David Eberhard säger angående Anna Odell att "hon och hennes prefekt borde klippa sig och skaffa sig ett riktigt jobb. Varför inte rekommendera dem en anställning på cirkus. Pajasar brukar jobba där" (min kursivering).

Detta måste uppfattas som att det alltså finns, eller snarare: att Eberhard anser sig sitta inne med en definition på vad ett riktigt jobb är. I motsats till ett som är lite mer så där på låtsas. Annars kan man inte, om än i indignation, hävda att någon borde söka sig ett.

Nu ska det sägas på en gång att jag är av den åsikten att språket förser oss med strukturen och innehållet i våra tankar. Att vi säger det vi faktiskt tänker. Och utifrån det perspektivet blir nedsättande konnotationer allt annat än triviala.

Man kan undra över vilka kriterier som bör fyllas för att ett arbete skall kvalificera in under epitetet "riktigt". Pajaser platsar uppenbarligen (ja, så länge de stannar på cirkusen). Och, får man väl förmoda, överläkare. Dock inte, om vi ska lyssna till vad Eberhard säger, konstnärer. I vart fall inte om konstnären heter Anna Odell. Och om nu Eberhard inte avser att essentialisera konsten, och faktiskt förstår att tala om den i pluralis, så måste vi dra slutsatsen att han anser att vissa konstnärliga uttryck får godkänt och andra inte. Vad som tillåts passera får göra det utifrån en bestämd uppfattning om vad som är konst och vad som inte är det. Förmågan att avgöra detta anser sig alltså Eberhard besitta. Och vad utgår man då ifrån när man gör en sådan kategorisk bedömning? Hävdar man den personliga smaken, det egna avgörandet, framhåller man också individen som enad och koherent. Att hon är sin egen regissör och uttolkare av sina erfarenheter. Att svaren finns inuti oss. Detta förutsätter tron på en unik och bestående kärna hos personen. Att erfarenheten faktiskt har sitt ursprung inom personen. Detta kan man klart tro, men det är också denna typ av tänkande som rättfärdigar, eller i vart fall är själva förutsättningen för stereotypa beskrivningar av personer och grupper. Som till exempel vilka som är pajaser och vilka som inte är det. Vad som är rätt och vad som är fel. Vad som är dålig smak och vad som är bra (och vem som kan avgöra vad som är vad). Vad som är moraliskt och vad som inte är det. Och, inte minst, vem som är galen och vem som är frisk. Var Eberhard placerar sig själv framgår med tydlighet.

Moraliska imperativ faller inte över oss som av en händelse. De är inte heller ett resultat av en mänsklig natur. De är ett resultat av de sociala och ekonomiska strukturer inom vilka vi interagerar. Inte heller tror jag att länken mellan det som betecknar och det betecknade är statiskt. Snarare godtyckligt. Orden har inte formen för det mot vilket de syftar inneboende i sig. De är konventioner. Överenskommelser i den lingvistiska sfären. Till exempel behöver vissa koncept i en kultur inte existera i en annan. Om någon anser sig vara besatt av andar i vår lilla del av världen så förklaras detta som ett psykiskt sjukdomstillstånd. Men om vi i stället flyttar blicken mot, exempelvis, de Afro-Brasilianska andebesatthetskulterna så möter vi ett helt annat förhållningssätt. Där är det ett tillstånd som är förenat med visdom och hög social status. Definitionen av verkligheten är knuten till aktuell social kontext. Och därmed är den inte heller slumpmässig.

Det är alltså ingen slump när Eberhard uppmanar Odell att söka sig ett riktigt jobb och när han kallar henne för pajas. Vidare måste vi komma ihåg att en betecknings innebörd, dess mening, inte vilar i beteckningen själv, utan i relation till andra betydelsebildningar. Uppfattningen om vad som är ett riktigt jobb och vad som inte är det, kan bara beskrivas genom dess motsättning till en annan kategori från vilket denna förförståelse skiljer sig. Nu kan man ju missta dessa associationer till specifika innebörder som reflektioner av en preexisterande social verklighet. Det kallas för objektivitet. Eller sanning. Eller sunt förnuft. Men, sanning är ett relativt begrepp. Varje form av kommunikation konstruerar och omkonstruerar oss själva. Och det är utifrån denna interaktion, detta område av variation, oenighet och potentiella konflikter som personen skapas. Hur många beskrivningar av personen skulle behålla sin betydelse utan närvaron av andra? Hur skulle samhället se ut idag om inte rådande ordningar utmanats av alternativa verklighetsbeskrivningar?

Men, missförstå mig inte. Jag påstår inte att världen inte existerar som en verklighet, eller har verkliga konsekvenser, bara att vårt förhållande till den är beroende av referenser till specifika uppsättningar av betydelser, innebörder, representationer, berättelser, åsikter osv., som sammantaget producerar en bestämd version av sammanhang och händelser. Sammanhang som inte är transparenta och som med sina anspråk på att vara "faktiska", att vara resultatet av objektiva sanningsproduktioner, får, genom utestängningsmekanismer, negativa konsekvenser för vissa. Det för ovillkorligen med sig sociala asymmetrier. Våra möjligheter till liv ges utifrån de rättigheter och skyldigheter som innefattas av den version av händelserna som för ögonblicket betraktas som verklig kunskap.

För att visa på maktens instabila definitionsföreträde så krävs det motstånd. Subversiva aktiviteter, som Odells, kan ifrågasätta det "objektiva" sanningsobligatoriet, denna diskurs som determinerar vår perception av verkligheten, och transformera och rekonstruera vad det innebär att vara, till exempel, kvinna, man, hetero- homo- bi- transsexuell, frisk, galen osv.

Vi talar om en galen person snarare än galna handlingar. Denna vändning av ett adjektiv till ett substantiv skapar bilden, föreställningen av en särskild person. Vi ser människor för vad de är, inte, i första hand, vad de gör. Även om det är den individuella handlingen som bestämmer avgörandet. Det går, så att säga, runt. Så kan vi tala om socialt tilldelade identiteter. I vissa fall rena patologiseringar av personen. Alltså: att identifiera något är att ge det en identitet. Att äga en identitet är att identifiera sig med något. Detta utifrån en subtil väv av begrepp som klass, genus, etnicitet osv. Vilka vi tillskrivs att vara är beroende av vilka komponenter som är tillgängliga för oss och vilka implikationer de för med sig för varandra. När vi intar, eller tilldelas en position, så erfar vi världen ur detta perspektiv. Avgöranden och upplevelsen om vad som är rätt och vad som är fel härrör ur detta. Dessutom fragmentiseras individen genom att vi intar en mängd olika positioner. Vi är föräldrar, barn, syskon, vi har våra yrkesroller, vi är grannar, vänner osv. Men dessa punkter, deras betydelseinnehåll, är flytande. De är möjliga men inte nödvändiga. Och är det inte just detta, ordningens egentliga obestämbarhet, som Odell sätter fingret på?

Odell gick alltså för långt. Hon passerade gränsen för vad en "frisk" människa får göra. Hon flyttade på, hon lät tecknen glida i förhållande till varandra. Ingen hade blivit upprörd om hon var "galen" på "riktigt". Nu känner man sig lurade. Men, de människor som var ovetandes men behjälpliga under projektet, var de mindre empatiska, betyder deras insatser mindre, för att det hela var iscensatt? Frågan man kan ställa här är alltså, är det avsikten att hjälpa, själva ansträngningen, eller nyttan som är det primära?

Vi måste fråga oss hur vi tänker kring begrepp som till exempel galenskap. Hur vi representerar, vidmakthåller och vidareförmedlar dessa genom språket. Och hur dessa representationer av en upplevd verklighet föder och för med sig dialektiska mönster. Matriser genom vilkas obligatorium vi måste passera för att få betyget godkänt.

Den sociala matrisen uppmuntrar oss att överväga vår egen normalitet och att anpassa vårt beteende därefter. Vi betraktar oss själva utifrån de kollektiva, ofta implicita, förväntningarna på oss. Denna kontrollmekanism har fått fäste hos inte minst den medicinska professionen. I motsats till att betrakta människans inre liv som ett i grunden socialt fenomen, att decentralisera personen, så psykologiseras individen och blir till måltavla för experters intervention. Det är ofrånkomligen så att den medicinska modellen är formad efter vissa praktikers värderingar mer än andras. Den medicinska "tron" opererar inom den givna kulturens normativa struktur. Det är de delade värderingarna och förväntningarna, begränsade av tid och rum, som formar synen och sätter kriterierna för vad som är sjukt.

Om nu Eberhard menar att Odell småningom skickades hem och inte alls betraktades som psykiskt sjuk och att detta talar mot ovan förda resonemang, så kvarstår alltjämt det att hennes handling betraktas som moraliskt förkastlig, att hon är en pajas och att hon såväl som att klippa sig (kanske menar Eberhard att hans frisyr är mera normal, ett riktmärke för vad som får kallas frisyr) bör skaffa sig ett "riktigt" jobb. Kanske skulle hon börja på läkarlinjen?

Patrik Evereus (3 artiklar)
http://www.patrikevereus.wordpress.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6914

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Patrik Evereus, så obevandrad är du väl inte inom det svenska språket, eller? Du har inte tänkt utifrån en annan synvinkel?

"Klipp dig och skaffa dig ett jobb" brukar man, ofta skämtsamt, säga till den som behöver skärpa till sig, växa upp eller mogna en aning. Det är eller var måhända så att läkaren DE egentligen menade lite åt det hållet, fast ändå med en viss nedvärderande ton, en ton som du uppfattat i och med tillägget "riktigt". Så jag köper inte hela tanken själv. Annars hade hans kommentar varit klockren. Även om jag börjar gilla Anna Odells baktankar eller tankar när jag läst vad hon skrivit/sagt hittills i media så har hon varit medveten om att hon kanske begår något olämpligt. Sens moral, lita inte på jurister för dom lever inte i en exakt värld, de "tolkar" lagar, precis som konstverk "tolkas" av en publik. Blir det inte lite kul av det hele? Nu är det så att juristerna är satta att tolka lagen och gör en konstnär ett lagövertramp får man ta på sig skulden, även om syftet med verket var både listigt och välplanerat. Men tjejen är ju faktiskt kring 36 år och borde insett...

AO verkar smart och redig. Dessutom formulerar hon sig väl, så dum är hon inte på något sätt. Däremot borde hon eller andra i hennes närhet insett att hon begår tveksamma saker i den meningen att folk tror hennes psykbryt är eller var på allvar. Det är inte så att folk skadas av det, men vad fan man får inte ringa 112 och skoja heller, man kan sätta människors tillit och förtroende på spel och ianspråkta resurser som inte är ägnade att fejkas inför. Det ÄR faktiskt en form av falsklarm, och att tänja konsten genom att sätta samhällsapparaten och vårdapparaten på pottkanten i det brottsliga gränslandet är inte okej. Det är det inte. Skulle du vilja säga med gott samvete att du begick konst, om du samtidigt som AO på bron, ringde 112 och även larmade brandkår, för dom behövdes också? Tänk lite längre innan du tycker (tanken är fri, att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större). Tänk om polisen och psykläkarna skulle behövts bättre på ett annat håll? Tänk på att sjukvården ser det som sin uppgift att ta hand om dem som behöver hjälp. Det handlar inte bara om att känna sig lurad. Vad skulle kunnat hänt om det var en äkta "riktig" galning man fick in på akuten och inte bara en fejkande konstnär med psykotisk bakgrund, visserligen frisk, men med intentionen att vara en wallraffande konstnär? Hur in i helvete skulle förbipasserade eller polis kunna genomskåda allt, liksom DE, professionell psykläkare till trots. Varje fall måste tas på allvar. Skulle dom låtit bli? Klart som fan att DE reagerar på det sätt han gör. Vad är konst? Vad är rätt? I ett demokratiskt samhälle finns regler som alla inklusive konstnärer av olika slag måste kunna underkasta sig. Annars kan det bli anarki, att hävda sin rätt i konstens namn. Konsten eller snarare Konstfack och dess rykte har också ett namn att försvara. Inte KONSTigt att rektor agerat vagt i frågan.

Om tex du skulle vara allvarligt "vanligt" sjuk och behövde vård, skulle du inte bli jävligt arg och besviken om läkaren säger till dig... äh du fejkar, du får ingen vård, stick härifrån? Nä, du skulle säkert gjort både en JO- resp polisanmälan och så vidare, för den underlåtenhet som du utsattes för? Skulle man behöva genomskåda AO för att förlåta henne och inte anmäla henne för det hon faktiskt gjort. Eller är det någon förbipasserande som är skyldiga till falsklarm? Det är för övrigt straffbart att underlåta hjälpa till. Civil olydnad är inte alltid konst. Inte ens om AO står för den. Frågan är dock komplex. Utbildade människor som DE är vana att kategorisera människor i "fack" efter vad de gör, är det inte rätt självklart. Om en frisk människa utför en sjuk handling blir det svårt att placera rätt. Om en sjuk utfört en sjuk handling behöver hon vård, det är enklare. På de sekunder det handlar om att, till skillnad från AO:s månader långa planerande, avgöra vad man skall göra och det är kanske så att S:t Göran har för vana att slå på stora trumman med bälte och lugnande, so what? Det är kanske en "riktig" galnings tur nästa gång. Ingen är perfekt, speciellt inte läkare. Inte heller konststuderande.

Permalänk | Anmäl #1 mange, 2009-05-13, 23:28

Din artikel fångade en del av mitt tänkande inför mitt experiment. Jag gjorde faktiskt simulering av psykiatrisk diagnos före Anna Odell. Även om det är en kopia, fortjänar hon enormt eloge för det. Det är bara synd att man täckt en slöja över mitt experiment och låtit en konst student som tidigare haft kontakt ta upp det i media. Samtalet är för mycket fokuserat på konst och etik, även om det också är viktigt. Detta experiment är inte konst projekt som handlar om konst utan har mycket mer implikationer. Då det blir mycket skriva vill jag kort och gott hänvisa till Rosenhan Experiment. För övrigt tycker jag åter att din artikel var mycket begåvat skrivet, men den som har kommenterat denna artikel missar tyvärr fortfarande den viktiga poängen med sådant experiment, som inte är konst, etik etc. Bland annat lyfter experiment som bevisar att det går simulera psykiatrisk diagnos fram att psykiatriska diagnoser kan vara till missbruk i samhället av psykiatrin och vinstdrivande företag. Det uppstår lätt konfliktintresse när psykiater i APA (American psychiatric association) får bestämma vad som är sjukt elle friskt samtidigt som de har koppling med vinstdrivande läkemedelsföretag. Dessutom har media och kommentaren missat mycket annat som din otroligt fina artikel och experiment som mitt, Anna Odell och Rosenhan (Rosenhan experiment går sökas på till och med youtube). Det skulle bli en avhandlign om jag skulle skriva allt som experimentet handlar om och sakliga uppgifter som talar för korruption i psykiatri som slöseri av skatteresurser av psykiatri. Men jag hänvisar bara lite till Dr. Roland David Laing, Thomas Szas, Dr. Peter Breggin (som samordnat till och med kampanjer mot psykiatri).
Psykiater är korrupt verksamhet. De. Men det framkommer att

Permalänk | Anmäl #2 Arash David, 2009-10-10, 21:53

Sista meningen var lite slarv. Får gärna rättas. Psykiatri är korrupt verksamhet!

Permalänk | Anmäl #3 Arash David, 2009-10-10, 21:57

Sista meningen var lite slarv. Får gärna rättas. Psykiatri är korrupt verksamhet!

Permalänk | Anmäl #4 Arash David, 2009-10-10, 21:57

Måste också meddela att jag gjorde mitt experiment under mitt andra namn på UMAS, psykiatriska kliniken september 2007. Jag nämnde också offentligt i brev till psykiatriska kliniken att jag genomförde en undersökning mot dem och simulerade diagnosen schizofreni. Psykiatri har gjort bort sig totalt för min del: när man istället i media förtigit om mitt experimet som Odells projekt är en kopia av; täckt över mitt experiment (som är genonförd av mig som tidigare varit antagen på läkarprogrammet och aldrig innan experimentet haft kontakt med psykiatrin men istället Odell som haft kontakt låtit bli till konst projekt som det inte egentligen handlar om): och genomfört en uppföljning (eller smädeskampanj) och stämplat mig sjuk på riktigt vilket svärtat ner mitt experiment till handla om annat.

Permalänk | Anmäl #5 Arash David, 2009-10-10, 22:07

Permalänk | Anmäl #6 Arash David, 2009-10-10, 22:08

Det ska illäggas att jag gjorde mitt experiment under mitt andra namn på UMAS, psykiatriska kliniken september 2007. Jag nämnde också offentligt i brev till psykiatriska kliniken att jag genomförde en undersökning mot dem och simulerade diagnosen schizofreni Psykiatri har gjort bort sig totalt för min del: när man istället i media förtigit om mitt experimet som Odells projekt är en kopia av; täckt över mitt experiment (som är genonförd av mig som tidigare varit antagen på läkarprogrammet och aldrig innan experimentet haft kontakt med psykiatrin men istället Odell som haft kontakt låtit bli till konst projekt som det inte egentligen handlar om): och genomfört en uppföljning (eller smädeskampanj) och stämplat mig sjuk på riktigt vilket svärtat ner och slängt en slöja över mitt experiment till handla om annat.

Permalänk | Anmäl #7 Arash David, 2009-10-10, 22:09

Permalänk | Anmäl #8 Arash David, 2009-10-10, 22:11

Sista meningen var lite slarv. Psykiatri är korrupt verksamhet ska det stå. Det ska illäggas att jag gjorde mitt experiment under mitt andra namn på UMAS, psykiatriska kliniken september 2007. Jag nämnde också offentligt i brev till psykiatriska kliniken att jag genomförde en undersökning mot dem och simulerade diagnosen schizofreni.

Psykiatri har gjort bort sig totalt för min del: när man istället i media förtigit om mitt experimet som Odells projekt är en kopia av; täckt över mitt experiment (som är genonförd av mig som tidigare varit antagen på läkarprogrammet och aldrig innan experimentet haft kontakt med psykiatrin men istället Odell som haft kontakt låtit bli till konst projekt som det inte egentligen handlar om): och genomfört en uppföljning (eller smädeskampanj) och stämplat mig sjuk på riktigt vilket svärtat ner och slängt en slöja över mitt experiment till handla om annat.

Permalänk | Anmäl #9 Arash David, 2009-10-10, 22:13

Ursäkta för upprepningen av meddelandet. Jag uppdaterade sidan och såg inte min kommenterar. Mitt sista meddelande är nytt.

På köpet har psykiatris uppföljning (eller smädeskampanj) av mig medfört att man fördärvat mina studier på läkarprogrammet och välbefinnande. Innan mitt experimet och granskning av psykiatri (som jag aldrig haft kontakt med tidigare) hade jag enormt gott välbefinnande och skulle idag studerat på läkarprogrammet, om jag inte slutade för att engagera mig flytta från Stockholm och stoppa dem i protester i Gävle mot psykatri, vilket de mycket väl unyttjade till intala andra uppleva mig sjuk på riktigt.

Permalänk | Anmäl #10 Arash David, 2009-10-10, 22:19