Min mormor var en mycket viktig kvinna

När Niklas Ekdal och Petter Karlsson har skrivit om Historens 100 viktigaste svenskar, så har de naturligtvis tagit med folk som människor redan känner till. Ett bokförlag som Forum skulle inte ge ut en bok som handlade om okända förfäder varav en del av dem var torpare. Att påstå att de var viktiga är helt enkelt inte comme il faut. Och dessutom tror inte bokförlag på något annat än kändisar som affärsidé.

Men om inte min mormor hade fött tio barn så hade inte jag funnits. Hon födde mellan åren 1905-1924 sina tio barn både på Skotterön i Mälaren och på Skärsholmen vid Lindö herrgård. Båda var torpställen och morfar leverade varje fredag fisk till herrgården. Min mamma blev det tionde barnet.

Min mormor hette Alma Johanna Karlsson och hon föddes i Snickartorp på Hässelbyholms ägor i Fogdö socken i Södermanland den 28 november 1878. Hon kom från en torparsläkt och gifte sig med min morfar Karl Gustav Karlsson, som sjäv föddes i ett torp tillhörande Ängsö slott och de förblev torpare i hela sina liv.

De tio barnen till Alma och Gustav har lämnat efter sig 19 barn, som i sin tur har 39 barn. Jag har alltså femtioåtta släktingar som nu också har fått egna barn, men sedan tappar jag räkningen. Jag vet inte hur många barn dessa barnbarnsbarn till Alma och Gustav har uppfostrat. En del av dem är inte så gamla att de har fått några barn ännu.

Men ponera att det blir ett eller två per person (själv har jag tre barn). Det skulle betyda allraminst kring 40 släktingar till eller som mest ett 80-tal människor. Sammanlagt skulle alltså mormor och morfar få omkring hundratjugo ättlingar i rakt nedstigande led efter hundra år.

Jag har många fler äldre släktingar, som har skaffat sig många barn. Mormor hade åtta syskon. Morfar hade tolv, men endast sju blev vuxna. Så kvinnorna i min släkt har tillsammans med sina män utökat folkmängden i vårt land betydligt.

Min mormor och hennes man levde i den sorts äktenskap, som var vanligt förr i tiden: de delade på allt. De arbetade ständigt för att deras stora familj skulle växa upp och bli bra människor. Ibland fick barnen gå och lägga sig hungriga, när det inte fanns någon kvällsmat och de fick aldrig dubbelsovla: ta både smör och ost på brödet. Men de växte allihop upp och började jobba i den tidens Sverige.

De torp de bebodde hade varken el eller vatten. Vattnet pumpades upp utomhus och måste värmas på den stora spisen, som eldades med ved. Och fotogenlampor lyste upp mörkret på vintern. Torpet på Skotterön hade endast ett enda rum medan torpet på Skärsholmen fortfarande består av två rum och kök. Förutom fisket så odlade mormor och morfar på marken intill och hade fyra kor, gris och höns för att försörja hushållet.

Som mest fanns det omkring 100 000 torp i Sverige. Ett system, där torparna var skyldiga att leverera till exempel mat, kol eller dagsverken till de herresäten, som hade styckat av sin mark för att få hjälp med försörjningen. Institutionen upphörde under 1940-talet då dagsverken förbjöds.

Brukanderätten till torpen gick i arv i släkten och så är det med mormors och morfars torp på Skärsholmen. Det gick i arv till äldste sonen och sedan i sin tur till hans dotter. Hon har velat köpa loss torpet, men inte fått det, så fortfarande är detta lilla hus på 60 kvadratmeter, där tio barn uppfostrades inte i släktens ägo. Numera fungerar det endast som sommarstuga. Ingen skulle vilja bo så primitivt som min mormor och morfar gjorde med alla sina barn året om.

Massor med människor har haft det som min mormor och morfar och större delen av vår befolkning kommer från människor, som levde som de gjorde. Vår befolkning bestod till större delen av jordbrukande människor ända till för omkring femtio år sedan.

Min farmors far var pamp i Västerås två mil från mormor och morfars torp. Han hette häradshövding Max Schenström och han var med och upplät en tomt till Asea och beslöt om järnvägen mellan Västerås och Stockholm. Han har sitt porträtt bland de andra makthavarna i Västerås stadshus. Var han viktigare än min mormor? Nä, han gjorde andra saker i samhället, men viktigare var han inte. Inte för befolkningen i stort i dag i Sverige. Människor är bland det viktigaste vi har. Efter Max Scenström finns inte alls lika många ättlingar.

Det är och var sådana människor som min mormor och morfar, som håller det här landet uppe. Inte kungar eller andra kändiskar. Det är bara yta. Och vi skulle utan vidare klara oss bra utan både kungahuset och de andra makthavare vi har. Ett land består inte av sin överhet. Hur skulle annars världen ha kunnat gå vidare från krig och sjukdomar? Människor hittar alltid nya sätt att gå vidare. På egen hand. Utan att några kungar eller andra kändisar berättar för dem hur de ska göra.

Niklas Ekdal och Petter Karlsson har naturligtvis inte skrivit om okända människor, för den världen intresserar dem inte. De är maktmänniskor och kändisar i sin krets och att skriva en bok är att befästa detta ännu en gång. Men att utpeka de viktigaste hundra människorna i Sveriges historia är en total omöjlighet enligt min åsikt. Vi vet helt enkelt inte tillräckligt om den anonyma folkmassa som har skapat denna historia.

Att som de båda författarna gör ranka befolkningen efter sina egna konservativa fördomsfulla huvuden är att nedvärdera de människor, som har utvecklat det här landet. Och särskilt kvinnorna.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/6775

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Helt underbar artikel, Ann Helana.

Permalänk | Anmäl #1 Monica Antonsson, 2009-05-07, 16:43

Tack Monica... det kanske blir en bok någon gång om henne och släkten... jobbar på det...

Permalänk | Anmäl #2 Ann Helena Rudberg, 2009-05-07, 16:55

Bra att du lyfter fram okända människor och deras strävan. Vad vore vi utan våra förmödrar? Säg aldrig mer ordet förfader! Som om kvinnorna inte finns!
När man kommer upp i en viss ålder börjar man mer och mer gå i barndom. Det finns mycket spännande i ens släkt. Men nu när man vill veta är folk borta. Sorgligt värre! Man vill gråta vid tanken på alla barn. Hur klarade dom av det? Utan varmvatten och inga blöjor. Vilka kvinnor!

Permalänk | Anmäl #3 Helena Palén Olofsson, 2009-05-09, 10:31

Fint och tänkvärt har Du skrivit om våra duktiga mor- och farmödrar
Du är en beskrivande, upplysande och folkbildande "folklivsforskare", och jag blir glad av Ditt sätt att förmedla Dina tankar och kunskaper.

Permalänk | Anmäl #4 Solveig Aaro, 2009-05-09, 12:51

Tack Helena och Solveig.. jo det är sant att de är borta när man börjar intressera sig för dem... men jag har faktiskt en morbror Evert kvar som har fyllt 95... vilket är helt otroligt och några har släktforskat före mig och kommit till 1800-talets början. Där har jag fastnat på Lars Eric Gabrielsson Hjort Snäll född 1819 gift med Anna Charlotta Jonsdotter också född 1819. Dessa var alltså min mormors farmor och farfar. Pappan till Lars Eric hette Gabriel Hjort och var soldat, men där slutar förteckningen över den grenen av släkten, som har en spanjorska och en mayaindian någonstans tidigare i ättelängden. Men om detta exotiska par vet jag ingenting, försöker ta reda på mer...

Permalänk | Anmäl #5 Ann Helena Rudberg, 2009-05-10, 12:36