Listan säger mer om författarna än om historien

Jag tycker ni har rätt. Boken säger mer om författarna än om historien. Listor av det här slaget är alltid subjektiva och möjligtvis kan de användas för att tolka stömingar och attityder i vår nutid.

Niklas Ekdals och Petter Karlssons artikel är dessutom skriven och publicerad för att skapa en buzz om boken. Det är ren och skär marknadsföring, inget annat.

Väldigt konstiga argument i artikeln.
citat
"Ta Astrid Lindgren. Hade hon någonsin hamnat där om hennes böcker inte hade översatts och sålts i miljoner utomlands? Om hon inte gett pengar och PR till Sverige som land?"
|
Nä, självklart hade hon inte det för då hade hon inte gjort ett stort intryck i historien. Vad är det som är konstigt med det? Hade hon itne sålt många böcker så hade hon inte heller påverkat många människor och då ska hon väl inte vara på en lista över sveriges 100 viktigaste. Då hade förmodligen ingen vetat vem hon var.
|
Håller däremot med om att det utan tvekan är en objektiv lista, blir ju nästintill omöjligt att göra en lista baserad på så omätbara värden subjektiv.

Naturligtvis är det omöjligt att göra en sådan här lista objektiv. Det har väl ingen påstått?

Förstår inte heller "argumenten", t.ex. om Astrid Lindgren. Vad menar författarna? Hade hon varit tvåa på listan om hon hade varit en vanlig okänd hemmafru? Svar: nej. Och?

Man frågar sig också varför Linné är med och svarar själv: "inte är det för att han har skrivit /en dålig bok/". Nej precis, det är inte därför. Han är ju betydligt mer känd för lite andra saker.. Och? Menar man att det är pga den boken han skulle varit med?

Jag tror att Edenheim & Holgersson gör samma misstag som så många andra - man ser det inte som en lista över "de viktigaste svenskarna", utan som en lista över "de här svenskarna tycker jag är bäst och BORDE varit viktigast".

"För hur kommer det sig annars att dessa nya kriterier bara råkar följa just den maktstruktur och syn på makt som gör att kvinnor inte syns?"

Sara Edenheim och Ulrika Holgersson.

Vem är det som har påstått att det är oviktigt att sköta diverse vardagsbestyr? Det är ju faktiskt en förutsättning för att samhället ska fortleva och att andra människor ska kunna fördjupa sig i diverse specialområden.

Nu råkar det vara så att hittills har det varit så att de flesta som utmärkt sig genom extraordinära prestationer varit män pga arv och miljö.

Men majoriteten män får aldrig några erkännanden för sina dagliga insatser heller så varför är ni avundsjuka på ALLA män?

Alla listor som inte tas fram med hjälp av klart definierade spelregler och lagar är i sin natur SUBJEKTIVA. Om två andra författare hade skrivit sin egna bok och listat sina 100 viktigaste svenskar så hade den sett annorlunda ut.

Författarna till den här boken har angett vilka kriterier de utgått ifrån och har enligt sina egna personliga bedömningar publicerat sina resultat i bokform. Vad är det som ska kritiseras? Att de inte kvoterat in fler kvinnor? Har man en annan syn än författarnas får man väl publicera sin egna bok och göra om kriterierna så att de passar in på en svensk samhällshistoria där kvinnor saknat framträdande roller på ett internationellt plan.

För att belysa ytterligare att det inte går att få fram ren objektivitet när det gäller mätningar av olika slag, kan man ta en jämförelse i finansiella termer. I uträkningen av BNP, som är ett vedertaget sätt att mäta ett lands totala produktion (bidrag till världsekonomin), använder man sig av den totala ekonomiska aktiviteten i ett land. Denna aktivitet omfattar dock inte det så kallade hushållsarbetet som i allra största grad bedrivs av hemmafruar (matlagning, städning, barnpassning etc). En till synes objektiv mätning väljer alltså att bortse från kvinnors slit. Sara och Ulrika; -Ni kanske ska attackera även SCB?!

Hur skall vi göra med historien, den är ju manligt kodad? Jo, lev historielöst, rösta in särintressen med kontor, tilltala varann med förnamn inom det etablerade och läs Fursten på genusinstitutionerna. Och under tiden, lämna min manlighet ifred - den gör mig lycklig och glad, med eller utan listor.

Anders A Nilsson:
Vad jag tror Holgersson och Edenheim menar är att listan är skapad utifrån det som står i de historieböcker som Ekdal och Karlsson har läst. Då kan de inte avfärda genuskritiken med uttalanden som "det är ju så här historien ser ut" eftersom genuskritiken i hög grad handlar om att kvinnors prestationer undervärderats i just dessa historieböcker.
 
Problemet med listan, som jag ser det, är att den heter typ "Historiens viktigaste svenskar" i stället för det mer rättvisande "Historieböckernas mest nämnda svenskar". Sett på det viset blir listan helt meningslös, den innehåller ju inget nytt. Intressantare vore en lista som innehöll oväntade personer som gjort saker som inte nämns så utförligt i historieböcker, typ "Historiens mest oförtjänt bortglömda svenskar" (en lista som naturligtvis kräver mycket mer arbete för att sammanställa).
 
Ett annat problem med listan är att verkar ha ambitionen att väga olika livsområdens väsentlighet mot varandra. Politisk historia anses viktigare än konsthistoria exempelvis. Så må visserligen vara fallet, men hur gör man när en person har förändrat litegrann inom politiken och en annan har förändrat ganska mycket inom konsten? Hur mycket väger de personliga insatserna upp den mindre väsentligheten i livsområdet?

Er artikel säger mer om er än ämnet ni skriver om............

Kunde de inte gjort en mer objektiv/konsekvent lista, som "Världshistoriens 101 bästa judar" i stället?

Kan man göra något objektivt? När är något objektivt? Är det när man överhuvudtaget inte tycker något? Listor kan vara ett bra och rätt konkret sätt att visa sina värderingar.

Först genomskådar ni en "smart psykologi", sedan kan ni inte låta bli att trampa i marknadsföringsfällan. Smart.
Men visst har ni rätt om tio-i-topp-böcker. Greppet tillåter inte djupare analys; så fort man tänker till måste man överge det.
Tack ändå för att för att ni inte bifogar en alternativ lista.

Det är sant, mmmmartin. Judarna är historiens mest underskattade folk. Utan judarna hade det rått kulturell stenålder fortfarande.

Men så är avundsjukan mot judarna väldigt utbredd.

Sara Edenheim och Ulrika Holgersson, skriver rörigt och man kan ana en att det är fråga om upprördhet i genusandan. Skulle varit intressant att höra hur de tycker det skall vara men så funkar inte genusgnällare.

Feminismen hävdar att kvinnor varit oerhört marginaliserade och nedtryckta i historien. Att de inte släppts fram och kunnat utnyttja sin begåvning.

En konsekvent feminist borde därför tycka att 16 av hundra innebär en oerhörd överrepresentation av kvinnor på denna lista. Men det är klart: konsekvens är väl inte det man först tänker på i samband med feminister...